Tips inför syskon

Min son kommer vara 3 när bäbbe väntas i mars. Vi klappar redan magen o bäbisen, har berättat hur bäbbe äter mat. Nu pekar han på sin mage o säger Bibi, sen på sina tuttar o gör sugrörelse. Såååå sött. Jag tror på lång invänjning. Köp docka o lek bäbis med den. Låt honom vara delaktig när syskonet kommer, byta blöja o mata osv.

Jag läste ur en bok som heter Hugo får ett syskon, som visar med fina tecknade bilder från bb o hemmatiden från blöjor till amning. Vår flicka är 1 1/2 och pojken är nu 6 veckor. Hon är väldigt pussig o go för det mesta med sin lillebror, men han får sina törnar också i form av hårda nyp o klappar. Det enda vi kan göra är att skydda honom, för hon är för liten för att man ska kunna bli arg på henne. Vi sover allihopa i samma säng, vår tös har inte vaknat en enda gång när jag ammar, sover som en stock. Sen är det ju det där med att bära, jag har ju alltid burit på tjejen, men nu får ju lillen sitta i selen för det mesta. Försöker dock lägga ner han i soffan när han sover så man kan få kela om tjejen med ordentligt. Men visst lite känns det i hjärtat när man sitter o ammar o hon behöver mig, oftast sätter hon sig brevid o vi läser en bok eller bara kramas. Sen är vi ute massor och vi träffar kompisar som har barn i samma ålder som henne så hon får leka. Det är mycket jobb men det är helt underbart o så kommer dem förhoppningsvis ha roligt ihopa i framtiden eftersom åldersskillnaden är så liten. Lycka till det kommer bli så bra så!!

Skulle skriva med att vår tös alltid får vara med o "hjälpa till" att sköta bebisen, tex står på en pall när vi byter blöjan, ger nappen när han är ledsen, är med när han badar osv Sen en rätt rolig grej är när hon ammar sin docka. Uppmuntrar henne när hon hjälper till säger att hon e duktig osv och att lillebror tycker så mycket om dig, han ler när han ser dig osv.....

Ingegerd Gavelin: Konsten att möta sitt barn - och sig själv

Handlar inte om syskonskap, men hur man som förälder hanterar sina egna reaktioner på olika saker. Har hjälpt mig att ta saker med lite mer jämnmod . Vilket har behövts periodvis. Har en 3½-åring och en 2½-åring . Syskon är verkligen det bästa som finns, men det är också väldigt jobbigt ibland .

Första månaderna gick fantastiskt bra för oss. När lillebror sedan var runt 8 månader och började bli ordentligt rörlig och tog för sig på egen hand.....och storebror i samma veva var 2 år med allt det innebär......ja, då hade vi ett tufft halvår . Idag går de knappt en meter ifrån varandra . Tillsammans, myyyyycket tid (till allt) och ett förlåtande sinne med sig själv (att klona sig är inte ett realistiskt alternativ) är bra med mer än ett barn .  

Ville bara säga att jag blir så glad av era berättelser/ inlägg om syskon Vi har en kille på 16 mån, och väntar ett syskon i jan, så det är mycket funderingar nu... Tack för att ni delar med er!

har inga direkta råd men vill bara berätta om mina fanatiska barn!

Min stora kille var 2,5 när lillassyster dök upp, vi hade pratat mkt om lilla syster och vad bebisar kan och inte. Att de kan skrika mkt, att de inte kan äta vanlig mat, att de inte kan leka så mkt precis i början.  Jag som normalt oroar mig för allt var panikslagen inför den stundande "konflikten" som skulle ske när det blev två barn i huset. 

jag var orolig helt i onödan, sonen älskar sin syster och har gjort det från dag ett. Eftersom han alltid på något sätt förstått att hon är liten så har vi alltid låtit henne vara med honom (ständigt övervakande såklart), hon har sen dag ett byggt kojor, lekt affär under trappan, lagat mat etc.  Nu är hon 11 mån och det är helt underbart att se dem tillsammans, hon söker upp honom och skrattar åt allt han gör.  Sen är det ju självklart att  hon får lite "stryk" ibland, speciellt när alla är hungriga och trötta.

De senaste dagarna har storebror kommit på den "roliga" iden att hålla i hennes strumpbyxor när hon kryper, vilket resulterar i en arg lillassyster med väldigt långa ben......

Jag vill bara säga att de inte måste älska varandra från dag ett, det kan komma ändå. Dottern var 23 månader när lillebror kom och storgrät när vi höll honom i famnen för att visa henne första gången... Samma sak dagen efter på morgonen. Sen ignorerade hon honom mest i ett par månader för att sen bara bli mer och mer intresserad, hade koll på var han var osv. Nu när han är tio månader älskar de verkligen varandra, både blir helt lyckliga när den andra kommer osv och kan interagera i lek så små de är, underbart att se!

När lillasyster kom var storebror 2 år och 4 månader (8 månader sedan) Det vi gjorde första tiden var att jag som mamma ägnade så mycket tid som var möjligt med sonen. Vi gjorde saker tillsammans bara vi två. Små grejer som att gå på promenad runt kvarteret tex, medan pappa var hemma med lillasyster (oftast när hon sov såklart).

Jag tandemammade dem båda i ca. 3-4 månader så storebror fick också alltid amma om han ville.

Storebror kom in till oss på natten i princip varje natt vid den tidpunkten. Iom att vi samsov med lillasyster så började jag gå tillbaka med honom till sin säng vilket förvånansvärt nog funkade utmärkt. Vaknar han på natten nu, så kommer han tassande och knackar på dörren (vi har absolut aldrig sagt att han ska göra det, eller att han inte får komma in) Nu vill han aldrig komma in till oss på natten, utan vill bara att man ska följa honom till sängen och stoppa om honom.

Vi har inte sett någon större avundsjuka gentemot lillasyster. Henne har han alltid pussat och klappat osv. Utan det har riktats mot oss. Han har haft lite större känsloyttringar osv från början. Nu tycker jag inte att jag ser något sådant. Däremot så har det fått honom att vilja vara en stor kille. Tidigare så sa han ofta att han var liten, nu säger han att han är stor. Sedan lillasyster kom så har storebror självmant slutat med välling, slutat amma, slutat med blöja, börjat vilja klä sig själv osv. Han kramar ofta om sin syster, sluter ögonen och säger "min".

Nu har hon dock börjat krypa och ställa sig upp och vill såklart ha storebrors grejer så nu hör man lite mer "Nej" från hans sida och så börjar hon gråta när han tar av henne leksaken...ja ni vet, precis sådär som det brukar vara mellan syskon. Men det syns att de verkligen verkligen älskar varandra.