ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Vi har lämpat för en diagnos lä'ge, kanske låter konstigt att de upplevs som skönt, men vi har kämpat oss gröna sen han va 4 år å nu är han 7 (4juni) så de ha tagit tid å vi har fått slåss med skola å förskola så de ländes mest som en lättnad faktiskt. Knäppt men sant

Det låter inte alls knäppt. Jag kände likadant när vår son fick sin diagnos. Vi hade också förstått i flera år att han troligen hade något åt NPF-hållet och utredningen bekräftade ju bara det vi vetat längre.

Mycket blir lättare när man har väl har diagnosen så det är ju något positivt på så sätt

Hej

Hoppar in här lite från sidan. Blev så glad när jag såg er tråd, känner mig ofta så ensam kring mins sons adhd diagnos. Det komplexa ( och bra) är att jag jobbar med adhd inom psykiatrin så jag har lite koll på medicinerna och hur det kan funka som vuxen! Satt med en vuxen man igår som fått diagnos o nu blivit insatt på medicin, han grät och sa: men varför fick jag inte det här när jag var liten. Kan dock också känna mig tudelad till medicin speciellt till barn.

Så är det här ni chattar med varandra och /eller ses en del IRL?

Kram Tengan1972

Hej!

Det har varit ganska tyst härinne ett tag nu. Men roligt att du hittat hit!

Vad jag vet så har väl ingen träffats irl här, men det vore nåt det!

Hur gammal är din son?

Hej

Min son är 10 År, han fick sin diagnos för ca tre år sedan. Hur gammal är din son/Dotter?

Mvh Charlotte

Min son är 9 år. han fick sin diagnos när han var 6 år.

Ok, bor du i Stockholm och i sådana fall vilken skola går han på? Om du tycker det är känsligt att svara på så förstår jag men blir ändå så nyfiken och glad/lättad över att vi ändå är fler som kämpar... Håller just nu på att leta ny skola till sonen.

C

Hej!

Får jag hoppa in i tråden? 
Jag behöver skriva av mig ibland, jag behöver nån att tala med ibland.. och jag har ingen. Under vissa stunder tror jag att jag ska gå sönder, spricka eller falla ihop. Ni vet nog vad jag menar..

Jag har en underbar son, välrldens bästa färgsprakande älskande grabb. Han är 7år och fick sin diagnos förra året i januari, 6år gammal. Jag började söka efter utredning Juni 2012, ringde runt och blev skickad fram o tillbaka tills jag fick kontakt med en bra läkare på bup, han förstod vad jag talade om och hänvisade mig rätt. Min son hamnade på Prima i sthlm och fick en ännu bättre läkare. Han fick diagnosen adhd, hyperstörning, impulsivitet och koncentrationssvårigheter, vad allt det nu heter. För mig var det en lättnad, för jag visste redan från början att det var nåt, min man såg det som ett slag under bältet. Hans stolthet sårades. Men det gick över fort och även han har accepterat allt. 
Vår son medicinerar inte under dagarna, enligt min mening vill jag ha alla de pedagogiska insatserna först innan vi tänker på medicin, enligt min mening ska det vara en sista utväg - men jag dömer ingen som medicinerar sina barn! Han äter dock circadin till kvällen då han har nattskräck och har inte sovit en hel natt sen han föddes. Vaknar dock fortf ca 3-5ggr per natt, förr var det minst 1 gång per timme.

Vissa dgr är bättre än andra men det är alltid en ständig kamp, måste alltid tänka steget längre, hur reagerar han om jag säger såhär, gör såhär osv. Har vi 5 utbrott per dag är det en bra dag, det är så det är, han är känslig, för miner, kroppsspråk, tonfall osv... 

6års gick hyffsat bra. Ettan... en helt annan historia. Han blev totalt förändrad, Från att gå från min lilla kille, kramgo, skulle vara nära mamma hela tiden, pussas och skratta, busa till att skrika så fort jag tog på hnm, slog mig bara jag snudda vid hnm eller kom nära. Han blev deprimerad, arg och stötte bort mig hur än han kunde... mitt hjärta brast, jag blev helt förstörd. MIn lilla pojke... Han börja prata om att dö, ville inte leva... 7år gammal.
Min sorg gick över till frustration, ilska och jag kontaktade skolan. Berättade hur han hade blivit och de höll med... Möte med alla inblandade, rektor, skolsköterska, lärare. Åtgärdsplan. 

Idag mår han bättre, åtgärdsplanen hjälper. Han är tillbaka, min kramgoa pojke,  min busiga glada kille men kampen fortsätter. Som det kommer göra hela livet och som vi gladeligen gör, kämpar. 

Nu blev det långt. :)

Klart du får skriva här men som du ser är tråden inte alls särskilt aktiv längre. Jag vill tipsa dig om de slutna grupper som finns på facebook. De är mycket mer aktiva och så är det skönt att kunna skriva utan att vem som helst kan läsa.

Jättehärligt att höra att det gått år rätt håll för er pojke

Hej !

har precis hittat hit. Jag har en son som precis fått adhd. Det var skolan som från början ville att han skulle gå utredningen på BUP. Vi har inte upplevt några problem förutom att han har väldigt svårt att göra läxorna och hänga med i skolan. 
Ibland känns det som han inte skulle ha adhd fast han fått den diagnosen. Eller så är det jag som inte vill att det ska vara så. 
Är det någon som känner igen sig ?

Hej, jag är mamma till en liten kille på snart sju år som precis fått sin diagnos och vi väntar nu på kallelsen till medicinenheten.
Skulle nån vilja inboxa mig om de slutna grupperna på FB så att jag kan ansöka om att få bli medlem där? Vad de heter o så? För jag hittar inget när jag söker själv.

Här är en av de mest aktiva:

www.facebook.com/groups/119824674747044/

Om någon bor i Skåne finns en bra grupp som är specifikt kopplad till Skåne.

Tack

Vill inte skriva på facebook där alla kan se vem jag är. :/

Det är slutna grupper som bara de som är med i gruppen kan se vem du är.