Risk för tingsrätt

Problemet är att ts inte kan skilja på sig och barnet. Ts avskyr farmor och vill absolut inte att farmor ska få komma i närheten av barnet. Ts kan inte se att barnet skulle kunna tjäna något på att ha en relation med farmor. Ts planerar att berätta "sanningen" om farmor och pappa för barnet när barnet blir stor nog att förstå. (Problemet är bara att ts sanning inte är hela sanningen, men det verkar ts inte riktigt vilja förstå tyvärr.)

Ts vill göra allt i sin makt för att farmor inte ska få umgänge.

Jag kan visst skilja på mig och barnet. Men nej, jag kan inte se vad som är bra för barnet att träffa farmor. Och vad menar du med att min sanning inte är hela sanningen??? Men nu är det ju så att farmor INTE är en vettig person. Som jag skrivit tidigare, hade farmor varit en helt vanlig, normal person hade jag aldrig tvekat att låta mitt barn träffa henne.

Om farmor är så ovettig som du beskriver så kommer problemet lösa sig. Soc kommer säga stopp eller så kommer det begränsade umgänget inte funka.

Du lägger fokus på fel saker. Fixa ett ombud så att du får stöd. Samt inse att det ska mycket till för att en domstol skall besluta om umgänge för farmor mot vårdndshavarens vilja.

Problemet är att jag inte har bevis mot farmorn. Eftersom hon är manipulativ så är det stor risk att hon kan prata sig ur det hela. Som soc säger nu, så står det ord mot ord bara och det är inget som håller i rätten, därmed är risken väldigt stor att hon kommer vinna :(

Farmor har som det låter. åsikter om att du inte är fullt kapabel om att besluta om vem barnet ska få umgås med eller inte. Av den anledningen tänker nämnden dra ärendet i tinget.

I rättsstaten finns inga brott om personen inte är dömd. Att peka ut någon som klandervärd kan slå tillbaka med stor kraft om det inte finns tydliga bevis om att det man säger är sant.

Då du nu vet att farmor med stor sannolikhet kommer att få umgänge via tingsrätten, är det då inte bättre att du frivilligt går med på en överenskommelse, där umgänget blir juridiskt reglerat? I en ev. framtida tvist med fadern om umgänge, vårdnad, boende lär en tvist rörande barnets rätt till umgänge med farmor inte se vidare bra ut för din del, utan snarare ligga dig till last.

Jo, tyvärr är det så :( När och hur det ska ske får jag fundera på. Jag vill ju vänta tills barnet är så stort att det kan prata, så det kan tala om om det händer något. 

Fråga socialtjänsten om dom kan bistå med stöd under umgänget för barnet: På så vis kan du veta att barnet blir väl behandlad.

En kontaktperson typ?

Ungefär så tror jag.

Ts, du ska lyssna på Kjell2. Som alltid i dessa trådar kommer han med bra och rätt råd, utan att kasta in egna värderingar och åsikter. Precis som han säger så ska det mkt till för att tr ska döma umgänge till annan än förälder, men det händer.

Det jag undrar över är hur länge farmodern har tjatat om att få träffa sitt barn? Är det nu hon har ploppar upp eller är det från start och du har nekat?

Jag har faktiskt tagit upp det här med fr i min kommun då min äldsta har en farmor som inte är helt sund, så jag vet hur du känner.

Men som sagt, lyssna på Kjell2.

Ja, hans råd är bra.

Farmorn började förra sommaren, när barnet var ca 5mån (nu drygt 1,5år) Det har gått flera månader mellan varje gång och det är först nu det blivit denna intensiva kontakt med familjerätten. (en gång i veckan)

Vad sa fr i din kommun? Vill du berätta lite om er situation? 

I princip så är vår situation väldigt lik din, pappan valde bort sitt barn och farmodern satt och beklagade sig två/tre gånger pm att jag i princip kidnappat hennes barnbarn. Hon spred lögner om mig och hur vår situation såg ut eller hur den hade uppkommit. Hon hotade med att hämta min son fast jag sa nej pm jag inte gick med på att hon fick träffa honom ensam o.s.v.

Sen blev det tyst ett år eller så sen började hon igen. Nu senast sa jag faktiskt ifrån, jag vad henne sluta kränka mig och min familj och att min son själv kommer få ta ställning när han blir äldre om hur deras kontakt ska se ut.

Fr sa att jag i stort sett inte behövde oroa mig då hon inte har umgängesrätt och om det skulle bli en rättsfråga så kunde jag mer än väl lägga fram "bevis" över att min sons behov av nätverk och familj är mer än tillgodosett.

Han har en pappa (bonus) och hans mamma har blivit sonens farmor o.s.v.

Men fr sa även att man måste koppla bort sina egna känslor och enbart utgå från vad som är bra/dåligt för barnet.

Okej, men hon har alltså inte gått så långt att hon kontaktat fr eller kommunen eller liknande för att få sin vilja igenom?

Nackdelen här är att jag inte har några konkreta bevis. (hur bevisar man att en människa är manipulativ, då hon manipulerar alla runt omkring) Otrevlig och hotfull är ju muntligt, och på sms, men smsen finns ju inte kvar då jag bytt både nummer och mobil sen dess. 

Här finns ju med ett fullt fungerande nätverk. Hela min familj och även sambons familj. Så det finns ju en pappa/farmor/farfar här, även om det inte är biologiska.  

Jag förstår absolut dilemmat ditt ts. Jag skulle känna samma skräck om min mamma helt plötsligt skulle kräva att få vara barnvakt med mina barn. Men hon skulle få träffa de någon timme om hon visade intresse.

Återigen .- Du lägger fokus på fel saker. Ditt jobb är inte att bevis att farmor är olämplig. Ditt jobb är att visa att barnet har det bra i sin nuvarande situation!

Test med att i familjerätten erbjuda kort regelbundet, t ex 2 tim/mån, övervakat umgänge och se vad som händer. Du har inget att förlora på det. Funkar det är det bra - då får barnet en vettig kontakt med sin farmor. Funkar det inte så straffar farmor ut sig.

Du gör FL till en lite vettigare plats, kjell2