• Anonym (frustrerad)

    Måste fadern självmant avsäga sig faderskapet?

    För 5 år sedan separerade jag med min sons pappa, och jag hade kunnat skriva en hel bok om allt elände min son behövt utstått men ska fatta mig väldigt kort.
    Min sons pappa har haft 2 förhållanden under dessa år och båda kvinnorna har misshandlat barnen (varav den sista sluppit undan någon dom.) Mitt lilla hjärta som nu är 7½ har bott  delvis heltid hos mig och min man under vissa perioder då det har varit dåligt där. Hans pappa har sett sin sista tjej dragit pojken i örat och ständigt använder honom som verktyg för att kränka mig. Något min son får gå och bära inom sig. Efter flera anmälningar till socialen och även polisen anser socialen att pojken e skyddad hemma hos mig och min man så det är upp till mig att söka ensam vårdnad nu. Något jag håller på med (stämningsansökan). Polisen håller även på att utreda ofredande av pappas tjej för att varit elak mot hjärtat. 
      Innan jul lämnade min sons pappa sin tjej för att hon varit elak och även hotfull mot honom. Han började få ha sin son varannan vecka igen i mitten av januari. 2 Mars kom hon tillbaka och va lika elak som tidigare så har haft min pojk här ett tag nu. De gifte sig även den 24:e mars, 22 dagar efter att hon va tillbaka. Det har varit strul o pappan vägrat samarbeta på familjerätten, och även struntat i att dyka upp hos socialen.
    Min pojk sa till sin pappa för ca 8 dagar sen att han kunde bo hos sin pappa igen om han lovade att inte hans tjej skulle vara där när han va hos honom, men han nekade sin son det och sa att de skulle vara tillsammans. Hur tror ni att en son känner när pappa väljer någon annan före honom? Han bröt ihop när vi var och handlade. Tycker så synd om honom.
      Han har levt tillsammans med min man sen jag lämnade hans pappa. det vill säga 5 år och han har även sagt pappa till honom flertal ggr och frågat ibland om det är okej att han säger det. Dom har verkligen en fader och son relation <3
      Sista dagen min son pratade med sin pappa gjorde även jag det. Då han frågade mig om inte min man kunde adoptera pojken. Sa då att det inte går så länge han står som pappa utan i så fall måste avsäga sig det. Det sista han sa innan han la på va att han skulle ta fram papper på det.
    Vet inte om han menade det men jag tycker personligen inte att man säger något sånt hur arg man än är om man inte menar det. Har pratat lite löst om det med min make och han är absolut beredd på att adoptera honom. Men om det nu skulle vara att han ändrar sig så går det inte att överklaga eller kan jag söka om det även om han vid tidpunkten ändrar sig???? Tacksam om någon vill svara!    

  • Svar på tråden Måste fadern självmant avsäga sig faderskapet?
  • Hummeldummel

    Och vad vill du med det? Att din sambo ska adoptera? Börja du med att ordna upp vårdnad, umgänge och boende. Just nu ska du skippa faderskapsfrågan!

  • sirisdotter

    Jag har lite svårt att förstå allt du skivit.

    Skulle det bli så att sonens pappa skriver på ett papper att han är beredd att adoptera bort sitt barn  kan han inte ångra sig.   Det kan man troligen aldrig om man gått med på att adoptera bort ett barn.

  • Anonym (Nej)

    Ta inte ifrån sonen hans pappa. Oavsett om sonen kan bo hos honom är en pappa alltid en pappa och att bli bortadopterad är nog en tagg som kan sitta i långt upp i vuxen ålder.

  • Anonym (inblandad)
    Anonym (Nej) skrev 2012-04-20 16:19:38 följande:
    Ta inte ifrån sonen hans pappa. Oavsett om sonen kan bo hos honom är en pappa alltid en pappa och att bli bortadopterad är nog en tagg som kan sitta i långt upp i vuxen ålder.
    Nej,  skulle sedan adoptivpappan och biomamman  separera kan det  bli så  att barnet inte har någon pappa alls.

