Jag skulle vilja höra era åsikter kring detta med alkohol. Är man alkoholist om man dricker varje vecka? Om man längtar från en helg till nästa helg då man vet att man kan ta sig vin eller öl.
Om du, din sambo dricker varje helg, Hur mycket lägger ni på alkohol varje helg?
Om du làngtar efter att det ska bli helg sà du kan fà dricka verkar det lite risky...
Jag anser mig inte vara alkoholist men innan jag blev gravid sà drack jag vin eller òl iallafall 3-4 gànger i veckan, bor i Italien och hàr dricker nàstan varenda kotte ett glas vin till middagen.
Det är verkligen otroligt populärt att simplifiera saken till förbannelse i den här tråden. Är det så jävla enkelt, att ser man fram emot att få dricka på helgen så bör man bara grundat på det vara aktsam för ett eventuellt missbruk? Finns det inte lite fler faktorer som känns relevanta i frågan?
. Märkligt att man inte kan förstå att vissa bara tycker att en del alkoholhaltiga drycker är GODA, precis som kaka/godis/glass. Om svenskar i allmänhet hade druckit i rekommenderad mängd (1-2 glas vin) några gånger i veckan och låtit det stanna där, istället för att dricka femtielva starköl/groggar/glas vin och vara pinsamma, kräka, tappa bort sina glasögon/nycklar/jackor och förarga sin partner genom att sova bort halva dagen efter och kanske vara otrogen på personalfesten och skylla på alkoholen så hade det varit att föredra anser jag. Om det hade varit socialt accepterat även utanför den bildade medelklassen att ta sig 1-2 glas vin eller en öl till maten utan att folk skulle titta snett och säga att man nog var alkoholist så tror jag att färre skulle längta till helgen för att "få" dricka. Alla skulle kanske inte kunna hantera det men det kan de inte med överdrivet helgdrickande heller.
I mina ögon är man kanske inte alkoholist om man dricker varjehelg. Det beror även på HUR du dricker. Jag lever mitt i det nu och tar min samo som exempel!
När jag flyttade in här för ett år sedan tyckte jag det var liite väl mycket på vindrickandet. Jag tog upp det med honom och han lovade dra ner. HAn gjorde det.. trodde jag till jag kom på att nu väntade han tills jag lagt mig med att ta sina glas vin för det är ALDRIG ett glas och sen verkar han inte njuta av det utan häller i sig stora klunkar. HAn hade som sagt lovat dra ner men det var trots allt lika många dunkar jag gick och slängde i källsorteringen.
HAn går på systemet varje torsdag, köper en dunk vin som han dricker upp själ fram mot måndagen. finns det öl hemma dricker han dessa de andra dagarna tills det blir torsdag igen
Söndag för 2 veckor sen kom jag hem efter jobbet vid 23.30. Han möter mig i dörren. ASPACKAD.. anl till detta var att han bränt sig på strykjärnet och att cowboyer dricker ju bort sin smärta. Samtidigt häller han upp en whiskey och fllinar när jag säger att är det där verkligen nödvändigt? An ska upp och jobba dagen efter, köra sin son till skolan vid 8 och om han haft alkolås i sin bil hade den nog inte startat. JAg blev förbannad och sa åt honom att nu får det vara nog. JAg kommer lämna honom om detta fortsätter.
HAn lovar och svär men med ett flin i ansiktet att han inte ska göra det igen men han vet ju inte sånt och med det menar han att han inte vet hur man hanterar brännskador. Man kyler ner och har man ont tar man en värktablett. Han flinar vidare när jag lägger mig och säger god natt. Han tror vi ska ha sex!
På morgonen efter kommer det ett sms med ett förlåt och ett löfte om att inte göra det igen.
På fredagen frågar han mig hur mkt han får dricka då!
Tycker det är hans eget ansvar att bedöma det och säger även så till honom.
På söndagen är vi has hans syster på luciafirande där han tar sig några glas vin. Vi åker hem, jag går och lägger mig men kollar först om det finns något vin hemma och ja, en öppnad flaska, nästan full!
