Om din partner visade sig vara allergisk mot din älskade hund/katt så....

Jasså! tål du inte kortison? Jag har tagit både kortison som nässpray och inhalator varje dag i många många år.. eller menar du kanske att du var så pass allergisk? det finns långtidsverkande mediciner så man slipper ta så ofta

Jodå, jag tål kortison, men det är inte alls nyttig för kroppen att ta det i stora mängder under lång tid. Kortisontabletterna gjorde mig exempelvis helspeedad så att jag inte sov alls. Kortisoninhalatorn (som jag för övrigt tar varje dag men nu fick tredubbla dosen av) gjorde så att jag svimmade, skakade och blev vansinnigt hes. Det är inget konstigt sa min allergiläkare. Så stora doser ska man inte ta. Av nässprayen blödde jag till slut näsblod till och från. Inte heller helt skoj...

Ja, jag var och är väldigt allergisk. Det handlar inte om lite nästäppa och ögonkli utan om astmatiska anfall och akutbesök.

Jag vet att min man är fullt kapabel att ta beslut själv, men jag skulle aldrig sätta honom i situationen att välja. Om han vill behålla katterna och prova kör vi på det, men katterna åker om det inte funkar.

Katterna är min hobby och min familj ska inte behöva lida av dem. Visst är de omtyckta av hela familjen, men ingen ska behöva vara sjuk pga. katterna.

Min man och mitt barn är mig tusenfallt mer kära än katterna.

Måste man ta kortisontabletter är man rejält allergisk och att ta så mycket kortison under en lång period kan leda till ganska allvarliga biverkningar. Tabletter under lång tid kan tex. orsaka diabetes.

Vara katter ar ingen hobby, dom ar en dal av familjen. Jag har gatt pa medeciner i aratal och jag vet att min sambo skulle gora samma sak, da han alskar katterna lika mycket som jag. Men skulle det bli sa illa sa nagon av oss behover ta kortison jag overvaga omplacering.

Vi omplacerade katten eftersom den äldsta dotternblev allergisk o. naturligtvis hade vi gjort likadant oavsett vilken familjemedlem det än var som blivit allergisk.

Jasså oj vad jobbigt att vara så superallergisk
jag har själv aldrig känt av mina kortisonmediciner(förutom näsblod och svamp i munnen) men jag är tvungen att ta dom minst 2 ggr om dagen och har gjort det många år och kommer att behöva fortsätta ända tills dom kommer på nån annan medicin jag kan ta

På tal om speedad.. har du tagit bricanyl nån gång? daaamn

ja, jag missade det med tabletterna, trodde att hon kanske tog samma mediciner som mig i inhalationsform. och det gör jag varje dag sen länge tillbaka.
Jag har kortisontabletter (som nödfall) med mig ifall jag skulle bli jätteallergisk.

Bricanyl är ingenting mot en vecka på kortisontabletter. Dygnet fick dock ett antal fler timmar. I alla fall den vakna delen...

Jag behåller mina djur. Är själv född astma-allergiker så jag vet vad det innebär. Som vuxen har man valet att stanna eller gå.. Det är fritt att göra det valet.

Vet inte om det är sagt förut i tråden. Men dessa vaccinationer är verkligen ingen garanti. Det fungerar inte på alla människor, alla typer av allergier.

Uhm... tror du en utekatt hårar mindre? Snarare tvärtom eftersom en utekatt tvingas sätta olika päls beroende på årstid.

Jag undrar... ni som valde "sambon får stå ut" dvs medicinera. Ni vet väl om att all allergi inte GÅR att medicinera på ett tillfredsställande sätt?

jag har haft husdjur och hund sen jag växte upp och allergisk klåda sen barn utan att veta att husdjur var en av orsaken till mina symptom och med min make hade jag nymfkakaduor i 13 år. han valde inte det fick han på köpet med mig.

Jag fick diagnosen allergisk mot kvalster för 10 år sedan ungefär. och vi hade fåglarna i sovrummet innan och jag hade problem med astma och fick ta bricanyl med flera kortisonsprayer och salvor att smörja in mina eksem som gjorde att jag sov dåligt på nätterna och kliade mig blodig.

då jag fick veta om allergin och rådet att ta bort husdjuren så kunde jag inte göra det utan jag flyttade ut dom till vardagsrummet, sanerade sovrummet och skaffade luftrenare och sidenlakan och nya sängkläder för att minska kvalsterna i sängen.

de flyger ju runt och deras dun frodas kvalstrena i. det är kvalster avföringen som jag reagerar mot.
inte katt hund eller fågel när de testade då. men de sprids ju en massa partiklar i deras dun och päls. när de gonar in sig i soffor och sängar och mattor frodas kvalsterna överallt.

så hur mycket man än städade så gick det aldrig att få bort det så mycket som det hade behövs för att mina bevär skulle bli mindre.

det drabbade mig med klåda och förhöjda kortisolnivårer konstant under attack som gjorde sömnbrist och att man inte orkade gå 500 meter utan att få astmaattack.

detta är något jag inte skulle önska att min värste fiende skulle behöva drabbas av. så varför skulle jag välja att ge det till en partner att få samma symptom som mig eller andra symptom.
det finns å smånga sjukdomar som orsakas av att ha husdjuren inne så ni anar inte.
allergisk alveolit drabbades många fågel och hund och kattägare av som hade djuren i sovrummet i sängen. vilket gjorde att de inte kunde jobba tillslut och riskerade att dö av lung enfysem och behöva ta kraftiga mediciner.

