Varför mobbas vissa föräldrar sina egna barn?

Att vara elak och trycka ner sina barn är givetvis aldrig ok. Min mamma kan vara lite väl rak ibland och det har gett mig ganska dåligt självförtroende i vissa situationer. Hon kan säga saker som "jag tyckte ju att du var jättesöt som bebis, men du var ju inte lika vacker som din lillebror" och liknande. Sedan gjorde hon säkert tvärtom med min bror när det gällde akademiska framgångar.

Men just bebisar är ju hur söta som helst när de är små tjockisar och jag tror de flesta mammor oroar sig mer över en bebis som inte äter och är väldigt smal än för att deras barn ska bli överviktiga innan de är ett år. Jag blev överlycklig när min lilla tjej äntligen började gå upp i vikt och fick små knubbislår. De kryper och springer hon ju bort sedan.

Undrar hur många gånger man måste säga en sak innan du uppfattar det och förstår? Jag säger inte det på skoj, aldrig någonsin. Och jag säger älskling, hjärtat och andra "traditionella" smeknamn på mina barn också.

Konstigt att jag aldrig har tagit åt mig, fått tvivel eller börjat tänka att det är fel av att min mamma kallade mig det. Lika lite som att jag fick konstiga tankar av att hon kallade mig Hjärtat.

 

Bara för att DU inte tagit år dig betyder det inte automatiskt att dina barn inte heller kommer göra det.
Orkar inte sitta här och instruera dig, jag har redan berättat hur jag har mått av att blivit kärleksfullt gullegulligt kallad för "gulliga" smaknamn, och vill du inte lyssna på det så FINE.

Men jag står fast vid att föräldrar som kallar sina barn för negativa ord är dumma i huvudet. Spelar ingen roll HUR du säger det, jag tycker det är avskyvärt och jag tycker synd om dina barn.

Tråkigt att du inte orkade svara på min tidigare fråga.

Hjärtat är ett ord med positiv innebörd, tjockis och knubbis är negativa. 
Är det svårt att förstå? 

Nej mina barn vet vad man får säga till folk och inte och naturligtvis så öser jag andra ord över dem också, jag har två vuxna barn som är 18 och 20 och jag kan lova dig att tjejer med en bättre självkänsla får du leta efter.
Ena tösen har till och med frågat mig om det är normalt att tycka att man själv är snygg, så nej att jag har kallat henne tjockis och knubbis ibland har absolut inte skadat henne.

Min fem åring är en charmknutte som de tycker är sötast i hela världen på hanns dagis pga att han springer omkring och ger komplimanger till folk, han säger alltid till nån som har klippt sig att denne är fin i håret, har nån en fin tröja får den veta det och tycker han att någon har fina ögon så får den veta det, siter någon och ritar kan han gå för bi och säga att de är duktiga, de säger att han är den första till att uppmuntra någon som tycker att den är dålig på något m.m.

 här hemma säger han ofta helt plötsligt att han älskar en och han berättar ofta hur fina han tycker att vi är, det gör han pga att han själv hela tiden får höra hur bra och fin han är.

Kom även på att min andra tös har kommit hem och berättat att killarna i skollan kallade henne fetto, hon bara skratta åt dem och sa att kallar ni mig fet så har ni inte en aning om vad som menas med fet (svär på mina barns liv att detta verkligen har hänt och inget jag sitter och fabricerar ihop)

Mina stora tjejer har aldrig varit några mobbare och de vet vad som är rätt och fel men jag är ganska säker på att de nog skulle kunna kalla sina pojkvänner m.m för samma sak när de gosar eller så.

Jag tycker fortfarande att det du beskrev att de hade gjort mot dig är mil i från det jag gör mot mina barn, säger man det som du skrev, även med glimten i ögat så finns det en underton på att det är en gnutta sanning i det man säger.

Sen åter igen varför tycker ni (du) att orden tjockis/knubbis är så fulla och elaka, för mig låter det som att ni ser ner på tjocka människor och tycker att e är sämre än andra.
Jag kallar även mina ungar för kissekatten, vovven, pippin, min lilla orm...ja som sagt jag använder så gott som de flesta ord när de vanliga kärleksorden har används för mycket och jag vill vara lite extra gosig med dem, jag tycker helt ärligt att tjockis/knubbis är fina gulliga ord så för mig känns det som att det är ni som sätter in något negativt i det hela.

