Finns det dåliga barnböcker?
Finns det finkultur vad det gäller barnböcker? Finns det skadliga barnböcker? Är läsa-lätt-böcker som massproduceras något som man bör undanhålla barnen, och hur är det med serietidningar och liknande?
Finns det finkultur vad det gäller barnböcker? Finns det skadliga barnböcker? Är läsa-lätt-böcker som massproduceras något som man bör undanhålla barnen, och hur är det med serietidningar och liknande?
Det döljer sig många författare bakom pseudonymen som skrivit Kitty-böckerna och de skiljer sig faktiskt en hel del i originalitet. Jag märkte skillnaden som barn (läst de flesta tror jag ) men kände då inte till bakgrunden.
Det beror väl också om man talar om litterär kvalitet, om det är något som ger resonansbotten för många eller om värderingar. Twilight-serien till exempel - som väl iofs går under "unga vuxna" ; själv är jag periodare vad gäller fantasy etc som sorteras in under den etiketten. Den har ett driv i berättelsen och särskilt för yngre som utforskar sin känslovärd har kan den säkert spegla många känslor. (Och vampyrer är spännande om man har den smaken.) Men den har, särskilt längre fram i serien, en tämligen rutten moral. Om jag hittar den ska jag länka till en underbar recension.
Jag hittade den! (fast där fanns fler stygga recensioner ute)
http://www.cracked.com/funny-36-twilight/
Ja, det finns böcker jag inte vill läsa för mina barn. Böcker som är illa översatta eller har torftigt språk, och böcker som förmedlar värderingar jag inte är beredd att stå för.
Jag har inte stött på så många illa översatta och vad gäller torftigt språk är det väl mest sånt som kan klassas som ofullständigt som jag inte gillar. Jag har själv ett mycket rikt naturligt ordförråd vilket mina barn " ärvt" så mer komplicerade ord behöver det inte nödvändigtvis finnas i men ofullständigt eller rent bebisspråk vänder jag mig emot.
Det viktiga är ändå att barnen gillar böckerna. Vi kör mycket Astrid Lindgren och Disney-sagor här. Gärna lite gamla klassiska barnböcker när man hittar dem.
De är ju inte så stora ännu. Vi går till biblioteket ibland och det gillar de.
Bättre och sämre innehållsmässigt och språkligt finns ju, men *allt* som främjar barnens läslust och språkutveckling är bra, hur illa man som vuxen än tycker on historian.
Själv lärde jag mig att läsa mha Kalle Anka-tidningar. :) Och den första *bok* jag själv stavade mig igenom var Kajsa Kavat.
Jag væljer att svara endast på frågan i TS øverskrift, alltså finns det dåliga barnbøcker, och jag tycker att de barnbøcker som inte stimulerar till fortsatt læsning och/eller inte stimulerar fantasin och tankeverksamheten ær dåliga barnbøcker.
Klart att det finns dåliga barnböcker - fast alla i familjen är inte överens om vilka böcker som är bra och vilka som är dåliga - det är ju så det ÄR med böcker!
För läsutvecklings skull finns 1 parameter - boken ska uppmuntra till mer läsning.
Sen finns det ju böcker där man gärna kan diskutera innehållet med barnen (fem-böckerna och könsroller eller Max bil och våld.), men det behöver ju inte vara negativt i sig. Som förälder får man vara med barnen och hitta olika typer av böcker för att bredda och diskutera ämnen som dyker upp.
Nej, det tycker jag nog inte att det gör. Men jag kan ha missat något.
Jag har som vuxen reflekterat över att Alfons-böckerna måste varit något av banbrytande, de handlar om en ensamståeende pappa.