• Anonym (Irriterad osäker)

    Han tvingade till sex,misshandlade, hotade och kränkte mig...osv (långt)

    Hej!

    Det är så att jag bara vill skriva av mig lite, har varit tillsammans med en kille förut som jag inte är tillsammans med längre då, men som jag vill skriva lite här om.....om det går bra. Läs den som orkar och vill läsa....vill mest och helst bara skriva av mig lite, känns det som.


    Spelar det egentligen någon roll om hur misshandeln i ett förhållande började?
    Spelar det någon roll över huvudtaget, hur en misshandel änns ser ut?....
    ska man behöva tänka på hur man beter sig när ett misshandels förhållande håller på....
    ska man behöva gömma sina åsikter för sin partner för att inte bli misshandlad eller slagen på något konstigt sätt?

    Jag var så rädd, jag var så rädd när han första dagen, första gången slog till mig.
    Jag blev så chockad, han sa efteråt verkligen förlåt och det var verkligen inte meningen....att han slog till mig sådär. Men, jag var så chockad, jag grät inte så mycket som jag gjorde den kvällen pga att han hade slagit till mig...
    jag grät för att jag blev så otroligt förvånad över vad han egentligen gjorde emot mig, inte pga smärtan utan jag grät mest pga att jag förvånades över hur han över huvudtaget änns kunde göra något sånt mot mig?

    Hur det gick till.....hur gick det till egentligen?.......

    ...han skrev ju dagen efter på ett sms, att om jag inte gjorde som han ville, sade förlåt till han pga något vi tjaffsade över, fastän jag inte var skyldig att säga något förlåt bara pga det lilla tjaffset, som handlade om att Han hade anklagat Mig för att ha gjort något fel, fastän jag inte hade gjort det...
    så skrev han ändå på Smset att om jag inte bad om ursäkt för det...så skulle han slå mig igen som han gjorde dagen innan...

    jag blev så rädd, tappade matlusten och bara gick ut från restaurangen som jag just då satt och åt i.
    Blev så rädd, blev så chockad, igen...han lovade ju att dagen innans slag var ett misstag...
    vad skulle jag nu tro..jag tog snabbt åt mig telefonen och svarade snabbt ett "förlåt då..." till honom.

    Han skrev tillbaka och sade att "förlåt då.." inte räckte, utan jag måste säga det på ett sätt som låter mer som att jag menar det, och verkligen menar det också..
    Jag skrev tillbaka igen....
    med skakande händer, livrädda tankar om att han skulle slå mig igen och bilder framför mig hur han skulle slå mig samt orolig känsla att han verkligen skulle göra det....så jag var bara tvungen mot min vilja att skriva tillbaka ett "förlåt!" .. utan att egentligen mena det, då jag inte var skyldig till detta.

    Hur kunde han säga så... jag känner mig så lurad ;/ hur kunde han ljuga för mig.
    Hur kunde han änns tänka på att slå mig, äns nämna om det?...

    vad gjorde jag för fel?

    Innan han hade tvingat mig till att ha sex med honom så har nog aldrig någon tidigare förut gjort emot mig. Han fick det att låta som att jag var tråkig om jag inte hade det med honom, han visade med hans utryck eller hur man säger, att nu ska vi ha sex och det måste jag gå med på då, eller hur jag ska säga.

    Han kommer till mig, jag säger att jag är trött, han lyssnar inte någon sekund på det säger bara att "vi tar bara en snabbis" och att det kommer gå snabbt denna gång med sexet osv....... jag säger att jag inte vill eller har lust just då...snälla, inte nu, nån annan gång, men inte nu!?
    Han kollar på mig och ler på ett irriterande sätt och ser lite frågande ut men säger att "Jo, lyssna på mig nu, Jag vill det här Nu okej!?"......


    Jag håller tyst just då och går med på det han vill göra, istället för att säga emot just då i allafall, eftersom han verkar bli ännu mer arg då annars.
    Men sen kommer jag på vad jag kan säga istället, jag säger "jag behöver verkligen gå på toa nu, "först", isåfall!"...eller så. Det, men bara det, går han med på! Han säger och frågar, är det säkert? "Ok, då väntar jag här så länge tills du kommer tillbaka igen...så fortsätter vi då, skynda dig lite bara...", ungefär. han tänkte väl att visst skulle jag få gå på toa.....men inget annat än det kändes det som ;/ Kände mig så kränkt och utnyttjad.


