Räddar du hellre din vuxna vän än mitt barn?

Bra nog så har jag ingen vän att rädda, jag räddar ditt barn. 

Så himla tröttsamt det är med alla dessa trådar om rädda den eller den.

Man kan ju alltid spekulera och hoppas att man är av hjältematerial. Men sanningen är att man har ingen aning om hur man reagerar när det verkligen gäller. Kliver man över främlingen som faller ihop på stan? Hoppar man i vattnet och räddar en okänd? Får man panik och rusar ut ur ett brinnande hus utan att ens ta med sina egna barn?    Stannar man vid en bilolycka eller gasar man på och låtsas som ingenting?            

Men det blir bara spekulationer.

 

Hellre är ju fel ord, för handlar det om hellre så räddar jag hellre båda... Men, jag skulle tro att jag rent instinktivt i första hand värnar om den jag har en relation till och känslor för. D v s i detta fallet min vuxne vän, inte ditt barn. Inte för att h*n har ett större värde i sig, men h*n är mer värdefull _för mig_ och mitt liv.

Min vän.

Oj den här tråden hade jag glömt bort, kul att se hur olika vi alla människor tänker :)
Sen kan jag tycka att det är lite konstigt att folk verkligen orkar gå in i trådar de uppenbarligen inte finner roliga bara för att lämna nån negativ kommentar, trodde vi alla hade rätt till att skapa de trådar som man själv vill och alla har valet att inte gå in i de som de inte finner roliga ;p

jag tror jag skulle ta barnet. Skulle inte kunna lämna ett barn på det viset.

En intressant tanke är ju också vad man själv skulle vilja, att vännen räddar en eller att vännen ska rädda ett okänt barn istället.
Det är ju lätt att nu säga att man vill att vännen ska välja barnet men samtidigt så vill man ju till vilket pris som helst nästan leva, så frågan är hur man verkligen skulle känna om det hände.

Min vän.

Den som var närmast.

Ja

 

 

 

Jag måste ange mer text för att få posta!

Ja det är en svår fråga. Som sagt, dels tar väl instinkterna över och man vill verkligen leva, dels så skulle jag tänka på min son och min familj som skulle få klara sig utan mig. Men å andra sidan så gör ju faktiskt människor ofta heroiska saker för varandra och jag har svårt att se att jag skulle se ett gråtande litet barn som skulle dö och säga "rädda mig!".

Barnet - jag kan inte veta innan att båda dör om jag inte räddar personen, en vuxen är mer kapabel att rädda sigsjälv.

Den som jag ser att jag har störst möjlighet att rädda med minst fara för mitt eget liv och hälsa.

Jag skulle nog impulsivt försöka rädda den som är svagast och mest hjälplös. Och det skulle jag nog anse att barnet är.

självfallet räddar jag den jag står närmast, gammal som ung. men aldrig i livet att jag skulle rädda ett jävla djur framför en människa!

Ditt barn. Alltid barn förstZ

Min van. Sjalvklart.