Thuleslapper

Äldre 15 Sep 23:10

62 svar

Klädköp för bonusbarnet

Jag behöver lite råd utav er här. Sambon har ju 2 barn och vi har barnen varannan vecka. Tyvärr har vi just nu ett stort problem angående kläder. Jag tycker att om jag köper kläder till dem så ska de ha dessa kläder när de är hos oss. Nu är det så att speciellt tjejen (hon är 7år och har klädstorlek 146/152) gärna vill ha kläderna jag har köpt på sig när det är "byte". Jag ber henne att ta med kläderna nästa vecka när hon kommer till oss men nejdå. De stannar hos mamman
När jag undrar vart kläderna är som jag har köpt så säger hon: "Det är mina kläder och jag har dem vart jag vill!!!!" Och är jättesur och säger: "Tjatar du så rigner jag till mamma för hon har sagt att jag inte behöver ta ditt tjat". Ok, det kan väl vara svårt för en 7-åring att förstå MEN..... Jag är så trött på detta. Hon har aldrig något att sätt på sig. Jeansen är för trånga över magen, tröjorna är för korta, trosorna urtvättade osv. Varje kväll när hon ska plocka fram kläder är det bråk för inget passar eller hon gillar inget. Då går dumma jag iväg på min lunchrast och köper kläder för mina pengar...... och sen börjar allt från början. Dessa plagg "försvinner" till mamman och jag får aldrig se dem igen. Biomamma tar hela barnbidraget (och köper säkert kläder för det) MEN vad ska jag göra? Jag kan inte gå och handla en ny uppsättning varje vecka, det har jag inte råd (eller lust) med. Hur kan man förklara för tjejen att hon ska ta med kläderna tillbaka? Och vad ska jag göra för att biomamman inte ska falla oss i ryggen? Hos lillkillen funkar det mycket bättre (han är 6 år) Vill han ha "våra" kläder på sig när det är byte så har han på sig de när han kommer hit igen. Jag har försökt med allt, sagt att jag inte köper kläder till henne mer, att hon får ta det som finns i skåpet men inget hjälper. Snälla, alla råd, synpunkter mottages tacksamt

Bottis

Äldre 13 Oct 18:35

#51

Skalman73 skrev 2010-10-13 16:21:59 följande:

De saker/kläder man köper till barnet är barnets tillhörigheter. Man ger inte bort saker med restriktioner. Antingen är det barnets eller inte. Tänk själv och få nån fin sak eller klädesplagg men det är inte ditt egentligen, bara varannan vecka.

Det borde gälla åt bägge håll...

Det gäller inte bara för oss som köpt plagget utan även för mamma som inte är av den tanken. Hon verkar snarare tänka att det som är nytt, passar och är snyggt ska vara hos mig medan allt som är trasigt, fult och för smått ska vara hos pappa.

Fru Draken

Äldre 13 Oct 18:40

#52

Ulrika45 skrev 2010-10-11 16:18:45 följande:

Jag är också bonusmamma och jag tycker att ett barn ändå måste få ha personliga tillhörigheter. Min sambos dotter är 10 år och bor hos oss varannan vecka. Det är säkert tufft nog att ha två familjer (även om hon är älskad i bägge), att hon dessutom skulle ha regler för vilka kläder som gäller respektive vecka är ju helt orimligt. Ska inget få vara kopplat till henne, som person? Ska allt kopplas till hemmen? Herregud, jag tänker på hur jag pysslade i den åldern. Min bonusdotter får finna sig i att ha två rum, två system, två middagstider, två regler för tv-tittande osv. Skulle hon inte ens få äga sina kläder? Nej, där tycker jag annorlunda. Sen i praktiken är det så klart tufft ifall den ena parten är mer generös (i det här fallet bonusmamman) och den biologiska mamman utnyttjar situationen. Då tycker jag som andra påpekat, att ni är vuxna och får reda ut detta. I vårt fall har vi en "väska" där dyrare grejer åker fram och tillbaka - träningsskor, vinterjackan osv. Denna packar vi vuxna. Min sambo och hans ex. delar barnbidraget och köper kläder som de vill till dottern och dyrare grejer samt anmälningsavgifter delar det på. Det funkar toppen. Jag köper grejer emellanåt, för att jag tycker det är roligt och för att hjälpa till. Jag har bättre ekonomi än hennes mamma och vill gärna bidra till att allt flyter.

