• Mammamy

    Min syster fick barn utan att veta om sin graviditet

    I torsdags ringde min syster till mina föräldrar och berättade att hon hade fött en bebis, helt själv hemma hos sig utan någon som helst hjälp.

    Hon visste ingenting själv, hennes pojkvän har inte heller haft någon aning. Jag bor jag långt bort från henne så vi ses inte så ofta, men har fått höra från mina föräldrar att hon ökat kraftigt i vikt på senaste tiden.
    Vi har ställt oss frågan om hon kan ha varit gravid, men eftersom hon nekat när vi frågat henne så har vi uteslutit det.
    Till saken hör att hon ofta går upp och ner i vikt, framförallt över magen.

    Min syster är 29 år och har ett förståndshandikapp. Hon lever med sin sambo och deras två hundar i ett hus på landet. Hon har tidigare gjort två aborter och vi har alla varit enade om att dom inte skulle vara kapabla till att ta hand om små barn.

    Hon födde bebisen efter att ha gått ut med hundarna och sedan huggit ved. Hennes sambo kom hem några minuter senare och fick se henne med en bebis i famnen. Hon hade sparat navelsträngen till honom för klippning.
    En ambulans kom och hämtade dom och hon är nu på BB.
    Hon är lycklig, jag har inte träffat henne. Mina föräldrar säger att hon är jätteglad och bebisen mår bra. Hon vill åka hem men personalen och vi andra har övertygat henne om att stanna några nätter till.
    Så vi andra hinner införskaffa allt som behövs.

    Jag är chockad , förtvivlad och samtidigt glad för henne skull.
    Mina föräldrar är över 60 och inte i superskick. Jag är rädd att det kommer falla för mycket ansvar på dom som dom inte klarar.

    Jag frågar mig själv;
    Kommer dom att klara det här? Finns det tillräckligt med hjälp att få? Vem tar barnet om det inte går? Hur kommer dom att hantera det om någon annan måste ta barnet? Blir det mitt ansvar?

    Jag tror att hon skulle klara en bebis för hon är omhändertagande och stark. Men att uppfostra ett barn är svårt och jag är så rädd att barnet inte kommer få den uppväxt som ett barn förtjänar.

    Jag är själv gravid och ska ha barn i juni. Jag lever ett hektiskt liv med min man och min son på 3 år 40 mil från henne. Jag vill så himla gärna hjälpa men jag känner mig otillräcklig. 

    Finns det fler i min situation här på familjeliv?

     

  • Svar på tråden Min syster fick barn utan att veta om sin graviditet
  • Mammamy
    Litet My skrev 2012-02-20 13:07:14 följande:
    Ja, man kan väl kalla det arbetserfarenhet (därav att kan inte kan gå in på enskiljda fall utan mer specifikt och hur det "överlag" gått till.

    Eftersom BB kontaktat soc så gissar jag att de kommer att hålla lite extra koll på mamman och barnet, jag kan förstå att hon just nu inte alls vill ha hjälp, att bara blir förälder över en eftermiddag hade gjort vem som helst förvirrad, att dessutom ha ett förståndshandikapp i tillägg  gör det ju ännu mer komplicerat.

    Det är ju också viktigt hur soc agerar, finns de som är superbra på att smyga in hjälp utan att föräldrarna känner sig kränkta eller påhoppade (och knappt märker av det)  och det finns de som utrycker sig mindre känsligt.
    Okej, ja den där smygvarienten är helt klart bäst i hennes fall. Säger man minsta lilla sak till henne fel. Så sparkar hon bak ut.
    Det blir totalt stopp!

    Nu har dom ringt min syster och sagt att dom kommer i morgon och vill ha möte.
    Jag hade nog tyckt det hade varit bäst om soc pratat med mina föräldrar först och sedan hade kontakten gått via dom.
    Nu säger min syster bestämt att hon inte vill ha hjälp och att mamma och pappa inte ska vara med på mötet.
    Hon tror nog att om hon säger så så visar hon att hon klarar sig. När det i själva verket ligger henne i fatet.
  • Litet My
    Mammamy skrev 2012-02-20 13:13:06 följande:
    Okej, ja den där smygvarienten är helt klart bäst i hennes fall. Säger man minsta lilla sak till henne fel. Så sparkar hon bak ut.
    Det blir totalt stopp!

