Vi över 40 som försöker bli gravida

Hej Bliglin, våra barn är ju födda nästan samtidigt och nästan lika tidigt (våran 27+3 och födelsedatum 10 april)!!
Hur var eran Neotid? På vilket sätt är din livmoder annorlunda? Kan du förklara mer om varför ni inte överväger IVF? Finns det några speciella risker med dina förutsättningar? (många frågor! )

Jag skickade efter mina exakta värden från läkaren och de kom med posten igår. Ska försöka sätta mig in i vad de betyder och se om jag kan komma fram till nåt vettigt av det. Men ska vi göra en IVF så måste beslut tas ganska snabbt, tror det är 43 års åldersgräns på det....

Håller på att gå åt p g a alla gravidmagar man ser....på jobbet varje dag, på vägen till och från jobbet. Åååh, jag ser bara stora magar. Hur ska man undvika att gå under av detta?

Qessie: Ja jösses vilket sammanträffande

Vi bodde i Belgien då sonen föddes och gjorde vår neotid där. Jag vet inte vad jag ska säga... den var kämpig på alla sätt och vis men vi hade tur och sonen drabbades inte av några svåra komplikationer förutom en infektion i IV-linjen vid 2 veckors ålder. Han fick antibiotika och klarade upp det även om vi hade hjärtat i halsgropen några dagar, men det gick ju bra.  

Jag har en uterus bicornis som är helt delad i två, dvs två pyttesmå livmödrar i stället för en. Det verkar som att jag bara har förmåga att bli gravid i den vänstra. Den ligger i ungefär 90-graders vinkel mot livmoderhalsen (varför man inte kan vare sig inseminera eller implantera embryon i den. Om vi skulle göra ivf skulle embryot bara kunna läggas i den högra livmodern, vilket kanske? skulle vara bortkastat!?)

Fast den egentliga orsaken till att jag inte vill göra ivf är oerhört svårförklarad, det är en känsla... som baseras på alla komplikationer som jag har att vänta mig med en graviditet ... inklusive inopererande av cerklage i v 14-15(under narkos) ... och sängläge under graviditeten som gör att jag känner att jag vill dra en gräns för hur mycket "onaturlig kamp" jag är beredd att genomgå. Det känns som att det är enklare att motivera för både sjukvårdspersonalen(som måste hjälpa mig och övervaka på alla upptänkliga sätt) och mig själv! att jag utsätter sig för alla risker med en graviditet (i min situation) om jag åtminstone blivit spontant gravid, liksom. Tja, jag kan inte förklara det bättre. 

Jag löper extremt hög risk att få förtidigt igen, pga min livmoderform och pga att jag är cervixinsufficient. Så jag får räkna med sängläge från ca v 18-20, trots cerklage, och att ta blodförtunnande sprutor 1 gg/v för risken att få blodpropp av att jag måste ligga..., och enligt läkare får jag i bästa fall ligga max till v 35. Fast jag försöker förtränga graviditeten och fokusera på att bli gravid

Jag vet inte hur man ska undvika att gå under, hu och fy för den lede  ... Jag har också flera gravidmagar på jobbet. Fast jag försöker intala mig att det inte är en katastrof om jag inte får fler barn! (fast visst blir man lite bitter...) Jag har flera kompisar som är barnlösa och som kämpar och kämpar. Och jag har ju en underbaring så jag tänker att jag ändå är lyckligt lottad.

Bliglin, vilka olika öden vi får allihopa. Med dina förutsättningar så är det ju fantastiskt att ni fått barn. Att du orkat gå igenom en tuff graviditet. Imponerande! Jag kan förstå litegrann att du undviker ivf. Längtan efter en bebis gör att man lätt förtränger riskerna med en graviditet. Fullt förståeligt. En längtan som kan vara väldigt stark.
Jag har nog ännu inte kommit till tankarna om att det _inte_ är en katastrof om det inte skulle bli en bebis. För mig skulle det just nu kännas som ett stort nederlag, deprimerande rent ut sagt. Känner istället att jag gör vad som helst nu. Ja så desperat är jag! :)
Det här har inget att göra med min dotter som jag är så otroligt glad över att jag fått. Nej, det är längtan att få ge henne ett syskon som är starkast. Men visst slår det mig hur hopplöst det måste kännas för de som är barnlösa och som kämpar med att få sin första. Det måste vara ännu värre.

En första träff med akupunktör är bokad och jag tänkte invänta hennes bedömning innan jag beslutar om ev ivf. Ivf skrämmer mig oxå lite måste jag erkänna och det är väl kanske därför jag väntat och väntat och istället hoppats att det ska lösa sig på naturlig väg.

