Vär flicka i magen lever inte

Nu vill jag inte trampa på någons tår. MEN, ett foster som dör innan graviditetsvecka 22 klassas som ett missfall i statistik och inom sjukvården. Eller inom sjukvården heter spontan abort. Det är först i graviditetsvecka 22 som det enligt juridisk mening är ett barn.

Sorgligt, men sant. Så att nån säger missfall är inte fel. Även om jag absolut förstår de som förlorat ett foster (sent missfall vecka 12-21) och vill kalla det för barn. Alla har rätt att säga vad dom vill om sina förlorade graviditeter!

många kramar till dig ts! jag tycker att det absolut inte är fel att skriva på fb!
min nära väninna förlorade sin son i v 39,6 dagar innan bf.
Hon skrev på fb  "Gud behövde honom mer än vi, nu finns han inte med oss länge. Just nu behöver vi tid för oss själva, vi hör av oss när  vi är redo för kontakt" 
Alla respekterade det och efter ca 2 veckro var hon aktiv på fb igen och skrev att hon gärna tar emot sms etc...

oavsett hur ni gör, gör det som känns rätt för ER.
Kramar i massor!!

Jag beklagar förlusten, TS!

Jag skulle inte skriva ut det på Facebook. Bland mina facebook-vänner finns alltifrån syskon och väldigt nära vänner till folk jag egentligen inte känner alls men t ex har gått i samma gymnasieskola som. Nära vänner och familj berättar jag gärna privata saker för, men dem jag bara känner ytligt vill jag inte lämna ut alltför privata saker om, och jag är heller inte intresserad av att veta privata saker om dem. Har man bara nära vänner i sin vänlista på Facebook är det förstås en annan sak.

Jag och min man förlorade ett barn i vecka 21. Då var det många av våra nära vänner som kände till graviditeten, så vi gjorde så att vi skickade ut ett mail till nära och kära och berättade vad som hade hänt. Tycker det är bättre än Facebook, och det var lättare att göra än att ringa runt.

Jag har faktiskt inte så stora problem med ordet missfall, fast jag känner att jag förlorade ett barn i ett sent missfall. Anledningen är att missfall är en beskrivning av något, inte av någon. Han dog i ett missfall, och jag fick ett missfall - men han var inget missfall och jag är ingen missföderska. Och på samma sätt som man säger att man väntar barn och inte foster, var han mitt väntade barn som dog. Foster är ett ord som används medicinskt, det är inget socialt ord, och därför har jag inga problem med det heller egentligen. Så länge det är en pågående graviditet räknas barnet för övrigt som ett foster även efter 22+0 - det är bara när det kommit ut det räknas som en mänsklig individ efter 22+0. Det gör att jag accepterar ordet i sitt medicinska sammanhang. Och accepterar det som ett distanserande av andra. Och kan någonstans förstå att man inte vill närma sig att det jag hade i mina händer var en liten pojke med små naglar på alla fingrar och de rödaste läppar. För det är skrämmande och jobbigt att närma sig det.

Jag själv säger foster när jag pratar med sjukvården, det är ett medicinskt sammanhang där det blir lättare för alla att prata samma språk. När jag pratar med kyrkogården säger jag barnet eller namnet, för att det i registersammanhang blev en människa i samma ögonblick som jag valde enskilt omhändertagande. Pratar jag om det med andra som upplevt sena missfall säger jag också barn. Utanför säger jag "han som dog i missfallet" eller något ditåt. Eller bara "Lillsudd" som han hette i magen.

Någonstans tar jag det med ro hur andra benämner, och gör också för mig en distinktion mellan honom och barn överlag. Samtidigt trodde jag att han skulle bli "mindre" när jag passerade honom med det barn jag är gravid med nu - men faktiskt blev det tvärtom. Det här barnet skulle vara barn om det föddes för tidigt nu. Och ändå upplever jag ingen skillnad. Lillsudd råkade bara dö ett par veckor yngre än detta barn är nu.

Beklagar att ni förlorat er fina dotter <3

En tanke jag fick på att skriva typ; Den (datum hon var planerad) var det tänkt att vi skulle få vara med om förlossningen av vår dotter. Men fick veta (dagens datum) att hennes hjärta slutat slå. Den fina bild från rulet vi tänkt posta på fb efter dagen idag blev istället ett inlägg om vår ofattbara sorg efter vår dotter som inte fick stanna på jorden <3

Kramar! 

Sen kan du spärra inlägget på FB så att bara dom du verkligen vill ska få veta det.. <3 Kram igen!

Beklagar er stora förlust!

tycker inte du ska mörka att hon fanns!! men eftersom du valt att inte skriva på fb innan du viste om allt var bra och nu var de inte de så vill du inerst inne skriva där? skicka ett privat medelande till alla du vill ska få veta om det får veta.. för de finns säkert några på fb du inte vill ska veta allt också... eller skaffa en blogg å skriv av dig.. vill du att några ska läsa dina känslor kan du ju länja till dem. så blir dom heller inte påtvingade att tycka ellwr göra något om du tycker de är skönt med fb medelnade. (förstår man ens vad jag.menar?!) jaj.. tycker du gör som dddu vill kan inte råda då jag aldrig varir där. men har varit gravid å vet vilka känslor man får för detta lilla liv. beklagar!! kommer ni att få se er flicka? kommer ni ge henne namn eller hur funkar sådant? är rätt känslig av mig sp jag hade nog velat ge mitt barn ett namn även.om de bara var fför oss..

Facebook facebook facebook, skippa facebook!!!

Att lägga ut det på Facebook kan ju aldrig vara prio ett i en sån här situation. Berätta för nära och kära face to face eller via telefonen.

hej!

Igår hade vi vårt RUL gick in och var förväntansfulla som alla är.La mig till rätta och bilden kom upp.. kände direkt att nått inte stod rätt till.
Knytet låg hoprullat som en räka och rörde sig inte..väldigt märkligt.

Hon började mäta huvudet och kom fram till motsvarande 15 veckor.. är v.20 nu Tårarna började rinna nerför kinderna och sen kom orden: fostret lever inte längre, jag kan inte se eller höra några hjärtljud.

hela världen rasade och allt vi sett fram emot gick i spillror Så otroligt orättvist att förlora en liten efter halva graviditeten! När man trodde man var över den värsta faran men icke....

Har inte känt eller märkt att något varit fel.. känns fruktansvärt att ha haft ett dött barn i magen   Finns inga ord som kan beskriva smärtan & saknaden efter vår lille son/lillebror som blivit en ängel nu