    Nu har dom ringt min syster och sagt att dom kommer i morgon och vill ha möte.
    Jag hade nog tyckt det hade varit bäst om soc pratat med mina föräldrar först och sedan hade kontakten gått via dom.
    Nu säger min syster bestämt att hon inte vill ha hjälp och att mamma och pappa inte ska vara med på mötet.
    Hon tror nog att om hon säger så så visar hon att hon klarar sig. När det i själva verket ligger henne i fatet.
    Ja, det låter helt klart som att det är viktigt med rätt person som hjälper/bedömer, finns de som är superduktiga på det och kanske inte ens tar upp såmycket med barnet första mötet utan man pratar med mamman om annat som hon tycker är roligt (lite lur) samtidigt som man bevakar och studerar föräldraförmågan.

    Det finns ju lite olika vägar att gå beroende på hur stort behovet är, allt från utredninghem, boendestöd, hembesök, stöd i hemmet osv.

    Här står en del: http://www.socialstyrelsen.se/aldre/stodtillanhoriga/foraldrarmedutvecklingsstorning

    Det finns även en hel del info på nätet, kanske finns det tom anhöriga/anhöriggrupper inom detta där man kan utbyta kunskap och erfarenhet?
  • miljarden

    Fokus borde ligga på att se till att din syster och hennes sambo får det stöd de behöver i hemmet. Soc är nog bra, men folk är ofta extremt dåliga på att hantera sådant och fördomarna haglar. Man måste fokusera på vad de klarar av och hur man kan hjälpa dem med det de inte klarar av. Det kan i vissa familjer handla om att man har ett larm som talar om när man ska byta blöja och liknande. Det går att få det här att funka, jag vet iaf två familjer genom mitt förra jobb, där föräldrarna har ett begåvningshandikapp men ändå tar hand om barnen som mår bra. Hjälp henne att få rätt stöd. Det kan vara skitknepigt och de kan vara fördomsfulla och otrevliga på bvc och soc så jag tror din syster och hennes familj behöver någon som kämpar lite för henne.

  • Litet My
    miljarden skrev 2012-02-20 13:47:45 följande:
    Fokus borde ligga på att se till att din syster och hennes sambo får det stöd de behöver i hemmet. Soc är nog bra, men folk är ofta extremt dåliga på att hantera sådant och fördomarna haglar. Man måste fokusera på vad de klarar av och hur man kan hjälpa dem med det de inte klarar av. Det kan i vissa familjer handla om att man har ett larm som talar om när man ska byta blöja och liknande. Det går att få det här att funka, jag vet iaf två familjer genom mitt förra jobb, där föräldrarna har ett begåvningshandikapp men ändå tar hand om barnen som mår bra. Hjälp henne att få rätt stöd. Det kan vara skitknepigt och de kan vara fördomsfulla och otrevliga på bvc och soc så jag tror din syster och hennes familj behöver någon som kämpar lite för henne.
    Sant, tror också att fördomarna kan tänkas hagla.

    Är som sagt ingen expert på just utvecklingstörning men tänker att möjligheten finns att det kan fungera bra med rätt hjälp och en bra och tydlig struktur och tydliga rutiner.
  • Mammamy

    Tänkte uppdatera lite.

    Min syster och hennes sambo har nu blivit påtvingade hjälp av soc. Det är bra men givetvis vill dom inte det som jag trodde innan. Soc hjälper dom dagligen genom att komma hem till dom. Dessutom ska dom försöka få dom att åka till ett hem för föräldrar som behöver extrahjälp.
    Det vill dom absolut inte även om alla andra tror att det är bäst, även jag.

