Vi vars män har kommit hem. Tråd 5 !!!!!

Så tråkigt, Har det nyligen förändrats mellan er? Kan ni inte prata? Din man har väl varit här ett år cirka. Kan väl inte mycket svenska, arbetslös? Det kan ju ta sig andra uttryck. Kanske har han behov av vänner som han kan vara sig själv med om du förstår hur jag menar. Du kan ju aldrig helt förstå hans utsatthet. Många män får problem med självkänslan efter en tid i Sverige. Hans liv här är ju också helt beroende av dig.
Vad ni måste göra är att prata förstås. Nuläget är sämre än att veta.
  

Ok. Jag kan förstå hans situation och allt det du skrev men varför känns det som att han har förändrats helt plötsligt. Kan man verkligen förändras efter 2 veckors PUT? Eller är det jag som nojjar mig i onödan? Hur ska jag bete mig mot honom? Vi kan inte diskutera. Det enda han säger när jag försöker förklara för honom hur det ligger till är att jag är sjuk och att jag borde gå doktor. Sedan är det slut på det samtalet

???

Jag tänker mig att antingen har han verkligen förändrats (och då är det ju rimligt att det sker precis när han fått PUT och inte "behöver" dig längre. Eller så är du nojjig för att du hört att många män lämnar sina anknytningar så fort de fått PUT.
Det blir ju inte mycket till samtal om han inte har något annat att säga än att du är sjuk i huvudet....Ta tag i det innan det blir ännu värre. Han måste förstå att det är viktigt för dig att ni når fram till varandra och kan samtala.  

Vet inte riktigt vart jag vända mig. Hoppas att det finns andra som har varit i en liknande situation, då alla här har gift sig med någon utländsk. 
Har bott med min man i hans land ett tag nu, och har verkligen försökt trivas, men har vantrivts från första början, och nu har det utvecklats till hat. Saker och ting tar ett tag och vi är på väg att flytta till Sverige, men hatar verkligen hans land och det känns så fel. Tills slut sa jag till honom hur pass mycket jag hatar hans land för jag inte stod ut längre, och jag vet att han får skuldkänslor eftersom jag bara stannar här för hans skull. Det känns så jobbigt att vara ifrån varann. Han mår inte heller bra här. Det har hänt oss en hel del som fått hjärtat att brista här och jag är så besviken. Vill aldrig mer komma hit, men hur ska det ske när man har ett livslångt förhållande till någon som kommer från det landet?
Har alla bra upplevelser från sina makars land eller är det vanligt att man vantrivs så pass?

För att förklara lite, så har jag ingen autonomi här. Kan inte prata med någon (haft så pass intensivt schema att jag inte hunnit plugga hans språk). Pga politiska situationen så kan man inte riktigt gå ut heller. Det är sexuella trakasserier på gatan, i taxin, ja överallt. Även om jag förstår vad folk säger, så vågar jag inte gå ut för jag inte vill att de ska ta på mig och säga snusk. Häromsist var det en taxi som åkte förbi våran lägenhet och runkade. Har stött på en hel del dumt folk, som stulit från mig, förstört min mans bil, etc. Och nu sist så blev min hund förgiftad och dog pga regeringens policy att mörda gatuhundar. Har fått nog av folks sunkiga människosyn/livssyn här. Känns som att alla vill utnyttja varann och vara taskiga. Alla säger att det var bättre förr, innan Arabiska våren. Kan se spår av detta, men kan inte alls förstå! Har blivit så deprimerad. Oavsett vad jag gör för att skydda mig och min familj, så känns det helt lönlöst. Lever hela tiden i skräck och oro, samtidigt som jag måste försöka göra i ordning allt inför flytten till Sverige och har inte heller någon aning om hur lång tid MIG tar! De godkänner ju inte heller detta som en anledning till förtur... :(

Min man lämnade mig strax efter att han fick PUT. han förändrades en del innan också men mot slutet blev det outhärdligt. Numera kantas min tillvaro med att undvika galningen. Han vill inte skiljas och han vill ha mig fastän han har en massa andra flickvänner och inte vill bo med mig

Hur går det för er?

Hej på er!

Nu har gubben fått svenskt medborgarskap. Det kom som en jättefin födelsedagspresent eftersom han fyller år på lördag den 1 mars. Medborgarskapsbeviset var utfärdat på Alla Hjärtans Dag dvs den 14 februari 2014!      

Så härligt Monica, hälsa grattis till din make! Min sambo sökte om svensk medborgarskap i okt/nov.. förstår att de är lång handläggningstid.
Hur lång tid tog det för din make att få svar?
Hoppas att ni mår bra annars! 
kram Linda

Hej Linda!

Från det att vi skickade in ansökan via webben tog det knappt 6 månader (om man räknar beslutsdatum 14 februari). Vi åkte till Riga i mitten på augusti och kom hem därifrån den 15 augusti. Därefter skickade vi in ansökan (med hans libyska pass, som f ö gick ut i dec 2013, vilket inte var ett problem för Migrationsverket).

När vi sökte var den genomsnittliga handläggningstiden 10 månader.

Sedan ansökte vi om svenskt pass till honom den 27 februari och redan den 5 mars var vi hos Polisen och hämtade ut det.

Allt är bra med oss. Gubben är klar med SFIn och läser svenska som andraspråk och grundläggande matematik på Komvux sedan i höstas. Han blir klar nu i maj. Då har han grundskolekompetens i svenska och matematik. Mest av allt vill han förstås ha ett jobb, men på den fronten är det minst sagt motigt!

Kram
Monica

hjälp.väntar på min man.gråter