    Och får barnet höra att biopappan  gladeligen skrivit på adoptionshandlingarna med en kommentar om hur många tusenlappar han därigenom sparar  i underhåll är det nog inte heller så kul   för barnet.
  • Anonym (frustrerad)

    Hummeldumel: Ja, min man är beredd på att adoptera min son då hans egna pappa inte vill veta av honom. Pappan har inte hört av sig sen sista samtalet men han vill enbart ha sin son ibland för att han tror att han ska slippa betala underhåll. Han har själv sagt att han inte tänker betala något. Även om så är fallet att han blir tvungen, men jag lägger ingen vikt på den ekonomiska biten då jag ser till min sons hälsa i första hand. O utredning för ensam vårdnad är igång.

    Siristdotter: Ne, men om han tidigare sagt att han är beredd på det om socialen då kan gå in på något vänster.

    Anonym: Menar du oavsett vad som hänt min son hos sin far tidigare med? De men han har fått efter sin pappas omvårdnad av honom? Då tror jag nog att den taggen sitter väldigt mycket djupare. Det har varit utredning på utredning och min son har fått växa upp mycket snabbare än andra barn. Han har fått leka vuxen hos polisen flera ggr för misshandel hos sin pappa där pappan sett saker utan aggerat. Detta har pågått under 4 års tid. Tycker du det är en värdig uppväxt?
    Min pojke känner att pappa inte längre tycker om honom. Att han valt en annan tjej framför honom. Han har till och med sagt att han inte behöver säga pappa till honom då han inte känner att pappa bryr sig.
    Hans pappa har ju även själv sagt att han vill avsäga sig faderskapet. Och i samband med att han träffade sin tjej igen så avsade han sig kontakten med sin mamma och syskon. Han vill inte ha något med sitt förflutna och göra, och ska hans son behöva dras med den bördan hela tiden att pappan inte älskar honom eller vill veta av han, men att han uppfostrat ett annat barn som inte ens varit hans... Skulle vara intressant o få svar!          

  • Anonym

    Och om du och din man separerar så vad händer med ungen då tänker du? Har ungen och din man bra relation så låt det stanna där och ha ensamvårdnad om tr nu dömmer det är bäst för ungen att bara ha en vårdnadshavare

  • Anonym (Nej)
    Anonym (frustrerad) skrev 2012-04-20 16:50:12 följande:
    Hummeldumel: Ja, min man är beredd på att adoptera min son då hans egna pappa inte vill veta av honom. Pappan har inte hört av sig sen sista samtalet men han vill enbart ha sin son ibland för att han tror att han ska slippa betala underhåll. Han har själv sagt att han inte tänker betala något. Även om så är fallet att han blir tvungen, men jag lägger ingen vikt på den ekonomiska biten då jag ser till min sons hälsa i första hand. O utredning för ensam vårdnad är igång.

    Siristdotter: Ne, men om han tidigare sagt att han är beredd på det om socialen då kan gå in på något vänster.

    Anonym: Menar du oavsett vad som hänt min son hos sin far tidigare med? De men han har fått efter sin pappas omvårdnad av honom? Då tror jag nog att den taggen sitter väldigt mycket djupare. Det har varit utredning på utredning och min son har fått växa upp mycket snabbare än andra barn. Han har fått leka vuxen hos polisen flera ggr för misshandel hos sin pappa där pappan sett saker utan aggerat. Detta har pågått under 4 års tid. Tycker du det är en värdig uppväxt?
    Min pojke känner att pappa inte längre tycker om honom. Att han valt en annan tjej framför honom. Han har till och med sagt att han inte behöver säga pappa till honom då han inte känner att pappa bryr sig.
    Hans pappa har ju även själv sagt att han vill avsäga sig faderskapet. Och i samband med att han träffade sin tjej igen så avsade han sig kontakten med sin mamma och syskon. Han vill inte ha något med sitt förflutna och göra, och ska hans son behöva dras med den bördan hela tiden att pappan inte älskar honom eller vill veta av han, men att han uppfostrat ett annat barn som inte ens varit hans... Skulle vara intressant o få svar!          
    Ja, din son sa för några dagar sedan till sin Pappa att han ville bo hos honom. Slutsats: Han tycker om sin pappa och pappa är viktig. Såren efter misshandeln läker inte genom att pappan sviker/du uppmuntrar pappan att svika honom ännu en gång på ett av de hårdaste sätt jag kan föreställa mig. Din man kan vara en närvarande och kärleksfull vuxen i hans liv utan att behöva beröva barnet sin biologiska far.
  • fabbemam