    Men Såhär var det flera gånger om! Och att han nästintill tvingade mig till att ha oral sex med honom, att jag skulle suga av han helt enkelt..."inget mer" med det, eller hur man ska säga....men jag var tvungen att göra det, han tvingade mig ju nästan till det....han var så på, fastän jag egentligen inte ville det, igen.... det är / betyder väl att det är sexuella övergrepp, eller?

    Han knuffade in mig i väggen, tog kraftiga tag i mina armar, kränkte mig på sättet som han betedde sig mot mig, irriterade mig, bestämde en del över mig och helt enkelt äcklade mig vid vissa tillfällen på sättet som han betedde sig, visade sitt könsorgan för mig fastän jag inte ville se det och ja...på lite andra sådanna sätt ungefär.
    Sedan att han hotade mig, var ju inget "nytt" eller "förvånande" eller hur man ska säga....bara vidrigt och ledsamt, oroligt och irriterande ju ;/

    Men men, ville bara skriva av mig lite.....tack för att jag får göra det och hoppas nån vill lämna nån kommenter iaf... Men idag mår jag mycket bättre från det här alltså !! Det är soft nu :) .... Men brukar "såklart" tänka eller fundera på det här ibland och tänkte att nu skriver jag av mig lite...så jag inte tänker lika lr så mycket på det längre kanske....eller igen. Skriva av mig , så jag kanske får lite kommenterar om nån har varit med om liknande/samma situationer eller relationer/förhållanden eller helt enkelt saker som jag skriver om här och nu typ? Men det "återstår att se" eller hur man kan säga, hoppas nån vill svara iaf.... kram kram

  • Svar på tråden Han tvingade till sex,misshandlade, hotade och kränkte mig...osv (långt)
  • MammaBecca

    Jag tycker att du skall försöka hitta någon att tala med. För det tar ett tag innan sådana här saker "försvinner".
    Att han betedde sig som han gjorde handlar ju bara om makt för honom. Han vill känna att han har makt och kan bestämma. Bestämma över dig.
    Det är inte okej att någon gör såhär emot dig.
    Det är fel på honom som inte ser dig, inte respekterar dig och som dominerar och manipulerar dig. Så som han gjorde, gör man inte mot någon man tycker om och älskar. Han kan inte älska, för han bryr sig bara om sig själv.

    Att han kunde göra såhär mot dig, har ingenting med dig att göra, du bär ingen skuld.

    Hoppas att du har någon att prata med om det här, för det är viktigt att man får göra det och på så vis får uttrycka sina känslor.
    Hoppas att det går bra!

    Kram

  • Anonym (n)

    Blir så jävla förbannad när jag läser det här! Fyfan vilka svin det finns. Jag hade själv ett, men han våldtog mig inte tack och lov!! Det var mest psykisk misshandel för min del och en del fysisk också. JA, det där är våldtäckt, enligt mig. Du borde anmäla honom, men jag förstår om du inte orkar gå igenom det. Jag är likadan, "vem skulle tro mig osv?". Hursomhelst tycker jag att du borde gå i terapi, prata ut om saker som hänt dig. Jag går i terapi på en kvinnojour och tror att det kommer hjälpa i längden. Starkt att ta dig ur . Vad fick dig att lämna och hur gjorde du?

  • Anonym (Natalia)

    Jag hade ett ex som slog mig och tvingade till sig sex under 3 års tid innan jag fann mod och kraft att anmäla och lämna honom. Orkar inte dra upp allt nu men det var tex stryptag tills jag nästan svimmade. Han tog mitt huvud och slog upprepade gånger i kylskåpet tills jag tuppade av. Tog två knivar och kastade i min rygg,har 2 ärr där än idag. Hoppade på min rygg. Gav mig ett knytnävslag så jag fick en spricka i kindbenet och en bristning i ögat,kunde förlorat synen fick jag höra av läkaren... Sparkade mig över hela kroppen osv osv osv. Han kunde mao lika gärna slått ihjäl mig. Fick 2 barn med honom och 2 dagar efter den minsta föddes tvingade han till sig analsex medans jag skrek och grät. Blod i hela sängen från båda hållen om vi säger så. Inte första gången han tvingar till sig analsex men helt klart den värsta gången...

