Vi som vill, men inte våra respektive. Del 2

Lojs:
Jag tror verkligen att det går att ha barn när en part/ingen part har jobb men man måste ju modifiera vardagen till sin egen. Min bror hade ett välbetalt jobb och hans fru jobbade 25% när de fick barn. Det som de sa var att det varsom tyngst när brorsan var pappaledig för att hans stöttande inkomst minskade så drastiskt men de hade ju också varit medvetna om detta. De sparade under graviditeten och drog ned på de skare osm var för mycket "lyx".

Jag tror det kommer gå jättebra för er, att din kille helt plötsligt vill NU kan också vara ett sätt att göra dig glad. Inte som i att han inte vill utan "fejk it til you make it" han är säkert rädd men redo eller så inser han att han inte kommer bli redo förrän det faktiskt "är".

En idé som skapades för mig av en slump var att på fullt allvar säga till min partner "jag har räknat på min äl m.m. och tror att jag kan vara gravid" och se reaktionen. Inte pressa, inte stressa utan rent logiskt se hur partnern reagerar. Alternativt säga att man tagit ett positivt test för att se reaktion, vänta en vecka och säga att man fick mens/mf.
Jag trodde faktiskt att jag var gravid och fick på så sätt reda på att MIN sambo sa: är du gravid så löser vi det men om jag fick välja skulle jag vilja vänta lite.

I min åsikt är detta INTE att luras för man är ju inte gravid utan för att få en inblick NÄR det faktiskt är dags.
Att däremot bli gravid utan att partnern är med ÄR för mig att luras!
Detta fick mig att inse att när det väl ÄR dags vet jag att han är med mig.

Jag hoppas du fick hjälp och att det är lite logiskt!

Hoppar in lite här trots att jag inte har läst allas inlägg och ber om ursäkt på förhand om jag trampar någon på tårna...

Jag har själv en sambo som gått från att inte vilja till att vilja och lycklig är jag för det  I efterhand så frågade jag mig själv hur det kunde komma sig?

Det enkla svaret är nog att jag låg lågt ett tag med mina funderingar, önskemål och tankar. Jag tror man får använda sig av lite omvänd psykologi och försöka sätta sig in i att precis lika mycket som DU vill ha barn och bli gravid, precis lika mycket vill INTE din partner det. Rent generellt tror jag att vi kvinnor tar det väldigt personligt när ens sambo säger "Jag vill inte ha barn med dig just nu". Han skulle precis lika gärna kunna säga "Jag älskar inte dig" Eller hur?  Vänd på det, hur skulle du känna om din partner försökte få dig att känna för något som du absolut inte kan känna för, vad det nu än må vara. Och för guds skull, ta det inte personligt. Du älskar väl din partner fast du inte vill ha en skoter/ny bil/ en cross eller vad han nu än vill ha  Och nej, en ny bil är exempelvis inte samma sak som ett barn men det man måste förstå är att barn inte ligger våra partners (oftast) lika varmt om hjärtat, synd nog 

Min erfarenhet är att man inte kan övertala någon till något och tro att det kommer få ett gott resultat. Jag skulle iaf inte vilja ha barn med någon bara för att jag har varit en duktig "övertalare". Och ju mer man försöker få ett ja, desto mer får man ett nej, hårt mot hårt och så funkar i allmänhet den mänskliga psykologin; motstånd möter motstånd. I mitt fall började jag trevande tala om barn igen och fick min sambo att till slut känna att faktiskt han också var en del av beslutet (i sanningens namn är vi kvinnor rätt ofta, rätt bra på att vara dom som bestämmer att nu gör vi såhär!)

 Läste i några inlägg att man har gett sin partner en deadline vilket kan vara bra om man vill kunna stå ut.
Men till syvene och sist så är det din egen deadline du måste sätta, det är DITT ansvar hur du vill att DITT liv ska vara och se ut. Vill din partner inte skaffa barn inom dom närmsta åren och du vill så får du bestämma vad som är viktigast. Stanna kvar i relationen utan barn eller bryta upp och gå vidare för att hitta någon som vill det du vill  (Dom finns dom också)

Lycka till 

Dehlila: Det jag syftade till var INTE att fejka ett missfall!!!! Då har jag felformulerat mig..
det jag menade var att, som det som hände mig, säga INNAN test att det är troligt att jag är gravid!
Det var verkligen inte meningen att få det att låta om att jag skulle fejka ett missfall!! Om du läser lite mer ordentligt skrev jag inte någonstans att jag tyckte du skulle fejka ett missfall, för det tycker jag också är fel!!!