    Om ni nu har en utredning om ensam vårdnad på gång i din kommun skulle jag föreslå att du ringer en annan kommuns FAMILJERÄTT för att få veta vad som är skillnaden mellan ensam vårdnad och adoption, NU och i FRAMTIDEN.

    Det som är säkert är att pojkens pappa så klart kommer att vara hans pappa biologiskt hela livet och om både pappan och sonen (Du tills han blir myndig) vill så finns det ju inget som hindrar att de träffas även om han adopterats av din man.

    Vid en adoption så kommer din man att vara pojkens pappa HELA LIVET, han kommer juridiskt att ha alla rättigheter och skyldigheter en förälder har. Pojkens pappa kommer inte att varken behöva betala underhål eller träffa sin son även om sonen inget hellre önskar än att träffa sin bio pappa. Om du och din man skiljer er så kommer din man fortfarande att vara pojkens pappa och ha samma rättigheter och skyldigheter vid en separation och resten av livet som pojkens biologiska pappa har nu. DVS han har rätt till halva vårdnaden måste betala underhåll om han har pojken hos sig mindre än du osv.

    Om ni bestämmer er för att adoption är det bästa alternativet för både dig, bio pappan, din man och POJKEN så är en vårdnadsutredning helt onödig då bio pappan förlorar alla sina rättigheter och skylldigheter samma stund som adoptionen vinner laga kraft.

    Många har laggt sig i vad DE tycket är bäst i din situation  och för pojken men jag väljer att inte lägga mig i varken deras åsikter eller ditt val fefter som jag förstod det som om du ville ha råd ang. ensam vårdnad eller adoption.

  • medow

    Man kan aldrig avsäga sig sitt faderskap !! man kan adoptera bort men då måste pappan vara med på noterna samt den nya mannen med så klart ..

  • sirisdotter
    Anonym (frustrerad) skrev 2012-04-20 16:50:12 följande:
    Hummeldumel: Ja, min man är beredd på att adoptera min son då hans egna pappa inte vill veta av honom. Pappan har inte hört av sig sen sista samtalet men han vill enbart ha sin son ibland för att han tror att han ska slippa betala underhåll. Han har själv sagt att han inte tänker betala något. Även om så är fallet att han blir tvungen, men jag lägger ingen vikt på den ekonomiska biten då jag ser till min sons hälsa i första hand. O utredning för ensam vårdnad är igång.

    Siristdotter: Ne, men om han tidigare sagt att han är beredd på det om socialen då kan gå in på något vänster.

