Gizzie

Äldre 10 May 11:17

55 svar

När man har barn tillsammans så varför har man inte gemensam ekonomi????

Jag har läst många trådar där en familj har varsin ekonomi fast att man har barn tillsammans, många som är sambos och många som är gifta.

Jag och min sambo hade varsin ekonomi tills sonen kom fast att vi hade en bostadsrätt tillsammans. Och det var mest för att min sambo var ganska pryl tokig (vi har tre datorer hemma, 5 stereo mm) Så då ville jag inte betala för alla dessa grejer som han gjorde som impuls köp.
Men sen sonen kom så var det självklart att vi ska ha gemensam ekonomi. Då är man ju en familj.
I början gjorde vi så att vi tog ut 1500kr var för sig och tankade mobilen och kanske köpte en tröja eller nått men det slutade med att min sambo hade massa egna pengar och jag inget alls, så han la tillbaka pengarna och sa att vi kan betala från kontot allt vi vill ha istället för han hade ingen användning av pengarna.

När jag var mamma ledig fick jag kanske 10 000/månaden och han kunde dra in 35 000 vissa månader då han jobbade extra men aldrig att han klagade eller ens nämde de. Jag gick ner till 80% i tjänst när sonen började på förskolan och fick in runt 5000 mindre än honom men aldrig att han nämde nått.

Jag kan inte förstå att de verkar oftast va männen som vill ha kvar sin ekonomi när bebisen kommer, och mamman ska "offra" sig ekonomiskt då denna stannar hemma och snåla på sin mamma penning? Är det droppen från detta att det ska vara så jämlikt som möjligt? Eller vad är de för sjuka prioriteringar?

Jag tänker ofta på min väninna som flyttade till Oman som är muslimskt, där mannen ska försörja sin familj. Om kvinnan bestämmer sig för att arbeta så är hennes lön bara hennes och ska inte bidra till hemmet. Det vore pinsamt och skamligt för hennes man om hon gav pengar till räkningar, för då varför har han gift sig om han inte kan försörja sin famil? Visst att hon köper hem mat, kläder till barnet eller vad hn bestämmer och göra med sina pengar men han ska kunna stå för alla bas kostnader och inte förvänta sig att hon ska bidra till nått.

När dom gifte sig köpte han en helt ny garderob till hennes, altså kläder, skor, underkläder jaa rubbet, alla nya möbler, betalade hela bröllopet, tom med hennes gymkort liksom.

Och här i Sverige ska en mamma betala exakt hälften av räkningarna med sin mamma penning för att mannen kräver det? Tycker ni inte att det ör pinsamt? Jag skulle skämmas om min sa att jag ska betala hälften av min mamma penning på 13 000, jag skulle ha kanske 1500 kvar då och sen betala allt för barnen? Varför beslutar man sig och skaffa familj tillsammans om man inte är beredd och ta hand om den tillsammans?

Min sambo och hans familj har fastighet och villa utomlands som kommer att säljas om ett par år för mig blir de självklart att det är våra pengar, samma sak när min pappa kammade hem en storvisnt och gav mig julpengar så la jag dom pengarna på våran gemensamma konto så klart.

Om jag vinner 1 miljon ska jag då inte dela med mig till mig familj? Eller ska det vara mina pengar?

Oj va långt de blev, dela gärna med er era tankar

Plutteli

Äldre 11 May 12:42

#41

Rulltrappa skrev 2011-05-11 12:36:02 följande:

Våra enskilda inkomster har väl knappast något med vårat känsloliv att göra? Om 5000 räcker för att betala hälften är det väl logiskt att göra det också?

Så du tycker det är logiskt att om en person får ut 5000 på en månad och det precis räcker för att betala hälften av räkningarna så ska den personen med andra ord inte ha ett öre att röra sig med?

Rulltrappa

Äldre 11 May 12:49

#42

Plutteli skrev 2011-05-11 12:42:24 följande:

Så du tycker det är logiskt att om en person får ut 5000 på en månad och det precis räcker för att betala hälften av räkningarna så ska den personen med andra ord inte ha ett öre att röra sig med?

Ja, om alternativet är att min man betalar mer än jag så väljer jag lätt att inte ha några fickpengar. Mycket logiskt.

Rulltrappa

Äldre 11 May 12:51

#43

Att leva på pengar som min man har tjänat ihop = inte så logiskt.

