Varför döper du ditt barn?

Sedan tror jag inte att man kan mäta tro eller använda troende som komparativ (mer troende), eller superlativ (mest troende), och kan man det är det bara Gud som kan mäta...

 Dopceremonin utgör i grund och botten en bön om Guds välsignelse - en förhoppning om att Gud ska hålla sin hand över barnet, och samtidigt ett löfte från föräldrarnas sida att leda sitt barn in på Guds väg.

(Fritt fr www.alltombibeln.se )  Har aldrig hittat någon bättre förklaring till varför iaf v i  lät döpa våra barn.

Spomenka, jag ser inte att det finns något sådant löfte från föräldrarnas sida i Svenska kyrkans dopritual, däremot att faddrarna och församlingen har ett ansvar.

Jag tror att vi människor behöver dopet som ett synligt bevis på Guds närvaro i våra liv, precis som de som såg Jesus döpas i Jordan (Jesus behövde väl knappast dopet av samma anledning som vi vanliga människor). För mig är också dopbefallningen central som avslutas med orden: och jag är med er alla dagar, till tidens slut.

Dopet är i sig ingen lyckogaranti, däremot en påminnelse att man aldrig går ensam igenom livet.

Spomenka
Då kan man likaväl barnvälsigna barnen.
Barnvälsignelsen är den delen som sker innan dopet.
Dopet för mig är att man bekänner Jesus Kristus som sin frälsare och jag har aldrig hört någon bebis säga det. Än mindre bett om att bli döpt.

Enligt mig är dopet en fin gest. Något som betyder mycket för mig. Jag tror reglerna för att vi ska "lära vårt barn" den kristna tron har förskönats en del, som de gör efter en tid.
Psalmerna kommer jag välja efter vad som betyder mycket för mig. Faddrar har vi valt efter vad som står vår familj nära, vilket ändå kommer vara betydelsefulla människor för vårt barn. Påsken och julen har även de rötterna från den kristna tron, men även de har "förskönats".

Det är hur vi valt att resonera. Sen får ni andra tycka att dop och religion "suger hästpung" ;P

Nej kanske kan man inte mäta tro. Men jag ogillar ytlighet. I vårt fall kommer jag och min man från olika delar av världen och har olika religion. Hoppas våra barn får Guds välsignelse ändå

Ja jag är själv uppvuxen i en frikyrka och vill att mina barn också ska få välja om de vill följa Jesus väg.

vi kommer inte döpa vårt barn då vi inte är troende. hela grejen med att små barn skulle bära på nån sorts arvsskuld från eva och måste döpas för att inte hamna i limbo om de dör osv.. känns helt enkelt för konstigt  för oss. att stå och lova att vi ska uppfostra banet i kyrkans tro och föra in det i församlingen osv känns också lite konstigt då vi själva inte går i kyrkan alls.

var och en gör ju som dom vill men vi tyckte iaf att det skulle kännas falskt av oss att stå där framme med prästen och lova saker man inte tror ett dugg på. känns nästan som om man förolämpar dem som faktiskt genomför dopet av religiösa skäl om man döper bara av tradition.

man kan ju ha namnkalas och välkomna det nya livet till familjen på eget vis istället och ändå bjuda in hela släkten och fir och mysa tillsammans utan att det måste vara religion inblandat.

Eftersom vi inte är troende ville vi inte döpa barnen. Jag är tveksam till om jag hade döpt vem även om jag hade varit troende eftersom jag är en stark anhängare av demokratiska rättigheter och tycker att även barn ska få åtnjuta religionsfrihet. Jag hade nog resonerat som Laura 03 i så fall.

Vi hade namngivnings/välkomstceremonier för våra barn istället. På så vis fick släkten samlas och fira det nya barnet, barnen fick faddrar, vi var i synnerligen fina lokaler, vi åt god mat och vi fick bilder på barnen i finkläder. Så vi fick allt det där folk vill ha när de har dop fast de inte är troende, men vi fick dessutom ceremonier som kändes helt sanna och som fokuserade på barnen - dopet handlar ju om Jesus, när vi var på dop efter att ha haft vår första namngivning slogs både jag och min man av hur lite dopet handlade om barnet, det var bara Jesus hela tiden.

