När du går till doktorn

Men tycka synd om - NEJ. Hänsyn och visst medlidande kan man förstås ha om någon blivit våldtagen t ex, men det är inte samma sak alltid.

Så länge ingen anhörig är allvarligt skadad eller död så förväntar jag mig inte någon social samvaro med personalen på mottagningen.

Självklart vill man bli vänligt bemött men har jag "bara" UVI så vill jag bara lämna prov och få medicinen utskriven.
Är det något mer ingående vill jag självklart att dom tar tiden att lyssna på mig.
Läkaren jag har är toppen, han lyssnar och man kan hålla en konstruktiv diskussion om problemet med honom.
Hade jag fått en annan skulle jag nog inte fått så bra hjälp som jag fått, hade nog fått höra att allt sitter i huvudet och skickat hem mig. 

Nej, jag vill inte att sjukvårdspersonalen ska tycka synd om mig. De ska lyssna på mina symptom, undersöka, ta relevanta prover och ge den behandling som krävs. Ibland tycks bara det grundläggande vara svårt att uppfylla.

Vill bli tagen på allvar, och få relevanta prover o. senare  behandling för det läk. förmodar att jag lider av.
Men det beror ju iofs också mycket på vilken sjukdom det handlar om.

Jag avskyr långa besök. Jag vill veta felet, bli behandlad, få ev recept och sen få gå.

Jag förväntar mig ett korrekt och trevligt bemötande. Det får gärna gå snabbt.

Så vid "enklare" åkommor önskar ni få ett korrekt och trevligt bemötande utan en massa krusiduller, men gärna ett krya på dig när ni går ut genom dörren! Däremot anser ni också att en person som söker akut på jourtid för UVI skall fångas upp om den verkar visa sig ha psykiska problem, så att jourläkaren kan ta tag i det också, eller? Att personalen är så oerhört lyhörd och kompetent så man bara kan läsa av alla underliggande problem? Ja ivarjefall att man har en empatisk för måga och kan läsa av om nån vill bli duttad med
Verkar det vara en ok sammanfattning av tråden?

Jag förväntar mig att bli tagen på allvar. Inte mer.