Plutteli

Äldre 11 May 13:03

#44

Rulltrappa skrev 2011-05-11 12:49:35 följande:

Ja, om alternativet är att min man betalar mer än jag så väljer jag lätt att inte ha några fickpengar. Mycket logiskt.

Fast det blir ju så att du lever på din man ändå på så sätt att han blir den som får köpa hygienartiklar, kläder osv till dig i slutändan ändå. Sen räknar jag inte in mat heller i de kostnaderna så han köper ju din mat också. Då måste ju det enda lågiska vara att leva ensam om man har sån ekonomi att man annars på ett eller annat sätt kommer leva på sin partner.

Rulltrappa

Äldre 11 May 13:18

#45

Plutteli skrev 2011-05-11 13:03:08 följande:

Fast det blir ju så att du lever på din man ändå på så sätt att han blir den som får köpa hygienartiklar, kläder osv till dig i slutändan ändå. Sen räknar jag inte in mat heller i de kostnaderna så han köper ju din mat också. Då måste ju det enda lågiska vara att leva ensam om man har sån ekonomi att man annars på ett eller annat sätt kommer leva på sin partner.

Jag har aldrig låtit min man betala min mat, mina hygienartiklar eller kläder när mina egna pengar inte har räckt till. Däremot har jag fått låna pengar av honom till huvudsakligen mat och min del av hyran, när jag har haft det riktigt knapert.

Så nej, det är inte nödvändigt att låta någon betala för sig bara för att man råkar ha låg inkomst. Om man inte vet att man kommer ha låg inkomst hela livet, men med de förutsättningarna skulle jag anse mig tvungen att leva singelliv. Andra ska inte behöva ta hand om min eventuella skit.

Plutteli

Äldre 11 May 13:44

#46

Rulltrappa skrev 2011-05-11 13:18:07 följande:

Jag har aldrig låtit min man betala min mat, mina hygienartiklar eller kläder när mina egna pengar inte har räckt till. Däremot har jag fått låna pengar av honom till huvudsakligen mat och min del av hyran, när jag har haft det riktigt knapert.

Så nej, det är inte nödvändigt att låta någon betala för sig bara för att man råkar ha låg inkomst. Om man inte vet att man kommer ha låg inkomst hela livet, men med de förutsättningarna skulle jag anse mig tvungen att leva singelliv. Andra ska inte behöva ta hand om min eventuella skit.

Ja, har man den synen är det ju klart bäst att leva singelliv ifall man har en sits som gör att man aldrig kommer få någon större inkomst.

Själv ser jag det som att det hela tar ut sig i slutändan, nån månad betalar jag mer och maken "lever" på mig och nån annan månad är det tvärt om, utan att vi för den delen slaviskt håller koll på vem som gjort av med vilka pengar och vem som är skyldig vem pengar osv. Jag tänker väll som sociala helt enkelt, bor man ihop har man ett ansvar ihop och väljer man att gifta sig blir man per automatik försörjningsskyldiga för varandra. (Så jag antar ju att du aldrig kommer gifta dig, men det är lite OT och inget du behöver kommentera)

straw2008

Äldre 11 May 13:51

#47

Hur kan man VILJA leva på någon annans pengar, visst under en föräldrarledighet men sen då ?

En till anledning till separerad ekonomi är väl att en har dyra intressen ? Jag har alltid haft häst, skulle aldrig DRÖMMA om att kräva att min man betalar det intresset, o JAG vill knappast betala hans fyllor som kan kosta 2500 st.

Är det en myt eller är det oftast kvinnor som knappt tjänar några pengar som vill bli försörjda ? Bara för att man gifter sig ska man köpa läget att ens fru/man inte orkar eller vill jobba längre ? (jo de finns helt KLART människor som är beräkneliga). Ska man tom acceptera at ens fru/man lever upp/super upp/shoppar upp tex ett arv från sitt avlidna barn ?

Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....

Plutteli

Äldre 11 May 14:02

#48

straw2008 skrev 2011-05-11 13:51:31 följande:

Hur kan man VILJA leva på någon annans pengar, visst under en föräldrarledighet men sen då ?

En till anledning till separerad ekonomi är väl att en har dyra intressen ? Jag har alltid haft häst, skulle aldrig DRÖMMA om att kräva att min man betalar det intresset, o JAG vill knappast betala hans fyllor som kan kosta 2500 st.