    Anonym: Menar du oavsett vad som hänt min son hos sin far tidigare med? De men han har fått efter sin pappas omvårdnad av honom? Då tror jag nog att den taggen sitter väldigt mycket djupare. Det har varit utredning på utredning och min son har fått växa upp mycket snabbare än andra barn. Han har fått leka vuxen hos polisen flera ggr för misshandel hos sin pappa där pappan sett saker utan aggerat. Detta har pågått under 4 års tid. Tycker du det är en värdig uppväxt?
    Min pojke känner att pappa inte längre tycker om honom. Att han valt en annan tjej framför honom. Han har till och med sagt att han inte behöver säga pappa till honom då han inte känner att pappa bryr sig.
    Hans pappa har ju även själv sagt att han vill avsäga sig faderskapet. Och i samband med att han träffade sin tjej igen så avsade han sig kontakten med sin mamma och syskon. Han vill inte ha något med sitt förflutna och göra, och ska hans son behöva dras med den bördan hela tiden att pappan inte älskar honom eller vill veta av han, men att han uppfostrat ett annat barn som inte ens varit hans... Skulle vara intressant o få svar!          
    Så  allvarliga företeelser som att avsäga sig ett föräldraskap  grundas knappast på vad en förälder har sagt vid ett tillf'älle.   Eller stack du fram ett papper och fick allt nedskrivet -  och vidimerat?
  • Anonym (frustrerad)

    Har någon ens läst allt jag skrivit?
    För det första så handlar det inte om att han blivit misshandlad vid ett tillfälle utan blivit misskött av sin far under fyra års tid. Och för min del vad som känns bäst av att vara ensam vårdnadshavare eller att han är adopterad av någon som bryr sig om han mer än vad sonens egna pappa gör. Så känns det som en trygghet om något skulle hända mig. Som fabbemam sa så va jag inte ute efter personliga åsikter utan fakta. Vad vi har gått igenom kan ingen annan föreställa sig, och hur det är att se sin son gå och gör ljud av sig, slår sig själv på kinden och inte kan vara stilla av sin oro efter att de varit elaka. Skolan har uppmanat att han inte mår bra, hans pappa vägrar till och med att samarbeta med socialen. Han säger själv till sin son att han väljer sin tjej före honom. Han har även sagt till skolan att han inte känner sig älskad av pappa. Ska han behöva leva såhär tills han blir myndig eller ännu längre? Är det inte lika bra att se till att han mår bra och känner en trygghet här för att kunna bearbeta hans känslor. Om nu hans pappa säger själv att han vill avsäga sig faderskapet, är det normalt om man vill ha sin son?
    Nej hur ska jag kunna sticka fram ett papper genom telefonen. Är jag i hans närhet så skriker han bara åt mig och hans tjej har pucklat på mig två gånger och det tycker jag räcker. SIsta gången hon såg min son sa hon även att hon inte heller trodde att hans pappa var hans riktiga far. Kan någon förstå hur mycket det snurrar i hans huvud? Han är helt förstörd och efter 2/3 av hans uppväxt har han levt i fysisk och psykisk våld hos sin far, plus att hans pappa aldrig aggerat eller brytt sig, och nu säger att han valt någon annan framför honom? Och har fått aggera som vuxen vid alla utredningar? Ingen bra uppväxt enligt mig. Att få stå gång på gång och ta smällen, och för varje vecka pojken kom hem och grät för att de hade varit elaka. Är det någon här som skulle utså att se sin son plågas gång på gång??? Där va en personlig fråga!
    Sen svarade jag även på att jag hellre ser att min man adopterar honom då han kan ge min son den trygghet han behöver, plus om det skulle hända mig något så vet jag att han kommer få det bra!!!!   

  • Hummeldummel

    Det är vördigt svårt att få barn adopterade i Sverige, rätten ska också vara med att bedöma. Så även om pappan vill, då är er inte säkert endå.

    Om du och din parter är gifta, har gemensammabarn och du har enskild vårdnad så kommer sociala göra en utredning i händelse av dödsfall/allvarlig sjukdom (där man inte kan sköta ett barn) om då har skrivit ner hur du vill ha det med barnet om du skulle vara avliden eller ha en oförmåga att sköta barnet så väger det tungt in.

    Dock behöver du ha mycket dokumentation om hur det har varit, ex soc utredningen, polisanmälningar mm.