*suck* - och gravidmagarna fortsätter att passera framför mina ögon. Dag ut och dag in. Nog blir man bitter. Ena gravidmagen har sin 3:e på gång.....*gaah*.

Hoppar också in i det här tråden. Fyller 42 om en månad o har en son som är 3,5. Honom fick vi på vårt andra IVF försök när jag var 38,5. Sedan dess har vi försökt på naturlig väg sedan han var 9 månader+ gjort 3 fulla IVF o ett fet. Vi har också 2 tidiga missfall o ett utomkvedeshavandeskap med i bagaget, som jag fick när jag var 35- 36. Plussade helt mirakulöst vid senaste  IVF, men fick missfall redan i ve 5 nu för en vecka sedan. Så frågan är nu hur vi går vidare. Fleara IVF är tveksamt för det är ju så dyrt.

qessie: När ni gjorde utredning fick du göra kontrast - eller äggledareröntgen?  Vilka prover fick du ta. Jag fick göra det efter mit utomkvedsshavandskap då min ena äggledare togs bort o då var det fullt passage. Men det är ju 5 år sedan nu. Funderar om något kan han tillstött efter förlossningen eller så, fast min son är född vaginalt med sugklocka o det är väl mer efter kejsarnsitt med ärrbildning o så som det kan blir trassel med äggledare har jag hört. Vi fick ju ta en massa prover vid vår utredning, men det var ju 06 o snart 6 år sedan. Nu har vi bara tagit hormonvärden som AMH o FSH. Hur gammar är du?
Känner sig du. Är lite desperat o gör i stort sett allt för att få ett syskon. IVF igen vet jag inte, då det mer faller på att det är så dyrt, men annars vill jag pröva allt som går. Akupunktur körde jag nu i flera månader o vem vet kanske det var det som gjorde att jag fick ett + iallafall.

Bliglin: Har sett dig i andra trådar tror jag. Har ni kollast upp er på senare år, efter att ni fått sonen? Ni har vekrligen haft det tufft att få ert barn!Ja, detta med gravidmagar. Har en svägerska (min brorsfru) som helt plötsligt blev gravid trots att hon har jätteskruttiga ägg o minimal chans att bli gravid naturligt. De fick sin dotter på andra IVF försök o när dottern var 9 mån helt spontant gravid. Varför har inte jag sådan tur. 

Hej i tråden!

Här händer inte mycket på bebisbakarfronten... har haft en "kanoncykel" tror jag, hormonmässigt menar jag då, men inte blev jag ju gravid... :-/ Mens inne på 5 dagen så jag börjar väl ladda för denna vända, antar jag. Enda fördelen med ganska kort cykel är ju att det inte är så långt mellan chanserna heller (förutom tätt mellan misslyckandena menar jag då).

Välkommen underverket06! Jag känne rigen dig också från någon tråd.

Jag vet inte vad jag ska svara på om vi kollat upp oss!? Jag har lämnat prover några ggr på Sophiahemmet varav en omgång amh och fsh som kom bort(!?) i januari fick jag första provsvaret någonsin på amh-värde och hade 0,23 och fsh på 12. INget vidare, antar jag. Samtidigt har jag förstått att det kan variera och jag undrar hur mycket det kan spela in att jag hade tagit progesteron i 4 cykler innan proverna togs!? Mina cykler med progesteron gjorde mig i övrgt oerhört trött och jag ökade 3-5 kilo i vikt på 4 månader som jag nu jobbar bort och är mycket piggare igen. Så undrar lite om värdena skulle vara bättre igen nu!? Men jag tänker inte ta om dem. 

Sambon som har en historia av teratozoospermi lämnade spermaprov januari 2011 och fick väldigt märkligt svar på det provet, dvs bra antal och mängd men 100procent med avvikande utseende vilket Dr N sa att "Huddinge har gjort om sina rutiner för tolkning av spermaprov så numer får alla män detta resultat" vilket ju verkade helt galet i mina öron även då... och med tanke på att han haft en diagnos på teratozoospermi innan som sedan blivit MYCKET bättre i höjd med när sonen blev till (hösten 2007) så har vi ju ingen aning om hur simmarna är - egentligen... mer än att de sett pigga och rörliga ut i mikroskop vid IUI:s som vi gjorde under hela hösten...