Är det en myt eller är det oftast kvinnor som knappt tjänar några pengar som vill bli försörjda ? Bara för att man gifter sig ska man köpa läget att ens fru/man inte orkar eller vill jobba längre ? (jo de finns helt KLART människor som är beräkneliga). Ska man tom acceptera at ens fru/man lever upp/super upp/shoppar upp tex ett arv från sitt avlidna barn ?

Ingen aning, i vår familj är det maken som pratat om helt gemensam ekonomi medan jag vill ha som nu, delvist delad. Just nu pluggar jag och han är FL, snart börjar han jobba och jag har ett år kvar av studier så nä, det har inte att göra med att jag är beräknande och "vill" leva på honom att han betalar mer, det är bara en gemensam syn på hur just vi tycker ekonomin i en familj ska fungera.

ejenny

Äldre 11 May 14:15

#49

Jag har det nästan tvärtom...jag tjänar mest och ag får betala typ mest.
Jag dras med allt det tunga i ekonomin och han har gått ner i tid. Även fast jag vill att han går upp i tid så att vi kan dela på alla tunga lån så struntar han i det. När vi diskuterar så säger han att han har råd med halva lånen och utgifterna men de månader när han varit sjuk några dagar så får jag betala dagis och nästan alla gemensamma räkningar ändå. Och han är oftast borta 1-2 dagar per månad så det blir jag som får bekosta lånen i alla fall.
Vi har inte delad ekonomi.
Jag betalar 75% av maten, betalar alltid hela eller större delen av resor vi gör tillsammans. Jag köper alla kläder och saker till vår dotter. Ska vi måla om huset så får jag pröjsa färgen. Om jag påpekar att han ska betala hälften av saker så gör han det smågrinigt. Sen har jag ju varit den som utbildat mig och har CSN-skulder etc men de skulle han inte vilja betala för om vi skulle ha gemensam ekonomi så i slutändan skulle det bara gagna honom om vi hade någon slags halvdelad ekonomi. Egentligen vill jag sälja vårt hus för det är dit alla pengarna går - mina pengar det vill säga.... Så orättvisa finns åt andra hållet också..

Rulltrappa

Äldre 12 May 08:19

#50

Plutteli skrev 2011-05-11 13:44:55 följande:

Ja, har man den synen är det ju klart bäst att leva singelliv ifall man har en sits som gör att man aldrig kommer få någon större inkomst.

Själv ser jag det som att det hela tar ut sig i slutändan, nån månad betalar jag mer och maken "lever" på mig och nån annan månad är det tvärt om, utan att vi för den delen slaviskt håller koll på vem som gjort av med vilka pengar och vem som är skyldig vem pengar osv. Jag tänker väll som sociala helt enkelt, bor man ihop har man ett ansvar ihop och väljer man att gifta sig blir man per automatik försörjningsskyldiga för varandra. (Så jag antar ju att du aldrig kommer gifta dig, men det är lite OT och inget du behöver kommentera)

Jag är gift men det betyder inte att jag någonsin skulle acceptera att min man betalar för mig. Sen slutade vi att räkna ut varje kvitto på öret för flera år sedan, men en gång om året gör vi en kalkyl över hur mycket hälften av allt är.

Instinkten att inte vilja leva på någon annans pengar kan knappast vara onormal. Och inte heller menar jag att det skulle vara onormalt att bunta ihop bådas inkomster, om man nu trivs med det. Men JAG skulle aldrig trivas med det och jag har liksom svårt att förstå hur den inställningen kan reta upp folk så att trådar av den här typen startas.

straw2008

Äldre 12 May 11:17

#51

Rulltrappa skrev 2011-05-12 08:19:27 följande:

Jag är gift men det betyder inte att jag någonsin skulle acceptera att min man betalar för mig. Sen slutade vi att räkna ut varje kvitto på öret för flera år sedan, men en gång om året gör vi en kalkyl över hur mycket hälften av allt är.

Instinkten att inte vilja leva på någon annans pengar kan knappast vara onormal. Och inte heller menar jag att det skulle vara onormalt att bunta ihop bådas inkomster, om man nu trivs med det. Men JAG skulle aldrig trivas med det och jag har liksom svårt att förstå hur den inställningen kan reta upp folk så att trådar av den här typen startas.

Håler HELT med, de flesta har väl en drift att vilja försörja sig själva.

Finns ingen i vår bekantskapskrets som inte klarar av att försörja sig själv om den skulle bli satt på gatan, det är liksom en drift att överleva.

