BVC

Vi har inte fått annat än rutinkontroller utifrån normalprogrammet för biologiska barn, men jag har inte orkat kämpa för det, tyvärr... I början kände jag mig besviken på att man inte ens frågade hur jag/vi mådde eller hur det gick, som man frågar biologiska mammor. Det är svårt att bli mamma även om man inte har krystat fram sitt barn! Sonen var nästan två år när vi fick honom och vägde bara 9,5 kg och var 76 cm. Visst sa de att vi fick komma och väga och mäta oftare om vi ville, men jag tycker att BVC själva borde ta initiativet till att följa hur barnet utvecklas när det är så litet i förhållande till jämnåriga.

Mitt råd generellt är alltid att byta BVC, MVC, Läkare, Tandläkare etc tills man är nöjd. Om du känner att du vill gå oftare än vad man normalt gör med barn i den åldern ska du självkart göra det!! Jag vet föräldrar som har biologiska barn som gått väldigt mycket tätare än andra för att de känt att de behövt mer stöd.

ts,

Min dotters logoped sa att barnen är som en databas som registrerar det språk de hör innan de själva börjar prata, och eftersom våra barn registrerat ett annat språk så kan det ta längre tid innan de börjar prata.

Jag tror de uttrycker sig jätteklumpigt ibland & ibland har de tyvärr förutfattade meningar att ex adopterade barn kommer att ha en rad problem som ex ADHD. Jag håller med Chatnoir att jag inte haft ngt utbyte av BVC. Jag har gått dit för vaccinationerna och för att se hur hon växer. Min dotter växer också en centimeter per månad (hittills) och har gått upp ungefär 3 kg sedan hon kom till Sverige. Jag har mkt mer utbyte av teamet på KS som jag pratar med om det mesta.

För kontinuitetens skull för min dotter har jag gått kvar hos min sköterska, och kanske lite lathet med tanke på allt annat kring min dotters sn. Jag tror det är bra om barnen känner igen vissa nyckelpersoner kring barnet. Hon är ju inte elak eller dum mot V på något sätt, bara märklig i sina frågeställningar och tafatt ang vaccinationerna.

Jag är ny på det här och vet inte hur ni får den där skuggningen när man svarar. Så jag gör så här,  VNmamma:

Frågan kom inte upp, hon bara sa det. Och ja, man kan undra vad hon menade med att barnet är tvåspråkigt. Antagligen för att h*n kommer från ett annat land. 

Har idag varit på bvc för vaccination. Jag tog aldrig upp frågan om basprogram eller att jag vill byta sköterska pga att hon kom med nya underliga frågor och kommentarer och helt plötsligt var tiden slut. Idag fick jag också veta att mitt barn har krympt en halv cm på en månad.  När jag påpekade dettta mätte hon om och helt plötsligt hade han växt en halv cm på en månad, istället.
Har fått reda på en annan bvc i samma kommun, som går efter basprogramet för adopterade. Ska ta kontakt med dem.

Vi har en jättebra bvc-sköterska! Fast vi fick ta kontakt med henne själva innan resan eftersom vår utredare inte meddelat henne.

Iaf fick vi ett besök innan resan, hon berättade en massa bra om hur barn generellt är i den ålder vår dotter var vid hämtningen, tips på saker att ta med, första-hjälpen/kvävningsråd, matråd osv... Två veckor efter hemkomst var första besöket och vi gjorde en del av hemkomstundersökningen på BVC, resten på Östra.
Vi har träffats varje månad, mätning vägning + en massa prat om hur vi mår som föräldrar. 2 ggr av dessa har vi dessutom träffat en barnläkare som undersökt dottern noggrant. Vi har vaccinerat henne enligt sv. programmet så nu är hon i fas. Vi ska träffas igen om en månad. Enligt bvc så får vi komma så ofta vi vill
Vår bvc är helt enkelt toppen, aldrig några knasiga kommentarer utan allt känns rätt. Råd, tips och omtanke i lagom doser.

Min utredare hade inte heller kontakta någon och det hade jag inte heller förväntat mig faktiskt. Ringde själv till BVC innan jag åkte till Vietnam. BVC är ju frivilligt ? Trodde jag iaf. Däremot tror jag väl alla föräldrar väljer att gå på BVC. Vaccineringen är också frivillig. Och där skiljer det en del hur man väljer att göra. Mng tror vaccineringen kan vara skadlig, ge autism osv.

Min BVC sköterska säger alltid hur DUKTIG jag är, men hon är en sådan människa som inte ser ut att mena det hon säger. Likväl som sånt kan göra barn splittrade gör det även mig splittrad. Viss mimik är kopplad till vad vi säger, och hon är liksom helt blank i ansiktet när hon säger -Åhhhhh vad duktig du är mamma! Sånt kan ge mig rysningar. Men men.......det handlar då om personkemi. Säger hon ingenting som stör mig ordentligt så är jag som människa så att jag kan ha överseende med at alla är olika. Jag tror det också är viktigt om man känner sig felbehandlad att SÄGA det, inte bara sitta och vara missnöjd i det tysta. Säg vad som stör Dig och säg vad du tycker hon borde ändra på i sättet hon talar till adoptivföräldrar, på ett bra sätt. Jag tror man blir bra bemött i sin kritik om man för fram den på bra sätt själv. Jag ringde upp min bvcsköterska i början när jag kände att vi "krockade" i vår kommunikation och även för att klaga på hur de behandlar barn med MRSA, och efter det blev hon mkt bättre. Men jag tycker nog man ska ge människor en chans att förbättra sig. Hon förstod nog inte riktigt hur hon uttryckte sig. Jag sa helt enkelt att jag kände mig lite kränkt av saker hon sa. Ibland handlar det om misskommunikation.

Håller med Mamma till V 08. Visst ska man säga till men i mitt fall kände jag att jag inte hade den energin. Är inne i en period där mitt barn behöver min energi bättre.

Kan tala om att det också finns direktiv även för socaltjänsten att de ska skicka meddelande till bvc vid rb. Se länken.

Hej.
Jag har bara läst Ts.
Som mamma till två adoptivbarn, känner jag väl igen mig. BVC verkar inte vara för adoptivbarn och deras familjer. Min erfarenhet är att de inte kan något om anknytning eller annat som berör just adoptivfamiljers behov.

Ett av råden jag fick när vi var på kontroll med vår yngsta, var att han skulle få knäckebröd med messmör på mot förstoppning. Problemet var bara att han inte hade en enda tand i munnen att tugga knäckebröd med. Tröttsamt är bara förnamnet.

Kanske vore det bättre med en stor central BVC för adoptivbarn på större orter? Jag skulle gärna åka flera mil för att få träffa någon som vet vad de talar om och som har en större lyhördhet för adoptivbarns behov.

Fortsatt lycka till.

AnnaKanna.