    Jag är i samma sits, förutom att barnet aldrig träffat sin far. Träffade min nuvarande man i slutet av graviditeten och vi har nu 3 gemensamma barn. Kag har enskild vårdnad. Har varit os advokat och skrivet papper om hur jag vill ha det efter jag avlider. Barnets bio far har skrivit på papper om att avsäga sig faderskapet, men vi fick fortfarande inte igenom en adoption.

    Fokusera på att reda ut samarbetet, vårdnaden och umgänget.

  • Anonym (inblandad)
    Hummeldummel skrev 2012-04-21 17:49:23 följande:
    Det är vördigt svårt att få barn adopterade i Sverige, rätten ska också vara med att bedöma. Så även om pappan vill, då är er inte säkert endå.

    Om du och din parter är gifta, har gemensammabarn och du har enskild vårdnad så kommer sociala göra en utredning i händelse av dödsfall/allvarlig sjukdom (där man inte kan sköta ett barn) om då har skrivit ner hur du vill ha det med barnet om du skulle vara avliden eller ha en oförmåga att sköta barnet så väger det tungt in.

    Dock behöver du ha mycket dokumentation om hur det har varit, ex soc utredningen, polisanmälningar mm.

    Jag är i samma sits, förutom att barnet aldrig träffat sin far. Träffade min nuvarande man i slutet av graviditeten och vi har nu 3 gemensamma barn. Kag har enskild vårdnad. Har varit os advokat och skrivet papper om hur jag vill ha det efter jag avlider. Barnets bio far har skrivit på papper om att avsäga sig faderskapet, men vi fick fortfarande inte igenom en adoption.

    Fokusera på att reda ut samarbetet, vårdnaden och umgänget.
    Oj,  har det blivit så svårt idag!   I mitten av 70-talet  verkade det räcka med att biologiska fadern skriftligt godkände  adoption och  att adoptivfadern var gift med biologiska mamman.

    Kanske myndigheterna nu har större erfarenhet av att ett sådant barn i praktiken kan bli ganska faderlös  i de fall äktenskapet mellan mamman och adoptivfadern spricker.
  • Anonym (insatt)
    Anonym (frustrerad) skrev 2012-04-21 11:36:25 följande:
    Har någon ens läst allt jag skrivit?
    För det första så handlar det inte om att han blivit misshandlad vid ett tillfälle utan blivit misskött av sin far under fyra års tid. Och för min del vad som känns bäst av att vara ensam vårdnadshavare eller att han är adopterad av någon som bryr sig om han mer än vad sonens egna pappa gör. Så känns det som en trygghet om något skulle hända mig. Som fabbemam sa så va jag inte ute efter personliga åsikter utan fakta. Vad vi har gått igenom kan ingen annan föreställa sig, och hur det är att se sin son gå och gör ljud av sig, slår sig själv på kinden och inte kan vara stilla av sin oro efter att de varit elaka. Skolan har uppmanat att han inte mår bra, hans pappa vägrar till och med att samarbeta med socialen. Han säger själv till sin son att han väljer sin tjej före honom. Han har även sagt till skolan att han inte känner sig älskad av pappa. Ska han behöva leva såhär tills han blir myndig eller ännu längre? Är det inte lika bra att se till att han mår bra och känner en trygghet här för att kunna bearbeta hans känslor. Om nu hans pappa säger själv att han vill avsäga sig faderskapet, är det normalt om man vill ha sin son?
    Nej hur ska jag kunna sticka fram ett papper genom telefonen. Är jag i hans närhet så skriker han bara åt mig och hans tjej har pucklat på mig två gånger och det tycker jag räcker. SIsta gången hon såg min son sa hon även att hon inte heller trodde att hans pappa var hans riktiga far. Kan någon förstå hur mycket det snurrar i hans huvud? Han är helt förstörd och efter 2/3 av hans uppväxt har han levt i fysisk och psykisk våld hos sin far, plus att hans pappa aldrig aggerat eller brytt sig, och nu säger att han valt någon annan framför honom? Och har fått aggera som vuxen vid alla utredningar? Ingen bra uppväxt enligt mig. Att få stå gång på gång och ta smällen, och för varje vecka pojken kom hem och grät för att de hade varit elaka. Är det någon här som skulle utså att se sin son plågas gång på gång??? Där va en personlig fråga!
    Sen svarade jag även på att jag hellre ser att min man adopterar honom då han kan ge min son den trygghet han behöver, plus om det skulle hända mig något så vet jag att han kommer få det bra!!!!   
    Att avsäga sig ett faderskap går inte ..... däremot kan man ju bryta kontakten med sitt barn, men biologisk pappa förblir man ..... däremot kan han skriva på ett samtycke/medgivande till adoption, som emellertid kan återkallas tills ev adoption av annan man vunnit laga kraft. Det är nästan omöjligt att i SVerige genomföra en stybarnsadoption utan att den biologiska andra föräldern säger sitt ok. Oavsett hur vårdnaden är ordnad.

