Alla män har spermier (Läs viktigt)

Jag måste flika in en fråga i den här tråden eftersom jag är väldigt orolig över min egen situation. Det började med att en lärare på högskolan kläckte ur sig att tighta kallingar kunde göra män obotligt sterila, sedan dess har min oro ökat och ökat. Sägs så mycket om att man inte ska bada bastu, ej duscha varmt, inte sitta still för länge, osv. Har tyvärr blivit ett halvt medvetet beteende av mig sedan dess att då och då känna med handen i kallingarna så det inte känns för varmt. Låter säkert helt sjukt men det har som sagt gått så långt. Törs inte heller duscha varmt utan står mest i kallt vatten och fryser häcken av mig varje gång såjag nästan drar mig för att duscha. Det där med att inte sitta still är svårt då jag pluggar, på jobbet rör jag mig förvisso men det låter ju som man önskas röra på sig hela tiden. Vad ska man då göra åt att man ligger och sover exempelvis? Noterat att jag kan bli väldigt varm och svettig på morgonen kring pungen så om det fortsätter så känns det ju meningslöst.

Frågan i sig är ju om det nu finns någon sanning i att upprepad värme kan göra att man får utebliven och totalt avstängd spermieproduktion. Förstår att produktionen stannar upp tillfälligt om spermierna inte trivs av värmen vid enstaka tillfällen men försöker bara få någon form av hoppfullhet eftersom jag redan nu går omkring och mår piss rent ut sagt eftersom altl känns så förbannat hopplöst.

Påtalade det här för min psykolog som bara skrattade till svar och uttryckte det som så att jag bara kände mig dum. Påtalat för läkare om problemet om svettningarna, som tog några prover och sen var det inget mer med det. Står fortfarande kvar på samma orosplan som bara växer och växer tills jag förmodligen snart går in i väggen. Jag vet ju att det går att använda sig av donerad sperma men det känns inte alls roligt, vill ju ha egna barn, inte någon annan mans. Är det så kört känns det som jag lika gärna kunde ta livet av mig. Inte hjälper det att sambons kompis inte kan få barn, det späder bara på oron, liksom att jag knappt kan titta på filmer med spädbarn eller besöka släktingar med barn för jag är bara så förbannat rädd att det aldrig ska kunna hända mig. Var inte så här för ett halvår sedan utan har bara blivit värre.

Hoppas ni står ut med att jag svävade ut så mycket, försöker bara få någon form av hopp så jag kan gå ifrån den här destruktiva livsstilen som bara gör mig mer och mer nerdragen i mörkret :=(

När vi sökte orsaken till vår barnlöshet fick vi till svar att stillasittande jobb så som tex frisör sitter på små stolar inte skall på verka spermie produktionen. Skall man sakna spermier så skall det vara ärftligt eller att det beror på sjukdom/olycka. Hoppas mitt svar hjälper dig. Vi väntar barn med donerad sperma och kan inte vara lyckligare

Vet inte om jag blev så mycket klokare på det tyvärr. Jag har inte vad jag vet varken något ärftligt i släkten eller varit med om någon "olycka". Det var nån unge när jag gick på gymnasiet som slog mig mellan benen en gång, det är väl det enda jag kan kalla "olycka". Men det jag går och oroar mig för är just om värmen i längden kan leda till att spermieproduktionen upphör för gott, eller om det liksom går att åtgärda i efterhand. Läst att många äter tex zink och folsyra för att bättra på. Brukar själv stoppa i mig gurkmeja till filen varje morgon för att bättra på minnet.

Har gått så långt att jag knappt kan sova på nätterna, ligger och spänner mig för att försöka undvika att det blir för varmt där nere, och ändå tycks jag vakna lika varm och svettig varme morgon, dock är det bara där och övriga kroppen är snarare nerkyld. Går och sjukar ner mig stup i ett för att jag går så tunt klädd. Är livrädd för att åka buss eller tåg längre sträckor för att jag då får sitta still vilket ju inte sägs vara bra. Kan ju inte ligga ute på balkongen och frysa bara för att jag är rädd för värme. Tanken på att åka till något varmt land blir i sig så otäck att jag blir mörkrädd. Så vad ska man göra.

Vet ju ärligt talat inte var jag ska vända mig eftersom varken psykolog eller läkare tycks ta mig på allvar här. Sjukvårdsupplysningen sa ju till mig att vända mig till vårdcentral om det var besvärligt, vilket det ju är, men inget har hänt. De tog några rutinprover och sen var det inget mer.

Hej Aria! Jag sökte lite inlägg om spermier etc och hittade detta inlägg. Jag hoppas att du är kvar i forumet.

Du sade att:

 "Jag kan också upplysa om ett nytt EU direktiv från den 19 januari 2011 som ger medborgare rätt att i förskott ansöka om vård utomlands och då är även infertilitet inräknad som ett sådant tillstånd.....

Jag har redan ett barn och har problem att få andra barnet, kan vi få hjälp ekonomiskt från försäkringskassan ifall vi går igenom någon form av fertilitets behandling utomlands/inom eu. i och med att detta inte är vårt första barn utan andra. Har du någon mer information angående detta som du vill dela med dig.