Så vem vet, antagligen är varken äggen eller spermierna de bästa, så chanserna är väl små, antar jag. Men jag har iaf regelbunden cykel och väldigt påtgaglig äl så det förenklar ju i alla fall när det gäller att pricka i tid. Sedan är det väl bara ha tålamod antar jag. Förr eller senasre - kanske - det klaffar..?    

Hej, jag kom av mig lite med att titta in här med jämna mellanrum men nu när mensen återigen *suck* kom som ett brev på posten så är jag tillbaka här igen.

Bliglin, ser att ni kämpar på ni oxå. Hur har det gått sen sist (4 juni)?

Hej Underverket 06; här kommer svar på några frågor du hade.
Nä, det gjordes ingen kontrast- eller äggledarröntgen på mig. Varför vet jag inte. Det var heller inget som jag tänkte på att be om. Kanske man borde gjort?! Och inte var det något de heller sa att de ville göra. Sen om det berodde på att de tyckte det räckte med det de såg eller nåt annat, det vet jag inte.
Följande prover har tagits på mig: FSH, LH, Östradiol hos privat gyn och slutligen även en AMH på en privat klinik. Båda gångerna gjorde man även ultraljud på äggstockarna etc och där fanns inget "konstigt". Sambon har gjort spermietest och hans soldater var mycket bättre än bra. Helt utmärkta helt enkelt.

Fyller 43 (usch) i slutet av augusti och det känns som att då är jag definitivt framme vid en stor svart vägg. En vägg som bara blivit mer och mer synlig allteftersom tiden gått. Man har anat den i horisonten det senaste året men nu är den definitivt större än nånsin. Obehaglig känsla.
Jag går nu hos akupunktör som konstaterat det jag anat sen länge och det är att jag har väldans dålig blodcirkulation (även om jag aldrig varit rökare). Har även gått med på att dricka örtdryck (värsta häxblandningen ). Har väl eg inte märkt någon skillnad mer än att när jag får nålarna så känner jag klart och tydligt hur blodcirkulationen kommer igång.
Hur ofta gick/går du hos akupunktör? Märker du någon skillnad? Tar du örter?
Min akupunktör har även bett mig att ta tempen varje morgon vilket jag ska bokföra i ett diagram. Gör du det?

Skulle du råda att göra IVF? För det är väl det jag känner att jag måste ta beslut om rätt omgående. Behandlingen skrämmer mig som jag skrev i ett tidigare inlägg i konversation med Bliglin. Men samtidigt känner jag att jag vill göra allt för att få till det, i vetskap om att chansen är liten att det blir nåt ändå. *suck*

Hej!

Skriver för första gången i den här tråden. Här är lite bakgrund:)
Är 41 och försöker få ett barn till. Har en 8-åring med en annan man.
Varit på utredning  förra året då allt såg bra ut. Eftersom tiden gått utan plus och jag inte slutade blöda efter min mens tog vi kontakt med ivf-kliniken igen och kollade med ultraljud. Visade sig att jag har en cysta på äggstocken som antagligen förorsakade blödningen och som stört ägglossningen.. Jag har haft positivt på ägglossningsstickorna men läkaren sa att det sannolikt inte varit någon ägglossning:(

Hon sa även att hon såg väldigt låg  aktivitet i den högra äggstocken och cystan gör det svårt att bedöma den vänstra. Fick provera för att försöka bli av med cystan, började störtblöda på dag 5 fick sluta med tabletterna och ta nytt ultraljud. Cystan var oförändrad. Ny omgång med provera men den här gången kommer ingen blödning alls. Nytt ultraljud, höger äggstock såg ut att ha ägglossat och det såg ut ungefär som om kroppen förberedde sig för mens, kändes även så i kroppen. Hon sa att kroppens hormoner kan ha tagit över, att det var därför det inte kom någon blödning.

Hon skrev ut primolut nor som jag skulle börja ta senast imorgon om mensen inte kommit igång. Mensen kom igår så nu väntar jag på att börja mitt livs första pergotimekur!

Det var två olika läkare som gjorde ultraljud och de sa rätt olika saker, den första sa ju att det var låg aktivitet i höger äggstock, den andra sa att allt såg helt normalt ut.. Hur kan de tycka/se så olika saker med bara några veckors mellanrum? Läkare ett förväntade sig ett lågt amh-värde, det var på 0,96 som visst är normalt i min ålder. Hon började även fråga mig om jag känt av några klimakteriesymptom.

