Vill ha såå många svar som möjligt! Särskola eller ej, hur hade ni tänkt? Hoppas tråden hamnat rätt...

Hej

Jag säger att magkänslan blir den bästa, har sett många olika varianter på särskola samt förskolors olika  arbeten.
Det är lättare att byta från förskola till särskolan, så om ni känner er osäkra börja där.

Som assistans anordnare vill jag också informera om assistansen eftersom den har tagits upp.
Personlig assistans kan man få av f kassan under skoltid, om man har kommunications svårigheter.
Eller annan ingående kunnskap som krävs te x ep-aqnfall

Hudmannen,skolans rektor har skyldigheterna att se till att det blir bra.
Man skall aldrig flytta på barnet, miljön skall rättas till...

Av ganska självklara skäl beskriver du inte i ditt inlägg vilken bedömning ditt barn har fått vid utredningen så att ta ställning är egentligen nästan omöjligt.
Bedömningen beskrivs som orättvis vilket är en indikator på att du inte känner dig trygg med vad som sker runt ditt barn.

Lite fakta sådeles.
Grundsärskolan är en skolform och behöver inte handla om en speciell plats. Man kan ha särskolan som skolform och ändå integreras i grundskolan klass. Med det menas att man läser efter egen kursplan (vilket bara läraren behöver bekymra sig över) och man har rätt till det stöd man behöver för att uppnå sina mål. Grundsärskolans elever har mer personligt formade mål kan man säga. www.skolverket.se
Väljer man att låta sitt barn gå i "vanlig skola" dvs grundskolan så har barnet ändå rätt att få det stöd som behövs för att målen ska uppnås. Glappet där är ju att har man en utvecklingsstörning så finns ju risken att förmågan att uppnå målen för grundskolan inte finns där.

Jag är lärare och har själv en funktionshindrad grabb på 10 månader.

Mitt råd blir ändå att ta det lugnt. Hälsa på i grundsär. Hälsa på i grundskolan. Kolla läget. Prata med kunnigt folk. Specialpedagogerna på skolorna brukar vara duktiga. Lyssna med ett halvt öra på andra som "vet bäst".
Ni vet bäst om ert barn. Så är det.

Nu vet vi ju inte TS dotters fulla diagnos och det måste man nästan för att kunna råda på ett rättvist sätt men mitt förslag är att testa förskoleklass i vanlig skola i första hand. Ni kommer snabbt att märka om det inte fungerar för ert barn och skolan kommer agera för att kunna råda er till rätt lösning för er familj. Det är alltid föräldrarna som avgör vilket skolform barnet ska gå i. Jag har undervisat flera barn med olika svårigheter som så småningom börjat i särskola alt. varit inskrivna i särskolan men gått i vanlig klass. Per automatik får man inte assistent bara för att särskola rekommenderas. I min kommun ställs det krav på diagnos för att få assistent och oftast är assistenten inte på heltid.

Får lägga till att jag arbetar som lärare på lågstadiet för nuvarande med tio års erfarenhet....

som jag har förstått det hela så
om man börjar i vanlig förskole klass
så kan man ''lättare'' bli flyttad till sär eller träningskola
än om man börjar på sär eller träningskola
så är det sällan man kan börja vanlig klass igen...
(om det visar sig att särskolan inte va så bra)

pappa är lärare och han hade en tjej med dowssyndrom
från års 4-till 6 i vanlig klass
hon hade extra stöd i matte och engelska....

så jag hoppas att min tös kommer kunna följa sina kamrater
till vanlig skola
men kanske ett extra år på dagis innan det är dags för förskoleklassen
tror man kan göra så med i vissa kommuner

det är ett tufft val för er
så kolla upp alla vinklar åh vrår
åk runt som någon skrev
få en känsla
för på papper kan allt så väääldigt bra ut

/linda

Hej!

Jag är lärare sen 15 år tillbaka och har jobbat både på särskolan och grundskolan.

Jag håller helt med övriga i tråden att vänta med att sätta henne i särskolan utan se hur hon klarar av att gå "vanlig" klass. Min erfarenhet är att problemen sällan ligger i svårigheterna att lära sig skolämnen utan de sociala spelen (som också är det som får eleverna att må dåligt om de inte passar in).