  • Anonym (n)
    Anonym (Natalia) skrev 2010-04-11 08:26:24 följande:
    Jag hade ett ex som slog mig och tvingade till sig sex under 3 års tid innan jag fann mod och kraft att anmäla och lämna honom. Orkar inte dra upp allt nu men det var tex stryptag tills jag nästan svimmade. Han tog mitt huvud och slog upprepade gånger i kylskåpet tills jag tuppade av. Tog två knivar och kastade i min rygg,har 2 ärr där än idag. Hoppade på min rygg. Gav mig ett knytnävslag så jag fick en spricka i kindbenet och en bristning i ögat,kunde förlorat synen fick jag höra av läkaren... Sparkade mig över hela kroppen osv osv osv. Han kunde mao lika gärna slått ihjäl mig. Fick 2 barn med honom och 2 dagar efter den minsta föddes tvingade han till sig analsex medans jag skrek och grät. Blod i hela sängen från båda hållen om vi säger så. Inte första gången han tvingar till sig analsex men helt klart den värsta gången...
    Men oj...! Har du sökt någon form av hjälp efter allt som hänt? Nåt typ av samtalsterapi?
  • Anonym (Lilly)

    Men oj, jag skulle skriva ett par rader om när jag blev sexuellt utnytjad av mitt ex men insåg nu att mitt inlägg kommer ändå ingen lägga märke till då det inte är någonting jämfört med Natalia...

    Hoppas ni båda fått ordentlig hjälp och kommit ur detta!

  • Anonym (n)
    Anonym (Lilly) skrev 2010-04-15 00:16:26 följande:
    Men oj, jag skulle skriva ett par rader om när jag blev sexuellt utnytjad av mitt ex men insåg nu att mitt inlägg kommer ändå ingen lägga märke till då det inte är någonting jämfört med Natalia... Hoppas ni båda fått ordentlig hjälp och kommit ur detta!
    Du ska inte jämföra med andras historier, vem som varit "värst". Det du varit med om , har du varit med om, det är dina känslor, ingen annans. Jag tycker visst du kan dela med dig om du känner för det.
  • Anonym (Natalia)
    Anonym (n) skrev 2010-04-14 23:56:23 följande:
    Men oj...! Har du sökt någon form av hjälp efter allt som hänt? Nåt typ av samtalsterapi?
    Ja jag går till kriscentrum 1gg/vecka och pratar av mig. Har gått där i 8 månader och det känns skitbra. Även om man ältar om o om igen så förstår man att det är INTE vårat fel.
  • Anonym (Natalia)
    Anonym (Lilly) skrev 2010-04-15 00:16:26 följande:
    Men oj, jag skulle skriva ett par rader om när jag blev sexuellt utnytjad av mitt ex men insåg nu att mitt inlägg kommer ändå ingen lägga märke till då det inte är någonting jämfört med Natalia... Hoppas ni båda fått ordentlig hjälp och kommit ur detta!
    man ska inte gradera helvetet. Skriv du av dig. Jag lovar att jag komemr lägga märkte till dig {#lang_emotions_flower}
  • Anonym (Irriterad osäker)

    Jag ska skriva och svara på och kommentera "tillbaka" eller hur jag ska säga, men på det ni frågat och kommenterat på här i tråden snart, men när jag har lite mer "tid" och typ "lust" till det eller hur man ska säga, men först bara hehe.
    Men tack för alla kommentarer och svar på det jag har skrivit "så länge" eller hur man ska säga... :).

  • Anonym (Irriterad osäker)

    Hej igen, jo, det är så att jag viste ju att han gjorde fel emot mig, men jag ansåg samtidigt ändå inte att det var så mycket fel i att han slog och hotade mig "lite granna" iaf inte i början, tänkte jag väl. Var sen ändå rädd för honom, såklart, orolig och nervös inför nästa slag eller ja, vad kan det nu heta då... men misshandels slag/smäll som han kanske kunde ge igen.
    Men i allafall, när jag började få blåmärken på armarna efter hans rätt så "hårda" eller iaf kraftiga tag i dem och efter att jag efter några gånger som han knuffat in mig i väggen rätt så hårt ..kraftigt igen då, och tydligt, ilsket och helt enkelt elakt gjorde, så började jag fundera över och undra, om det verkligen var så man fick och skulle göra mot sin partner...eller va, hade jag "missat" någonting som jag själv nångång eller tidigare hade tänkt om förhållanden och sånt....hur man skulle vara emot varandra och så alltså.