På morogn kollar jag om flaskan står kvar. Nej, den är nergrävd i soporna, tar upp den och skriver en lapp:
-Du kunde alltså inte låta bli, Då kan jag inte lita på dig.
HAn vaknar innan jag och min son hunnit åka, ser lappen och vinflaskan och säger
- Det kan du visst, jag bara glömde!
Hur FAN kan man glömma frågar jag
- men jag hade tråkigt! Jag gjorde det av gammal vana..
Än en gång kommer sms om förlåtesle och om hur mkt han skäms. När jag kommer hem får jag blommor vilket jag tycker är patetiskt.
Min bakrund?! Min pappa är alkoholist och har levt i detta en gång och vet inte om jag orkar igen..
Jag har sett allt detta min sambo göra mot min mamma. Hon stod ut i 20 år!
Så även om man "bara" dricker några glas vin om dagen så kan det vara ett beroende...
Detta blev långt!
Jag säger inte att varenda mäniska som dricker alkohol på helgerna och/eller helgerna är alkoholister men min sambo är det definivt och jag tyvärr medberoende som ständigt kollar hur många flaskor vi har hemma, känner hur mkt det är i den, vaknar på nätterna och luktar på hans andedräkt osv
Jag har en vän som super varje helg !
Han har en separation för ca 10 år sedan.
Och hans pappa drunknade för ca 25 år sedan.
Han träffade en kvinna för va 30 år sedan.
När fortfarande bodde hemma i pojkrummet.
Hon hade en sexårig son sedan tidigare.
Han har uppfostrat sonen, och hans biologiska pappa har inte funnits med i " bilden".
Han har en dotter med Britta, som han träffade när han fortfarande bodde hemma i pojkrummet!
Britta är åtta år äldre, än min kompis.
När dotter kom in på KTH, och flyttade till Stockholm.
Så slängde Britta ut sin sambo för lägenheten stod i hennes namn.
Det är min väns version.
Och han har varit singel sedan dess.
Har väl kanske alltid haft ett särbo förhållande med någon kvinna. Han ser ju bra ut, är empatisk och har väl inga problem att träffa en kvinna.
Men i mina ögon så dricker han för mycket alkohol.
Han sade i början när vi träffades kommer du att orka med mig?
Och då syftar han ju på sitt missbruk?
Han måste köra bil i tjänsten.
Och är väldigt noga med att inte köra bil under helgen.
Min son som är 22 år respekterar inte min vän efter som han aldrig träffat honom nykter.
Han är inte bråkig eller stökig när han druckigt.
Han dricker så mycket vid varje tillfälle.
Jag försöker få honom att inte " supa så hårt" när han dricker men är svår att påverka.
Att bara smutta på alkoholen.
Och att han bara köper öl på systemet.
Och jag brukar köpa ett vin som har 8 procent alkohol och då tycker jag att det går bättre men han säger att det är som saft.
På fredag köper han alltid en stor flaska whiskey.
Som han dricker upp för han säger att han vill varva ner och hålla undan tankarna, som tynger ner honom.
Han blir aldrig aggressiv eller något.annat negativt beteende.
Men jag som är nykterist, har svårt att hantera hans superier och jag tycker att det inte blir någonting gjort på helgerna när han är ledig och när han super.
Om han går ut på krogen blir han oftast utskickad efter en stund.
Och om han bjudit ut mig på krogen så får han oftast inte köpa alkohol utan bara mat.Hans barn verkar inte vilja umgås med honom under helgerna. Han har kontakt med dottern via sms.
Jag vet inte hur mycket kontakt har har med sin vuxna styvson, som bor i samma stad.
Han vill inte gå med i anonyma alkoholisterna.
Han skulle behöva verktyg, som kan hjälpa han att hålla borta ångesten på helgerna.
Det hjälper inte med bara mitt personliga stöd.
Eller att jag kan få tips och stöd hur jag skall motivera honom att sluta dricka.
Jag och min sambo brukar dricka en lättöl till middag mitt i veckan och festar kanske till det 1 gång varje månad, men jag ser oss inte som alkoholister ändå. När jag var singel så frestade jag varje helg, men inte ens då var jag alkoholist enligt mig,
En alkoholist för mig är någon som inte kan låta bli en helg, får minnesluckor, inte kan sluta dricka innan det spårar ur fullständigt, däckar och vars familj eller vänner blir drabbade av konsekvenserna. Men att dricka varje helg och ändå kunna bete sig på fyllan ser jag inte som alkoholism.
