1-åring som sover illa. Jag börjar bli desperat.

...men det är klart att barnet måste kunna bli ledset eller till och med förbannat. Under våra läggningar så kunde min son gråta i en kvart i bland, MEN vi är ju där för dom. Vi lämnar inte dom ensamma, det är den stora skillnaden med 5-minutersmetoden.

Du tror inte att du stör henne i insomningen när du ställer dig upp för att trösta henne? Låt henne gråta fast med dig, det brukar inte hålla i länge, du märker nog själv när det är lönlöst att försöka och mer vettigt att ge upp. Men ibland så måste man låta dom gråta lite.  

hmmm, nu när jag tänker efter så var det inte gråta i en kvart utan mer gnälla. Om han grät så brukade jag vänta en 2-3 minuter innan jag plockade upp honom. Men jag gick aldrig ut ut sovrummet med honom. 

Är det mycket viktigt att hon somnar själv i egen säng?  Kan hon inte somna med dig och sen att du lägger över henne? OM det nu funkade med täcket på golvet. 

 

Nej, inte alls viktigt. Jag bara testade lite igår. Vi har ingen extra madrass, det var därför vi tog täcket. Om det fungerar bra skaffar jag en madrass. Jag försökte få henne att ligga intill mig där men det tröttnade hon väldigt fort på. Hon ville bra krypa iväg till sina leksaker och blev ledsen när jag höll henne kvar.
 

Natten gick i alla fall väldigt bra till slut. Jag flyttade över henne till sängen efter en halvtimme utan problem. Ytterligare en halvtimme senare, vid 22, gnällde on lite. Jag gick in och tittade till henne men det blev värre och värre, så jag plockade upp henne. Hon blev tyst i famnen och efter att ha hållit om henne en stund la jag ner henne igen. Efter det sov hon till 4, då ammade jag henne liggande på täcket på golvet. När hon var klar smög jag upp och hon sov vidare till kl 7.

Så skönt för oss båda med en lugn natt! Tror dock det var en slump att det kom nu, eller så var hon helt enkelt så otroligt trött efter senaste dagarnas katastrofnätter.  

Jag skulle föreslå att du testar att vara lite mer tillbakadragen. Dvs låt henne stöka runt i spjälsängen men lägg inte ner henne. Om hon inte har några leksaker där och du bara sitter tyst och lugnt bredvid tror jag att hon ledsnar på att stöka runt tillslut, men det tar tid i början.

Nu sover hon. Jag försökte med samma sak som igår men resultatet blev inte riktigt detsamma. Jag la henne i sängen och istället för att sätta sig låg hon kvar från början men blev ledsen. Fick ta upp och börja om några gånger med samma resultat. Till slut fick hon den gamla väckarklockan igen, då låg hon och pillade på den och halvgnällde men blev inte mer ledsen. Jag buffade henne lite på rumpan och så somnade hon nästan nästan. Då blev hon jätteledsen igen, och jag fick bära runt. Till slut gick det att lägga ner henne utan att hon blev ledsen, och jag buffade lite till. Slutligen somnade hon sista biten utan puffande och utan att bli ledsen.

Det var som hela proceduren var komprimerad ikväll. Hon somnade fortare, 50 minuter istället för 1.5 timmar, men mängden skrik var ungefär densamma. Jag kände mig ännu elakare ikväll. Det är svårt. Jag vill att hon ska sova bättre för hela familjens skull men när hon blir ledsen vill jag bara låta henne somna i famnen som hon alltid gjort. Den biten har ju oftast gått bra, det har varit ett par timamr senare problemen har börjat.

Om du är ledsen själv eller har dåligt samvete kommer bara dottern märka av det och bli ännu mera orolig :/
Så känner du inte att du själv trivs med vad du gör kommer inte dottern heller göra det..

hon kommer ju så småningom börja sova bättre och bättre av sig själv. för de flesta ungar vill nog inte ligga hos mamma hur länge som helst.. visst är det jobbigt men å andra sidan du mår inte bra av och tvinga dig till metoder som du inte trivs med..

Idag gick det bättre! Mycket mindre gnäll och hon somnade lugnt redan efter 20 minuter.

Nu har jag faktiskt fått sova lite bättre ett par nätter så jag mår bättre. När jag skrev tråden var jag fullständigt desperat. Hela helgen känns som en dimma, jag höll på kollapsa av sömnbrist. Jag var verkligen tvungen att göra något, för jag skulle inte klara många dagar till. Antagligen är det en tillfällighet, men båda nätterna nu efter att jag fått flickan att somna i sin säng har hon sovit nästan hela nätterna utan ett enda pip. Jag har ammat en gång per natt, men jämfört med att vakna varje timme eller vara vaken från 2 till 5 är det en piss i havet. Det är otroligt vad ett par nätter med ok sömn kan göra, jag mår så mycket bättre nu.