Är man för petig kan man nog inte bo ihop med en man (eller kvinna, för den delen) med barn. Allt kan nämligen inte blir "rättvist". I mitt fall är jag oerhört tacksam att jag fått tillgång till ett barn, det är ju också något att tänka på.

Sen att jag nu blivit gravid som 45-åring för första gången är ju helt underbart! Och då blir det ännu viktigare att 10-åringen känner sig sedd och önskad. I bägge hemmen.

Tack för mig. /Ulrika

Bra sagt!
Och grattis!!!! :))))

Skalman73

Äldre 14 Oct 09:17

#53

FrökenKanSjälv skrev 2010-10-13 16:34:04 följande:

Ja, visst är det tråkigt att mamman inte låter barnen ta med sig kläderna hem till pappan (trots att det är pappans familj som köpt kläderna)!

Ja absolut, det ska gå åt båda hållen.

Skalman73

Äldre 14 Oct 09:18

#54

Bottis skrev 2010-10-13 18:35:10 följande:

Det borde gälla åt bägge håll...

Det gäller inte bara för oss som köpt plagget utan även för mamma som inte är av den tanken. Hon verkar snarare tänka att det som är nytt, passar och är snyggt ska vara hos mig medan allt som är trasigt, fult och för smått ska vara hos pappa.

Håller med dig, visst borde mamman också tänka så.

Åsiktskvinnan

Äldre 14 Oct 10:40

#55

Thuleslapper skrev 2010-10-12 22:21:03 följande:

Du skriver egentligen exakt vad jag tycker...... MEN....
Hade det varit MITT barn hade detta problem inte funnnits, jag lovar. Men som det är nu så är jag tvungen att ta hänsyn till biomamman. Man är ju alltid lite rädd att flickan går till mamman och beklagar sig och kanske t o m inte vilja komma hit (till sin pappa) något mer... och det vill jag nog inte ha på mitt samvete.

Jag kan förstå rädslan, och det är just den som barnet utnyttjar nu. Men ett barn vill ha en vuxen som står för sitt ord, som barnet kan lita på, det är därför de trotsar.... Jag tycker fortfarande som jag skrev innan, och OM barnet skulle välja att gå och gnälla till mamman, så låt henne göra det då, hon är fortfarande 7, vad händer sedan när det inte handlar om kläder, ska ni fortsätta vara rädda för att om inte barnet följer era regler vill hon inte vara hos er???? Äh, skärp er.

Thuleslapper

Äldre 14 Oct 23:10

#56

Åsiktskvinnan skrev 2010-10-14 10:40:54 följande:

Jag kan förstå rädslan, och det är just den som barnet utnyttjar nu. Men ett barn vill ha en vuxen som står för sitt ord, som barnet kan lita på, det är därför de trotsar.... Jag tycker fortfarande som jag skrev innan, och OM barnet skulle välja att gå och gnälla till mamman, så låt henne göra det då, hon är fortfarande 7, vad händer sedan när det inte handlar om kläder, ska ni fortsätta vara rädda för att om inte barnet följer era regler vill hon inte vara hos er???? Äh, skärp er.

Nejdå, men jag vill nog inte ha det ansvaret att det är mitt fel att min sambo förlorar vårdnanden om sin dotter.... då håller jag hellre igen

Det har hänt förut, att biomamman har försökt att flytta till en annan stad, försökt att skriva barnen hos sig (de har varit skrivna på denna adress sen de föddes, även efter det att mamman bestämde sig för att flytta härifrån och lämna familjen).

