Snälla, behöver råd hur jag ska agera i denna situation så att det blir till det bästa för min fam. hems placerade dotter.

Fråga.... Kan inget alls om sånt här men funderar själv på att blir familjehem åt någon som behöver mig. För mig är det en självklarhet att målet är att barnet/barnen ska kunna flytta hem till sina biologiska föräldrar igen om detta är möjligt. Kan man i en sån här situation inte gradvis flytta hem ert barn igen? Alltså att man börjar dela på umgänget mer och mer och att familjehemmet senare kan var lite mer som en stödfamilj för den biologista familjen? Då slipper man bryta kontakten så tvärt om nu barnet bott där under en längre period.
Kanske är en rosaskimrande drömbild och som sagt, kan inget alls om detta men att låta barn slitas upp med snabba ryck ur en familj och rakt in i en annan, även om det är den biologiska, måste ju ändå vara väldigt jobbigt för barnet.

Jo, det är nämndens nya beslut att vi gradvis ska öka umgänget, se hur det går för henne och målet på sikt är att hon ska komma hem. Så de e helt rätt. Problemet är att vår förra handläggare beslutade att det skulle va en uppväxtplacering och att vi skulle träffas så lite som möjligt pga att hon mådde dåligt av oss och en massa andra konstiga anledningar. Nu har det ju visat sej att hon inte alls mår dåligt av oss, familjehemmet har aldrig sagt det trots att det står så i utredningen. och inget av det andra heller.
 Men vi har haft minimalt umgänge sedan i höstas. 1 gång i månaden, övervakat. 1,5 h. så det försvårar ju det hela. Allt lät jättebra och vi skulle planera framtiden och lägga upp en plan. Nu ska vi inte det längre och den enda förändringen som gjorts är att vi får stanna en halvtimme längre den gången i månaden.
I den takten kommer det att ta oerhört lång tid och blir svårt för oss att arbeta med en bättre anknytning på så lite umgänge, så vi får se hur vi ska göra. Men vi har på senare tid upptäckt att familjehemmet inte vill samarbeta och det försvårar ju. Vill ju bara att hon ska må bra i hela situationen!

Du har en jättebra inställning och skulle säkerligen passa som familjehem..

Jag har vart familjehem åt ett barn från det att barnet var 2 till 6 år. Hemflytt gick galant. Vad vi gjort under hela tiden, är tittat på kort på mamma, pratat om mamma, berättat saker för barnet om mamman (som hon berättat för oss) tagit foton under umgänge för att kunna titta på och glädjas åt. Barnet har kallat mig mamma, och sin mamma vid namn., Men ju närmare hemflytt det blev, ju tätare umgänge. 3 månader innan hemflytt, hade mamman henne varannan helg. När det var 2 månad kvar, hade mamman henne tors-måndag varannan vecka och sista månaden var barnet hos mamma tors-måndag varje vecka. Sen var det ett enormt lyckligt barn som äntligen fick komma hem. (och då sa h*n amma till sin mamma)
Tips till dig är att låta abrnet vara med och inreda sitt rum. Inget överdrivet, men tro mig att barn uppskattar att få teckningar av mamma och pappa att sätta upp.
Sista månaden, fick barnet med sig en påse av sina egna saker att flytta hem. H*n fick välja själv vad h*n ville ha med hem till mamma (och som skulle stanna där). På så sätt får barnet göra detta i sin egen takt.
Självklart saknade barnet oss under umgänget, men då ringde mamman oss, och så pratade vi en stund. Det är VI vuxna som ska hjälpa barnet att göra detta smidigt. Ni ska kalla er mamma och pappa, be gärna fam.hemsföräldrarna också att göra det. De är på uppdrag av socialen, och även om de också älskar er tös, kan de respektera er.
Oj vad långt det blev... Lycka till!!    

