• Anonym (mamman)

    Blivigt kär i sonens dagisfröken!

    Har en son på 5 år som går på dagis. På hans avdelning jobbar en ung (20-25 år) som "fröken" och jag tror att jag fanimej har gått och blivigt kär i henne! HOn är jättesöt, trevlig och dessutom en kropp jag skulle kunna död för! Jag tänker på henne jätteofta och hon är den fröken jag alltid går fram och pratar med vid hämtning och lämning. jag kan helt enkelt inte slutta stirra på henne! I går kväll fantiserade jag om henne (sexuellt) för första gången och kunde inte låta bli att pilla på mig själv samtidigt!
    Jag är lyckligt gift med en underbar man, men har alltid varit lite nyfiken på tjejer. Har dock aldrig fått tillfälle eller vågat göra nåt med en tjej, men jag vill gärna! Jag har varit kär i tjejer förut. Min man vet ingenting och nu börjar det tom bli jobbigt att åka till förskolan!
    Vad faan gör man? Tror inte att hon gillar tjejer.

    HJÄÄÄÄLP!!!

  • Svar på tråden Blivigt kär i sonens dagisfröken!
  • Ermenegildo
    Anonym (Huga!) skrev 2011-06-16 20:43:00 följande:
    Som "dagisfröken" själv så tycker jag att det är väääääldigt obehagligt att vara föremål för en förälders "svärmeri". Har haft en del pappor som verkar haft ett gott öga till mig, och det gillade jag inte alls. Kan inte tänka mig att jag skulle känna annorlunda om det var en kvinna (jag är hetro btw). Personligen så försöker jag vara proffsig i min framtoning. Jag har gått en lång utbildning och sköter mitt jobb på mitt bästa sätt, en förälder som svärmar får mig ur fas, jag tappar lite av min proffisiga yta som jag sätter på mig när jag går ut genom ytterdörren där hemma varje morgon.

    Det blir för intimt, lite pinsamt och jag känner hur jag bara snabbt vill avsluta samtalet. Inte bemöta föräldern som jag ska.

    Nej om hon inte tar något intiativ så tycker jag att du ska låta det hela stanna vid ett svärmeri.

    Hela frågan om otrohet tänker jag inte ens ge mig in på.
    Word!
  • Anonym (JH)
    Anonym (Huga!) skrev 2011-06-16 20:43:00 följande:
    Som "dagisfröken" själv så tycker jag att det är väääääldigt obehagligt att vara föremål för en förälders "svärmeri". Har haft en del pappor som verkar haft ett gott öga till mig, och det gillade jag inte alls. Kan inte tänka mig att jag skulle känna annorlunda om det var en kvinna (jag är hetro btw). Personligen så försöker jag vara proffsig i min framtoning. Jag har gått en lång utbildning och sköter mitt jobb på mitt bästa sätt, en förälder som svärmar får mig ur fas, jag tappar lite av min proffisiga yta som jag sätter på mig när jag går ut genom ytterdörren där hemma varje morgon.

    Det blir för intimt, lite pinsamt och jag känner hur jag bara snabbt vill avsluta samtalet. Inte bemöta föräldern som jag ska.

    Nej om hon inte tar något intiativ så tycker jag att du ska låta det hela stanna vid ett svärmeri.

    Hela frågan om otrohet tänker jag inte ens ge mig in på.
    ...viktigt att påpeka i denna tråd! Om jag som förälder hade haft ett "svärmeri" för dig och inte fått det minsta tillbaka, eller fått ett klart och tydligt nej tack, skulle jag absolut backa. Du är ju på ditt jobb och kan inte värja dig, så det vore fult att fortsätta "försöka nåt". 

    Samma sak gäller "svärmeri" för alla personer i yrkesposition, tycker jag. Är man "kund" eller motsvarande, ska man nog vara försiktig med att vara alltför på. Samtidigt kan man ju sällan rå för sina känslor, så att ha känslor för en personal kan jag inte se något fel med alls. Det är ju vad man gör av det som spelar roll. 