Jag är lite kluven dock. Jag har alltid tänkt mig att jag ska låta dottern somna med oss så länge hon vill, för som sagt, inte många tonåringar vill somna i mammas famn. Men jag hade inte räknat med problemen vi haft senaste tiden. Det känns lite dåligt att få henne att somna själv redan nu, men jag är i alla fall där med henne. Hon behöver aldrig gråta ensam i sängen. Idag blev det inte ens någon riktig gråt, mest gnäll. 

Härligt :D Du ska se nu att det lättar för er båda 2 nu när du har mera energi också =)

Hoppas du snart kan sluta mata helt på natten också så du kan få sova ut riktigt länge!

alla blir vi nog lite smått galna av och inte få sova i fred eller ha de där barn fria timmarna på kvällen men tillslut en kväll somnar ungen och sover hela natten och man kan inte tro att det är sant :)

Nattamningen får gärna vara kvar faktiskt, det är ett snabbt sätt att få henne att somna om på och som sagt, det är en piss i havet jämfört med senaste tiden.

Och det där med att vara barnfri en stund på kvällen är skönt. Senaste tiden har vi börjat kvällsrutinen 19-19.30, sen har hon inte hamnat sovande i säng förrän framemot 23-24-tiden. Då har vi förvisso oftast sett något avsnitt av en serie under tiden, men det medan jag ammat så då är man ju fast ändå. Sen har man knappt hunnit borsta tänderna innan man måste in och klappa om henne igen. Jag är helt i extas över att kunna sitta vid datorn så här dags  

Härligt att det blivit bättre!

Våra barn somnar i sina rum med oss där men sen sover de mer eller mindre halva natten i vår säng, jag tycker det är väldigt lagom lösning. Vi får vårt sovrum för oss själva på kvällen men barnen får så mycket närhet de behöver resten av natten.

Så länge du är nära barnet vid läggningen så tycker inte jag att det är att somna själva. Vår 1,5-åring somnar alltid i famnen men på sistone har han verkat lite obekväm där rent fysiskt och somnat snabbt om vi lagt honom i sängen. Dvs det kan ju vara skönt för kroppen att ligga i sängen och ändå ha er nära.

vad skönt att du har hittat något som funkar. Jag tycker inte du ska ha dåligt samvete, en del barn somnar faktiskt bättre på egen hand. När hon är din famn kan det kanske trigga henne till att bli mer pigg.

Hittade den här tråden när jag Googlade, har nästan precis samma problem nu med min snart ettårige son.

Hur går det med dottern nu? Var det något som hjälpte tillslut? Man känner sig helt förtvivlad vissa dagar, speciellt när man inte får sova på nätterna.

Ja du, det går upp och ner. Flickan är 1,5 år nu och tyvärr har vi det fortfarande trassligt med sämnen titt som tätt. Mycket har förändrats sedan jag skrev tråden, tex ammar hon inte alls längre. Hon slutade med det helt av sig själv strax efter ettårsdagen men det påverkade inte sömnen nämnvärt.

Nattningarna går mycket bättre nu. Vi gav upp fösöken att hon skulle somna i egen säng i somras men nu för någon månad sen började hon själv gå till sitt rum på kvällen när hon var trött. Hon sover på en madrass på golvet så man lätt kan lägga sig hos henne. När hon ska sova lägger vi oss och läser bok eller berättar en saga, sen godnattvisa och sen somnar hon.

Periodvis sedan juli ungefär har hon sovit riktigt bra, i princip hela nätter. Andra perioder är riktigt jobbiga. Det blev värre när vi bytte till vintertid, sedan dess är allt upp och ner. Hon vaknar på nätterna och kan inte somna om. Hon kommer och kryper upp hos oss, vilket hon gärna får egentligen men både jag och henns pappa sover otroligt dåligt då eftersom hon ligger och snurrar runt och sparkas och far i sömnen. Alternativet är att försöka få henne att somna om i sin säng, men det tar 3 timmar, oavsett vad så är vi zombies dagen därpå.

Tyvärr har jag inga råd att komma med. Jag går fortfarande och väntar på att det mirakulöst ska bli bättre. Är för trött för att försöka hitta en lösning känns det som. Hoppas det löser sig med din son och du får sova mer. Jag vet hur jobbigt allt blir när man inte får sova.