Eftersom du känner att det inte känns rätt med dop kan jag varmt rekommendera er att ha en borgerlig ceremoni istället, TS. Det är lite jobbigare eftersom man måste fixa allt själv, om man vill ha en särskild lokal och officiant till exempel, och man får själv utforma ceremonin. Men alla våra gäster har varit hänförda över hur fina våra ceremonier har varit och jag tror att det har varit för att de har känt att det har varit från hjärtat. Strunta i att tillfredsställa släktens behov av traditioner, vi är de enda som haft borgerliga ceremonier i våra släkter, men släktingarna inte bara överlevde, de blev tårögda .

Vi kommer inte döpa våran son, utan kommer ha namngivning istället, eftersom det är få tillfällen man har att träffas hela släkten (eller från bägge sidor också för den delen.)

Visst blir det lite mer "jobb" med planering, men det behöver inte vara så himlans märkvärdigt heller

All den planering alla pratar om kommer vi inte undan trots att vi döper vår son, eftersom vi ska ha en stor fest här hemma i vår trädgård efter dopgudtjänsten. Vi ska bjuda på mat och doptårta. Vi ska sätta upp ett stort tält i vår trädgård och låna möbler från bygdegårdsföreningen. Jag tycker inte att planeringen är jobbig utan bara rolig! =)

Jag tycker det var fint det du skrev Skånepräst att dopet är ett sätt att visa att barnen inte går ensam genom livet!

Eftersom att jag är kristen och min pojkvän är..agnostiker,men tycker att det är en viktig tradition.  Jag vill att våra barn ska få växa upp i vår underbara församling och vara med där så länge de vill. Jag tyckte själv att det var jättetråkigt att aldrig få vara i kyrkan och att växa upp med att "religion är fel". 

Tack jordgubbskräm, men jag ska inte ta åt mig äran - det var Jesus som sa det :)

Jag är kristen och kommer inte att döpa mina barn. Dopet är en religiös ritual som man genomgår för att visa att man bekänner sig till kristendomen, något en tre-månaders omöjligt kan göra. Dopet är till för vuxna. Dessutom tycker jag att mina barn ska få välja själva.
Jag har inga barn än men kommer nog att ha någon slags välsignelse-ceremoni istället, inte för att det behövs för att barnen ska komma närmare Gud eller räddas från någon ondska, utan för att det är något trevligt och fint och ett bra tillfälle att samla släkten. Ungefär samma skäl som brukar anges för att döpa sina barn.

Jag lät döpa mina bran för att de skulle höra i hop med Jesus och hans död och uppståndelse.

För mig kändes det viktigt att barnen fick komma med i den kristna gemenskapen. Jag är inte överdrivet religiös men har en barnatro och de allra flestas värderingar stämmer ju rätt bra in på de 10 budorden etc.

Vill sedan inte mina barn konfirmera sig och väljer att gå ur kyrkan så är det ju helt deras eget val och då är de också gamla nog att göra det valet. Jag tror det motsatta (inte döpt men sedan valt att döpa och konfirmera sig som vuxen) är väldigt ovanligt.

Vi kommer att låta döpa våran dotter, sitter som just att lurar på vad psalmer och musik vi vill ha.

Men varför döpa? I vårt fall rör det sig om ett par faktorer.
*Tradition är en tung faktor.
*Grupptryck inte att förakta/förneka, de "gamla" tubbar för att så skall vara.
*Vi är, har ett kristet arv, varför kyrkan blir gästad och använd vi de högtider som traditionen bjuder ett  besök.
*Jag tycker det är en vacker ceremoni, vill inte vara den förutan. 
*Det ger ett tillfälle/ursäkt att samla hela den närmsta släkten, något som sker för sällan i mitt tycke. 
*Vår/min religion bjuder det.

Det finns fler anledningar, de blir dock för triviala att nämnas.