Finns det fler örebroare som liksom jag av någon konstig anledning bara har kompisar som är antingen singlar eller helt ointresserade av att skaffa barn?? 
Nu när jag och min sambo väntar vårt första barn i september har jag upptäckt att jag saknar någon att diskutera graviditetens glädjeämnen och vedermödor med... Någon annan i Örebroområdet som är i samma situation?
Är inte riktigt i samma situation som du, har massor av kompisar med barn men de flesta bor långt härifrån och har lite större barn.
Själv är jag 30 och väntar vårt första barn!
Vilken vecka är du i? Själv är jag bara i vecka sju så allt känns väldigt osäkert än så länge... Funderar på när man ska våga berätta för vänner och bekanta.
Har du känt av några symptom? Jag har lite ont i brösten och värk i livmodern plus att jag är sjukt sugen på japansk skagenröra från East West Sushi, men tyvärr har de slutat med den så jag vet inte hur jag ska lösa det problemet.
Jag är i v 15 nu så känns bra att ha kommit förbi "missfallsveckorna" men har inte gjort nåt ultraljud eller hjärtljud än så man vet ju inte om allt står rätt till därinne ännu. Fast jag tycker jag känner lite fisksprattel därinne så jag hoppas det är bebisen. :)
Symtom har jag haft massa!! Illamående, ömma bröst, kissar 100 ggr om dagen, förbättrat luktsinne. Varit väldigt svullen om magen, men nu är det bättre. Illamåendet i v9-11 var INTE att leka med!! Men finns ju dom som har det värre och mår pyton i flera månader så man ska ju inte klaga.
Har faktiskt inte haft några speciella sug efter konstiga saker, ätit äpplen i massor bara vilket jag inte brukar.
Vi va tvugna att berätta för några redan när jag plussade i v 6 eftersom vi åkte på partyresa med ett annat par. Min familj fick veta rätt fort men min sambos familj fick veta strax innan jul. Världens bästa julklapp!!
Var er graviditet planerad?
Aj då, jag som trodde att jag kunde vara rätt säker på att slippa illamåendet i och med att jag inte har känt av det än, men om ditt illamående tog fart först i vecka nio så ska jag nog inte ropa hej...
Vår graviditet var planerad. Eller rättare sagt mycket planerad. Vi har försökt ett tag nu och drabbats av två tidiga missfall, men jag inbillar mig att allt känns annorlunda den här gången :-/
Jag känner precis som du att man inte vågar vara helt säker på att allt står rätt till därinne förrän man har gjort ultraljudet. Vi har bestämt oss för att genomgå fosterdiagnostik och jag antar att det betyder att vi får göra en extra ultraljudsundersökning något tidigare än standardundersökningen, men jag vet inte riktigt hur det där fungerar, ska på infomöte först om två veckor.
Var er graviditet också planerad eller kom den som en härlig överraskning?
Tränar du något nu under graviditeten? Jag brukar normalt tycka att det räcker med hundpromenader men barnmorskan hävdade att det är superviktigt att träna under graviditeten och gav mig typ femton broschyrer med olika gymnastiska övningar, så nu vågar man ju inte göra annat än att börja dagen med situps. Funderar på att hoppa på någon gravidyoga-kurs, verkar vara en ganska soft men ändå effektiv träningsform...
Vi pratade lite om att det kanske vore dags att skaffa barn men att vi inte skulle planera in det utan bara köra på och räknade med att det skulle ta tid men redan 2 v senare plussade jag så vi vart lite chockade men mycket glada!
Vad jobbigt med missfall men hoppas det går bra den här gången!!!
Nej jag tränar inget mer än promenader heller. Bm rådde mig att ta 30 min promenad per dag bara. Funderar faktiskt oxå grav.yoga, simning oxå men gillar inte att skutta runt i baddräkt. :)
Jag tackade nej till kub och nupp (fosterdiagnostiken). Tänkte att jag inte är i nån riskgrupp - under 35 år, är inte så orolig att det ska va nåt fel och sen vill jag göra så få ul som möjligt men det hade vart skönt att få göra ul ändå så man vet att allt ser bra ut!!! Men ska göra rutinultraljud v 16-18 nån gång så det är inte så långt kvar. Väntar bara på kallelsen. Börjar nästan fundera på om Bm glömt boka tid!!!
Oj, då är du extremt fertil med andra ord! 
Vad kul att det tog sig så snabbt!
Skönt att veta att du också bara promenerar, då behöver jag kanske inte ha sååå jättedåligt samvete trots allt.. Jag lockas inte heller av tanken på att strutta runt i baddräkt bland en massa andra människor. Funderade på vattengympa ett tag, men övergav snabbt den tanken..
Varför vill du göra så få ultraljud som möjligt? Finns det några risker med ultraljud? Hoppas att din kallelse kommer snart, det måste vara superskönt att få göra första ultraljudet och få veta att allt är som det ska! För att inte tala om känslan när man får en skymt av bebisen. Jag kommer garanterat att börja böla...
Ja hu böla kommer jag med göra!! Hoppas på att få veta kön oxå, fast min sambo vill inte veta så jag måste övertala honom först. ;)
Jag har hört och läst en hel del om ultraljud och kommit fram till att jag vill göra så få som möjligt för säkerhetsskull. Man vet ju inte vad man ska tro på. Inga katastrofala risker men bäst att ta det säkra före det osäkra. Vet flera som hittat på att dom har ont eller blöder tidigt i graviditeten för att få göra ul bara för dom inte kan vänta och det känns lite knäppt!!
Har du humörsvängningar? Jag känner mig som en liten häxa ibland och det är sååå jobbigt!!! Har haft besök av vänner hela helgen och märkt att jag inte har tålamod alls. Min sambo börjar tröttna lite på min tjurskallighet men suckar och säjer att han inte är den första killen som får stå ut med sånt. Känns som det bästa är att jag håller mig undan folk just nu. ;)
Har skickat ett privat meddelande till dig. Tänkte att det kanske är onödigt att alla kan se vår konversation.