Du som döpt ditt barn! (2)

Nej, jag tror inte på någon gud. Men maken, som även är pappa till våra barn, har en tro och för honom var det viktigt att barnen döptes. Därför är våra barn döpta.

Näpp, är inte troende. Gillar dock ceremonin och traditionen så mina barn är döpta hemma i trädgården.

Ungarna får gärna gå ur kyrkan när de blir äldre om de vill. Tror inte de tar skada av att vara döpta även om de inte blir troende.

Nej, men dopet är en trevlig och traditionell ceremoni. Varför inte? Jag och maken är stödmedlemmar i Svenska Kyrkan, och ungarna tar ingen skada av att vara det heller.

Döptes igår men vi är inte troende... Trevlig ceremoni och tradition enbart!

Hm, känns det inte lite, hur ska jag skriva, skenheligt att stå där och säga att man vill att barnet ska leva i Kristi församling, fast man inte ens själv vill det? För t.ex. prästen är det ju en allvarlig sak.

Tror inte heller att barnen tar skada av det, alls. Det skulle bara kännas så avigt för mig att göra det.

Nej jag tror inte på Gud och Jesus i den bemärkelsen du beskriver i TS.

Och på frågan varför jag då döpte mina barn har jag lust att svara : Alltid retar det någon!! (eftersom denna fråga är sååå uttjatad enligt mig ).

Men jag kan dra det långa svaret även i den här tråden:

Vi döpte i kyrkan eftersom barnens pappa har stark anknytning till just DEN kyrkan (som finns i "byn").
För att alla är välkomna i kyrkan och det känns väldigt bra att låta barnen tillhöra samma kyrka som hälften av deras släkt (alltså pappans släkt).
För att jag känner mig extra nära mina avlidna föräldrar i en kyrka, det är en underbar plats och jag känner en form av frid i en kyrka.
För att jag tycker det är helt ok att mina barn "tillhör" den svenska kyrkan och dess religion eftersom den ligger närmast min egen tro.
För att vi som vuxna väljer många olika saker år våra barn och att tillhöra den svenska kyrkan ser inte jag som det "största valet" vi gör (utan det är andra faktorer/val som jag tycker är viktigare).

Jag vill både gifta mig och begravas i svenska kyrkan, jag tycker kyrkan är en viktig del av samhället att bevara. Och som sagt, i "vår" kyrka här i byn är alla välkomna och prästerna är väl medveta om att många som döps, gifter sig och begravs kanske inte tror på exakt samma sak som honom/henne själv.

"Våran" präst går i t-shirt och värnar om gemenskapen i samhället. Tycker inte alls det är skenheligt så länge möjligheten finns att alla är välkomna att döpa sina barn i kyrkan. Och JA, jag vet att man inte "får sitt namn" där utan att det innehåller religiösa inslag i själva dopceremonin.        

CeeJay:
Jättefint och intressant svar! Tack!!
Det är det jag har tänkt, att det måste finnas folk som har fler anledningar till dopet än att det är en tradition (om man inte är kristen då, så klart!).

Nej, det känns inte ett dugg skenheligt. Jag är inte ateist utan agnostiker, och jag är öppen för att de kristna faktiskt kan ha rätt. Enligt de präster vi diskuterat saken med, så spelar det heller ingen roll att vi föräldrar inte är troende; huvudsaken är att vi inte aktivt tänker hindra våra barn från att bli det när de är större.

Vi berättade för "vår" präst att vi inte var troende men han såg inga problem i det. Han sa att vi själva får lägga in de värderingar vi ville i själva dopet och var glad över att ungdomar fortfarande ville döpa sina barn. Så jag såg inget skenheligt i det.

Klart prästen vill ha många medlemmar i sin församling!

Jag funderar mer på varför man införlivar sitt barn i ett samfund som man själv inte tillhör (i själ och hjärta). Barnet har ju ingen sån önskan och kan gå med i vilket samfund det vill sen, när det blir större. Jag skulle inte känna mig bekväm med att be böner eller ge trosbekännelsen. Stå där och säga en massa saker som jag inte tycker.

För mig är inte dopet bara den enskilda händelsen utan något större - en önskan om att ta in barnet i den kristna gemenskapen.

Hur ser ni som är troende på det?

Vi döpte i går. Vi är inte hel religiösa. Jag är döpt och konfirmerad min sambo lika så. Det är en tradition att döpa. Jag tror att det finns en kraft, en kraft som är med barnet. En skyddande kraft. Om den heter gud kan jag inte svara på. Det känns positivt runt kyrkan, ett lugn, en trygghet. Både jag och min sambo har som barn varit med på många olika aktiviteter ordnat av kyrkan. Tänk så roligt det var. =).Vi hade inte fått vara med på detta om vi inte varit medlemmar i svenska kyrkan och inte varit döpta. Det är en gemenskap speciellt på mindre orter där mycket anordnas genom kyrkan som lekträffar, och andra aktiviteter.

Jag vill ha tillgång till kyrkan och jag vill att mina barn ska ha det också. Man behöver inte vara på gudstjänsten varje söndag för att döpa sina barn. Som det är en tradition så uppfostrar man barnen på ett speciellt sätt. Egentligen inte speciellt utan att acceptera och respektera andra, att alla människor är lika mycket värda, etik och moral. Så som de flesta uppfostrar sina barn. Själv tycker jag att dopet är det finaste man kan ge sitt barn. =). Jag har själv alltid känt att "något" finns med mig genom livet. En trygghet, en kraft, kan inte förklara detta det är mest en känsla. Kanske det är skyddsänglar inte vet jag.... =).

vi är inte troende, men jag ser det som en fin tradition samt att jag vill ge mina barn den möjligheten jag själv hade (och tog till vara på), nämligen att "okomplicerat" konfirmera mig. vuxendop är en process som tar mycket mer tid än ett barndop gör och vill de inte vara medlemmar sedan så är det helt deras val. Är agnostiker och tror på NÅGOT, men vet inte vad.
och så är jag en kyrkoälskare, det är en sådan "inbyggd" frid i en kyrka, jag känner mig lugn på ett väldigt, för mig, annorlunda sätt när jag sitter i en kyrka

Tack för era svar! Flera av er har jättefina skäl till att döpa barnen och även om jag inte ändrat åsikt om hur jag vill göra har jag fått större förståelse för ert val!

Skriv mer! Skriv mer!

Vi har inte döpt än eftersom att bebisen inte är född än:P Men vi ska döpa i svenska kyrkan.
Ja,jag är troende och tror på Gud och Jesus och hela köret ;) Sambon är väl inte riktigt troende,men agnostiker och han gillar traditionen och tycker att kyrkan ska bevaras. Därför är det viktigt även för honom att döpa barnet.

Jag är präst i Svenska kyrkan. Jag döper barn, oavsett om föräldrarna är troende eller ej. Jag brukar fråga vid dopsamtalen hur det kommer sig att föräldrarna vill döpa sitt barn och det är ofta mer än bara en anledning, men sällan har jag hört det så noggrannt beskrivet som CeeJay.

För mig är det viktigaste att barnet blir döpt, just för att jag tror att dopet handlar om hela livet (inte för att barnet genom dopet också blir medlem i Svenska kyrkan, som du nämnde ovan). Det är barnet och inte föräldrarna som döps. Sedan tror jag att relationen med Gud är något ständigt pågående, och därför inte statiskt. Det är svårt att säga att någon inte tror alls, eller tror jättemycket, eller jätterätt. Dopet är starten på en relation där Gud och människa aktivt söker varandra.

/ Skånepräst