    När soc kommer och hälsar på är min syster arg och tvär, hon vill inte prata med dom, svarar inte på tilltal och vägrar lyssna på dom när dom försöker hjälpa.
    Det här är bara hennes sätt att säga att hon klarar sig själv. Dock har soc uppfattat henne som "känslokall". Det är det sista hon är. Min syster är den mest empatiska och emotionella människa jag känner.

    Alla strävar efter att dom ska få behålla barnet.
    Men nu har en fråga till mig kommit. Om det visar sig att dom inte hanterar det här. skulle jag kunna tänka mig att ta hand om barnet?

    Jag vill så klart att dom ska klara det här och det tror jag dom gör.
    Gör dom inte det, vill jag inte att barnet ska hamna utanför familjen.
    Mina föräldrar är gamla och kan inte ta hand om ett barn.
    Men jag har ett jättehektiskt liv och dessutom bor vi i en liten lägenhet.( 2a på snart fyra personer).

    Det finns inte på kartan att jag skulle flytta från området jag bor i. Vi har allt här dagis och jobb nära samt många vänner.
    Dessutom har både jag och min man hektiska jobb som vi älskar. 

    Är det någon som vet vad det finns för ekonomiska förutsättningar om vi skulle omhänderta barnet?
    Jag ska givetvis fråga soc om det men det är lättare om jag vet lite mer innan jag frågar dom. 
     

  • Ebba Caroline
    Mammamy skrev 2012-02-20 13:13:06 följande:
    Okej, ja den där smygvarienten är helt klart bäst i hennes fall. Säger man minsta lilla sak till henne fel. Så sparkar hon bak ut.
    Det blir totalt stopp!

    Nu har dom ringt min syster och sagt att dom kommer i morgon och vill ha möte.
    Jag hade nog tyckt det hade varit bäst om soc pratat med mina föräldrar först och sedan hade kontakten gått via dom.
    Nu säger min syster bestämt att hon inte vill ha hjälp och att mamma och pappa inte ska vara med på mötet.
    Hon tror nog att om hon säger så så visar hon att hon klarar sig. När det i själva verket ligger henne i fatet.
    Varför ska soc prata med dina föräldrar först? Din syster är 29 år och bor inte hemma, med andra ord ska soc inte prata med dina fär'ldrar först. Visst hon har ett förståndshandlikapp men hon är väl inte omyndigförklarad.
  • Mammamy
    Ebba Caroline skrev 2012-03-03 16:25:21 följande:
    Varför ska soc prata med dina föräldrar först? Din syster är 29 år och bor inte hemma, med andra ord ska soc inte prata med dina fär'ldrar först. Visst hon har ett förståndshandlikapp men hon är väl inte omyndigförklarad.
    okej, nu känner inte du min syster. Jag behöver inte svara på det och väljer att inte göra det heller.
  • Ebba Caroline
    Mammamy skrev 2012-03-03 16:28:54 följande:
    okej, nu känner inte du min syster. Jag behöver inte svara på det och väljer att inte göra det heller.

    Nej, jag känner inte din syster. Men av det du har berättat i tråden så är hon 29 år och bor själv med sin sambo. Då finns det ingen anledning att soc ska blanda in era färldrar och prata med de först innan de pratar med din syster. (Nu har jag läst att de redan har pratat med din syster)
  • Luna84
    Mammamy skrev 2012-02-18 17:18:44 följande:
    I torsdags ringde min syster till mina föräldrar och berättade att hon hade fött en bebis, helt själv hemma hos sig utan någon som helst hjälp.

    Hon visste ingenting själv, hennes pojkvän har inte heller haft någon aning. Jag bor jag långt bort från henne så vi ses inte så ofta, men har fått höra från mina föräldrar att hon ökat kraftigt i vikt på senaste tiden.
    Vi har ställt oss frågan om hon kan ha varit gravid, men eftersom hon nekat när vi frågat henne så har vi uteslutit det.
    Till saken hör att hon ofta går upp och ner i vikt, framförallt över magen.

