Adoptera ett barn trots Särskola???

Kräv att du blir omdiagnostiserad istället om du tror att du inte har någon utvecklingsstörning. Längre fram i livet kan en felaktig diagnos ställa till med fler problem än vid en eventuell adoption.

Så länge jag är studerande kan jag inte göra ett nytt test. Min mentor har pratat med mig om detta med att göra nya tester, för hon och många lärare har ställt sig frågan vad jag egentligen gör i särskolan. Men nu har jag gått om ett år dessutom, programmet ligger på 4 år, och jag går alltså i 3:an nu....Har ett år till efter detta innan jag tar studenten. Om jag gör om testerna och det visar annorlunda kommer jag förlora hela den här utbildningen, då jag inte längre har rätt att gå i särskolan med nya tester som visar annat än första. Förlorar jag den här utbildningen har jag verkligen ingenting kvar tillslut....Och börja om på ruta ett igen har jag varken tid eller ork med... Så min mentor vill heller inte att jag gör testerna igen.

Men jag vet inte om man kan göra det efter skolan??

Men tror du inte att du kan få biologiska barn?

Kommer dina betyg räknas i samma skala som de utanför särskolan då? Är inte helt 100 på hur det fungerar men vet att folk i särskolan kan få betyg som är godkända men de är inte likvärdiga med vanliga gymnasiebetyg. Vore ju skittråkigt om du gick färdigt gymnasiet och sedan skulle sållas bort i tex universitetsansökningar bara för att ditt betyg kommer från särskolan. Då är det bättre att slösa några år till på gymnasiet. Som läget ser ut nu finns inget att hämta när man väl gått ut heller. Gratis skolgång och studiebidrag är en win-situation, men det är såklart tråkigt när ens kompisar tar studenten och man själv är kvar.

Jag har Endometrios och funderar bara på alternativen för framtiden OM något skulle gå fel.

Vi i särskolan blir betygsatta med G eller VG... det finns inte IG eller MVG... alltså... det e ganska komplicerat, men nä det räknas inte som vanliga gymnasiebetyg. Det enda jag kan plugga vidare är i folkhögskola med särskolan bakom mig men inget annat. Nu vet jag vad jag vill göra och jag kan göra det... Men det var just detta med adoption.

Vad bra att det går att göra ändå. Vore riktigt sjukt om det fick fortsätta annars, men vet att det händer så lika bra att fråga :)

Till svar på din egentliga fråga så kan psykisk funktionsnedsättning göra att du blir nekad adoption från vissa länder. Alla länder har olika krav på föräldrarna så om tex Kina nekar kanske Korea godkänner. Alla adoptivföräldrar får genomgå väldigt djupa undersökningar och av det lilla man kan utröna från ett Internetforum tror jag nog du skulle klara dig fint. Nu får vi väl hoppas att du kan få biologiska barn så du inte behöver tänka på adoption alls :)

Tack för ditt svar :)

Ja precis, det får man ju hoppas på först o främst. :)

KRÄV att få göra om testerna om inte mentorn vill så vänd dig till rektorn, skolchefen över rektorn eller om det behövs till SKOLVERKET och berätta din historia. Om du inte gör om testerna räknas du som utvecklingsstörd och med STOR sannolikhet skulle du inte bedömas som lämplig förälder. Detskulle innebära att du inte får medgivande gfrån socialtjänsten vilket är det "tillstånd" du får från Sverige och som man måste ha för att få adoptera. Om du inte får medgivande så spelar de olika ländernas krav ingen roll.

Med andra ord så länge du har diagnosen utvecklingsstörning kommer du inte att kunna adoptera.

Är bara orolig att jag förlorar det jag byggt upp nu då! Det låter kanske knäppt, men ni anar inte hur jag har kämpat i skolan, och jag är fullt medveten om att det kommer Inte att hända att jag pallar gå om gymnasiet från ettan - trean en gång till... jag har inte ens grundskolebetyg nog för att komma in på ett vanligt gymnasie!
Så vad hade det lett till? Jo först plugga in grundskolan, sen tre år på gymnasiet... jag fyller 20 år....det skulle inte funka.

