Missed abortion

Vad skont, Snöi, for jag har gatt har och vantat pa att det kanske skulle handa nagot har med. Men an sa lange har allt fungerat, som om MA aldrig hant. Det ar nu det stundvis kanns som en konstig drom man haft. Jag kan tanka mig att det blir valdigt verkligt igen vid en ny graviditet.

Jag blödde rätt mycket, men det slutade i lördags, tack och lov. Har mått bra sedan dess, men på nått sätt förväntar jag mig att jag ska börja blöda igen. Det har ju blivit någon form av  "naturligt tillstånd" att blöda.

Nu hoppas jag att allt rättar till sig så vi kan försöka igen. :)

Visst är det konstigt när man helt plötsligt tycker det är naturligt att gå runt och blöda. Bindförpackning efter bindförpackning.
Här har det varit ägglossning, så jag håller tummarna i smyg..., men det tog ju ganska många försök sist, 1,5 år. Man har ju dessutom förlorat ganska många månader på att vara gravid, helt i onödan.

 Den tanken kanner jag igen, trots att det har varit latt for oss att bli gravida de tva gangerna vi har forsokt. Men det ar inget man kan ta forgivet, sa jag blir frustrerad emellanat. Man blir ju inte yngre med tiden heller.

 Jag haller ocksa tummarna for dig Snöi. Sjalv gar jag fortfarande och vantar pa  ÄL och hoppas att min kropp kommer ihag att fungera som den brukar.

Ja, visst är det märkligt hur man anpassar sig. Att köpa bindor lika ofta som man köper mjölk blir helt naturligt. Måtte vi aldrig behöva uppleva det igen!

En kollega berättade att hon fått 2 MA, men att hon lyckats bli gravid nästan direkt efteråt. Att kroppen var så inställd på att vara gravid så det tog sig på en gång. Man kan ju hoppas att det är samma här..

Tack för att Ni finns, ni som läser och svarar. Mitt i allt känns det skönt att Ni finns.

Måste säga Frulle att jag känner desamma om den här tråden!! I all gråt,besvikelse,rädsla,blödande och smärta så har det varit så sjukt skönt att läsa,skriva och känna att man inte är ensam i det här! Tack för ni finns och jag hoppas vi fortsätter att skriva om hur det går i kampen om att genomgå en fullgången graviditet och stöttar varann när det går trögt

Vi är ett gäng tokiga tjejer i en tråd vi döpt till kaninkokerskorna. Välkomna dit!!

Idag är en tung dag, jag känner mig snuvad på konfekten. Jag vill så gärna ha den där magen och känna de mysiga sparkarna. Nu hade man vågat börja småköpa saker... F-n att det blev så här... Det är väl PMS antager jag.

Jag känner som du Snöi.
Har ju 3 kollegor som väntar barn och vi var rätt "samtida".. så det är en ständig påminnelse om vad jag skulle ha haft/känt osv. Pratade med en av dom igår. Hon hade känt sparkar ett tag och hennes tidigare barn har börjat fundera på vad det är för "sort" som ska komma. (Hon har 2 flickor sen innan och den största vill då rakt inte ha nån mer lillasyster, hon hade sagt "jag orkar inte med en lillasyster till mamma..." medan lillasystern vill ha just en lillasyster - "för det har jag aldrig haft..")

Jag försöker se det som ngt positivt, inte MA, men att Vi faktiskt kan bli gravida - den attityden har jag "utåt" - men samtidigt är jag skitnervös för att det kanske bara var den chansen vi fick.. att det inte kommer funka fler gånger, med tanke på att jag fyller38 i dec. Jag är ju inte direkt i "avelstoppen" - snarare tvärt om.

Sista chansen känslan är himla obehaglig...
Vi får verkligen hoppas att det inte var så, snart kan vi kanske få se ett pluss igen. Det verkar inte bli denna månaden för mig bara, BIM imorgon, super-PMS och negativt gravtest, får hoppas på nästa månad.

Det här blir mitt sista inlägg här. Det visade sig att det nog faktiskt var sista chansen för mig. Från ett helvete har jag nu landat i ett annat, jag fick för två dagar sedan veta att jag har bröstcancer. Istället för att försöka skapa liv får jag nu försöka överleva.
Kram till er andra, hoppas ni får en liten skrutt eller skrutta snart.