Sen har mamman fixat en mobil till tjejen som hon utnyttjar nästan dagligen när hon är hos oss.
Det räcker med att det är något som dottern inte får som hon vill så ringer hon sin mamma och beklagar sig...( det kan vara allt från att jag ber henne städa sitt rum, läsa läxor, plocka in kläder eller dylikt)
Jättekul... och sen får sambon höra utav mamman att jag inte ska uppfostra hennes barn, annars kommer hon att se till att de ska bo hos henne heltid......
Hur ska JAG kunna skärpa mig då??????

Åsiktskvinnan

Äldre 15 Oct 05:38

#57

Thuleslapper skrev 2010-10-14 23:10:44 följande:

Nejdå, men jag vill nog inte ha det ansvaret att det är mitt fel att min sambo förlorar vårdnanden om sin dotter.... då håller jag hellre igen

Det har hänt förut, att biomamman har försökt att flytta till en annan stad, försökt att skriva barnen hos sig (de har varit skrivna på denna adress sen de föddes, även efter det att mamman bestämde sig för att flytta härifrån och lämna familjen).

Sen har mamman fixat en mobil till tjejen som hon utnyttjar nästan dagligen när hon är hos oss.
Det räcker med att det är något som dottern inte får som hon vill så ringer hon sin mamma och beklagar sig...( det kan vara allt från att jag ber henne städa sitt rum, läsa läxor, plocka in kläder eller dylikt)
Jättekul... och sen får sambon höra utav mamman att jag inte ska uppfostra hennes barn, annars kommer hon att se till att de ska bo hos henne heltid......
Hur ska JAG kunna skärpa mig då??????

Mamman kan inte skriva barnet var det passar henne, pappan måste godkänna det om de har gemensam vårdnad. (tror knappast mamman kan få igenom att barnet ska bo hos henne på heltid för att ni har regler som barnet måste följa....) Om du tycker att det är jobbigt att din sambo får dessa samtal av mamman så får du väl lägga över allt ansvar på honom också. Vad tycker pappan? Mamman verkar väldigt osäker och det är ju väldigt trist att hon inte ser att hon spelar med i barnets spel, för även om hon ser det som att du fostrar barnet så kan jag se det som att barnet ska följa era regler. Jag personligen hade sagt åt min sambo, antingen låter du mig fortsätta och sen får han säga åt modern att skärpa sig (han behöver inte ens berätta för dig om samtalen som kommer, så behöver du inte ha det på ditt samvete) eller så får pappan ta alla strider.

Ulrika45

Äldre 20 Oct 10:30

#58

Jag tycker den här diskussionen har urartat. Handlade det inte om klädköp?
Allt eftersom diskussionen fortgår förefaller problemet vara ett helt annat - nämligen om en biologisk mamma som manipulerar barnet, hotar pappan att "ta" vårdnaden och gud vet allt. Klart att inte klädhanteringen kan funka i en sådan situation.

Jag önskar er lycka till när ni förhoppningsvis försöker lösa den grundläggande konflikten. Kanske pappan och mamman kan sätta sig, utan andra inblandade, och ha ett ordentligt samtal om hur de ser på barnuppfostran, familjeliv och ekonomi?

Thuleslapper

Äldre 20 Oct 22:37

#59

Ulrika45 skrev 2010-10-20 10:30:20 följande:

Jag tycker den här diskussionen har urartat. Handlade det inte om klädköp?
Allt eftersom diskussionen fortgår förefaller problemet vara ett helt annat - nämligen om en biologisk mamma som manipulerar barnet, hotar pappan att "ta" vårdnaden och gud vet allt. Klart att inte klädhanteringen kan funka i en sådan situation.

Jag önskar er lycka till när ni förhoppningsvis försöker lösa den grundläggande konflikten. Kanske pappan och mamman kan sätta sig, utan andra inblandade, och ha ett ordentligt samtal om hur de ser på barnuppfostran, familjeliv och ekonomi?

