Förlossningsbrev?

Jag har också förlossningsrädsla och haft mardrömmar och gråtit och nästan fått panik. 

Jag VILL göra planerat snitt,  men har hört att man själv inte får bestämma utan läkare bedömt. 

Kan man bli TVINGAD till vaginal förlossning ??? 

Det är sant, och min sambo skriver ju det med mig lite grann så han vet ju vad som gäller också så han kan säga till.

Det är sant, man kan ju skriva att man vill ha det om det om jag ber om det men annars inte, saken är ju bara att det inte får tas så sent så man måste ju va rätt snabb med det.

Tack så mycket :)Du kan ju prata med barnmorskan och även få träffa en läkare och tala om rädslan så kanske du kan få det men det är ju alltid bäst att föda vaginalt för barnet. Men du kan ju alltid prata med barnmorskan så hon får säga vart du ska vända dig!

tack! förstår ju smärtan och allt, men att riskera att KLIPPAS där nere utan bedövning och allting.... NEJ! 

Du har inte blivit tillfrågad att få komma på förlossningen och prata med de som jobbar där?

Det är inte säkert du behöver klippas eller ens spricker och OM du gör det så tror jag faktiskt inte att du känner det så mycket, du har så mycket tankar på annat och när du sedan får upp ditt barn på bröstet så kommer du bara koncentrera dig på barnet och när de ska sy så får du ju bedövning.

Be om ett samtal så kanske det kan lugna dig :)

jag är i vecka 20 nu nästa tid till barnmorska är 6:e Februari så, nej... 

Nej tanken är ju också "jag kanske inte spricker eller klippas" men sen är det ju också
"tänk om jag spricker eller klippas" en tjej fick klippas och hon skrek utav i h*lvete....
så nej, du tänker inte bara på barnet på bröstet när huvudet är påväg ut och dom måste klippa,
sen måste man ju säkert krysta också där dom klippt...

Nej, kejsarsnitt, det ska jag be om. har sån rädsla för nålar och kanyler också.
jag vågar knappt undersköka tänderna hos tandläkaren! och då jag var yngre fick
dom  söva ner mig för att borra en tand =/ 

klarar jag inte föda vaginalt så klarar jag inte, vågar jag inte, vågar jag inte... 

Prata med barnmorskan då, förklara din rädsla och att du mår väldigt dåligt av det och verkligen vill ha snitt!
Om du säger att du vet att du inte kommer klara en vanlig förlossning så måste de ju lyssna på dig. De borde inte kunna tvinga dig att föda vaginalt om du verkligen, verkligen inte vill!
Så kämpa för snitt tycker jag!

Men usch! Förstår att du inte kan ta någon bedövning då heller då epiduralen är en stor spruta tydligen!

Men prata med barnmorskan så fort som möjligt, jag gjorde det vid första besöket faktiskt.

Dock har jag läst om både kejsarsnitt och vaginalt och vill hellre föda vaginalt, men det är ju så olika för alla.
Du kan inte söka på google och se om du hittar någonting om hur man ansöker om snitt?

Kollade runt lite och jag hittade det här:

De medicinska riskerna vid kejsarsnitt är större än vid vaginal förlossning [6]. Trots det finns en växande grupp som önskar kejsarsnitt utan obstetrisk orsak [4]. Hänsyn till kvinnans autonomi kräver att man tar deras önskan på största allvar [14]. Med mer kunskap om varför kvinnan önskar kejsarsnitt kan man förhoppningsvis bemöta henne på ett bättre sätt och ha större förståelse för hennes önskemål.

Strunta i början, läs bara det feta :)

JAG HITTADE SVARET TILL SLUT

Har jag rätt att kräva kejsarsnitt?
Alla patienter har enligt lag rätt att vägra en åtgärd som ordinerats av läkare men man har enligt samma lag inte rätt att kräva en behandling som går emot läkarens övertygelse. Sjukvårdpersonalen ska om möjligt planera vården i samråd med patienten. Det går alltså inte att kräva att föda med kejsarsnitt om läkaren anser att det är bättre för kvinnan och barnet med en vaginal förlossning, däremot måste läkaren samråda med kvinnan och försöka hitta sätt som gör att båda kan acceptera lösningen. Det finns flera etiska principer som ligger till grund när man planerar vård där läkarens och kvinnans önskemål kolliderar.

autonomiprincipen: informerat samtycke från kvinnan inför valet av förlossningsväg nyttoprincipen: medicinska och psykologiska risker för mor och barn ska vägas mot fördelarna rättviseprincipen: olika villkor och vård på olika sjukhus kan göra att det blir orättvisa skillnader i vården kostnadseffektivitetsprincipen, om resultaten är lika bra bör den billigaste behandlingen väljas

Där har du det bästa svaret tror jag, du kan inte kräva det men du ska inte behöva bli tvingad till någonting du inte vill! Så alltså ska du prata med en läkare och samråda med h*n :)

Hur du ska göra med eda kan du bestämma när du väl ska föda, känn efter själv då. Min erfarenhet är att de som fött med eda rekomenderar det och de som fött utan rekomenderar att inte ta eda. Jag födde utan och rekomenderar att man ger det en chans utan eda om man känner att man kan och vill. Min rädsla under förlossningen var att det skulle bli värre, dvs jag var räd attsmärtan skulle bli ohanterbar när det väl blev dags att krysta. Hur ont kommer det göta om det gör såhär ont nu? Jag kan hantera detta men kan jag det om det blir värre? Eftrr som att jag lyckades hålla ut utan eda så vet jag nu att det inte blir värre än att jag kunde hantera det och jag vet att för mig var inte utdrivningsskedet värre än värkarbetet. Så klarar jag värkarna så klarar jag krystarbetet. Jag kände inte heller ngn smärta när hon kom ut så jag är inte heller rätt för den biten nu. Och jag vet att det inte berodde på bedövning eller en ovanligt lätt förlossning för jag hade inte eda och dottern kom vidöppet så jag krystade i 3 timmar efter 1,5 dygn av värkarbete på förlossningen.

Jag har bf 22 februari och jag tog upp med min barnmorska att jag ville skriva förlossningsbrev men inte visste riktigt hur det skulle se ut och hon sa att på deras kvinnoklinik (privatägt) så skriver man det tillsammans med barnmorskan en månad innan bf. Känns jättebra att dom har det som rutin!

Punktform och betrakta det som en önskelista, inte en absolut kravlista. Lycka till! Det kommer säkert gå bra!