    Att sonen har en biopappa som lämnar övrigt att önska  ändrar sig inte genom en adoption ....det handlar om att du som förälder mäste hjälpa honom att härbergera detta faktum ..... samt skydda honom framöver från att fara illa hos sin pappa.


    En viljeyttring om hur du vill att det skall ordnad för din son i händelse av din bortgång kan du skriva ner på ett vanligt papper och deponera hos socialtjänsten. Samt förstås meddela alla inblandade om vad där står .... men en sådan viljeyttring kan du bara vara trygg med om du har ensam vårdnad. Adoption behövs dock inte för det .... 
  • Anonym (inblandad)
    Anonym (insatt) skrev 2012-04-22 00:48:01 följande:
    Att avsäga sig ett faderskap går inte ..... däremot kan man ju bryta kontakten med sitt barn, men biologisk pappa förblir man ..... däremot kan han skriva på ett samtycke/medgivande till adoption, som emellertid kan återkallas tills ev adoption av annan man vunnit laga kraft. Det är nästan omöjligtatt i SVerige genomföra en stybarnsadoption utanatt den biologiska andra föräldern säger sitt ok. Oavsett hur vårdnaden är ordnad.

    Att sonen har en biopappa som lämnar övrigtatt önska  ändrar sig inte genom en adoption ....det handlar omatt du som förälder mäste hjälpa honomatt härbergera detta faktum ..... samt skydda honom framöver frånatt fara illa hos sin pappa.

    En viljeyttring om hur du villatt det skall ordnad för din son i händelse av din bortgång kan du skriva ner på ett vanligt papper och deponera hos socialtjänsten. Samt förstås meddela alla inblandade om vad där står .... men en sådan viljeyttring kan du bara vara trygg med om du har ensam vårdnad. Adoption behövs dock inte för det .... 
    Tack för förtydligande.

    Sista stycket  undrar jag över:   medan mitt barn var omyndigt och jag ensam vårdnadshavare hette det att jag kunde skriva en viljeyttring på det sätt du beskriver.   Garantier för att myndigheterna vid min ev. död skulle rätta sig efter mitt "testamente"   fanns inte,  fick jag höra.
  • Anonym (insatt)
    Anonym (inblandad) skrev 2012-04-22 09:58:11 följande:
    Tack för förtydligande.

    Sista stycket  undrar jag över:   medan mitt barn var omyndigt och jag ensam vårdnadshavare hette det att jag kunde skriva en viljeyttring på det sätt du beskriver.   Garantier för att myndigheterna vid min ev. död skulle rätta sig efter mitt "testamente"   fanns inte,  fick jag höra.

    Nej för det kan ju ur socialtjänstens synpunkt vara så att du gett en viljeyttring som då (när den skall tas hänsyn till)  inte kan anses förenlig med barnets bästa. Den/de du föreslagit kanske vid den tiden ligger för döden, har blivit dömd för ngt allvarligt eller hamnat i missbruk ....
Svar på tråden Måste fadern självmant avsäga sig faderskapet?