    Men, i allafall, det var faktikst ändå inte mest pga misshandeln och hotelserna som jag gjorde slut med honom sen, utan de var för att jag blev så otroligt trött och irriterad, äcklad och förvånad - på ett fundersamt, såklart men också irriterat sätt - på hur han tvingade och hotade mig till sex, hur han äcklade mig när han visade sakerna jag inte ville se av honom ,om man säger så.......var så trött på att behöva ställa upp med sex, eller saker som har med sex att göra och sånt då....... var så besviken och sårad pga det. så jag sa att jag inte ville mer, jag ville bara vara vän med honom...han satt just då vid datorn, då jag sade att jag ville prata med honom, om just vårat förhållande och sådär, om sakerna han gjorde mot mig etc. Men han svarade speciellt då bara "nej, jag vill inte göra det nu! jag är upptagen med annat, vill inte nu...nån annan gång, orkar inte prata nu, låt mig vara ifred just nu, jag gör annat nu!!"

    Jag sa snälla........snälla, kan vi inte bara snacka och reda ut lite om det här..men nej, han vägrade nästan göra det,men jag sa att nu är vi bara vänner,jag gör slut med dig vill inte vara tillsammans med dig längre, för jag orkar inte med att ha sex med dig så ofta och att du hotar mig med tex det och beter dig lite av som du gör emot mig, etc !

    Hans svar blev fortfarande ändå, jag vill inte prata om det nu, tyst nu. okej?.... jag blev ju besviken, men sade okej. Men sen när han försökte ha sex med mig igen, så sa jag att vi är bara vänner nu, jag vill inte ha sex med någon som jag inte är tillsammans med, inte med en kompis bara,och vill inte vara kk med någon heller känner jag,har inte lust med det, tex.

    han blev sur, som han brukar bli när han inte får som han vill, speciellt när det handlar om just sex "delen"eller saken då. och då menar jag SUR.
    jag har för mig att han sa att "okej då"..eller nåt, och stack därifrån eller fortsatte att chatta, minns inte riktigt väl om det just nu.men så var det nog....men han skulle väl till sina vänner eller nåt....skita i att prata med mig om det..och sakerna han hade gjort emot mig, osv.

    Men sen efter ungefär några dagars tid, så hade han hittat en ny/annan tjej...som han iaf var på g med..."redan".... ?  eller sådär.
    blev jag sårad? Nej, inte just då, eftersom jag nästintill hade tappat alla,de flesta i allafall, känslorna för honom som jag hade för han och så då, såklart..och knappt ville änns vara kvar vän med honom, men senare, någon månad senare..ville ja få kontakt med han igen ,för att prata om sakerna och varför han gjorde så emot mig...mest bara det, men då hotade han mig istället !

    fråga nåt mer om ni undrar....kram

  • Anonym (Irriterad osäker)

    Okej, så här "gick det till" eller hur man ska säga, från "första början", eller hur säger man?
    Men i allafall.... tänkte kopiera det jag skrivit och skriva in det här så får ni läsa lite om hur det var, och hur det "blev som det blev",eller ja hur man nu än säger om det då, typ. Men läs om ni vill och har lust....... Det känns och verkar vara bra att få skriva av sig lite i allafall!


    Den här killen jag träffade, hade jag sedan tidigare pratat med i nästan över ca något års tid innan...
    då vi lärde känna varandra lite smått och gott på internet världen, skickade över bilder till varandra
    och jag ansåg att hans utseende och personlighet helt enkelt var den jag alltid föll för
    och nu när jag hittat någon som är så otroligt trevlig tillbaka till mig och verkligen verkade gilla mig i allafall på internet världen,
    så blev jag nästintill överlycklig.
    Det fanns en kille, sådan som jag drömt om, sådan som jag önskat få åtminstonde änns prata med......
    någon som jag faktikst till och med önskat få bli tillsammans med.
    Och här var han, på andra sidan / bakom sidan av dator skärmen,
    det var den här helt underbara personen som jag pratade med...som hjälpte mig med lite olika saker,
    som helt enkelt erbjöd sig själv kunna skicka bilder enbart på honom, utan att jag änns behövde skicka några på mig,
    eller visa mig i cam men han kunde visa sig i cam för mig.....utan några som helst andra krav, om jag ändå inte ville visa mig, alltså..osv.

