Har hört många (som inte själva har fertilitetsproblem) som säger att det är så vanligt att par blir gravida efter att ha fått ett barn via adoption. Ofta nämns orsaker som att "de slappnade av" eller "moderskänslorna satte igång fertiliteten" Men är det verkligen så? Tänkte att ni som är här har mer koll på hur det är. Kan det inte vara så att det är lika vanligt att ofrivilligt barnlösa föräldrar som inte adopterar helt plötsligt blir gravida?
Jag har också läst om den amerikanska undersökningen om oförklarigt barnlösa. Tidigare hade jag en länk till den, men den försvann när vi bytte dator och hur jag än letar har jag inte lyckats hitta den igen. Tyvärr. Har för mig att den säger att någonstans runt 10% av de oförklarligt barnlösa (alltså inte alla barnlösa) så småningom blir gravida och att siffran är nästan exakt densamma, oavsett om de adopterat eller valt att leva utan barn.
Vi fick ju en biologisk son ca två år efter att vi kommit hem med vår dotter. Många som får höra hur vi fått våra två barn reagerar med att säga att "Ja, men så brukar det ju vara! När man väl adopterat så får man ett eget barn. Min mammas arbetskompis granne var med om precis samma sak." Mitt svar brukar vara att dels referera till den amerikanska undersökningen, dels fråga dem hur många adoptivfamiljer de känner och hur stor andel bland dessa som har biologiska barn. Det visar sig då att de flesta faktiskt har kontakt med en massa människor som adopterat utan att sedan få biologiska barn. Dessutom brukar jag påpeka att jag har två egna barn, jag har bara fått dem på lita olika sätt.
Ändå vet jag att folk berättar vitt och brett om oss som en av de där solskenshistorierna. Det händer att människor jag aldrig träffat förut vet precis hur jag fått mina barn. Detta därför att någon gemensam bekant berättat om hur vi minsann fick ett biologiskt barn efter att ha adopterat. På något sätt verkar de där bekanta missa att berätta om vänner som adopterat och sedan... adopterade igen. Eller valde att bara ha ett barn. Det är väl inte lika spännande.
I vårt fall finns det en form av biologisk förklaring till att jag till slut blev gravid. Vi var inte oförklarligt barnlösa. Vi visste att vi hade en viss möjlighet till graviditet efter att jag gått igenom några operationer och om vi skulle ha turen att både min mans spermakvalitet och min ämnesomsättning råkade vara på bästa möjliga nivå samtidigt. Chansen var inte stor, men den fanns där och den vara garanterat oberoende av om vi adopterade eller inte.
.
Visst kan man raljera över idiotiska kommentarer som "slappna av ska du se att ni blir gravida" eller "nu när ni adopterat kommer ni säkert få egna barn".
MEN, en del av er får det att låta som om psyket inte har något öht med hälsa att göra. Vi människor är sammansatta varelser och jag är övertygad om att känslor KAN ha ett finger med i spelet vid sjukdomar, infertiltet, etc. Jag är övertygad om att man, om man mår bra, ökar möjligheterna att bli gravid. Det är naturligtvis ingen garanti för att bli med barn.
Jag ser inget kränkande eller skuldbeläggande i det. Vi gör alla så gott vi kan.
Vår fertilitetsläkare sa att det här bara är en stor myt. Vissa par som är ofrivilligt barnlösa blir gravida naturligt efter många år helt enkelt. Det kan t ex vara så att det bara är ett ägg av 100 som fungerar t ex. Enligt honom fanns det inga studier som visar att det är vanligare bland personer som adopterar än bland de som inte gör det men gemene man vill gärna hitta enkla förklaringar på svåra problem och då är det väl såhär man brukar säga. När man adopterat så är det ju så uppenbart för alla runt omkring också att man förmodligen har haft problem att bli gravida men om ett par försökt i många år och inte adopterat och sen blir gravida så är det ju inte ens säkert att personer runt omkring vet att de haft problem. .