familjehem och soc

Nej, jag glömde inte svara. Jag tycker det är lönlöst att svara eftersom ni som inte är familjehem ändå anser er veta bättre.

Vad vet du om vem som är familjehem eller inte?
Bara för att man direkt varenda gång börjar "gapa"  om att man är familjehem så unnebär väl i alla fall det inte det att man ALLTID vet, att man ALLTID har svar och att man ALLTID gör det rätta och att alla andra familjehem också ALLTID gör rätta!
Finns nog bra många fler här på forumet som är familjehem/jourhem utan att använda sig av det i en diskussion som om det vore att "då vet man bäst, då har man alla svar"......
Så dra inga förhastade slutsatser, det inte bra och då definitivt inte om man är ett just familjehem!

I en diskussion om hur familjehem gör så kan det vara bra att förklara vart mån fått sina erfarenheter ifrån.
Jag har svårt att tro att familjehem skelle bråka med andra familjehem på det här sättet.

Det är väl ingen som bråkar!
Men även som familjehem kan man väl ha olika åsikter?
Alla människor är olika och har olika åsikter!
Familjehem är väl inte klonade.....
Är man familjehem så självklart förstår man vissa saker mer än dom som inte är det, så är det ju med alla jobb.
Diskuterar man jobb med någon på ens egen arbetsplats så förstår ju den personen direkt vad man menar.....
Men alla familjehem är INTE likadanna och fungerar inte och agerar INTE på samma sätt vilket man ska vara glad för!
Döm inte ut nån bara.....och då menar jag varken andra familjehem eller vårdnadshavare! 

Ingen bråkar...man ställer frågor. Du kanske dömer för lätt...du tror alla andra inte är familjehem. Min fråga är...är familjehem bättre? eftersom någonstans syftar du det.

Håller med, ingen som bråkar!
Bara föratt man tycker olika så innebärdet inte medall säkerhet att det måste bli eller är bråk!
Alla är vi olika, vi liksom alla familjehem...
Tycker överlag att just vara "dömande" som person är en skrämmande egenskap!
Att gå in och döma någon (utan att vara en domstol) tyckerjasg är fruktansvärt, att se ner på vissa, att ha förutfattade meningar och inte kunna se saker ur ett annat perpektiv än sitt eget  är tycker jag är skrämmande...
Och dessa egenskaper ska man aboslut INTE ha som familjhem!
Menmänsklighet och förståelse är A och O!
Man kan vara ett alldeles utmärkt familjehem utan att behöva svart måla någon, utan att behöva leta fel, utan att döma någon och det faktiskt oavsett situation!
Man ska alltid se till barns bästa men det innebär inte att man inte ska vara empatisk, lyhörd, ödmjuk och proffesionell i sitt bemötande,,,,

vem har dömt vem? jag har läst hela tråden och måste ha missat det..vad syftar du på?

Jag är oerhört imponerad av ditt synsätt och hade någon av mina barn varit placerade så ömskar jag de hade fått bo hos dig... Men nu  har jag turen att ha ett underbart liv och har barnen hemma.

Kan väl  och ska  inte anklaga någon speciell person för att just ha dömt/varit dömande i sina inlägg men det finns ibland tendens till ett dömnade när det kommer till osämja mellan Familjehem/Vårdnadshavare...
Tycker bara precis som jag skrev överlag att det är skrämmande med dömande människor!

Dömer jag lätt? Vänd handen mot dig själv istället
Läs inte in akaer jag inte skriver.

Har jag pekat ut nån?
NEJ!
Absolut inte!
Man behöver aldrig peka ut folk till höger och vänster för det sköter dom som känner sig skyldiga så bra själva!

bra sagt

Håller med här. Hypnos verkar väldigt vettig med kloka, empatiska och ödmjuka tankar/inlägg.

Nu har själv heller aldrig haft något barn placerad, men om jag av någon händelse skulle bli tvungen till det så hoppas jag också att barnen kommer till någon så klok person som denne Hypnos.

