• Milkina cerka

    Du som lever med ständig värk, typ Fibromyalgi.

     


    Du som lever med ständig värk typ Fibromyalgi
    Har du fibromyalgi eller liknande diagnos?

    Jag såg att den gamla tråden stängts, så jag tänkte att jag startar upp en ny igen.

    Fortsättnigstråd för oss med fibromyalgi och liknande smärttillstånd..nya och gamla hälsas välkommna!

    Länkar till tidigare trådar:
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m49680906.html
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m47566048.html






    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-08-24 18:33
    Här är länken till en som hjälper folk mot Försäkringskassan:


    www.familjeliv.se/Forum-5-95/m39124174.htmlwww.familjeliv.se/Forum-11-258/m33694531.htmlwww.familjeliv.se/Forum-11-258/m36022393.htmlwww.familjeliv.se/Forum-11-258/m42265366.htmlwww.familjeliv.se/Forum-11-258/m44965317.html
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-05 20:28
    V a d blev det för fel n u då.. jaja, det g å r ju att läsa iaf..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-05 22:19
    Länkar till tidigare trådar:
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m47566048.html
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m44965317.html
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m42265366.html
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m36022393.html
    www.familjeliv.se/Forum-11-258/m33694531.html
    www.familjeliv.se/Forum-5-95/m39124174.html
  • Svar på tråden Du som lever med ständig värk, typ Fibromyalgi.
  • Mamasnest

    Jag har äntligen fått svar på min värkproblematik och det var inte Fibro utan EDS. Tydligen är det många som felaktigt får diagnosen Fibromyalgi när det egentligen rör sig om EDS.

  • Den vita staden
    Mamasnest skrev 2013-05-01 14:17:26 följande:
    Jag har äntligen fått svar på min värkproblematik och det var inte Fibro utan EDS. Tydligen är det många som felaktigt får diagnosen Fibromyalgi när det egentligen rör sig om EDS.
    Varit med om flera i fibrotrådar som fått den diagnosen ja.
    Men det måste ändå vara skönt att veta
    ..Jag bevattnar blåsippan och ger den till alla/Eeeeeeeej , Asie, Afrique/Eeeeeeeej, Europe, Amérique/Eeeeeeeej, alla ska me/..
  • Lugnistormen

    Hej! Känns som evigheter sen jag skrev här. Kände att jag behövde skriva av mig lite. Hoppas det är ok. Känner mig så frustrerad. Jag pluggar några internet kurser på högskolan just nu, typ studier på 100 % Men jag känner att jag varken vill eller orkar det just nu.

    Jag känner att jag måste, för utbildningarna jag har är för mer fysiska jobb som jag inte längre orkar med min kropp. Och jag vill ju ha ett jobb. Vilket jag också drömt om länge.

    Försökte i nästan tre år men fick inget. Prövade även med praktikjobb som de lovade skulle leda till jobb men när det var dags att gå över till anställning sa de antingen att jag inte kunde hantera min funktionsnedsättning, att jag var borta för mycket eller att de ville ha någon som kunde göra arbetsuppgifter som jag inte klarade med min kropp. Ingen av anledningarna lät rimliga. Då jag sa ifrån när jag inte kunde göra vissa saker men tvingades ändå göra dem vilket då resulterade i att jag fick vara hemma dagen efter, vilket betyder att jag visst visste min funktionsnedsättnings begränsningar. Att jag var borta mycket var inte ens sant. Som sagt en dag var jag borta för att jag tvingats göra saker jag inte borde gjort o visst jag skulle satt ner foten hårdare men jag kände att jag inte kunde göra det för att jag var rädd att jag inte skulle få jobbet om jag inte gjorde det som de bad om. Sen var jag tvungen att vara ledig för att min son skulle göra en gastroskopi och då sa jag att jag kunde jobba in den tiden en timme var dag resten av veckan med då sa de att jag vara bara praktikant så det var inte så noga med timmarna jag gjorde. Sen det sista att jag inte kunde göra vissa saker, det visste de från början då jag berättade det på anställningsintervjun och sen sa även de från arbetsförmedlingen det till dem.

    Så jag har som sagt inget val. Men jag är så frustrerad över min situation att jag inte vet vart jag ska bli av. Jag måste ju plugga också för att få en inkomst. Är jag sjukskriven eller som i sommar går hemma har jag ingen inkomst. Eftersom jag pluggat så länge har jag inte någon rätt till sjukpenningen.

    Sen vill jag inte göra min familj och min man besviken. För det gör jag om jag ger upp. Jag känner mig så vilsen och blå. Men jag vill inte oroa min man sen är han väldigt introvert och jag känner inte att jag har honom på min sida. Känner mig så ensam och det känns som om jag ska gå sönder på insidan. Sen gör det ju inte saken bättre att jag känner att jag det känns som om jag valt fel ämnesområde vad det gäller studierna men jag känner att jag kommit för långt för att byta. Och dessutom har jag bytt riktning på studierna flera gånger innan pga olika saker framför allt pga min hälsa. Jag känner att jag inte orkar börja om, alla runt mig tycker redan att jag är sån som aldrig slutför något.