är det inte bättre att ha husdjuren utomhus i en hundgård eller utomhus bur?

för att minska på det allergiska inomhus?

så eftersom min man inte hade allergisk klåda så betydde det inte att hans hälsa inte drabbades alls av våra husdjur.
han hade epilepsi som gjorde att stress av att ta hand om husdjur. mer pengar och tid att städa och inte kunna åka på semester för att hitta djurvakt etc.

mer kostnader mindre livs kvalitet helt enkelt plus att jag inte kunde jobba och fick sjukskrivas ofta.

mer stress för honom och fler anfall som för 2 år och 9 månader sedan ledde till att han dog i plötslig epileptisk död när jag sov.

så nä jag kommer aldrig välja husdjur framför min partner igen och behöva gå igenom samma sak som då.

bättre att ta bort husdjuren för de hör inte hemma i inomhus miljö de ska vara fria ute i naturen där inte alla partiklar frodas i lungorna och pajar vår hälsa.

det kanske inte händer de första 10 levnadsåren av ett barns liv. kanske det inte drabbas av kraftiga allergiska reaktioner. men när dom bara blir 37 år gamla istället för 70.. då är något fel.

det är för många som är sjuka med husdjur som är omedvetna om följderna. att det är vanligt att husdjursägare aldrig kan få barn pga infertileten orsakad av husdjuren känner få till också.

så visst vill man aldrig skaffa barn så skaffa husdjur istället för det funkar som en naturlig preventivmedel för vissa inte alla dock.

när grundhormonet som bildar kortisol även behövs för att bilda progesterol (gulkroppshormonet )som behövs för att kunna göra barn.

om min kropp alltid är under ständig stress attack av främmande partiklar så jag bara bildar kortisol för att ta hand om det så får jag inte progesteron som jag behöver så fick inga barn under 13 år med min man av den anledningen. när han dog och jag inte tog hem mina fåglar igen som jag lämnade bort när vi flyttade till england så blev jag gravid med en kk som var fel man dock och fick göra abort förra året. men nu är jag fertil igen så tänker aldrig skaffa husdjur igen.
jag kunde även sluta med alla 10 mediciner jag åt tidigare. så tar bara allergi medicin om jag råkar träffa på någons husdjur. men inte för några andra syften.

nu behöver jag bara hitta en husdjursfri man som vill skaffa barn med mig i framtiden.
det är hemskt för jag ville bli veterinär som barn och har alltid älskat djur.
men jag älskar mig själv mer och min framtida partner vill jag inte ska välja sitt husdjur framför min hälsa eller sin egen hälsa.

eftersom mitt ex förra året gjorde slut med mig pga av min allergi mot hans hund och fågel så valde han dom framför mig så vet jag också hur svårt och ont det gör att någon älskar sina husdjur mer än dom älskar mig.

men det är hans val, han får stå för det och kan leva och sova och gulla och nutta med sina husdjur i sängen tills han blir ännu sjukare än vad han redan är nu och kommer få medicinera mera och till slut få lungproblem

han har redan problem med andning och lungor men har inte min allergiska klåda.
han har lika dålig kondis för att springa som jag hade förr när jag inte kunde gå 500 meter utan astma flås.

men han vill inte se att husdjuren är orsaken och det är inget jag kan göra åt det.
jag kan inte sova hos honom 2 nätter utan att få kraftiga allergiska utslag av klåda och eksem.
då behöver jag så kraftig medicinering med flytande kortison att dricka för att bli av med dom.

är det värt det?
jag älskar honom men min hälsa går före husdjuren.

jag vill inte dö för att vara med honom och hans husdjur när jag redan kommit till den slutsatsen att jag blir så kraftigt sjuk av att leva med dom .

Annat: särbo under resten av djurets liv.

Jag kommer inte ge upp mina katter så länge de mår bra; de är min familj och det finaste jag har. Ingen partner kan komma in i vår familj utan att förstå det. Om det inte fungerar med medicinering, städing, luftrensare och portning från sovrum hade det helt enkelt fått bli särbo till djuren trillar av pinnen.

Faktum är att min nuvarande partner är allergisk mot just katter, och vi har gjort valet att vara särbo tills vidare. Partnern har dessutom egna hundar och katt-allergiska barn, så vi tycker att denna modellen passer oss bäst. Nu har iofs min partner varit allergisk mot katt sedan barnsben, så det har inte kommit som en blixt från klar himmel efter 15 års äktenskap så att säga...

Om det är en ny bekantskap kanske jag inte fortsätter att träffa personen om denna inte gillar min katt eller är allergisk, men om min make efter flera år blir allergisk tar jag verkligen inte ut skilsmässa bara för att få behålla mitt djur. Herregud!

Jag är en kattmänniska och jag hade nog inte kunnat vara tillsammans med någon som inte gillar katter, oavsett om jag för tillfället har en katt eller inte.