Jag skulle vilja kalla det för sunt förnuft och faktiskt inget annat!
Och så blir ju placerings uppdraget så mycket roligare och enklare när man gör allt som står i ens makt för att barnet ska må så bra som möjligt!
Det gör dom flesta barnen om vi vuxna slutar kriga,tjafsa,smutskasta och motarbeta varandra!
Även mycket små barn känner av osämja! Och det mycket mer än vad vi tror!
Nånstans så är det ju även så att är det någon som ska "tänka klart","vara de förståndiga","underlätta saker & ting", "göra och säga kloka saker" så är det faktiskt enligt mig familjehemmen!
Nånstans så finns det trots allt ofta en anledning till varför föräldern inte kan/orkar/klarar av att ha sitt barn hemma och det kan det finnas många anledningar och orsaker till!
Finns nån här som har pratat om "de friska" i detta samspel familjehem/soc/placerade barn och föräldrar.....
"De friska" tycker jag helt klart ska vara familjehemmen eftersom det troligtvis finns någon disfunktionellt hos barnet föräldrar som har lett till en placering så måste i mina ögon sett familjehemmen vara "de friska" och funktionella i hela uppdraget!
Och det innebär faktiskt INTE bara barnet och barnets föräldrar och även i många fall släkt
Det är det som är deras uppdrag, det är det som dom är utredda för att vara!
Dessa "läger" som så lätt uppstår vilket också märks så klart och tydligt i alla trådar och även den här tycker jag är skrämmande!
Att ha två olika "läger" med allt vad det innebär kring samma barn gynnar aldrig någonsin barnet!
Jag förstår och vet att det finns otroligt jobbiga ej förstående och olämpliga föräldrar men inget blir bättre och uppdraget blir inte lättare och framför allt så mår inte barnet bättre av allt detta som sker över huvudet på barnet!
Det blir osämja, tjafs, missförstånd och ev tycka-illa-om-känslor skapas!
Det blir slitsamt och man mår inte bra varken som förälder,familjehem och framförallt inte som barn mitt uppe i allt detta krig!
Vi har alla olika bagage som vi bär omkring på som till stor del påverkar våra liv hela livet.
Men stannar man bara upp och frågar sig själv "varför har det har blivit såhär för den mamman/pappan",
"varför regaerar och gör dom såhär "? För allt har och påverkar barnet!
Tro mig man kommer långt i att försöka förstå om inget annat, man kommer långt med att försöka sätta sig in i en annan människas situation och försöka förstå....  
Vad kan jag som familjehem, som "de friska", som den "hjälpande ängeln" i nöden göra för att det ska bli så bra som möjligt?
Jag vet att vissa kommer skrika Barnet, Barnet och åter Barnet, att dom tänker på Barnet och det ska man göra, det är huvuduppgiften men barnet har oftast föräldrar som dom trots allt och oftast oavsett vad dom nu än varit med om älskar! (Jag vet att det finns undantag, absolut finns det rent ut sagt svin till föräldrar men dom flesta placeringar ser inte ut just så och är SOL placeringar )
Kan man inte som familjehem visa symati, maximal förståelse och vara oerhört flexibel så måste man börja tänka om!
Man gör bara sitt uppdrag så mycket svårare, jobbigare och slitigare genom  att döma, smutskasta,dra förutfattade meningar,tycka illa om, vara empatilös och låta sig själv dras in i ett ev "läger-tänkande"!
Alla placeringar ser ut på olika sett precis som vi alla människor gör och är pga olika anledningar så att dra alla som en enhet är farligt!
Alla föräldrar som har/får sitt barn placerat är inte ett psykiskt sjukt knarkande kriminellt och misshandlande svin som våldtar sitt barn!
Alla familjehem är inte mytomaner, odugliga, "pengar-kåta" (ursäkta uttrycket ), okänsliga, empatilösa,egotrippade, saboterande idioter som gör allt för att "sätta sig på bio föröldrarna" bara för att dom själva älskar detta barn som bor hos dom!
Herre Gud varför kan man inte mötas nånstans på vägen, behöver inte ens vara halv vägs men nånstans i alla fall så skulle alla må så mycket bättre och åter igen så skulle det oskyldiga barnet må så mycket bättre!
Det här inlägget blev långt, alldeles för långt som jag egentligen inte ens tänkte skriva men när jag gick igenom hela tråden så mådde jag illa över så mycket som skrivits!
Och mitt uppe i allt detta så har vi barnet som inte förstår, som inte kan påverka, som inte kan välja och som inte villa fortsätta att fara illa för att vi vuxna inte kan lösa det åt dom på bästa möjliga sätt!

Tack snälla Hypnos! Så fint skrivet. Vi är blivande familjehem och efter att ha läst alla hatiska komentarer här har jag blivit så ledsen, men din klokhet ger mig nytt hopp.

Jag tror det är det jag insett mest av allt medan jag väntar på att bli färdigutredd. Att det inte enbart handlar om barnet utan om alla som älskar barnet. Och istället för att vara rädd, arg och aggressiv måste man försöka låta en gnutta av kärleken till barnet spilla över på de andra som också älskar barnet. Att  se den kärleken som något fint, även om den tar sig uttryck som blir svåra för mig att hantera.

Jag säger inte att jag kommer att lyckas, jag säger bara att jag kommer att försöka allt vad jag kan. Och dina ord betyder mycket!