Har någon av er varit med om att läkare sagt olika och har någon reagerat som jag på provera?

 mvh, el04

Hej på er, hoppar in här även jag! Är 40 år fyllda och har två barn sedan tidigare, 13 och 10 år gamla. Har ny man sedan 4 år tillbaka och vi tänkte ge oss på att skaffa ett gemensamt...! OM det nu är möjligt. Mitt första barn tog nästan fyra år att tillverka (kom dock på naturlig väg). Tvåan blev till på första försöket (båda har samma pappa). I maj i år plockade jag ut min hormonspiral och har sedan dess direkt kommit igång med min vanliga regelbundna mens, har just startat mensomgång nr 2. Ingen aning om jag har några störningar i min hormonbalans, men ser man statistiskt på detta med ålder osv så kan man ju nästan anta att allt inte är helt hundra. Har inhandlat multivitaminer samt agnus castus och så får vi väl se hur det går. Roligt få följa fler i samma ålder, önskar oss alla stort lycka till :)

Hej!  Här är en till, med ungefär samma bakgrund som dig Leira 1972, allafall barnens ålder och ny man :) . Vi har försökt sedan i feb/mars, men tyvärr inget plus ännu. Hade Äl i helgen, så nu håller vi tummarna!! BIM 31 juli..lång väntan. Blev lite nyfiken...vad är angus castus?

Minis13, håller tummen för att ÄL leder till plus! :) Agnus Castus, även kallat munkpeppar! Ett naturpreparat i droppform som sägs balansera hormonerna. Som nämnt har jag ingen aning om det är något svaj med mina hormoner, men det verkar vara rätt ofarligt att pröva. Beställde från bodystore och tar tre tekoppar om dagen med detta fram till ÄL. Finns massor att läsa om du googlar! :) Vi får se om det funkar, time will tell :) Lycka till, berätta om och när plusset kommer!

Hoppar också in här, även om ingen verkar ha skrivit på ett tag! Är 40 och försöker få ett syskon till sonen som är drygt ett år. Honom fick vi via IVF men nu försöker vi på egen hand, är oförklarligt barnlösa så man vet ju aldrig ... Hur har det gått för er den här perioden?

Ja,det är inte så stor aktivitet i tråden, men skriver lite nu då BIM+2 och ingen tant röd än... Spännande! Har mått små taskigt hela juli och augusti med illamående, trötthet, svullen mage "växtvärk" , halsbränna m.m. Har testat och fått neg. hade sparsam blödning i början av juli och en ännu mindre i början av aug. Eftersom jag fått neg. på test tror läkaren att det är magkatarr... Får se om han eller jag får rätt? Jag har misstänkt att jag kan vara gravid och nu när menen dröjer hoppas jag ju ännu mer! Få se om det blir positivt och vad det i såfall visar, v. 4, v.8 eller v.12???

Åh, spännande, Minis13! Håller tummarna för att det blir plus när du testar! Jag har en vecka till BIM så än så länge finns chansen här också .

Ack,så fel jag hade... Varit hos BM och gjort grav.test..ingen bebis i sikte och inte kunde hon förklara alla mina symptom heller. Blir gyn.undersökning om några veckor. Frågade också om fertilitetshjälp, men i mitt landsting måste man tydligen försökt ett år innan man får hjälp då hinner jag ju bli ännu äldre...det känns redan nu som att det är "nu eller aldrig". Men, men jag ska inte klaga, har ju två underbara barn redan nu och en underbar man!! Bara att bita ihop och fortsätta

Så tråkigt, Minis13! Då hoppas vi på nästa cykel i stället. Konstigt med alla symptom bara, men man kan kanske få dem när man tror att man är gravid? Jag har flera symptom nu och det är nog inte riktiga symptom utan sånt jag känner för att jag vill så gärna. Men jag har ingen aning om hur sånt funkar. Hjärnan är stark i alla fall, det vet jag!

Ja du, Grönagrisen, ibland skulle jag vilja kunna stänga av den där hjärnan och "bara vara". Försöker hålla modet uppe och hitta positiva saker i vardagen att fokusera på istället.

Vet inte vad som är bäst... Vet att man kan göra det svårare genom att ständigt ha detta på hjärnan så att säga. När mann ger upp hoppet och färdig att lägga ner allt... ja då blir man gravid då man egentligen inte ville... Det hände mig m senaste tillskottet...

Hej,
Vill gärna vara med här.

Jag försöker blir det.

De flesta av oss har nu försökt i 6 månader och mer.Men vi ger inte upp! En vacker dag kommer vi ha våra mirakel i famnen.  Här inne finns vi till för att stötta och peppa varandra i vått och torrt! Välkommen in du också!!