Alla ni som vill bli förslörjda, skyller på arbetslöshet fibromylogi o faan o hans moster, skulle ni hamna på gatan om inte er partner (läs försörjare) fanns eller ?

Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....

Plutteli

Äldre 12 May 11:26

#52

Rulltrappa skrev 2011-05-12 08:19:27 följande:

Jag är gift men det betyder inte att jag någonsin skulle acceptera att min man betalar för mig. Sen slutade vi att räkna ut varje kvitto på öret för flera år sedan, men en gång om året gör vi en kalkyl över hur mycket hälften av allt är.

Instinkten att inte vilja leva på någon annans pengar kan knappast vara onormal. Och inte heller menar jag att det skulle vara onormalt att bunta ihop bådas inkomster, om man nu trivs med det. Men JAG skulle aldrig trivas med det och jag har liksom svårt att förstå hur den inställningen kan reta upp folk så att trådar av den här typen startas.

Nä, du kanske inte skulle acceptera det och då får du väll hoppas du slipper bli sjuk eller dyl, annars får du väll skilja dig om det skulle ske. Egentligen skiter jag i hur andra gör så länge de är nöjda själva, men jag har lite svårt att förstå hur man in en familj kan tycka det är acceptabelt att ena parten kanske inte har råd att vara med på några nöjen eller ha någon hobby som den andre parten kan åka på/ha. Jag tror också att barnen skulle börja undra när de blir större om de märker av en stor snedfördelning i förhållandet...
Som sagt, jag och min man har delade konton och lägger ihop till de gemensamma kontona, MEN vi har synen att vi ska ha ungefär lika mycket att röra oss med när det gemensamma är betalt, så den som har mest pengar belatar mest till det gemensamma. Varför? För att vi är en familj och för oss skulle det kännas jävligt skumt om jag tex vill åka och bada hela familjen och maken inte kan följa med för att han inte har råd för att han betalat så mycket av sin inkomst till de gemensama räkningarna. Skulle heller inte kännas bra om jag kan köpa vad jag vill i klädväg till mig själv, köpa prylar jag vill ha osv och makens alla kronor går till våra räkningar och sen kan han inte göra ett skit. Jag skulle må piss om jag skulle vara den enda som fick köpa saker till våra barn för att han inte har råd osv osv. Och detsamma gäller omvänt. Har jag en månad haft lite pengar och därför lagt precis allt på räkningar har jag fått pengar av min man för att ha att röra mig med utan krav på att betala tillbaka eftersom min man känner att han inte kan lägga pengar på nått kul till sig själv om jag inte har möjligheten att göra detsamma. Som sagt, allt jämnar ut sig i slutet och jag ser det inte som att jag "lever" på min man om han en månad betalar mer till räkningarna än jag gör. Att vi har delade konton beror mest på hur min make är när det kommer till pengar, han vill gärna kolla kontosaldot varje dag och jag hade fått spunk om han var och rotade i mina inköp flera gånger i veckan.

Rulltrappa

Äldre 12 May 12:16

#53

Plutteli skrev 2011-05-12 11:26:47 följande:

Nä, du kanske inte skulle acceptera det och då får du väll hoppas du slipper bli sjuk eller dyl, annars får du väll skilja dig om det skulle ske. Egentligen skiter jag i hur andra gör så länge de är nöjda själva, men jag har lite svårt att förstå hur man in en familj kan tycka det är acceptabelt att ena parten kanske inte har råd att vara med på några nöjen eller ha någon hobby som den andre parten kan åka på/ha. Jag tror också att barnen skulle börja undra när de blir större om de märker av en stor snedfördelning i förhållandet...
Som sagt, jag och min man har delade konton och lägger ihop till de gemensamma kontona, MEN vi har synen att vi ska ha ungefär lika mycket att röra oss med när det gemensamma är betalt, så den som har mest pengar belatar mest till det gemensamma. Varför? För att vi är en familj och för oss skulle det kännas jävligt skumt om jag tex vill åka och bada hela familjen och maken inte kan följa med för att han inte har råd för att han betalat så mycket av sin inkomst till de gemensama räkningarna. Skulle heller inte kännas bra om jag kan köpa vad jag vill i klädväg till mig själv, köpa prylar jag vill ha osv och makens alla kronor går till våra räkningar och sen kan han inte göra ett skit. Jag skulle må piss om jag skulle vara den enda som fick köpa saker till våra barn för att han inte har råd osv osv. Och detsamma gäller omvänt. Har jag en månad haft lite pengar och därför lagt precis allt på räkningar har jag fått pengar av min man för att ha att röra mig med utan krav på att betala tillbaka eftersom min man känner att han inte kan lägga pengar på nått kul till sig själv om jag inte har möjligheten att göra detsamma. Som sagt, allt jämnar ut sig i slutet och jag ser det inte som att jag "lever" på min man om han en månad betalar mer till räkningarna än jag gör. Att vi har delade konton beror mest på hur min make är när det kommer till pengar, han vill gärna kolla kontosaldot varje dag och jag hade fått spunk om han var och rotade i mina inköp flera gånger i veckan.