    Det var ju helt fantastiskt...!

    Till slut / sist, så träffades vi på det sättet att han åkte hem till en kompis som vi hade gemensamt,
    som bor i samma stad som jag bor, då han bor i en helt annan stad sedan innan..
    Jag var Riktigt nervös och orolig för vad han skulle tycka om mig såhär i verkligheten och inte bara över bilder,
    då han änns inte hade sett så jätte många bilder på mig som jag hade skickat sen innan heller,
    men vi träffades i allafall till sist för jag tog modet åt mig och gick dit.


    Jag kom hem till min vän, där han var...jag viste om det.
    Jag gick in i hallen då min vän öppnade dörren åt mig och gick tillbaka till vardagsrummet där killen från internet också satt,
    som jag skulle träffa.

    Vi träffades, han kom fram och kramade om mig och hälsade på mig.
    Jag blev direkt rätt så blyg och vågade knappt inte kolla på honom i ögonen eller knappt änns åt hans håll,
    han var SÅ SNYGG, SÅ otroligt otroligt MIN STIL för killar, om man säger så, jag blev kär på en gång - faktikst - !

    Men sen då?.... vi satte oss båda två i soffan och fortsatte pratas vid där ...
    vi pratade och pratade och min vän satt mest framför datorn just då eller kollade på tv osv.
    Vi spelade Wii spel sen och allt var allmänt trevligt och mysigt.

    Han var rätt På på en gång när vi träffades....han närmade sig mig och höll på små "taffsa" eller hur jag ska säga.
    Vi höll armarna runt varandra och började redan på samma kväll att pussas, kyssas och hånglas....
    fastän jag var liite emot det eftersom vi faktikst ändå inte riktigt kände varandra sådär riktigt på "djupet" ännu, eller riktigt säkert osv.
    Men det gick väl för sig ändå, tänkte jag....han var ju så mysig osv.
    Vi sov redan i samma säng första natten som vi träffades tror jag, om det inte var andra.
    Men jag tycker personligen det var alldels "för tidigt", alltså direkt på en gång sådär menar jag,
    jag tyckte vi kunde ha väntat med sånt tills efter nån vecka åtminstonde efter att vi hade träffats och lärt känna varandra mer.
    Men så blev det, i en veckas tid sov vi tillsammans, hånglade och gjorde ALLT som han ville, ungefär. Jag var ju så lättlurad,
    gick med på allt och grejer.........

    Sen gick månad efter månad, och ungefär andra - andra och en halv månad hade gått,
    så började han visa lite av hans aggresiva sidor, hans bestämda sidor och respektlösa sidor.
    Det var han som bestämde, jag fick inte vara med andra killar eller prata med dem,
    han slängde sönder en utav mina egna möbler, var egoistisk och tänkte mest bara på sig själv, gav mig första slaget som var en örfil,
    som sedan blev till hårda knuffar och hårda tagar i armarna på mig, samt drag i håret och knuffar mot golvet och ännu fler knuffar m.m. ungefär.

    .........det är det här som hände, efter att jag först fått ett starkt förtroende på en internet kille, som jag blev helt förälskad i och tyckte om.
    Vi lovade varandra att vi skulle bli för alltid tillsammans och skulle skaffa hus m.m.
    Vi var så lyckliga med varandra, och helt plötsligt vänder hans sätt att vara mot mig, och vad gör jag?
    gör honom arg genom våra disskutioner som han oftast inte orkade eller ville / inte hade tid med att prata om?

    Det mesta var väl mitt fel... antar jag.

  • Anonym

    Ingenting är ditt fel, det måste du inse. Han är en manipulativ *******, som vet exakt hur han skall göra för att få som han vill. Du skall börja se varje liten sak som han gjorde för att du skulle bli lycklig var mycket väl genomtänkt. Allt han gjorde var för att få dig dit han ville. Det har endast hanslat om att han skall få betämmande rätt över dig och du skall tycka att han gör rätt. Inse att det här kommer att hända alla han träffar. Det är ett inbyggt mönster hos honom som växer sig starkare.

