Beteende i affär

Det där tycker jag var riktigt snällt gjort mot ditt barn också Du prioriterade att barnet blev upprört. Man vet ju själv att om man är upprörd så kanske man inte är upplagd att träffa folk och vara ute. Själv så kan man då välja att undvika sådana situationer. Inte alltid så lätt för ett litet barn att få välja det.

Tack!

Bara för att det funkade på din systers barn så kanske det inte alls hade funkat på några andra barn, alla barn är inte likadana, så du vet.. Och alla mammor eller pappor är inte heller likadana som alla andra föräldrar... Så kan man ju inte tänka, så som du tänkte, alla har olika regler för sina barn...

haha såå om mina barn har en grinig dag å jag behöver handla så ska jag avstå??

Jag var ju inte tvungen utan hade ett val att vänta till senare o ja då tycker jag att man ska det.

Ok, mja då anser ju jag åxå att barnen tar över, med det menar jag att det är JAG som vuxen som avgör när det ska handlas å om det ska det. Inte mina barn. men alla e vi olika..skulle jag låta min dotter bestämma så skulle hon ta över direkt å ta sig friheter som en 11 åring inte ska.

jag trodde vi pratade om småbarn, en 11 åring föväntar jag mig ska kunna uppföra sig i affären

haha jo det e klart, men hon har åxå vart liten, födde inte henne som en 11 åring ;)

Ja lätt att resonera så när man utgår från sig själv. Det finns ensamstående föräldrar som inte har någon avlastning utan får fint gå och handla i affären ändå trots att de möter såna situationer som du gjorde. Och får gå med en skrikande unge i famnen eller rullandes på golvet.

Jag är själ i situationen att jag har ensamt ansvar om vår dotter då mannen är svårt sjuk och det finns ingen som helst möjlighet till vare sig planering eller prioritering. Det är bara att gilla läget och gå in och handla oavsett humöret dottern är på. Så jag önskar att fler kunde ha förståelse för att barn inte kan uppföra sig exemplariskt på beställning bara för att tillfredsställa omgivningen.

Haha Så bara för att en till familj tyckte likadant så var det ni som hade rätt ?
Du kommer nog lära dig att det finns olika typer av åsikter och sätt att behandla sina barn på när du själv får egna och att det os mandra tycker kanske inte alltid är det som är rätt.

Detsamma gäller när man själv får ett barn som inte alltid lyssnar eller sitter still och gör som man själv vill. Man kan inte låsa in sig i hemmet bara för att man inte ska störa andra.

Jag skrev att jag hade ett val. Då menar jag att jag förstår att alla inte har det. Jag gjode det för sonens o min skull, inte för att skona folk i affären. Jag önskar att de som har val ibland valde att inte strida med sina barn om det inte behövs.

Självklart men det går ju inte för varken dig eller mig att veta om andra har ett val eller inte.

Jag förstår inte riktigt varför man blir så påhoppad för att man uttrycker en önskan eller åsikt angående uppfostran? Ja, jag vet att det kan bli helt annorlunda när man väl har barn, men att ha en utgångspunkt för hur man VILL ha det är ändå bra. Då står man inte där som ett frågetecken sedan. Kan inte folk försöka komma med hjälpsamma råd och tips istället och föreslå att "det kanske inte funkar som ni tänkt er, ni kan tänka på detta också" och inte som nu bara komma med kommentarer som att "ni har fel" och "ni är naiva". Som blivande förälder är det sådant man behöver, inte en massa pekpinnar och att få höra hur dum man är

Nu får inte något av mina barn gå i affären om jag är själv, pojkarna som är ett och två år gamla sitter då i vagnen. Alla uppfostrar vi våra barn olika men det jag reagerar på ibland är att det är sådant tabu att höja rösten och ta tag i armen. Barnen måste också lära sig att det inte alltid är roligt, mamma o pappa måste också göra saker ibland! Våra barn är med nästan jämt vilket inte alltid uppskattas när man ska handla för hur det än är så är de små killar som låter en hel del ibland!

Mja, tycker att alla får ha sin åsikt självklart men det är så himla lätt att säga att en annan förälder gör fel.
Jag är väldigt lättprovocerad vad gäller människor som har åsikter om hur man fostrar sina barn och hur barn överlag "får" eller "ska" bete sig i offentliga miljöer. Bland det värsta som finns tycker jag dessutom är kvinnor som sitter och fördömer andra kvinnors sätt att agera/fostra sina barn. Vi VET ju alla att kvinnor är överrepresenterade gällande dubbelarbete, dvs arbete med hem och barn + förvärvsarbete. Är det då så himla konstigt a tt man tappar tålamodet när ungarna tjoar och gapar och inte är så jäkla politiskt korrekt i sin uppfostran?
Det ÄR lättare att som utomstående döma och ha åsikter om att föräldern kunde sagt si eller så tidigare bla bla bla. Men vad vet vi egentligen? Den här mamman kanske kom från sitt heltidsjobb och just hämtat på dagis, stressar in i butiken med 3 ungar i släptåg. Det ÄR inte konstigt att man kanske beter sig som hon gör?!!

Sen kan man ha olika åsikter kring folk som "skaffar" fler barn än de egentligen orkar med men där är det också så lätt att tycka och tänka hur andra borde göra..

Tråkigt att du tar åt dig men jag tycker som sagt inte att man ska döma andra innan man gått i dennes skor. Oavsett om det handlar om barnuppfostran eller annat.

Nej, man ska ju inte döma då man inte vet all information bakom men man får ändå en instinktiv reaktion och ibland behöver man prata av sig lite och få lite fler personers perspektiv på det hela. Man lär sig genom att fråga och jag är en frågvis person. Har alltid varit kunskapstörstig. Men ibland känns det som att när man frågar och sedan säger hur man ser/sett saker, då blir man dumförklarad...Till slut kanske man inte vågar fråga...

I denna familj är det jag som sköter inhandlingen av mat osv..

 Då vi är i affären så sitter Dottern snart 2  offtas i Sin barnvagn.. Men om hon vill ner så  får hon så klart det...         Vad gör hon då?

 går till godis hyllan  eller lösviktsgodiser DIREKT!

Lyssnar själv fallet  INTE på då jag säger  NEJ så får man inte göra !

   Då måste jag ta å bestämmt lyfta bort henne därifrån.   Sen fortsätta handla trots att hon skriker å grinar...

offta  MAN låter barnet  betämma å far hem!