När är ett barn moget att bo en vecka i taget hos separerade föräldrar?

såklart alla känner att det är lång tid det gör jag varje gång min dotter och till sin pappa,,emn veckorna går snabbt..

jo pappan kan tvinga att få ha sonen och får han inte det så kan man riskera att det går till rätten eller familjerätten..

barnet är 2,5 och jo han kan får rätt på sin sida..

tro mig så gick det till för mig,,jag ville heller inte ha varannan vecka och då blev det rätten i stället,,men det visas sig funka..

Mmm, känns ju helt värt att ta upp till diskussion igen iaf. Är så rädd att skada min och pappans "relation" mer än nödvändigt, men den fajten måste man väl helt enkelt ta... Eller?? KÄnns som att eftersom separationen är "mitt fel" borde jag ge med mig, men är ju som ni säger min sons bästa jag måste fokusera på...

om det tas ett beslut att han får ha barnet varannan vecka så kan man inte göra nått åt det..

men om man inte kan ha varannan vecka under skolåldern så kan man glömma det helt och det är ju dummare

Bonustjejen var 1,5 när hon började bo vv, direkt efter föräldrarnas separation, båda föräldrarna flyttade till nya lägenheter dock samma område. Har fungerat bra, har haft bytesdag sön eftermiddag.
Hon är trygg och stabil iaf... Beror nog mkt på barnet och hur föräldrarna agerar...

Jag och min sambo ska flytta isär nu i augusti.. vi kommer bo i samma stad men i olika delar av stan.. vi kommer fortsätta träffas eftersom vi helt enkelt behöver tid för oss själv .. vi ska försöka få en nystart!
Vi har en son som bllir 3 i augusti och en som blir ett år i augusti.... jag är jättenervös för hur det ska funka!!
Vi är överens om allt eftersom vi tekniskt sett inte gör slut. Vi ska ha barnen varannan vecka. Hur förklarar man för en 3åring att pappa eller mamma inte kommer finnas där varannan vecka??
Lillen komemr nog inte märka av det så mycket ännu men 3 åringen komemr ju förstå vad som händer....
Läskigt rädd är jag=(

Det finns inga regler för vilken ålder ett barn anses vara moget att bo vv, utan det får man som fälder känna sig fram till vad som är bäst för barnet.
Du skriver att en vecka ifrån barnet är för lång tid för dig och barnet men glöm inte bort pappan i det hela, ju mer du är med barnet desto mindre tid får barnet med sin pappa.

Det enda jag rekomendera är att istället för v/v på en gång mjukstarta med några dagar i taget för att sen öka på tills nu kommer upp i fulla veckor. Detta kan hålla på under en längre tid, man får se hur barnet reagerar på allt nytt.
Tex att börja med 3 dagar mamma, sen tre dagar pappa eller liknande.
Det  är himla hattigt men det lönar sig ofta i längden.

Min yngsta började bo vv när hon var 15 månader och började på dagis (äldsta var då 19 mån äldre dvs nästan 3 år). Jag hade gärna sett att barnen hade varit äldre vid fullt vv men jag fick vika mig lite då jag inte tyckte att en vårdnadstvist var det allra bästa för barnen just då. Vi separerade dock när yngsta var 6 månader så vi hade ju redan kört mamma/pappa dagar under en lång tid.

Nu är barnen flera år äldre och det fungerar jättebra. Visst har det varit tufft men många tårar på "bytesdagen" från yngsta tjejen men sakta sakta har det gått framåt.

vi har separerat sedan i höstas, med en liten kille som nu är 1,5 år, och en tjej på 5,5. Inledningsvis hade jag barnen boende hos mig lite mer, eftersom jag varit den som varit hemma mest med lillkillen. Nu har vi fasat upp till 50/50 ganska nyligen. Dock kör vi inte hela veckor, och har inte för avsikt att göra det på ett bra tag. Det rekommenderas som sagt inte för så små barn att vara från någon av föräldrarna så långa perioder som en hel vecka. Det betyder inte att det är en bra lösning med det klassiska varannan helg för pappan heller, utan helst ska de träffa båda föräldrarna ofta. Vi kör 2+3+2, vilket över en tvåveckorsperiod blir 50% var. Så 50/50 behöver ju inte innebära veckovis växelvist boende, utan bara växelvist boende.

Dock kan det ju vara ett gränsfall med er pojke eftersom han är så pass nära treårsgränsen ändå. Men - seriöst - hur länge ska ni hålla på sådär med boendet? Jag förstår tanken, men det fungerar väl ändå inte i längden? Ni måste ju båda få komma isär och starta om för att kunna gå vidare, och just nu skjuter ni bara upp det för både er själva och barnet. Då blir det inte heller samma issue kring skiftena, utan ni kan ha kortare perioder i resp. eget boende.