Klart att barnen undrar och då förklarar man väl som det är? Mamma/pappa tjänar mindre och har inte råd att följa med. Jag kan verkligen inte se någon snedfördelning. Jag får ångest bara av att tänka på att följa med på en massa aktiviteter och resor som jag inte kan betala för själv. Förlåt, men jag kan inte se det provocerande i det hela (även om jag kanske uttrycker mig lite rabiat, men ärligt talat så tycker jag att den tonen sattes redan i trådstarten).

P.S. Vi är också en familj. ;)

sextiotalist

Äldre 12 May 12:28

#54

Plutteli skrev 2011-05-12 11:26:47 följande:

Nä, du kanske inte skulle acceptera det och då får du väll hoppas du slipper bli sjuk eller dyl, annars får du väll skilja dig om det skulle ske. Egentligen skiter jag i hur andra gör så länge de är nöjda själva, men jag har lite svårt att förstå hur man in en familj kan tycka det är acceptabelt att ena parten kanske inte har råd att vara med på några nöjen eller ha någon hobby som den andre parten kan åka på/ha. Jag tror också att barnen skulle börja undra när de blir större om de märker av en stor snedfördelning i förhållandet...
Som sagt, jag och min man har delade konton och lägger ihop till de gemensamma kontona, MEN vi har synen att vi ska ha ungefär lika mycket att röra oss med när det gemensamma är betalt, så den som har mest pengar belatar mest till det gemensamma. Varför? För att vi är en familj och för oss skulle det kännas jävligt skumt om jag tex vill åka och bada hela familjen och maken inte kan följa med för att han inte har råd för att han betalat så mycket av sin inkomst till de gemensama räkningarna. Skulle heller inte kännas bra om jag kan köpa vad jag vill i klädväg till mig själv, köpa prylar jag vill ha osv och makens alla kronor går till våra räkningar och sen kan han inte göra ett skit. Jag skulle må piss om jag skulle vara den enda som fick köpa saker till våra barn för att han inte har råd osv osv. Och detsamma gäller omvänt. Har jag en månad haft lite pengar och därför lagt precis allt på räkningar har jag fått pengar av min man för att ha att röra mig med utan krav på att betala tillbaka eftersom min man känner att han inte kan lägga pengar på nått kul till sig själv om jag inte har möjligheten att göra detsamma. Som sagt, allt jämnar ut sig i slutet och jag ser det inte som att jag "lever" på min man om han en månad betalar mer till räkningarna än jag gör. Att vi har delade konton beror mest på hur min make är när det kommer till pengar, han vill gärna kolla kontosaldot varje dag och jag hade fått spunk om han var och rotade i mina inköp flera gånger i veckan.

Fast nu drar du detta lite till sin spets, för oss innebär det att man har gemensamt ansvar över gemensamma kostnader. Självklart är en tur till badhuset som skall räknas som en gemensam kostnad. men däremot så kanske den ena ha råd att åka på en helgresa med sina kompisar pga sparsamhet eller något bättre lön, men den andra bränner sina pengar på krogbesök eller något annat.
För mig innebär inte gemensam ekonomi att man tar ett solidariskt ansvar över de gemensamma kostnaderna, men man sedan var och en få ta ansvar över sina egna kostnader.

krokus

Äldre 13 May 12:22

#55

För oss är det självklart att man ska kunna försörja sig själv! Det är särskilt viktigt när man har barn tillsammans, tragiska saker kan inträffa som skilsmässa eller dödsfall och då är det SUPERVIKTIGT att man klarar att ta hand om sig själv och sina barn.
Det är lika självklart att båda föräldrarna tar ansvar för barnen och är föräldralediga, och då kommer ju båda att gå ner i inkomst under den tiden och det blir ingen orättvisa.

När man har barn tillsammans så varför har man inte gemensam ekonomi????

INNEHÅLL