Linis K: Jag är helt med på din sida och det är ju just det som jag har varit med om med min sambo. Nu har vi inga barn än men tillslut insåg jag just det du skriver, om att partnern också har ett sätt att se på saken. Antingen stannar man eller så går man vidare, det viktigaste är att BÅDA parter är lyckliga!

Jag tar tillbaka det jag skrev i första inlägget, hittade en knasrad där jag skrivit att man kan ge ett positivt besked!! VERKLIGEN INTE MENINGEN!!!!!!!! GLÖM DET, DET SKULLE JAG VERKLIGEN ALDRIG GÖRA!!!

Hehe ok va bra, jag hoppas verkligen det löser sig för er! Du får göra honom så exalterad att han inte hinner dra sig ur ;) dessutom är ju "säkert" sex inte helt säkert heller så det är ju bara att får till det ofta så kanske någon stark rackare når fram :D
Forsätt uppdatera sen så jag får höra hur det går!
Godmorgon på dig!

Ja... då är det bestämt. P-staven åker ut om några dagar. Den strular för mycket så jag står inte ut längre. Får helt enkelt bli kondom ett tag nu. Jag kan ju alltid hoppas på att sambon tröttnar på det och kommer fram till att han är redo för bebis ... men det kanske är att hoppas på för mycket. 

Tråkigt JCT! Jag hade p-stav en omgång och det funkade bra tills efter 2,5år då hade jag mensperioder som var allt mellan 3dagar och 15dagar. Det var urjobbigt! Gick ständigt med binda eller tampong.

Jag verkar personligen inte komma så bra överrens med preventivmedel så just nu låter jag kroppen sköta sitt och så kör vi med kondom... men jag håller med dig JCT, och hoppas på att kondomen kommer att ogillas i längden

Lyckokramar!

Här väntar jag på att kroppen min ska komma igång med ÄL. Visst, det har bara gått 11 dagar sedan staven åkte ut. Men när jag väntar på någonting blir jag lätt lite otålig 
Men oj vad snabbt jag märkte andra förändringar! Redan dagen efter mådde jag mycket bättre. Och efter helgen så mådde jag superbra. Sen så gick min lust från 6 till 15 på en tiogradig skala.  
Har dock funderat på om lusten ökat extra pga tanken på att jag nu faktiskt "kan" bli gravid, om ni förstår vad jag menar. Visst vi har kört på kondom, och det är inte alls lika trevligt, men ändå. Igår kväll så överaskade sambon mig dock med att välja avbrutet istället! Detta trots att jag varit VÄLDIGT tydlig med vad det kan innebära. 

Är jag galen som går runt i ett lyckorus nu? 

Va härligt att du mår bättre JCT

Du är inte galen! Jag tror det kommer ordna sig.. på bästa sätt!
Du får gärna smitta lite med ditt lyckorus, har en lite nere-tid just nu!
Lyckokramar till dig!

Jag hoppas verkligen det. Känns som om ALLA väntar barn omkring mig, fått veta två till bara denna veckan. Skickar stora kramar och hoppas att du också får känna av lyckorus snart. Har konferanse med jobbet igår o idag, så gårdagen blev väldigt sen och idag vaknade jag kl 6... Jag har under hela mitt liv haft väldigt lätt för att må illa om jag sovit för lite = nu mår jag tok illa...känns som om jag ska kräkas vilken sekund som hellst. Bara hoppas att det lugnar ner sig innan jag måste iväg. Hoppsan. skriver från mobilen o det ser ut som om det blivit lite galet med texten på vissa ställen. Hoppas jag lyckats rätta de värsta felen i alla fall.

Hihi, inge fara!
Tack för kramarna och lyckoruset :D det värmer!

Hoppas illamåendet släppte och att du mår bättre... jag håller tummar och tår för att allt går som det ska för dig!

Länge sedan jag var inne i tråden och tittade nu, men för ett litet tag sedan fick jag ett glädjade besked från min sambo - han kan tänka sig barn och kan tänka sig att vi slutar skydda oss någon gång i höst! Jag är jätteglad!
Dock inser jag ju att han fortfarande kan ändra sig, eller att han blir lite rädd då det väl är dags och kanske vill skjuta på det lite till, men från att ha gått från "jag vet inte om jag någonsin vill ha barn" för något år sedan till att säga så här måste jag ändå se det som en (del)seger och något att glädjas över!

Jag hoppas att det löser sig för alla er andra också och att vi kanske ses i någon "vänta-barn-tråd" framöver!