Hej! Råkade se denna och vet inte hur många som är inne o läser. Min man saknar spermier, har gjort allt som går i Sverige för att kolla detta och det finna inga. Vi har nu fått en liten dotter genom insemination med donerade spermier i Danmark, och jag vet inte hur många gånger min man har sagt "jag är glad att jag inte har några spermier, för hade jag haft det så hade vi inte fått just vårt barn", och det stämmer ju. Visst att man kan åka över hela världen och försöka få fram spermier, men man kan bli lika lycklig ändå! För de som inte ser någon annan möjlighet än biologiska barn så visst, men vårt barn är vårt barn, trots att hälften av de biologiska banden saknas, och jag kan lova er att vi är minst lika lyckliga över vårt barn än om det hade varit helt biologiskt. 

Gällande ersättning från försäkringskassan, så fick vi det vid vårt första barn, men man har bara rätt till ett gemensamt barn så nu när jag är gravid med syskon har vi itne fått någon hjälp ekonomiskt.  

quote=69029773][quote-nick]Körsbärsträd skrev 2013-03-04 13:22:56 följande:[/quote-nick]Hej! Råkade se denna och vet inte hur många som är inne o läser. Min man saknar spermier, har gjort allt som går i Sverige för att kolla detta och det finna inga. Vi har nu fått en liten dotter genom insemination med donerade spermier i Danmark, och jag vet inte hur många gånger min man har sagt "jag är glad att jag inte har några spermier, för hade jag haft det så hade vi inte fått just vårt barn", och det stämmer ju. Visst att man kan åka över hela världen och försöka få fram spermier, men man kan bli lika lycklig ändå! För de som inte ser någon annan möjlighet än biologiska barn så visst, men vårt barn är vårt barn, trots att hälften av de biologiska banden saknas, och jag kan lova er att vi är minst lika lyckliga över vårt barn än om det hade varit helt biologiskt.  Gällande ersättning från försäkringskassan, så fick vi det vid vårt första barn, men man har bara rätt till ett gemensamt barn så nu när jag är gravid med syskon har vi itne fått någon hjälp ekonomiskt.  [/quote] Fint sagt, vi väntar vårt efterlängtade barn om tre månader, vi har också gjort en donation i Danmark.

hej! någon kvar som skriver i denna tråden? jag behöver verkliegn prata med någon . min man har inga spermier som lever . när de gjort tesa osv så hittar de 1-3 st på tre försök och de rör sig ej. skulle gärna vilja prata med fler i samma situation. vi vill inte dontation eller adoptera i dagsläget. är dålig på hur denna sidan funkar.. kan man lägga till vänner. hur har man bäst kontakt medvarandra här? hoppas på vänner...

Hej du!
Det låter likt vår situation tycker jag...
När vi gjorde tesa/pesa första gången (testomgången) så sa läkaren att min man hade "enstaka" spermier, det bedömdes så att vi skulle kunna göra IVF. Då det endast behövs EN spermie för att lyckas (sedan är det ju en annan visa om att ägget ska vara bra, dela sig ordentligt osv osv).

När vi sedan började med IVF så svarade jag inte på behandlingen första gången men gjorde ju "hela behandlingen" förutom äggplocket. Andra gången (när vi bytte preparat) så svarade jag bättre. Vi gjorde äggplocket, MEN då hittar de inga spermier.. inte en endaste !!! Så de slutade med att äggen kastades. *fortfarande arg på att de inte hann frysa ner äggen*

Efter det (detta var i februari) så ställde de oss i donationskö för att ta emot donerade spermier i Sverige, kötiden är 1-1,5år. Och där är vi nu. Men vi känner att vi inte orkar vänta. Så vi har åkt till danmark 4gånger för insemination med öppen donator. Hittills har det inte fungerat =/ Men fjärde försöket så har vi testdag den 19/8 så "hoppet" är ännu inte ute denna gång, även om jag inte tror att det skulle fungera denna gången heller.

Jag har inte lagt till några vänner här på familjeliv utan, trådarna som man skriver i blir automatiskt favoriserade och då ser du när någon skriver i tråden. Där av kunde jag nu se att någon hade skrivit i denna tråd. Jag bloggar på www.piomio.blogg.se eller också så kan vi prata på mailen om du vill. Hur kommer det sig att ni inte vill ta emot donerade spermier eller adoptera? (min mail är piomios@hotmail.com )

Hej, förstår er sorg. Vi har varit i precis samma situation, förutom att de hittade ingenting hos min man...verkar aldrig ha haft någon spermieproduktion. 

Vi har ett barn född 2012 genom insemination med anonyma donerade spermier i Köpenhamn, och jag är gravid nu igen och får förhoppningsvis en liten tjej till i slutet av oktober.

I sorgeprocessen är det många steg att ta sig igenom. Vi har aldrig ångrat en sekund att vi valde att göra insemination med donerade spermier. Vi är i nuläget glada över att min man inte har några spermier för annars hade vi aldrig fått den lilla tjejen som vi har idag!

Skriv gärna till mig, här eller i meddelande, med frågor, funderingar, eller vad som helst. 