Om din dotter hamnar i en klass där hon har vänner och förstående klasskamrater men lite svårt att hänga med så brukar det gå jättebra ändå, blir det däremot så att hon blir ensam och utanför så tycker jag verkligen att ni ska byta! Låt hennes mående styra om ni vill byta skolform och om skolan vill något annat än er- bara stå på er!

Lycka till!

Det är otroligt tragiskt att barn blivit felaktigt placerade i särskolan men det innebär inte att särskolan isig är felaktig

Alla barn klarar inte en grundskoleutbildning av olika skäl, jag har sett barn misslyckas otroligt om och om och om igen för att deras förädrar vägrar särskola
Är inte det precis lika tragiskt?

Vad visade utvecklingsbedömningen? för det spelar ju också in i vilka svar du får, låg hon på gränsen, ja testa vanliga skola
Låg hon flera år efter redan nu kanske det är dumt att prova vanlig klass?

jag beklagar det du gått igenom men att säga att du aldrig skulle sätta ett barn i särskola oavsett gör mig lika mörkrädd

Hej TS!
Hoppas du får ett bra bemötande, svar och vägledning vid ert möte!
Vet du om att en elev kan gå integrerad i "vanlig klass" men läsa enligt särskolans läroplan!?
Då får pedagogerna extra handledning och tillgång till vissa material som man använder inom särskolan
Lycka till!
 

Hej Jag förstår hur du tänker vi har en son som är 7 idag vi fick diagnosen utvecklingsstörning på honom när han gick i förskolan. Vi ville inte gjörsa något slutförhadstat utan det som var rätt för honom vi valde att ha kvar han ett år extra på förskolan för att låta han få mer tid på sig. Under den extra året så gjorde vi studiebesök i särskolan grundskolan vi var med på ett stort möte som vände sig till alla föräldrar som hade barn med specilella behov där stod rektorer från särskolan och rektorer från grundkolan och berättade hur de jobbade. Jag och min man tog senare beslutet att ¨låta han få börja i en vanlig särskoleklass det har varit rätt för våran son. I min sons klass har alla olika handikapp 2 barn läser under träningskolans kursplan och våran son + 2 till läser under särskolans kursplan fast att de är så olika så leker de och fungerar bra i hop. Jag och min man är mycket nöjda över studiebesöken vi gjorde man fick så bra information och man fick vara med på en lextion och se hur de jobbade med barnen.

Varför skulle hon inte klara av att gå i "vanlig" klass?

LV2, var låg dn son på IQ-testen då han utreddes? Vad har han svårast att klara av nu när han fått diagnos utv.störning?
Har en 5½ årig dotter som just utreds på bup , vi tror det är asperger men då iq-testet var lågt på utv.bedömningen i november så väger dem även in det.

Oj va svar jag hade fått, vår dotter är lindrigt utvecklingsstörd. Nu har månaderna gått, mycket har hänt, vi har bla flyttat. Vi var på mötet med träningsskolan, sen när jag en tid senare var till barn o ungdomshabiliteringen på möte förstod inte dom varför vi varit på möte till träningsskolan eftersom Joceline är lindrigt utvecklingsstörd och barn som är det sätts oftast i särskola.
Här vi bor nu finns ingen särskola, utan barnen går i vanlig klass om inte föräldrarna valt särskola på annan ort. Vi har valt vanlig skola åt vår dotter, så vi utgår därifrån och ser hur det går=)

Hur har det gått?

Jag hoppas det går bra med skolan. På ett sätt kanske skönt att slippa välja (eftersom det inte fanns en särskola på orten). Vår son har en måttlig utvecklingsstörning och grav språkstörning. Han går nu i en vanlig 6-7:a, men med anpassningar för sin nivå och trivs väldigt bra i skolan. Om skolan blir bra eller inte handlar inte om barnets förmåga eller om skolform, utan om de personer som finns på skolan i fråga. 

Jag vet inte vad om blir bäst för ditt barn men jag vet att en utvecklingsstörningsdiagnos är ett krav för att få möjlighet till att gå i särskoleklass.