Hur kan jag göra om testerna utan att behöva avbryta detta? tror faktiskt inte att det går, men samtidigt vill jag inte ha en diagnos på mig jag INTE har! Snacka om att skola, psykologer m.fl har sabbat för mig.Det var lättare att sätta en diagnos på MIG istället för att inse att jag blev psykad o misshandlad nästan dagligen i skolan o göra något åt DET istället. Förbannade skit.

Jag tycker du ska fullfölja din utbildning. Därefter kan du ta itu med din diagnos och kanske få den omprövad.

Om det går, så är det absolut så jag kommer göra.

Jo men om jag fattar rätt så är det "särskolegymnasium" du går nu och då är jag ganska övertygad om ett det i alla fall inte är till så mycket hjälp. Kan det till och med kanske vara så att tex. en arbetsgivare blir räddare för särskolegymnasiebetyg än för någon som inte alls gått gymnasiet?

Jag tycker att du absolut ska gå och prata med en Studie och yrkes vägledare för att få försklarat för dig vad som händer med dina framtidsutsikter om du väljer att fortsätta på gymnasiesärskolan istället för att avsluta den och börja om på ett vanligt gymnasieprogram. Jag vill inte såra men om det ändå är svårt att få jobb efter skolan när du har betyg från Gymnasiesärskolan kanske du lika gärna kan plugga något år till som att bli placerad i någon daglig verksamhet där du inte hör hemma.

Om du hade gått i grundskolan tills nian borde det ju inte ta allt för lång tid att plugga ihop ett avgångsbetyg från grundskolan att använd vid ansökan till gymnasiet.

STOPPA detta NU du kan till och med ha rätt till skadestånd om du blivit felaktigt bedömd som utvecklingsstörd!

 

Jag förstår vad du menar..
Vill bara rätta lite.. dalig verksamhet är till för dom med ett "grövre" handikapp.. det är absolut inte aktuellt för mig bara för att jag går i särskolan. Jag kommer jobba var jag än vill (ja givetvis inom det ämnet jag valt), men skillnaden är väl det att det finns någon (kommer inte ihåg vilka det är) som betalar min arbetsgivare, och ja jag kommer inte kunna plugga vidare på universitet, närmast folkhögskola kommer jag.

Grundskolebetygen fick jag aldrig fast jag gick vanlig skola fram tills nian. Jag var så mobbad med alldeles för hög frånvaro och missade jätte mycket av skolan, därav att jag hamnat i den här situationen från första början.:(

Min syrra pluggar in de vanliga gymnasiebetygen på Folkhögskolan skulle du kanske kunna få "hoppa" in där redan nu och plugga riktiga gymnasiet där istället? En viktig sak som jag glömde skriva igår och som du kanske vet men ifall du inte gör det: Du har rätt att gå i "vanlig" skola fast du är utvecklingsstörd (just nu räknas du ju som det).
LYCKA TILL!

Jag och min man adopterar just nu från Taiwan och när det gäller dokumentinsamling så har vi inte behövt visa våra betyg skriftligt på något vis. Det enda sätt någon ö-huvudtaget hade fått reda på en ev annan skolform är under intervjuerna med soc sekr inför medgivandet. Men om du där är rak och ärlig precis som du är här så får man ju hoppas att de sköter sitt jobb och bedömer dig utifrån samma "mall" som alla andra. Så jag tror det beror på vilket land, men jag tror inte att det är helt kört för din del.

Med tanke på hur svårt det kan vara att ta sig in på arbetsmarknaden idag så kan man tänka sig att du faktiskt har en fördel i att en arbetsgivare inte behöver betala hela din lön. Det skulle kunna vara bra taktik att avvakta med ny diagnos tills att du har fått ett jobb och sett att det fungerar bra.