    Bli arg för att han har förstört din själv bild. Bli arg för allt han har utsatt dig för.
    Du har all rätt att bli förbannad när du inser hur genomtänkt allt har varit. Sluta vara ett offer, så länge du inte blivit den du var innan eller mer är du ett offer, så länge har han vunnit.

  • Anonym (Natalia)
    Anonym (Irriterad osäker) skrev 2010-04-17 01:51:00 följande:
    Okej, så här "gick det till" eller hur man ska säga, från "första början", eller hur säger man? Men i allafall.... tänkte kopiera det jag skrivit och skriva in det här så får ni läsa lite om hur det var, och hur det "blev som det blev",eller ja hur man nu än säger om det då, typ. Men läs om ni vill och har lust....... Det känns och verkar vara bra att få skriva av sig lite i allafall! Den här killen jag träffade, hade jag sedan tidigare pratat med i nästan över ca något års tid innan... då vi lärde känna varandra lite smått och gott på internet världen, skickade över bilder till varandra och jag ansåg att hans utseende och personlighet helt enkelt var den jag alltid föll för och nu när jag hittat någon som är så otroligt trevlig tillbaka till mig och verkligen verkade gilla mig i allafall på internet världen, så blev jag nästintill överlycklig. Det fanns en kille, sådan som jag drömt om, sådan som jag önskat få åtminstonde änns prata med...... någon som jag faktikst till och med önskat få bli tillsammans med. Och här var han, på andra sidan / bakom sidan av dator skärmen, det var den här helt underbara personen som jag pratade med...som hjälpte mig med lite olika saker, som helt enkelt erbjöd sig själv kunna skicka bilder enbart på honom, utan att jag änns behövde skicka några på mig, eller visa mig i cam men han kunde visa sig i cam för mig.....utan några som helst andra krav, om jag ändå inte ville visa mig, alltså..osv. Det var ju helt fantastiskt...! Till slut / sist, så träffades vi på det sättet att han åkte hem till en kompis som vi hade gemensamt, som bor i samma stad som jag bor, då han bor i en helt annan stad sedan innan.. Jag var Riktigt nervös och orolig för vad han skulle tycka om mig såhär i verkligheten och inte bara över bilder, då han änns inte hade sett så jätte många bilder på mig som jag hade skickat sen innan heller, men vi träffades i allafall till sist för jag tog modet åt mig och gick dit. Jag kom hem till min vän, där han var...jag viste om det. Jag gick in i hallen då min vän öppnade dörren åt mig och gick tillbaka till vardagsrummet där killen från internet också satt, som jag skulle träffa. Vi träffades, han kom fram och kramade om mig och hälsade på mig. Jag blev direkt rätt så blyg och vågade knappt inte kolla på honom i ögonen eller knappt änns åt hans håll, han var SÅ SNYGG, SÅ otroligt otroligt MIN STIL för killar, om man säger så, jag blev kär på en gång - faktikst - ! Men sen då?.... vi satte oss båda två i soffan och fortsatte pratas vid där ... vi pratade och pratade och min vän satt mest framför datorn just då eller kollade på tv osv. Vi spelade Wii spel sen och allt var allmänt trevligt och mysigt. Han var rätt På på en gång när vi träffades....han närmade sig mig och höll på små "taffsa" eller hur jag ska säga. Vi höll armarna runt varandra och började redan på samma kväll att pussas, kyssas och hånglas.... fastän jag var liite emot det eftersom vi faktikst ändå inte riktigt kände varandra sådär riktigt på "djupet" ännu, eller riktigt säkert osv. Men det gick väl för sig ändå, tänkte jag....han var ju så mysig osv. Vi sov redan i samma säng första natten som vi träffades tror jag, om det inte var andra. Men jag tycker personligen det var alldels "för tidigt", alltså direkt på en gång sådär menar jag, jag tyckte vi kunde ha väntat med sånt tills efter nån vecka åtminstonde efter att vi hade träffats och lärt känna varandra mer. Men så blev det, i en veckas tid sov vi tillsammans, hånglade och gjorde ALLT som han ville, ungefär. Jag var ju så lättlurad, gick med på allt och grejer......... Sen gick månad efter månad, och ungefär andra - andra och en halv månad hade gått, så började han visa lite av hans aggresiva sidor, hans bestämda sidor och respektlösa sidor. Det var han som bestämde, jag fick inte vara med andra killar eller prata med dem, han slängde sönder en utav mina egna möbler, var egoistisk och tänkte mest bara på sig själv, gav mig första slaget som var en örfil, som sedan blev till hårda knuffar och hårda tagar i armarna på mig, samt drag i håret och knuffar mot golvet och ännu fler knuffar m.m. ungefär. .........det är det här som hände, efter att jag först fått ett starkt förtroende på en internet kille, som jag blev helt förälskad i och tyckte om. Vi lovade varandra att vi skulle bli för alltid tillsammans och skulle skaffa hus m.m. Vi var så lyckliga med varandra, och helt plötsligt vänder hans sätt att vara mot mig, och vad gör jag? gör honom arg genom våra disskutioner som han oftast inte orkade eller ville / inte hade tid med att prata om? Det mesta var väl mitt fel... antar jag.
    Jag träffade mitt ex i juni 06 och jag föll också som en fura. Han var lite bad boy,men så snäll och trevlig. Det första halvåret var precis så bra som man önskar. Han fick mig precis där han ville. Jag var tillräckligt fast vid honom. Sen kom första vändan. Fy fan va jag såg ut. Blå i halva ansiktet,halva ögat rött. Blåmärken över hela kroppen,främst ryggen. Två hack i ryggen efter knivarna. När han vaknade på morgonen så grät han. Sa att han ville ta sitt liv för vad han gjort mig. Bad om ursäkt och lipade,och lipade,och lipade. O man manipulerade mig ut i fingerspetsarna. TS lägg INGEN skuld på dig själv. Det är inte vårat fel att vi föll för två jävla grisar. Det är deras fel och kommer alltid att vara deras fel.
  • Anonym (P)