De får inte motarbeta er. Då får ni varje gång skriva upp hur, så ni har konkreta exempel, fota ert barn med saken hon nyss fått osv. För det är hederskodex.. Vi motarbetar INTE hemgång. Inget normalt fam. hem skulle acceptera det.

ok, ska skriva upp. Vi har nämnt olika saker för soc tex att de inte svarar när de ser att hennes far o morföräldrar ringer, hennes(familjehemsmamman) pappa hade dött och då svarade de inte på 2 månader. Men soc sa bara jaha..Familjehemmet har oxå sagt till soc att vi vanvårdar vår dotter som bor hemma, att de ser tydliga tecken på det. (BVC blev rasande på dem) Därför kan vi ju inte lita på något de säger kring dottern som bor där. Hon sover fortfarande i spjälsäng fast hon är över 3 pga "att hon går upp ur sängen annars". De har bara provat att sätta henne på pottan 2 gånger därför "hon verkar inte intresserad". Detta är tydligen vårat fel pga att vi "vanvårdade henne när hon bodde hemma". Att hon nyligen börjat krångla med maten är oxå vårt fel. De gör ALLT för att hon ska bo kvar o soc blundar för det. Tack och lov att det finns familjehem som ni, som ser till barnets bästa och samarbetar och underlättar. Förhoppningsvis är de flesta familjehem så.

Vad tror du kommer bli bäst för dottern? Vad tror fosterfamiljen?

Styrkekramar till er, TS!

MIn fråga är: Vem anställer dem här inkompetenta människorna på socialkontoren runtom i Sverige?

Tack så mkt!! Finns säkert jättebra handläggare oxå. Är jättebra att de finns då det finns många barn som far väldigt illa!
Men som alla i dessa trådar kommenterar bestämmer inte soc något, utan rätten. Sant, men man ska ju lyckas motbevisa det soc kommer med, kan du inte motbevisa så är du skyldig.Hur bevisar du att du har bytt blöja på ditt barn eller att den får mat som den ska (tex).och om dessutom familjehemmet kommer med falska uppgifter för att de vill behålla barnet så är man ganska utsatt. Om de säger att när man är där är man är där så är man inte engagerad i barnet osv. Hur motbevisar man det? I vårat fall så har ju rätten varit oening så det beror mkt på vem som sitter där just då. Vi har haft motbevis mot mkt.  Nämnden har oxå varit oenig. De har inte heller varit intresserade av att se videoklipp eller höra åsikter från folk som sett henne växa upp. Då finns det inte så mkt kvar att göra. Är bara så jobbigt att hela tiden läsa kommentarer som att soc aldrig gör fel och man fattar inte själv hur kass förälder man är. Vi har ju fått svart på vitt att vi är bra! Ursäkta långt inlägg...

Ta kontakt med BVC, kolla om er dotter kan få träffa en barnpsykolog, låt dom se hur ni är när ni är tillsammans ett dygn. Då kan de se att hon tyr sig till er, kanske det räcker med bara ett par timmar.
Ta foton på er dotter tillsammans med sakerna ni gett henne, eller filma. Sådär lite gulligt. Finns sakerna sen inte kvar, ifrågasätt.
Man kan slussa hem henne sakta. Jag blir heligt arg när jag läser vad du skriver TS.
Sådana som jobbar MOT en hemgång, har inte med det här jobbet att göra. Vi skriver ju för fasiken på papper om bl.a detta.    

Vi har begärt papper från det BVC där hon går, men vi har tydligen inte rätt att läsa dem eftersom hon inte bor hos oss. Har tagit upp detta med handläggaren och hon ska kolla upp detta. Ang psykolog har vi föreslagit detta, men de säger att hon är för liten. Vi ska ta foton, ska ge henne ett album nästa gång vi e där med foto på oss o hennes syster o även på henne själv när hon var liten. Nästa bgång vi är där ska handläggaren med och jag HOPPAS verkligen att hon ska se hur bra det går o inte bara lyssna på familjehemmet.

Fast så länge ni är vårdnadshavare, finns det ingen lag som säger att ni inte får läsa hennes journaler. Endast om det förekommer oro/misshandel. Fam. hemmet är tillfälliga vårdnadshavare, men föräldrarna skall ALLTID informeras. Så läs du de papprena. Om det inte uppkommit nya lagar sen jag var fam. hem (det avslutades i början av detta år) Eller så kanske vår plavering var annorlunda. Men mina chefer idag säger att vi som jourhem måste informera föräldrarna, om det som sagt inte handlar om misshandel.

ok, nej det handlar inte om misshandel. Får se vad handläggaren säger när hon hör av sej.