Homo eller heteroböcker på förskolan?

Puff :)

Hahaha, ja - eller tvärtom, att man kan göra en homosexuell hetero om de läser tillräckligt med hetero-litteratur. Fungerar uppnebarligen inte! För det kryllar ju inte direkt av homo-böcker i litteraturen, ÄNDÅ finns det en massa homosexuella i samhället... Märkligt va?

Jag röstar inte alls. Jag har inget behov av att det är jämt fördelat, däremto vill jag att det ska finnas flera tyoper av reltioner repesenterade i böckerna. Men 50/50, så tror jag inte det ser ut i samhället (även om man tar bort den sociala påvekransbiten), snarare så är jag övertygad. Det finns bisexuella realtioner med, polyamorösa förhållanden osv. Det som är viktigt för mig är att det visas att det finns just olika och att det är helt ok.

Fick en liten fråga här: Är Alfons en homo- eller heterobok? Har han en pappa och en mamma, eller två pappor? Får man någonsin veta det? Om pappans är heterosexuell eller homosexuell? Bara undrar... För om inte, så kan det ju vara både och... Inte viktigt för historien liksom...

Ett av skälen till att jag tycker Alfons är suveräna böcker just ur genusperspektiv. Det är inte VIKTIGT att det är just alfons pappa som är hemma med honom. Mamma kan vara död eller bortrest eller ute och köper mjölk eller gift med någon annan, det spelar ingen roll för historien!
Precis som i lill-zlatan och morbror raring så är det inte det faktum att morbror raring får en pojkvän som är viktigt utan att lillzlatan blir svartsjuk.

Det är bra böcker för att det är självklara vuxenrelationer på samma sätt som heterosexuell tvåsamhet brukar vara självklar i böcker.

Det är exakt det jag menar - du, och många med dig tar för givet att den saknade föräldern är en mamma! Men eftersom det inte nämns någonstans i boken, så kan det lika gärna vara en pappa! Förstår dunhur jag tänker? Vi är så vana vid att det alltid ska vara en mamma och en pappa och ett barn att vi förutsätter att Alfons MAMMA är bortrest, saknad, på jobbet, inte finns längre, osv... Vi frågar oss var hans MAMMA är. Men tänk om det är hans andra PAPPA som är bortrest etc...?
Det är själva tanken jag vill åt, att vi FÖRUTSÄTTER att det är en mamma som saknas...!
Förstår du nu hur jag tänker, hur frågan lyder?

Och som svar på din fråga och TS ineldande fråga- jo, trots att det är barnet som är huvudpersonen i boken så ÄR familjen och bikaraktärerna runt henne/honom och deras relationer viktiga. Och det är just därför mångfalden i barnböcker är så viktig, så barn förstår att det inte bara finns en väg att gå, utan att möjligheternas ocean är så mycket djupare än så...! Det finns heteroföräldrapar, homoföräldrapar, regnbågsfamiljer, skilsmässofamiljer, adoptivbarn osv... Det är viktigt att skildra i barnböcker!

Men är det så?

Jag har läst massor av Alfons för min son och jag tror inte att någon av oss någonsin nämnt eller reflekterat över avsaknaden av en annan förälder - av något kön. Alfons familj är ju hans pappa (och fastern, farmor, Viktor och Milla). Han saknar ju ingen?

Det som är bra med Alfons är väl just att det inte alls är något fokus på att hans familj inte ser ut som "standarden".

Det var precis det jag menade. Jag har faktiskt aldrig öht reflekterat över att det bara är en pappa i alfonsböckerna förrän jag häromåret läste en intervju med författaren som sa att det var den vanligaste frågan hon fick - var är mamma? - som hon konsekvent vägrade svara på, för övrigt.

Ja, jag tänkte aldrig på det hellere när jag var liten, men har hört författaren prata om det flera gånger, om hur hon hela tiden fiått frågan: Men var är Alfons mamma?

Intressant... Och intressant också att författaren inte vill svara på det..,. för det är ju irrelevant för själva historien... Eller?

Jag tycker det är jättebra att hon vägrar svara! Och att hon dessutom i intervjun jag läste problematiserade det - hon påpekade att mammans vara eller icke vara faktiskt var irrelevant, om hon var död eller frånvarande eller ute och handlade spelade ingen roll... det tycker jag är bra. Blir trött på böcker där man ska påpeka att titta, lilla Pelles föräldrar är minsann SKILDA fast det inte har med historien att göra.

Precis som i lill-zlatan, där homosexualiteten är fullkomligt självklart och oproblematisk och bara ÄR på samma sätt som det är självklart och oproblematiskt att det är Alfons pappa som är hemma med honom. Eller att det konsekvent är både manliga och kvinnliga fröknar på Emmas dagis i Emma och Totte. Osv.

...och så kan man gissa att Barbro Lindgren nästan aldrig får frågan var Bennys eller Vilda bebins pappor är. Eller att Birgitta Stenberg får det om Billy, eller Pia Lindenbaum om Åke, eller...

Jag kan förstå att hon inte vill svara. Berättelsen om den "andra" föräldern finns ju inte så varför ska hon ens ha något svar. Det är helt enkelt en ensam förälder och hans barn det handlar om... relationen mellan en vuxen och ett barn som bor tillsammans.

Mmm... det som är intressant, och det tyckte jag redan när jag var liten, är hur folk så desperat måste veta, var är mamman? Varför är mamman inte med?
Som om man inte riktigt kan tillgodogöra sig boken innan man får veta... Och att man tar för givet att det finns just en mamma...
Ungefär som om man vet exakt allt om alla bokfigurers familjesammansättningar osv...

Vad gäller Lill-Zlatan så stör jag mig så enormt på att morbrodern och pappan är såna stereotyper, så där fjolliga med blommiga skjortor osv... För det finns faktiskt homosexuella män som inte är så... Tråkigt att Pija Lindenbaum leker med och förstärker den stereotypen tycker jag... 
Men visst - det är superbra att det görs barnböcker som visar på alla typer av familjesammansättningar och homosexuella osv...