Vill även påpeka att jag aldrig skulle säga dem på samma sätt som dina föräldrar gjorde, då fattar även jag att man kan ta åt sig även om man inte ska göra det (även om jag faktiskt tycker att det som dina föräldrar sa lät som att de hade något de ville säga dig)

Men allvarligt det dina föräldrar gjorde var inte ens i närheten av det vi pratar om, jag förstår fullt ut att man inte kan säga såna saker till ett barn hur mycket man än försöker göra det med glimten i ögat, det är fel, tok fel till och med, men att jämföra det vi gör mot våra barn och det du har varit utsatt för är inte rättvist, jag är en snäll kärleksfull mamma och har som sagt barn som verkligen vet hur hårt älskade de är och att jag verkligen på riktigt tycker att de är vackrast i hela världen, kan ärligt talat inte se ett enda fel på dessa underverk och det vet de och de känner det, det är jag helt säker på.

Enligt dig ja, men enligt mig så är det inte det. Ska det vara så svårt att förstå?

Går du omkring och kallar andra människor för bajskorv också? För att du har bestämt att det inte aaaaalls är ett fult ord?

Tack för utförligt svar :) Dina barn verkar sunda och glada.
Ja tjockis/knubbis är skällsord enligt mig och jag tror en överhängande majoritet av befolkningen skulle instämma i det.

Angående ditt sista stycke, att mina föräldrar verkligen VILLE säga mig nånting har jag svårt att förstå.
Jag har alltid haft bra betyg i skolan så varför de skojade att jag inte var lika smart som mina syskon tycker jag bara är elakt. Även OM jag skulle vara mindre intelligent är det väl inte något ens föräldrar behöver upplysa en om?
Jag har dessutom aldrig någonsin varit ens på gränsen till tjock/mullig, och inte mager heller. 
Men de ständiga kommentarerna om utseendet har bidragit till att jag är väldigt brydd om mitt utseende och det kanske var det som var meningen? Att de ville att vi barn skulle lära oss att det är viktigt att vara söt och smal och duuuuuktig? 

Föräldrar som mobbar sina barn borde få en kula i skallen

ah okej jag då fattar jag inte varför de sa så och som jag sa så känns det som att de är sagde på ett annat sätt och i ett annat sammanhang än de som jag är i när jag säger sånt till mina goa ungar.

varför jag fick den känslan från det du beskrev var nog pga att min mamma höll på så med mig, jag fick hela tiden höra "åh tänk om du kunde skriva lika fint som***""  "tänk om du hade haft lika fint hår som***" "tänk om du kunde sitta lika fint vid matbordet som ***" "tänk om du var lika duktig i skolan som ***" m.m  men när det kom till mig så visste jag att hon verkligen menade det hon sa

Vet att min mamma älskar mig och tycker att jag har bra sidor men hon är någon som alltid vill att allt ska vara perfekt, det är inte riktigt min grej att gå omkring och vara det hela tiden haha

Så när jag läste det du skrev så kände jag bara igen mig och utgick i från det jag kände igen

Men det har också bidragit till att jag aldrig skulle säga saker med sarkasm utan när jag säger såna saker till mina ungar så vet de till hundra procent att jag menar att de är de sötaste och finaste som finns

Föräldrar, som misshandlar och mobbar sina barn borde få barnen omhändertagna ögonabums, för tid och evighet

Hur mycket man än vrider och vänder på det så är det ALDRIG ok för en förälder att kränka sitt barn! Aldrig!

Får jag fråga på vilket sätt du blir glad av att någon kallar dig knubbis/tjockis eller liknande ord som har med din vikt/kropp att göra?
Varför vill du att folk ska kalla dig tjockis?

Min farmor var en sån som hela tiden skulle pika och komma med kritiska kommentarer. Hade komplex.över massa saker under uppväxten på grund av henne....när man blev irriterad på något hon gjorde/sa så spelade hon offer..."nää men jag tänkte bara på ditt bääästa....nu blev jag ledsen när du sa sååå!!! " herregud vad patetiskt det är med människor som vägrar föratå när.de.sårat någon och försöker vända det mot en..så jävla fult.

Det här är ett större problem än medias kroppsfixering. Föräldrar som kritiserar sina barn; Där har vi anledningen till anorexia och komplex. Om man vill skaffa barn kan man väl försöka behandla dem fint?

Föräldrar är sjuka i huvudet som mobbar sina barn, de borde gå igenom ett test för Psykisk störning, i fall att de har en sådan, men visst fan är det allvar om man mobbar sina barn

Vet inte. Min mamma mobbade oss barn och drog med oss i sin mobbing av varandra. Hon var psykiskt sjuk och ville aldrig ha barn. Så det berodde väl på det, antar jag.

Min pappa behandlar mig orättvist jämte mot min lillasyster eftersom att jag har en ätstörning och att det är en psykiatrisk sjukdom som jag "själv valt att ha". Han tänker lämna in mig till en avdelning och lämna mig där ensam... jag är bara 13 år, vad ska jag göra??? ????