Det är ett beroende (alkoholism) när du påverkas negativt av att bryta mönstret (du får lidande bieffekter om du inte får dig din alkohol varje fredag t.ex)
Samma om du får humörändringar baserat på det dagliga intaget av en öl / ett glas vin efter jobbet.
Det här är hur det ser ut för den vanligaste alkoholisten i Sverige. Inte en a-lagare på en parkbänk som många tror eller de som häller i sig flera flaskor och skriker och är våldsamma.
Det är än jävla skillnad mellan ett sug och ett behov.
Precis, det är ju som att säga att treåringen som inte äter onyttigt mån-fre men längtar efter lördagsgodiset är sockerberoende och ska akta sig för fetma och diabetes . Märkligt att man inte kan förstå att vissa bara tycker att en del alkoholhaltiga drycker är GODA, precis som kaka/godis/glass. Om svenskar i allmänhet hade druckit i rekommenderad mängd (1-2 glas vin) några gånger i veckan och låtit det stanna där, istället för att dricka femtielva starköl/groggar/glas vin och vara pinsamma, kräka, tappa bort sina glasögon/nycklar/jackor och förarga sin partner genom att sova bort halva dagen efter och kanske vara otrogen på personalfesten och skylla på alkoholen så hade det varit att föredra anser jag. Om det hade varit socialt accepterat även utanför den bildade medelklassen att ta sig 1-2 glas vin eller en öl till maten utan att folk skulle titta snett och säga att man nog var alkoholist så tror jag att färre skulle längta till helgen för att "få" dricka. Alla skulle kanske inte kunna hantera det men det kan de inte med överdrivet helgdrickande heller.
Om det är gott och det är endast smaken du gillar då hade du valt alkoholfritt,men det gör du inte, så du förnekar att det är fyllan du är ute efter.
Det finns egentligen ingen diagnos alkoholist, vilket är bra för det är ett väldigt vitt uttryck. Att ha problem med alkoholen kan handla om så många saker.
Man han vara högkonsument av alkohol, dricka ofta, mycket eller både och utan att få den sakens skull ha problem med alkohol. Dock är det större risk att utveckla missbruk och beroende om man är högkonsument. Att dricka sig berusad varje helg är hög konsumtion men måste inte bli till besvär. Här finns en stor ärftlig faktor, som påverkar risken att utveckla missbruk och beroende. Här finns också största chansen att hjälpa någon innan det är försent. När väl beroende och missbruk utvecklas är det en kronisk sjukdom som man måste lära sig hantera varje dag resten av sitt liv.
Beroende av alkohol kan man sedan bli på olika sätt. Man kan utveckla tolerans mot alkoholens affekter, man behöver dricka mer och mer för att uppleva samma effekt och kan till slut dricka riktigt stora mängder alkohol utan att det märks utåt. En person verka helt normalt där en person som inte utvecklat tolerans är märkbart påverkad. Beroende kan också innebära att man får abstinens när man blir utan alkohol, behov av att ta sig en återställare på morgonen efter är varningsklocka! Man dricker mer än man tänkt, kan inte sluta dricka när man väl tagit sig ett glas. Man kan inte låta bli att avstå från alkohol, går in på systembolaget fast man inte hade tänkt det, kan inte ha alkohol orört hemma. Det kan inte gå en enda helgdag utan att alkoholen måste vara med. Kan inte säga nej när andra dricker. Man lägger kanske mycket tid och energi i anspråk för att planera sitt drickande, hur man skall kunna dricka utan att de märks, inköp av alkohol, gömma undan flaskor, komma på lögner, ligga bakis m.m Kanske går så långt att man till och med slutar med sociala aktiviteter, för att få mer tid att dricka. Det påverkar ens sociala relationer. Man fortsätter sitt drickande trots att man vet vilka negativa följder de blir. Man kan ha en eller flera av dessa tecken på beroende där så klart besvären är allvarligare ju mer punkter man stämmer in på.