    Min syster är 29 år och har ett förståndshandikapp. Hon lever med sin sambo och deras två hundar i ett hus på landet. Hon har tidigare gjort två aborter och vi har alla varit enade om att dom inte skulle vara kapabla till att ta hand om små barn.

    Hon födde bebisen efter att ha gått ut med hundarna och sedan huggit ved. Hennes sambo kom hem några minuter senare och fick se henne med en bebis i famnen. Hon hade sparat navelsträngen till honom för klippning.
    En ambulans kom och hämtade dom och hon är nu på BB.
    Hon är lycklig, jag har inte träffat henne. Mina föräldrar säger att hon är jätteglad och bebisen mår bra. Hon vill åka hem men personalen och vi andra har övertygat henne om att stanna några nätter till.
    Så vi andra hinner införskaffa allt som behövs.

    Jag är chockad , förtvivlad och samtidigt glad för henne skull.
    Mina föräldrar är över 60 och inte i superskick. Jag är rädd att det kommer falla för mycket ansvar på dom som dom inte klarar.

    Jag frågar mig själv;
    Kommer dom att klara det här? Finns det tillräckligt med hjälp att få? Vem tar barnet om det inte går? Hur kommer dom att hantera det om någon annan måste ta barnet? Blir det mitt ansvar?

    Jag tror att hon skulle klara en bebis för hon är omhändertagande och stark. Men att uppfostra ett barn är svårt och jag är så rädd att barnet inte kommer få den uppväxt som ett barn förtjänar.

    Jag är själv gravid och ska ha barn i juni. Jag lever ett hektiskt liv med min man och min son på 3 år 40 mil från henne. Jag vill så himla gärna hjälpa men jag känner mig otillräcklig. 

    Finns det fler i min situation här på familjeliv?

     
    Oj! hugga ved och föda barn...På nåt sätt måste jag utbrista "Coolt!" Sedan vill jag gärna fråga (eftersom jag är nyfiken av mig) vad för förstånds-handikapp har din syster? Finns det möjlighet för din syster att flytta närmare er istället? Vad ni än kommer fram till...Snälla låt inte barnet växa upp på hem...(Menar inte att ni haft dom tankarna, men min man fick växa upp på olika hem och det är förjävlig uppväxt) Hoppas allt går bra! Lycka-till-kram-till-er-alla
  • Marie-anne

    oj vilken tjej/kvinna! tänk att vara så stark trots handikapp! men hon och hennes sambo kommer ej vara ensamma, kommunen kommer ge alla hjälp dom behöver, det sa iaf min mamma när jag var gravid(fick ej behålla det dockGråter) men mamma sa att kommunen är skyldig att ge hjälp även socialen och ev handikappomsorgen om det finns någon! du ts ge henne alla lyckoönskningar från mej och hoppas att allt löser sej för henne! KRAM!

  • mg79
    Mammamy skrev 2012-03-03 16:07:33 följande:
    Tänkte uppdatera lite.

    Är det någon som vet vad det finns för ekonomiska förutsättningar om vi skulle omhänderta barnet?
    Jag ska givetvis fråga soc om det men det är lättare om jag vet lite mer innan jag frågar dom. 
    Jag tror att ni isf får samma ersättning som ett familjehem, dvs en ersättning som ska täcka de extra kostnader som ytterligare ett barn i familjen medför. Sedan får man också en summa som ersättning för det "jobb" man gör som familjehem. Denna summa är dock skattepliktig. Skulle någon av er behöva vara hemma med barnet går soc in och ersätter förlorad inkomst.  
  • Mammamy
    mg79 skrev 2012-03-04 20:18:52 följande:
    Jag tror att ni isf får samma ersättning som ett familjehem, dvs en ersättning som ska täcka de extra kostnader som ytterligare ett barn i familjen medför. Sedan får man också en summa som ersättning för det "jobb" man gör som familjehem. Denna summa är dock skattepliktig. Skulle någon av er behöva vara hemma med barnet går soc in och ersätter förlorad inkomst.  
    och hur mycket skulle det röra sig om?
     
Svar på tråden Min syster fick barn utan att veta om sin graviditet