Folk som menar väl..

bör tilläggas att min kompis efteråt sa till sin syster och jag själv som har bra kontakt med henne, nämnde det också och hon kände sig lite dum och det var ju absolut inte vår mening heller. Men för oss är det ju en risk när andra inte tänker till. Man får helt enkelt tänka lite extra själv och kanske "dum" förklara andra och fråga en extra gång eller nåt.

Jag vet precis hur du menar..antar att folk inte tänker efter.
Har en liten kille som är född 27+4, och även fast han snart är 10 månader okorr så måste vi ju fortfarande vara försiktigare en andra föräldrar.
Men folk verkar ha glömt att våran grabb fortfarande inte kan motstå sjukdommar på samma sätt som normal födda barn.

jag kan också bli lite irriterade. Mest på folk som har barn. det är ok att deras barn är sjuka, men planerar vi att ses så vill jaga tt de meddelar att de är sjuka, så vi kan ta ställning till det isåfall. Samma gäller för mig, ska jag träffa någon så säger jag att jag är sjuk eller mina barn. Barn smittar ju så lätt andra eftersom de hostar och nyser överallt. 

Man får faktiskt säga ifrån. Vi blev riktigt sjuka i influensan för två år sen pga ett par som kom hem till oss med hosta, och vi var sen däckade i 3 veckor. inte alls kul  

Händer hela tiden. Man får svälja stoltheten och vara obekväm och verkligen fråga hur det kommer vara dit man ska. Om någon är sjuk osv... Efter ett tag märker man att det är det enda gångbara eftersom man ändå inte ka umgås med folk när man bara är orolig för sitt barn hela tiden. Tänk att det är en begränsad tid och att det är värt det. Men kanske är det bra att sätta upp små mål och datum när man sakta men säkert ska våga sig tillbaka till det sociala livet. För det är inte helt enkelt. Man väljer gärna bort tillställningar på ren rutin och man blir mer påverkad än man tror av att ställa sig utanför hela tiden. Så, skydda ert barn nu, men kom ihåg att det inte ska vara för evigt! Lycka till!

Jag tycker inte du agerade konstigt alls, självklart vill man inte ha sin prematuris kring sjuka barn! I början träffade vi inga barn alls och absolut inte sjuka barn. Inga som var förkylda fick komma hem till oss på flera månader. Men visst, en del tror ju att det är som med "vanliga" barn och tjaaaatar om att man inte ska överbeskydda och de måste bli vana osv osv I helvete att jag riskerar mitt barns hälsa för att ni har era teorier!

Gjort är gjort de tänkte sig inte för. Vad är det du vill ha, en ursäkt i efterhand?
Låt det passera ts. 

Sådant händer oss hela tiden. 
Vi har också varit noga med att alla som kommer hit är noga med handhygienen, dvs spritar sina händer oavsett om de tar i sonen eller inte.
Hans farmor är ju såklart väldigt förtjust i honom men hon jobbar på förskola och är jämt småsnorig så jag vill helst inte att de träffas. Man känner sig lite elak som hela tiden måste säga nej och komma med förmaningar.
Min föddes i v 34+4 och är ju inte extrem prematur, men ändå väldigt känslig och har redan varit förkyld 3 gånger under sina 4 månader i livet varav en gång slutade med sjukhusvistelse och övernattning. 

Vi var jobbiga och frågade hela tiden alla som vi tänkte träffa om de var helt friska. Många tycker ju inte att de är sjuka om de "bara" är lite småförkylda, men vi var väldigt tydliga med att det räckte att vara lite snorig för att bli satt i karantän för vår del. Rasmus är född i v 26+4 och hade det tillräckligt jobbigt sin första tid här på jorden även utan infektioner. En del tyckte nog att vi var överbeskyddande och småjobbiga, men de flesta förstod varför.