Ja du har nog rätt, det har urartat lite.......
Det finns väldigt många problem här... vill inte skylla bara på biomamman, jag är nog inte den lättaste att ha att göra med då hon och jag har helt olika uppfattningar angående vår situation.

Pappan är "easy going" men tyvärr utnyttjar hon detta
Han är inte heller en person som argumenterar utan han försöker att ligga lågt, detta utnyttjas utav biomamman (och lite utav mig med)

Men i grunden vill jag bara att jag inte ska behöva köpa kläder som mamman sen behåller
Imorgon ska sambon gå och handla lite kläder med dottern.... det blir nog nyttigt och förhoppningsvis en början på något nytt.

Mullvad

Äldre 31 Oct 23:06

#60

Jag betvivlar inte ett ögonblick att det finns mammor som behåller snygga kläder och skickar iväg trasiga men är det verkligen så i just det här fallet?

När det gäller sonen har bara enstaka plagg försvunnit eller förstörts. Ni kommer säkert att protestera, men finns inte möjligheten att flickan faktiskt är 7 år gammal och kan tänka själv. Varje gång hon kommer till er med för små och trasiga kläder så får hon nya kläder, varje vecka! Hon kanske gillar att få nya kläder helt enkelt. Gillar din smak? gillar att välja kläder med dig på kvällen? Att komma med fel kläder till er är ju bara ren vinst och belöning och innebär ingen som helst risk. Nya jeans och tröja varannan vecka månad in och månad ut (eller som någon annan som hade en bonusdotter som fick tre nya mysbyxor i månaden, jag menar hur i helskotta får bonusmammorna ens plats med kläderna hemma, varför skulle de ens vilja att dottern har 10 par mysbyxor.)

Nu kanske inte sjuåringar kan vara beräknande vad vet jag, men det finns ju helt klart ett belöningssystem här och belöningssystemet uppmuntrar till att det inte finns kläder hos er (precis som guldstjärnor på pottan uppmuntrar en 4 åring att sluta med blöja). Det är två barn, bara hos ett av dem försvinner kläderna så det är väl mer troligt att det är dottern än mamman som orsakar det.

Om det är dottern kanske det är ett enklare problem att lösa, kanske genom att köpa en påse/säck begagnade kläder på tradera att ha vid panik och se om det löser sig. Hon verkar ju klädintresserad.

Thuleslapper

Äldre 1 Nov 18:06

#61

Jag är såååååå stolt över mig själv!
Var på Ullared i lördags (och ja, det var det värsta jag varit med om: 4 timmars bilresa ner, 2,5 timmars köande, väl inne gick det knappt att handl pga för mycket folk som blockerade allting, 1,5 timme kö i kassan och sen 4 timmars hemresa)

Det enda i klädväg jag köpte till tjejen var 1 ny pyamas och ett set med ytterkläder (thermobrallor med jacka) som hon ska få utav farmor i födelsedagspresent!!

LittleShrimp

Äldre 2 Nov 21:06

#62

Hej TS!
Jag reagerade över att du tar din lunchtid och köper kläder till tjejen med dina pengar??!
Jag har ett bonusbarn, och köper det mesta till honom. MEN med ett kort där biopappan har laddat med pengar från sitt konto, det tycker han är en självklarhet!

Sen att tjejen troligtvis har det svårt med 2 hem, tänk er själva att "packa väskan" och bo på två ställen..
Köp kläder, men då med pappans "pengar" och be honom att mamman packar ner dessa kläder när dom kommer till er, och när barnen ska till biomamman att ni är lika noga där att få med allt. Flickan har en egen vilja men det är ni som bestämmer.

Kläder behöver ju inte köpas "över en lunch", det är då det blir onödig dyrt. Planera att köpa en bunt byxor, toppar etc på kanske loppis, andra handsbutiker, tradera, blocket eller Ullared som du nu varit på ;) vad som helst för billig peng, så svider det inte lika mycket.

Lycka till!

//Bonusmamma

Klädköp för bonusbarnet

INNEHÅLL