Vår lilla kille - vecka 20

För snart 12 år sedan hände det samma mig.
I vecka 18 började jag läcka vatten och i vecka 20 gick det inte längre.
 
Vad som var fel vet man inte, det gjordes ingen obduktion och man kollade inte så mycket på mig. Man gjorde tydligen i det på så små barn på den tiden. Tur att det inte är så längre.
Men allt så bra ut vad man kunde se.

Tänker på dig och förstår tyvärr hur du känner. 

För tre veckor sedan kom vår lilla änglason Leo i V22. Det var nästan samma som för dig, vaknade upp en morgon och vattnet gick, efter 25 timmars värkan kom han. Så perfekt, så fin!! Nu väntar begravning för vår lille. Sen kommer det ta 3 månader innan vi får några svar på varför det ev kan ha hänt. Än så länge har dom inte hittat något.

Varför är livet så orättvist?

Hoppas på att snart få tillbaka mensen så att man ev kan försöka på nytt så småningom.  

gråter när jag läser detta. Va obeskrivligt hemskt att vara med om detta :( kram på er

Beklagar verkligen det som hänt och känner med dig! Vi förlorade vår son i vecka 20 då vattnet gick och det vart hål på hinnan. så himla svårt när man gått halva tiden och att sen behöva föda fram barnet som man längtat så efter och att veta att man inte får ha det här i livet. Känns som att det inte finns någon värre sorg än så och det är ju något man bär med sig hela livet men det lägger ju sig så småningom och man börjar se framåt och planerar en till.
Vi har försökt i fyra månader nu och hoppas nu på ett plus ska ha bim om 6 dagar så nu går man bara och väntar på att kunna ta ett test.

Hoppas att det går bra för er trots det tråkiga som hänt.... och att ni får ett plus snart....

Många varma kramar Johanna
     

För två år sedan förlorade jag min son i vecka 21. Vattnet gick, helt oförklarligt, efter en normal graviditet. Sörjer honom fortfarande. 
Blev gravid igen efter 7 månader och har nu en fantastisk liten dotter :) Livet är lättare nu och sorgen går att leva med. 
Jag var inne här och läste väldigt mycket månaderna efter att min son dog och vet att jag inte kunde ta till mig att andra hade fått syskon till sina änglar. Trodde att jag aldrig skulle varken våga eller lyckas att bli gravid igen och att den sorg/depression jag befann mig var så som mitt liv skulle se ut i fortsättningen. Men jag vill ändå skriva nu och försöka trösta och peppa er som är mitt uppe i det.
En stor kram till er och till era små änglar. En dag i taget, så kommer det bli lättare sen även om sorgen alltid kommer finnas kvar. 

För mig gick vattnet i vecka 20, jag väntade på bussen på väg hem från jobbet så bara kom det utan förvarning. Det återbildades såpass mkt att min ängel fick i sig vatten, han hade hela tiden vatten i magsäck och urinblåsa... Men efter fem plågsamma veckor dog han i magen :( Jag har inte fått nån förklaring till varför det hände, min ängel var helt frisk, obduktionen visade inga konstigheter.

Beklagar allas sorg! Det är fruktansvärt att vi behöver gå igenom detta!

Många kramar    

Känner igen mig i det ni skriver, var med om precis samma 2006. Satt på toaletten då jag hörde hur vattnet gick. Det riktigt sa "poff" och det började sippra. Konstigt tyckte jag då det skulle bli vårt 4:e barn och något sådant aldrig hade hänt. Haft 3 felfria graviditeter innan. Men iaf åkte vi in till sjukhuset där jag blev undersökt av en läkare som bara ruskade på huvudet, vattenavgång och på väg att öppna mig. Och var i v.20. Prognosen såg inte bra ut. Blev inlagd med strikt sängläge i hopp om att vattnet skulle återbildas, vilket det inte gjorde. På andra dagen satte förlossningen igång av sig självt och jag födde en liten pojke. När jag kom in så tog de urinprov och grejer och det konstaterades där att jag hade GBS bakterie, samma bakterie man har vid en uvi, jag hade alltså uvi utan att veta det och det hade gjort så hinnorna blev så tunna och gick hål på. Bakterien hade gått upp så långt. Har ni blivit uppkollade för det? många gravida har det bakterien utan att något händer och odlingar tas inte som rutin. 

Vid nästa graviditet, jag blev gravid snabbt efter,,så togs urinodling och det visade ej nåt...Men samma hände igen vid samma vecka! Fick småblödning och lite vattenavgång..inlagd med strikt sängläge igen. Vid ul som gjordes nån dag efter hade lilla hjärtat slutat slå så jag fick ta tablett för att sätta igång. Nu gjordes fler koller...Det visade sig NU att jag även hade försvagad livmoderhals! Jag hade nämligen grava cellföränringar i livmodertappen 2004 och de tog då bort en ganska stor bit av den. Vilket nu i efterhand har visat sig att man kan få försvagning av och få "sena missfall". Första gången hade jag även det såklart men GBS:en gjorde sitt till!

3:e gången gillt...Vi gav ej upp, vilket vi kunnat ha gjort, så blev det klassad som en högriskgraviditet, fick lämna urinprov för odling varje månad + att det blev planerat för cerklage i v. 12. Op:n gick bra, strikt sängläge hela graviditeten. V.28 fick jag cortisonspruta för då trodde läkaren att "hon" var på väg men vi lurade alla. V. 36 togs cerklaget bort och 4 dagar efter kom världens underbaraste tjej. Sitter nu här med mig och sover, fyller 5 år i oktober.

Vad Ni än gör. Ge ej upp fast det är jobbigt..Allt det här hände oss under 2006 så det var ett pissår på det viset..Men vi gav aldrig upp. Lycka till.        

tårarna rinner när man läser att fler fått som ja utan någon synlig orsak går vattnet och barnet inte går att rädda har snart gått tre veckor känslan av tomhet som fyller en är obeskrivlig saknar min son så allt skulle blivitt perfekt men nu blev de inte så :(.

nej inte ännu ska tillbaka på koll snart hoppas då få lite mer svar .  för de skickade min moderkaka på annalys i hopp om att få lite svar om orsaken

jobbigt tydligen jäkla skillnad vart man bor men om inte de visar något på morderkakan på vet ja inte heller något han va frisk ja frisk då är de att man bara hade otur eller något vet inte alls ärligt talat inte alls hoppas få något svar annars får ja bara aceptera att de inte finns svar. min läkare sa till mig de väldigt ofta man inte kan hitta någon tydlig orsak till missfallet.

jag var 16+0 när de hände blev erbjuder obduktion på honom men ville inte ha det så mycket tester har de inte gjort vare sig på mig och inte han men va läkaren trodde va han frisk i och med att han inte dog i magen utan kom för att vattnet gick av någon oförklarlig anledning men hoppas som sagt att moderkakan visar något annars får ja finna mig i att inga svar finns