Svenska sättet att uppfostra är oehört GRYMT

*ASG*

Har du inte? Samhället är ju fullt av människor som knaprar anti-depressiva piller, eller som försöker shoppa sig till lycka, eller som måste dricka alkohol för att kunna koppla av och umgås osv osv.

Jag tycker det verkar vara ganska få som har en grundtrygghet och kan njuta av nuet.

..och alla deras föräldrar har hotat att gå ifrån dem? Tvivlar faktiskt på det...

håller med TS. VI som vuxna, eller som i vissa fall ska föreställa vuxna vet skillnaden, men det vet inte barn.. liksom barn vet inte skillnaden mellan ironi och verklighet.

Att hota barnen med att de ska bli övergivna så att de verkligen tror på, det är grymt. Skulle tro att risken att tro att man ska bli övergiven är mycket större om man blivit utsatt för att någon faktiskt gått iväg och lämnat kvar barnet ensamt, eller använder sig av isolering såsom timeout i sin uppfostran.

Har man ett barn som är helt trygg med att det aldrig blir lämnat ensamt, tror jag inte det är farligt om man säger att nu ska vi gå och går några meter i förväg, men sedan inväntar att barnet följer med.

Jag har läst om det där, och det räknas faktiskt som en svensk metod. Jag har mest fascinerats i alla år som förskollärare, där föräldrarna alltid använder den metoden när de hämtar sitt barn som inte har större lust att följa med. Sen undrar föräldrarna varför ungen blir ledsen ibland när de lämnar på morgonen???
Jag skulle inte kunna hota min unge med att överge henne. Just denna diskussion har vi haft flera gånger på jobbet. Men däremot berättar jag för henne vad som kommer att hända nu, till exempel säger jag: -Kom nu Lovis, nu ska vi gå.
Ifall Lovis vägrar komma ibland, blir det istället att jag säger tvärtom. Jag säger:
- Kom nu, annars kommer jag och hämtar dig.
Då brukar hon komma snabbt. För min unge vill klara sig själv, och att bli buren är inte kul.

Så visst hotar jag min unge ibland, vilken förälder gör inte det? Men däremot försöker jag tänka på vad det faktiskt är jag säger till henne, ocfh hur jag hade reagerat om någon hotat mig på det sättet.

Gissa om jag hade fått bära om jag sagt så!!! Inte sjutton hade de gått om de kunde blivit burna, dumma är de ju knappast, di små

Tror knappast att de som går på antidepressiva gör det för att föräldrarna har sagt "nu går jag, du kan välja att stanna här eller följa med".
Som många i tråden sagt så blir barn som känner sig trygga knappast skadade för livet (eller ens dagen) för att en förälder säger så. Det är en STOR skillnad på att "hota" ett barn med det och att faktiskt göra det och det är ju inte vad tråden handlar om, den handlar ju om att "hota".

Usch jag får verkligen dåligt samvete för jag använder mig ganska ofta av den metoden. Men det är tyvärr det enda som funkar på en väldigt trotsig 2,5 åring. Saken är den att jag faktiskt känner mig elak ibland och det är inte kul men som sagt hon är så otroligt trotsig just nu att ibland är det som att man bara känner för att lägga sig ner själv på marken och bara strunta allt.

Ska försöka tänka på detta!!

Ja alla barn är unika, men man kan ju försöka hitta något annat att säga än att hota med att överge barnet. För min unge funkar det med att säga att jag annars kommer och hämtar henne, hon krånglar i famnen och säger att jag ska släppa ner henne för hon vill gå själv. Icke, säger jag då. Du kom inte när jag ropade flera gånger, så nu bär jag dig. Det tycker hon inte alls är roligt.
Men det är klart, om dina barn skulle tycka det vore perfekt, är det kanske inte den bästa metoden!

Jag håller med...Jag använder oxå den "metoden" ibland, våran är 2,5 år oxå, och när jag läser denna tråd så får jag oerhört dåligt samvete....Ska verkligen tänka på att INTE använda det.

Tänkte på en sak. Man "överger" ju sitt barn minst en gång i livet, första gången man lämnar på dagis osv. Där sker ju akten, och inte bara ord. Vissa barn tar ju väldigt hårt på det, men bara för stunden, inte i längden. Så jag tror knappast ett barn lider starkt i flera dagar och känner sig hotad hela sin barndom för att man säger att antagligen så kommer han eller så går jag själv..

TS: Vem har sagt att "det svenska sättet" att uppfostra barn innebär att man hotar med att överge dem??

Det här tror jag på!
Exempel:
"Vi ska gå till affären om 10 minuter"
"Jag ska bara..."
"Jag ska bara..."
och sen säga "Nu väntar jag inte längre"

Så har jag blivit uppfostrad och tycker att det är en bra metod. Jag har aldrig trott att jag skulle bli övergiven.

Har ett trotsigt snart-2-års-barn. Om h*n vägrar så tar jag helt sonika barnet under armen och bär med mig. Kränkande eller uppfostran? Ja, det är frågan men man får inte bete sig hur som helst anser vi.