SallyBlixten skrev 2011-10-12 07:58:59 följande:
Jo, det är fullt möjligt att de verkar fungera bättre i en annan miljö. Det har jag varit med om, både episoder som jag minns från min egen barndom, när tårarna okontrollerat sprutade när min mamma kom fast jag verkat helt OK fram till dess. Jag minns den underbara känslan av befrielse när jag inte behövde vara stor och duktig utan kunde få lämna över ansvaret för mig till min mamma. Stackars mamma fick ju bara se eländet men inne i min blev det såå mycket bättre när jag fick vara liten igen.
Med mina egna barn såg jag samma effekt. Utan att kunna förklara den på ett professionellt sätt kan jag intyga att det är så och jag tror att det är viktigt att vi vuxna vågar ta deras känslor och möta dem i de uttryck känslorna tar. Gråter man så vill man nog ha stora kramen och kastar man saker så är man nog så arg att man behöver hjälp att hitta sorgen, besvikelsen, rädslan eller vad det nu är som genererar ilskan - så att man kan få hjälp att hantera den.
I det här läget tror jag att det är viktigt att inte få barn att uppföra sig som man vill att de ska (med hjälp av skämspallar o.dyl.) för då har ju känslorna ingenstans att ta vägen och ingen vuxen kan hjälpa barnet hantera dem.
Ok TACK!!! Det kändes skönt att höra. Jag har ju fått höra det av professionella men ibland känns det så tröstlöst att han får det "lätta" och jag får allt tungt
samtidigt någonstans vet jag ju att de ÄR trygga hos mig. Säkerligen har de "skärpt till sig" hos pappa för att de vet att han blir arg annars och när de kommer hem till mig så vet de att de får vara sig själva
Skulle ALDRIG falla mig in att bestraffa dem när de är arga och ledsna. Jag försöker bekräfta att de får vara arga och ledsna och att jag finns där. Jag vet att de är trygga hos mig för de får allt de behöver. Det jobbiga är att x inte förstår att det är på detta vis. Jag har t o m fått en fråga om det inte är så att jag GÖR barnen mammiga och att det är mitt FEL att de är såna här
Klart man tar åt sig men ändå innerst inne vet jag att jag inte gör annat än att ge dem massor av kärlek.
Att de hellre väljer mig efter endast en dag hos pappa borde ge honom ett wake up call men tydligen inte.
TACK så mkt för ditt inlägg! Trodde jag hade blivit galen!
Vill du skapa en "bättre" anknytning så är det nog viktigare att fokusera på hur du kommunicerar i allmänhet, att du lyssnar och är lyhörd även verbalt och ger utrymme för bestämmande och egna gränser även från barnens sida.