Hoppas besöket i skolan var lyckat.
Är själv pedagog i särskolan och kan egentligen inte ge er något råd - allas omständigheter är olika, men saker att fundera på/undersöka kan vara:
Kan hon delta i grundskolans verksamhet även om hon är inskriven i sär? Man skrivs inte in i särskolan förrän vid skolstarten (hösten det år man fyller sju), de av våra elever som ändå börjar i särskolan som sexåringar deltar så mycket som det är lämpligt för dem i grundskolans sexårsverksamhet. Vad som är utvecklande/lämpligt är naturligtvis individuellt för varje elev, kan vara allt från 20 min/vecka till heltid (det är sällan som en elev inte alls har något utbyte av att delta i grundskolans verksamhet). Fördelen med att ändå "tillhöra" särskolan är att personal från sär är med och stöttar eleven så mycket han/hon behöver. Under året i förskoleklass kan både grundskolans och särskolans personal bilda sig en uppfattning om eleven och grunden är lagd för fortsatt samverkan mellan skolformerna. Våra elever fortsätter att delta så mycket som möjligt i grundskolans verksamhet, ibland alltmer under åren tills eleven skrivs ut ur särskolan, ibland allt mindre tills all undervisning sker inom särskolans ram. Individuellt som sagt.
Är lämplig särskoleverksamhet förlagd långt från er "hemskola"? I så fall kan er dotter vara inskriven i särskolan men gå integrerad (som det tyvärr ofta kallas) i er närmaste skola. Hemskolan bör då få del av särskolans resurser t ex i form av handledning och fortbildning av personalen och/eller pedagogiskt stöd direkt till er dotter när/om hon behöver det.
Kan hon få sitt behov av kamrater/socialt liv tillgodosett på fritidshemmet? När man väljer mellan särskola och grundskola handlar det om barnets utbildning. Vissa barn kan inte uppnå målen i grundskolans kursplaner (inom nio år vill säga) men det behöver inte innebära att utvecklingen av deras sociala färdigheter är anmärkningsvärt försenad. De flesta av våra elever går på vanligt "fritids" och träffar där sina kompisar från förskolan. En del med extra stöd men många behöver inte det. Viktigt att tänka på är avdelningens storlek - 15 barn med två personal är nästan alltid att föredra framför 35 barn med fem personal.
Hoppsan, detta blev långt. Hade tänkt skriva ytterligare några saker - hör av er om ni är intresserade.

Tellinella det du beskriver är organisationen där du jobbar. Varje kommun organiserar på sitt sätt. I den kommun jag bor får hemskolan inte ett öre av av "särskoleresurser" även om barnet skulle vara inskriven i särskolan. Och skollagen är tydlig med att eleven ska ha det stöd han eller hon behöver, det spelar ingen roll om eleven som går i grundskolan är inskriven i särskolan eller inte (enligt lagen alltså, verkligheten är tyvärr annorlunda).

Samverkan med grunskolan är också ingen självklarhet. Det finns bra särskoleverksamheter som samverkar mycket med grundskolan i samma hus. Det finns särskoleverksamheter som ligger i samma hus som grundskolan där ingen samverkan förekommer alls. Det finns skolor som är geografiskt separerade från grundskolan helt.

Vad gäller gruppstorlekar och personaltäthet håller jag med dig om att mindre grupper är bättre än stora, men det finns ett slags grundantagande att särskolan alltid har mindre och grundskolan större. Jag hade själv en elev för många år sedan där föräldrarna valde särskola så han bytte från den mindre grundskoleklassen till den större särskoleklassen.

I grund och botten handlar det mer om faktisk skola än om skolform. 

Hej, vår dotter går i "vanlig" 6-års och det funkar kanon, vi har lite tur, bara 13barn i den här årskullen och 3 eller 4 vuxna på dom, tack vare en extra personal för vår dotter, vad vi har framför oss är att om hon inte "följer" eller "kan" det hon ska så har vi beslutat att hon ska få gå om 6års. Hon har precis genomgått en ny utvecklingsbedömning, vi ska till psykologen på måndag för att få resultatet av den, man har lite oro att hon kanske ligger ännu mer efter nu och inte "bara" är lindrigt utvecklingsstörd men de tror jag inte  =) Hon har utvecklats såå otroligt mycket sen hon började i 6års=)