Stor kram till dig!  

Hej
Vi fick veta att min sambo inte har några spermier, det har varit ett tungt besked med mycket känslor. Vi är båda dock överens om att det är inte den som satt en till värden som är det viktigaste utan de som alltid finns där när man behöver det. Den som finns till för en under uppväxten. Vi åkte till Köpenhamn förra året och gjorde en donation, nu är vi  stolta föräldrar till vår son som kom i juni. Å vi är orehört tacksamma för den människa som har ett så stort hjärta och ville donera för att vi skulle kunna får vår underbara son.

Det är dock skillnad på sorgen över att inte kunna få ett gemensamt biologiskt barn och den glädjen vi känner över vår son. Vi kan inte vara stoltare föräldrar, men för det försvinner inte sorgen över det som vi inte kan få. Men lyckan skymmer sorgen.

Jag ursäktar att jag inte skrivit tidigare, men har av olika anledningar inte varit inne på FL på ett tag.
Skriv gärna ett meddelande till mig. 

Hej, jag vet inte hur många som ff läser denna tråd men jag kände att jag var tvungen att dela med mig vår historia.

Jag o min man har försökt bli gravida i sex år. Efter första året så började vi en utredning och fick snabbt veta att problemet var att de inte kunde hitta några spermier. Han fick lämna prov efter prov och vi fick olika svar varenda gång - vid några tillfällen kunde de hitta orörliga spermier men eftersom de var så få kunde de inte undersöka ifall det var levande spermier som isåfall skulle kunna användas vid IVF.
Vi fick tjata oss fram till behandling och till slut gick läkaren med på att göra en testikelbiopsi. Vid första försöket kunde de inte hitta tillräckligt många rörliga spermier. Ett år senare gjorde vi en ny biopsi och fick ett slutgiltigt svar från läkaren att det absolut inte finns några spermier och att vi skulle gå vidare med andra alternativ.
Då både jag & min man kände väldigt lite förtroende för läkaren försökte vi ta saken vidare i egna händer. Min man råkade hitta denna tråd och vi tog kontakt med kliniken i fråga och förklarade situationen. De tyckte att vi absolut skulle komma ner och göra ett försök, vilket vi gjorde i somras. 
De lyckades hitta spermier och hela resan resulterade i en graviditet som nu är i vecka 22. 

Vi åkte ner dit i hopp om att få ett slutgiltigt svar i vår sökande efter barn och var faktiskt inte beredda på att det skulle lyckas. Vi har ibland fortfarande svårt att tro att detta är sant men magen gör sig ständig påmind. 

Jag vill tacka dig Aria för infot och hoppas att ni andra som läser på denna tråd kan finna samma lycka som vi har gjort. 

Jag lägger till länken till hemsidan för kliniken så ni kan gå in och läsa lite mer själva; http://www.bahceci.com/ 

Chilli14: Oj! Du ger mig verkligen hopp!

Min man har spermier men väldigt få, får ut mellan 1 och 20 i ett spermaprov. De har ännu inte gått in och kollat om där finns fler men vi har tänkt göra ett till ivf-försök då vi kräver detta. Vi har fått ett par embryon på våra tre försök men inget har varit bra.

Fungerar det inte nu fjärde gången så kanske det blir en tripp till Turkiet

Hej, för två år sen fick jag veta att jag har inga spermier i utlösningen. Läkaren sa att mitt fsh var förhöjt ca 12,? om jag minns rätt. Han sa att det var kört för mig. Men efter mycket krångel fick jag gå till en urolog som undersökte och tror med stor säkerhet sa han att det finns nog spernier att plocka ut men att något gör att det inte produceras nog mycket för att det ska komma ut vanliga vägen. Fick även veta i samma veva att jag har bråck på hö sädesledare. Någon som varit i samma sits??

Hej Aria! Eftersom vi är i samma sits som din systersman så blev vi väldigt nyfikna på var utomlands dem fick hjälp? Är väldigt glad att din syster har lyckats få barn och hoppas på att vi får oxå ngn i framtiden. Livet är surt i bland men fick förhoppningar efter att jag läste din inlägg! Snälla vare tacksam för svar! Med vänlig hälsning //Rinaa

Wow intressant inlägg! I Vilket land fick de hjälp?

Hej. Vi är inne i precis samma veva som ni andra. Har fått första beskedet om att det inte finns en enda spermie. Har lämnat ett andra prov och hoppas på bättre resultat. Jag är verkligen villig att annars testa i Turkiet. Gör vad som helst... Mår så otroligt dåligt av det här och adoptioneller donation känns inte som ett alternativ för oss i nuläget... :(

Någon mer som har erfarenheter av denna klinik och vill dela med sig?

Vad kostar en sådan behandling i Turkiet?

Hejsan
Min son har precis fått veta att han inte har några spermier alls efter ingrepp i testikel genom operation. När du skriver att det finns en ny metod och att alla har spermier och det kan göras utomlands skulle jag gärna vilja veta mer om detta.
Var och hur gick det till? Kostnad? Hur söker man ?
Tacksam för svar.
Ledsen