Ja hur gör man? Det är nog så att man hur man än gör kommer att irritera någon. Men det får det lov att vara värt.
Vi åkte faktiskt inte till ställen överhuvudtaget med Elias när han var nyss hemkommen. Vi hade fullt upp med att freda vårt hus hemma då han har två syskon med kompisar. Vi hade sprit i hallen till alla som inte fick ens komma in i huset om de inte var friska ingen fick lov att röra honom förutom närmaste familjen. Ändå åkte han på tre omgångar sjukdom när han blev inlagd igen under de första månaderna hemma...

Jag vet många av mina vänner som tyckte jag var urlöjlig med min handsprit och mina regler. Nu var han hemma och allt var ju bra. Vad var problemet liksom...?!!  Jo men så blev han sjuk och vi hamnade två veckor på sjukan igen... Av en simpel förkylning...  Det går inte. Dem förstår inte. De vill inte förstå hur de och deras guldklimpar till barn kan upplevas som tickande smittobomber men så är det och det var mitt jobb som mamma att försvara mitt barn och göra det som var bäst för honom. Att det sedan ibland gjorde att de blev trampande på tårna och tyckte att vi var konstiga. Skit samma.  

Vi och syskonen drog väl hem baciller ändå men jag tänker att det skulle ha blivit ännu värre om vi inte hade haft restriktionerna.

Så sant så! Några av mina vänner tycker vi är hyteriska, fick tom munskydd av en släkting "på skoj"!!

Bra jobbat!

Hur länge va ni alla noga med att inte utsätta för förkylning etc..? Dotter när snart 11 månader och vi är självklart ute bland folk och så men är noggrann och skyddar henne så gott det går,  men när vi ska få besök eller besöka folk så frågar jag alltid så ingen är sjuk eller förkyld... Jag känner mig riktig jobbig och tjatig  när jag hela tiden frågar... Många tycker man inte kan skydda de små från allt och att det inte spelar ngn roll...
Vissa i min närhet vet jag talar om för oss om de är det minsta förkylda så vi vet, men vissa är inte lika noggranna och berättar inte allt...

Är det ngn som känner igen sig...?
 

min son föddes den 29/1. i vecka 30+3. vi fick åka hem på tidig hemgång i vecka 34 då han skött sig så bra från start o fixade sig helt utan andningshjälp från början, kunde andas helt på egen hand. han var redo i vecka 34 att få åka hem, då med sonden! en vecka senare drog han själv ut den men fixade flaskmatning o amningen galant så han behövde inte ha tillbaka den.

jag har en treåring som fått gå på dagis hela tiden, o han har varit förkyld men lillkillen har inte blivit smittad... vår sköterska på avdelningen sade att barnen kan vara infektionskänsliga men min drabbades inte av en enda infektion varken när vi var på avdelningen eller efter att vi fått komma hem så vi har kört på som vanligt. träffat folk o varit ute med vagnen för det sa sköterskorna o läkarna att det är ingen fara, ju mer han får befinna sig bland vissa bakterier desto bättre. kanske är en enskild åsikt medtanke på att vissa barn är känsligare än andra. vi har nu varit hemma i snart en månad o det har gått galant. inga som helst problem! o inga som helst smittor eller dylikt. han var lite förkyld när vi låg på neontalen. men sen vi kom hem har det inte vart nått alls.

Lycka till :)

Hej allihop! Igår Vågade jag mig tilö jobbet med Julis, hon är 15 v, 8 korr. Jobbar på förskola så alla fick vara ute! Solen sken och julis trivdes med alla barn eunt omkring. Nu när det är lite varmare känns det skönt att kunna låta henne se och höra andra barn utan att behöva tänka på infektioner Osv!! Var så himla mysigt och min sambo och jag är överens om att det till sommaren är dags att låta henne träffa barn inomhus också, då är det ju inte lika mycket bakterier heller!! Kan knappt vänta, det ska bli skönt att få leva lite mer på "riktigt" :)))

Är inte problemet att folk som inte varit i kontakt med neo tänker att det är bra att utsättas för bakterier eftersom det ger motståndskraft och bygger upp immunförsvaret? Vad de inte fattar är att känsliga barn, t.ex. prematurbarn, inte har denna motståndskraft.

Cloudberry79: barn som fötts prematur och med lungproblem? Då har vi något gemensamt