    Sen känner jag att jag bitvis knappt orkar med allt annat i livet , med barnens träningar, kalas, inhandling av saker, matlagning o planering av det, tvätt och disk samt läkarbesök och barn som skadar sig som jag får ta hand om. Jag älska att vara mamma och att fixa i hemmet men jag känner att det är svårt att orka med allt i bland. Sen tar det mycket energi från en med läkare som inte tror en och sökandet efter en vårdcentral och en läkare som är på min sida. Sen är det också svårt när man känner att ens situation påverkar alla och speciellt då min man. Vilket gör honom deprimerad och han längtar så att vi ska ha en normal situation där jag har ett jobb och vi båda har en inkomst.

    Vet som sagt inte vart jag ska bli av. Ledsen för mitt maraton långa inlägg men behövde bara få ur mig det här.

  • Zuzziwoman

    Oj vad jobbigt du verkar ha. Har du lång tid kvar på kurserna du läser? Vad är det för något?, något som kan ge jobb? Får du någon hjälp nu ifrån VC? Blev visst bara fler frågor, hoppas det hjälper dig något att få ur dig det jobbiga.

  • Lugnistormen

    Jag har precis påbörjar kurserna, de tar inte slut förrän november och en i januari. Jag försöker få ihop kurser till en kandidat examen. Och innan har jag läst på programmet interaktionsdesign. Men i våras hände nått, man tror att jag överansträngde min fibromyalgi och jag blev sjukskriven. Höll på att kämpa med läkare hela våren att jag behövde vara sjukskriven. Jag var så dålig att jag inte ens kunde stå, men nån läkare sa att jag skulle slänga kryckorna o gå tillbaka till skolan. Jag kände väl redan då att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag har väl hela tiden känt att utbildningen är för tuff. Jag har svårt att ta in informationen allt går för snabbt för mig och jag höll mig nätt o jämt flytande. Men så klarade jag det och fick mina poäng. Det finns bra framtidsutsikter inom detta område då mycket handlar om appar o så. Därför har jag kämpat på. Men nu vet jag inte om det är kämparglöden som tagit slut eller om det är min ork som är slut. Eller om det helt enkelt är för svårt. Jag är absolut inte lat men nu känns det som att jag inte pallar ta tag i saker. Det är precis som att jag går i motvind. Sen har jag svårt att hinna det jag ska då jag dels är dyslektiker och dels har det hänt massa här hemma att min dotter skadade sig o så. Jag känner mig trött o nu har jag börjat skjuta pluggandet framför mig för att jag mår så dåligt rent psykiskt. Jag vill ge upp men kan inte. Är för plikttrogen, ansvarsfull och jag vill inte svika alla runt mig allra minst min man.

  • Zuzziwoman

    Jag vet inte alls vad jag ska råda dig till. Får du behandling för depression? Om du klarar av att kämpa vet ju bara du, det kan bli för mycket så du blir utmattad. Samtidigt förstår jag att du vill ha det klart. Du får ta ett allvarligt snack med dig själv vad är det som dottern råkat ut för?

  • Lugnistormen

    Ja jag har funderat så jag blir blå här. Lutar åt att hoppa av studierna. Jag är inte till nån nytta om jag är utmattad, har humörsvängningar, och är nedstämd hela tiden. Plus man måste erkänna för sig själv när något är för svårt. Min dotter snubblade på en gren och landade på den. Men hon hade tur att den inte gick in så djupt och hon slapp sy.

  • Zuzziwoman

    Du kan inte ta en paus bara och återuppta studierna när du hämtat dig? Jag tyckte ofta när jag studerade att man fick helhetsgreppet vid tentan, det var så intensivt innan. Det är ett aber när man har en kropp som ställer till det och man inte orkar som andra.

    Vilken tur det inte blev värre för dottern då. Olyckor händer så fort

  • Lugnistormen

    Fast interaktionsdesign har man inte så mycket tentor utan arbeten på vägen samt grupparbeten och designprojekt. Så det handlar mer att ha huvudet på skaft hela tiden och ro vart litet projekt i land. Och nu har jag inte orken till det. Känner mer o mer att jag nog gör rätt. Tack för stödet, skönt att jag fick ventilera mina tankar här innan jag diskuterade dem med min man.

  • Zuzziwoman
    Lugnistormen skrev 2014-09-09 22:44:35 följande:

    Fast interaktionsdesign har man inte så mycket tentor utan arbeten på vägen samt grupparbeten och designprojekt. Så det handlar mer att ha huvudet på skaft hela tiden och ro vart litet projekt i land. Och nu har jag inte orken till det. Känner mer o mer att jag nog gör rätt. Tack för stödet, skönt att jag fick ventilera mina tankar här innan jag diskuterade dem med min man.


    Hur har det gått för dig?
  • godisgrisen

    Testar skriva här och hoppas att någon fortfarande läser, orkar inte läsa igenom alla tidigare sidor då jag har väldigt ont i nacken just nu..