Missbruk handlar om konsekvenserna som drickande för med sig, man kan missbruka alkohol utan att vara beroende även om det är mindre vanligt. Finns dom som helt enkelt snedtänder på alkohol. Man hamnar i slagsmål, skadar sig själv, jag farliga och dumma saker. Man får problem med arbete/skola på grund av alkoholen. Ens sociala relationer tar skada. Ekonomin tar skada.
Jag personligen skulle inte vilja leva med någon som dricker mycket, just på grund av rädslan för vad som kan komma att bli, har sett tillräckligt med missbruk i mina dagar. Dock kan jag tänka mig att om jag hade kommit från en kultur där alkoholen fanns som en del av vardagen i små mängder hade jag tänkt annorlunda. Har man någon i sin närhet som man upplever dricker för mycket bör man försöka motivera personen till att dra ner på sitt drickande. För många personer som inte har ett allvarligt missbruk kan minskning av totala mängden alkohol man dricker vara tillräckligt. Alkoholfria dagar, minska på mängden alkohol per gång. Antagligen är ett glas vin om dagen mycket bättre ur missbrukssynpunkt än att supa till det ordentligt när väl helgen kommer. Det blir såklart ett dilemma när man börjar ta upp sånt här i en relation, i slutänden är det den som dricker som måste ta ett beslut om hen vill minska sitt intag. Att tvinga någon att minska sitt alkoholintag är svårt, kanske börjar hen dricka mer i smyg istället. För många blir total avhållsamhet det ändå rätta.
Alkoholist är ett ord som inte betyder nått, därför kan man lägga vilka värderingar som helst i detta.
Vilket oftast brukar vara trycka ned någon.
Vill man veta noggrannare, så får man använda sjukvårdens diagnoskriterier för missbruk och beroende och för få en tydligare bild än bara tyckande.
Tycker att man kan räknas som alkoholist om man inte kan välja bort alkoholen en helg eller två. Eller om man inte kan hålla sig till exempelvis två drinkar en kväll, utan att man dricker sig redlös varje gång.
Sen kan man ju dricka ohälsosamt mycket alkohol utan att vara alkoholist, men det var ju inte riktigt vad frågan handlade om.
Vin är helt enkelt fantastiskt gott! Alkoholfritt vin smakar inte likadant, tyvärr.
Ett glas sval Chablis, en fruktig Gewürztraminer, en fyllig Amarone, ett stramt Piemonte-vin, det kan vara höjden av lycka
Jag har varit berusad en enda gång i mitt liv, som tonåring på en fest när vi drack drinkar, aldrig mer, avskydde verkligen att vara full, gör aldrig om det.
1-2 glas av ett gott vin några kvällar i veckan sätter guldkant på tillvaron! Jag kan verkligen längta efter vinet precis som jag längtar efter maten vi ska äta eller en god bit ost eller choklad, men det gör mig verkligen inte till någon alkoholist.
Det är så synd att så många inte verkar kunna njuta av vin utan bara häller i sig alkohol för att bli fulla.
Alkoholist är ett ord som inte betyder nått, därför kan man lägga vilka värderingar som helst i detta.
Vilket oftast brukar vara trycka ned någon.
Vill man veta noggrannare, så får man använda sjukvårdens diagnoskriterier för missbruk och beroende och för få en tydligare bild än bara tyckande.
Nä, ordet är för oprecist för säga det betyder detta.
Du kanske menar det så, men utan att du berättar detta för mig, så kan jag inte veta.
Hade en polare vars tjej kalla han alkoholist för att han tog en folköl till maten på kvällen, i övrigt drack han inget.
Och sen går det inte komma ifrån att många använder alkoholist för trycka ned vederbörande, eller bara stigmatisera.
Tydligen används alkoholism för de som inte uppfyller diagnoskriterierna på missbruk och beroende.
Vilket borde betyda att alkoholist är en lägre grad.
Alkoholist är ett icke fungerande ord i sammanhanget, om nu inte ditt syfte är att stigmatisera.
Och jag förstår att dessa rod används vid problem med alkohol av nån art, men ändrar inte oprecisheten i alkoholist.