När du går till doktorn

Varför skulle de beklaga och tycka synd om mig? Det är ju inte precis en dödsdom om man får en uvi. Huvudsaken är att de gör sitt jobb, är trevliga och korrekta. Tror aldrig min husläkare beklagat att jag varit sjuk. Däremot har han koll på läget, är trevlig och kommer ihåg mig vilket ger mig väldigt mycket.

Jag kräver att de gör de undersökningar som är nödvändiga och ger den behandlingen som behövs. Självklart ska de ha ett trevligt och varmt bemötande oavett vad man söker för. Men att de lägger ner hela sin själ i just mig, eh nä... att sitta och småprata och beklaga mig...eh nääää. Till vilken nytta då?? De undersöker, behandlar, är trevliga och sen går jag därifrån.

Jag hade upplevet det som direkt obehagligt om dom hade tyckt synd om mig.
Förmodligen hade jag bytt läkare omedelbart

När man skaffar en privatläkare som man av olika anledningar behöver besöka regelbundet och som kommer att känna en utan och innan, så för det det naturliga med sig att man pratar lite om väder och vind, man blir lite mer personlig än om det är en engångskontakt.
Det naturliga mötet människor emellan har jag däremot inget emot

Jag förväntar mig inte att personalen ska sitta ner och prata med mig om jag söker för "småsaker". Tvärt om tycker jag det bara är besvärligt om personalen ska prata en massa. Självklart ska de vara trevliga men mer än så kräver jag inte. De har viktigare saker att göra än att prata med mig om jag har ryggskott eller UVI.

Jag förväntar mig inget personligt samtal utan helt enkelt ett proffisionellt bemötande. Hjälp mig med problemet och låt mig gå hem

jag förväntar mig att bli bemött med respekt. Jag vet inte hur du definierar "tycker synd om". Jag har aldrig varit med om att någon sjukvårdspersonal uttrycker hur synd det är om mig och då låg jag nyligen svårt sjuk på sjukhus. Jag validerar alla patienter jag möter och deras känslor. 

Visa sina djupaste sympatier ung...tror det var så det var uttryckt, att doktorn inte hade visat någon sympati (empati är väl annars ett vanligt ord i vården, vi har empati men kan visa det på olika sätt) och lidit med patienten....
Jag menar på att ska man hela tiden uttrycka sin empati för patienterna kommer man ju vara utbränd inom några veckor.
Man kan också visa empati genom att ge ett korrekt bemötande, lyssna noga på patientens besvär och behandla och undersöka enl gällande rutiner och säga hoppas du blir bättre nu när dom går!

Jag tycker att en märkbart upprörd och orolig patient bör få information om sitt tillstånd och bli lugnad så att inte en relativt okomplicerad kroppslig sjukdom orsakar en massa psykiskt lidande i onödan. Om en läkare inte har den tiden kan man säkert hitta ett par minuter med en ssk.

Men något koppel av gråterskor känns ju inte aktuellt...

jag förväntar mig inte att nagon tycker synd om mig.

att bli mött pa ett profisionelt sätt av perssonalen är självklart. men det ska inte behövas smapratas med mig eller diskuteras väder och vind.

Fast det gäller ju att kunna göra en bedömning av patienten i helhet. En del människor hade tagit det som en förolämpning om man kom in för att göra en undersökning och sade "oj oj oj vad svårt du har det jag känner verkligen med dig" och känt sig omyndigförklarade. Medan en del verkligen vill höra det och mår bra av det. Många äldre har t ex ett större behov av det enligt min erfarenhet.