    Jag har också varit i din sits, TS... Mitt ex spöade mig första gången inför min styvdotter som då var 9 år. När jag låg nedslagen på hallgolvet och gjorde mitt bästa för att skydda mitt ansikte, så släpade han fram tösen till mig och pekade och sa "Se nu hur det går om man ljuger och kn***** runt!" (han trodde jag varit otrogen för att jag hade jobbat över en timme). Jag vet inte vad som var värst... att min "älskade" hade slagit mig eller att hans skräckslagna dotter behövde se allt.

    Han fick mig att be om ursäkt för ALLT och sen fick jag stryk om det inte blev som han tänkt. För att jag sa "hej då" först när vi pratade i telefon... För att jag gav honom ett paket när han fyllde år ("JAG HATAR ÖVERRASKNINGAR!")... När mitt favoritlag vann SM-guld och jag jublade "Jaaaa, vi vann!!" - resulterade det i att han släpade ut mig och gav mig stryk med kommentaren "VI vann ingenting för DU spelade inte... DE vann och inget annat"

    Helt sjuka saker kunde han reta upp sig på alltså. Kunde vakna på natten av en spark i ryggen eller ett slag i ansiktet för att jag råkat nudda med typ en tå vid honom i sömnen. Han såg till att jag förlorade alla mina vänner och mina föräldrar vågade inte komma och hälsa på och jag fick inte åka till dem.

    Så kom den fruktansvärda dagen då jag blev gravid. Han var helnöjd, jag grät. Jag ville inte ha barn med denna man, jag samlade ju mod för att sticka! Nu skulle vi gifta oss och bli en familj, tyckte han. Tills det visade sig att jag fått hyperemesis och kräktes... Hans barn framkallade minsann inga kräkningar, så jag hade säkert varit otrogen (när jag nu skulle kunnat vara det då han övervakade mig JÄMT)

    Så när jag kom hem från sjukhuset där jag fått dropp pga näringsbristen i samband med hyperemesisen så somnade jag på soffan. Vaknade av att han greppade mig och släpade in mig i duschen med kläderna på och slog på iskallt vatten "för du behöver fan piggna till, din lata jävel, vi ska gifta oss om 2 veckor och du måste fixa massor nu"

    Jag sa nej. Jag ville inte gifta mig. Så han slog ner mig i badkaret, sparkade och stampade på min mage... drog ner mina byxor och jag minns inte vad han använde, men jag blödde och det gjorde så ont när han såg till att döda barnet i magen. I efterhand fick jag veta att han även lyckats förstöra en äggstock och mitt bäcken. När han var klar gick han ut "och du ska ha snyggat till dig innan jag är tillbaka om en kvart".