    Jag har länge haft problem med fötterna, jag är öm och har värk och den sprider sig ofta upp i benen. Ibland får jag en brännande känsla, speciellt i stortårna. Det är värst på morgon när jag vaknar, blir bättre när jag gått en stund. Har ett jobb där jag står hela arbetspassen och det gör väldigt ont när jag jobbar och när jag kommer hem och har suttit ner en stund så har jag svårt och gå.


    Har värk i ryggen och är stel, har nu även börjar få ont i nacken det känns som att huvudet väger ett ton.


    Jag är ofta trött och lätt retlig, känner mig även deprimerad större delen av tiden.


    Jobbar på sibylla och har jobbat där flera år men nu känner jag mig som en nybörjare vissa dagar, jag gör fel..kommer inte ihåg beställningar osv..
    Jag trivs inte alls på jobbet längre och ibland gråter jag innan jag ska dit och ibland efteråt..

    Jag får värk bara av att vara hemma och städa till exempel, och jag älskar att baka och laga mat men får så ont i fötterna av att stå en hel dag och baka så jag gör det nästan aldrig längre.


    Min sexlust försvann helt efter första barnet (för 7 år sedan) 


    Jag har ofta problem med förstoppning och hemorrojder 

    Jag har börjat få klåda på benen, har inga utslag eller nåt utan det kliar bara i perioder så jag blir galen.

    Min mamma, moster, mormor  har fibromyalgi och nu är jag orolig att det är det som jag också fått..

    Hur började det för er? Hur lång tid tog det innan ni fick någon diagnos? Vad säger man till läkaren?


    Jag har varit till läkaren för besvären för mina fötter och benvärk för 2-3 veckor sedan och nämnde då att jag även hade ont i ryggen och ibland huvudvärk. Han visste inte varför jag hade ont och jag har fått tid till en sjukgymnast..


    Vissa av symtomen jag har nu har kommit efter jag var där och en del av dom nämnde jag aldrig..varför gjorde jag inte det? Jag vet inte, så himla korkat men jag visste inte så mycket om fibro innan jag gick dit utan trodde jag hade kanske hälsporre eller nåt så jag tänkte aldrig på nämna andra symtom som inte hade med fötterna och göra..


    Ibland tänker jag till och med..äh sluta larva dig, klart du inte har det du bara inbillar dig..kanske jag gör det? åh det är så jobbigt och inte veta, speciellt när det inte syns på mig att jag har ont annat än på mitt humör..känns som ingen tror på mig, och jag är verkligen ingen som vill vara sjukskriven. Jag vill verkligen jobba!

    Jag ska till sjukgymnasten på tisdag, vad kan har göra? Eller vad gör man där? Har aldrig varit till en sån.


    oj förlåt för en lång text, hoppas någon orkar läsa.. nu ska jag lägga mig och vila en stund så jag orkar jobba ikväll =/


     


     


     

  • Zuzziwoman

    Jag har också problem med fötterna, kan få stora blåsor under fötterna på fotriktiga skor t ex. Jag har skolios ifrån jag var barn så haft ont i kroppen redan då. Fibro diagnosen fick jag först på VC, hade då ont i rygg, axlar och speciellt i handleder utan att de var belastade. Var också till Gottfrieskliniken och fick diagnosen fastställd även där och även ME och IBS. Det finna aktiva grupper på Facebook om du använder dig av det och vill ha råd av fler personer. Ha det så bra du kan!

  • hazze
    Katt

    hej mina vänner           jag har fibro sedan år 2004    jag hade jätteont
    3-4 ggr/vecka  men nu de senaste tiden har jag bara ont 1-2 ggr /månad

    jag har köpt och läst en bok som heter "leva med fibromyalgi"  boken har hjälpt mig mkt      den ger upp till 100 olika ideer om smärtlindringar   25 kvinnor har beskivit sin fibro och de har även många ideer om smärtlindringar  

    boken kostar i bokhandeln 257 kr  men man kan beställa boken direkt från författaren   pris 157 kr  inkl. frakt  jag beställde boken på www.fibromyalgi.org

    enl. boken är fibro stressrelaterat och jag får mkt ont när jag stressar
    vi är oxå överambitiösa och därför måste jag prioritera    vad är viktigast?

    det är 2 dagar vi måste undvika!   gårdagen som har varit mkt med bekymmer
    och morgondagen vet ska vi inte tänka på för mkt     återstår idag som vi måste göra så bra som möjligt.  

    ha en bra dag   från OJA     (mitt barnbarn har hört så många ggr  oj aj oj när jag reser mig upp från en stol-  hon trodde då att jag heter OJA-- fint namn)
  • Den vita staden

    Hej!


    *Ts tittar in*

    Är inte här så mycket längre, men som Zizziwoman säger så finns det flera på fb.


    Sköt om er!

Svar på tråden Du som lever med ständig värk, typ Fibromyalgi.