    I det fall en förälder faller för en personal, och försiktigt pejlar om intresse (av något slag, behöver förstås inte vara romantiskt) finns tillbaka, och finner att så verkar vara fallet, ser jag inte heller något fel i att skapa en kontakt. 
  • Anonym (Fegis)
    Anonym (JH) skrev 2011-06-17 05:59:41 följande:
    ...viktigt att påpeka i denna tråd! Om jag som förälder hade haft ett "svärmeri" för dig och inte fått det minsta tillbaka, eller fått ett klart och tydligt nej tack, skulle jag absolut backa. Du är ju på ditt jobb och kan inte värja dig, så det vore fult att fortsätta "försöka nåt". 

    Samma sak gäller "svärmeri" för alla personer i yrkesposition, tycker jag. Är man "kund" eller motsvarande, ska man nog vara försiktig med att vara alltför på. Samtidigt kan man ju sällan rå för sina känslor, så att ha känslor för en personal kan jag inte se något fel med alls. Det är ju vad man gör av det som spelar roll. 

    I det fall en förälder faller för en personal, och försiktigt pejlar om intresse (av något slag, behöver förstås inte vara romantiskt) finns tillbaka, och finner att så verkar vara fallet, ser jag inte heller något fel i att skapa en kontakt. 
    Precis. Det är ju därför tråden kommit till, hur man pejlar läget utan att trampa över gränsen.

    Jag tycker att det är helt ok att flörta lite och även att bli flörtad med, så länge det inte går över gränsen och någon börjar tafsa. Det är ju dagligen i stort sett som någon flörtar med en, så jag reagerar inte så som (Huga) utan jag ser det mer som en helt vanlig daglig företeelse.
  • Binary
    Anonym (Fegis) skrev 2011-06-17 09:17:50 följande:
    Precis. Det är ju därför tråden kommit till, hur man pejlar läget utan att trampa över gränsen.

    Jag tycker att det är helt ok att flörta lite och även att bli flörtad med, så länge det inte går över gränsen och någon börjar tafsa. Det är ju dagligen i stort sett som någon flörtar med en, så jag reagerar inte så som (Huga) utan jag ser det mer som en helt vanlig daglig företeelse.
    sedan är det nog lite skillnad på hur deet hela görs. Ett extra leende har ju ingen dött av liksom, men det kan ju bli värre om det eskalerar
    sextankar.nu - En mans tankar om sex
  • Anonym

    Gör INGET TING. Jösses stakars barn och gå på det dagiset sen med en morsa som är galen i ungens fröken.

  • Anonym (mamman)

    Hej igen.

    Ingenting har hänt och kommer aldrig att hända. Hon får lov att vara mitt dagliga ögongodis, inget annat. Nu kanske hon inte ska vara kvar nästa termin, det blir lite tomt men kanske lika bra. Om inte annat börjar sonen i "nollan" nästa höst så då kommer jag inte att träffa henne ändå.
    Hon får lov att vara min våta dröm helt enkelt,

  • Anonym (Fegis)

    Jag har kanske något litet hopp eftersom hon ofta ser på mig och ler.

  • Anonym (Fegis)

    Finns det ingen dagisfröken som blivit intresserad av någon mamma nångång och i så fall, hur gick det?
    Bara lite nyfiken för det borde kunna gå åt andra hållet också.

    Jag tror att det är vanligt att man blir intresserad av personer som man träffar ofta. Visst kan man bli "förälskad" i en tex en kändis, men det faller på att man fastnat för en drömbild av hur man tror att personen är. En verklig människa som man har någon form av relation till, där vet man hur personen är i verkligheten och troligen så är det något av de dragen som man fastnar för.

  • Sensitiveguy

    Nej, men blivi G t sur på felstavningar...

  • Plupp73

    Vi hade på vårt dagis två dagisfröknar som blev ihop med varandra. Det var lite gulligt att följa utvecklingen av deras förälskelse...

  • Anonym (-)

    Är i samma sits; tjej som är förälskad upp över öronen, i sonens lärare.

    Hur gick det för dig?

Svar på tråden Blivigt kär i sonens dagisfröken!