    När han kom tillbaka var polisen där och väntade. Mobilen i fickan hade överlevt både dusch och misshandel och jag hade lyckats peta in 112 och skrek bara vår adress och att han skulle döda mig så de måste komma snabbt och slå in dörren för jag dör i badet.

    Han blev inlåst på psyk medan jag låg på sjukhuset och kvinnojouren och min pappa fixade en ny lägenhet till mig och flyttade alla mina saker så det var klart när jag blev utskriven.

  • Anonym (Kram)
    Anonym (P) skrev 2010-05-26 09:15:36 följande:

    Jag har också varit i din sits, TS... Mitt ex spöade mig första gången inför min styvdotter som då var 9 år. När jag låg nedslagen på hallgolvet och gjorde mitt bästa för att skydda mitt ansikte, så släpade han fram tösen till mig och pekade och sa "Se nu hur det går om man ljuger och kn***** runt!" (han trodde jag varit otrogen för att jag hade jobbat över en timme). Jag vet inte vad som var värst... att min "älskade" hade slagit mig eller att hans skräckslagna dotter behövde se allt.

    Han fick mig att be om ursäkt för ALLT och sen fick jag stryk om det inte blev som han tänkt. För att jag sa "hej då" först när vi pratade i telefon... För att jag gav honom ett paket när han fyllde år ("JAG HATAR ÖVERRASKNINGAR!")... När mitt favoritlag vann SM-guld och jag jublade "Jaaaa, vi vann!!" - resulterade det i att han släpade ut mig och gav mig stryk med kommentaren "VI vann ingenting för DU spelade inte... DE vann och inget annat"

    Helt sjuka saker kunde han reta upp sig på alltså. Kunde vakna på natten av en spark i ryggen eller ett slag i ansiktet för att jag råkat nudda med typ en tå vid honom i sömnen. Han såg till att jag förlorade alla mina vänner och mina föräldrar vågade inte komma och hälsa på och jag fick inte åka till dem.

    Så kom den fruktansvärda dagen då jag blev gravid. Han var helnöjd, jag grät. Jag ville inte ha barn med denna man, jag samlade ju mod för att sticka! Nu skulle vi gifta oss och bli en familj, tyckte han. Tills det visade sig att jag fått hyperemesis och kräktes... Hans barn framkallade minsann inga kräkningar, så jag hade säkert varit otrogen (när jag nu skulle kunnat vara det då han övervakade mig JÄMT)

    Så när jag kom hem från sjukhuset där jag fått dropp pga näringsbristen i samband med hyperemesisen så somnade jag på soffan. Vaknade av att han greppade mig och släpade in mig i duschen med kläderna på och slog på iskallt vatten "för du behöver fan piggna till, din lata jävel, vi ska gifta oss om 2 veckor och du måste fixa massor nu"

    Jag sa nej. Jag ville inte gifta mig. Så han slog ner mig i badkaret, sparkade och stampade på min mage... drog ner mina byxor och jag minns inte vad han använde, men jag blödde och det gjorde så ont när han såg till att döda barnet i magen. I efterhand fick jag veta att han även lyckats förstöra en äggstock och mitt bäcken. När han var klar gick han ut "och du ska ha snyggat till dig innan jag är tillbaka om en kvart".

    När han kom tillbaka var polisen där och väntade. Mobilen i fickan hade överlevt både dusch och misshandel och jag hade lyckats peta in 112 och skrek bara vår adress och att han skulle döda mig så de måste komma snabbt och slå in dörren för jag dör i badet.

    Han blev inlåst på psyk medan jag låg på sjukhuset och kvinnojouren och min pappa fixade en ny lägenhet till mig och flyttade alla mina saker så det var klart när jag blev utskriven.


    Herregud så hemskt!!!
    Hoppas du fått leva i lugn o ro nu sedan dess? Hjärta
Svar på tråden Han tvingade till sex,misshandlade, hotade och kränkte mig...osv (långt)