Hur reagera på att dottern skickas till speciallärare?

Det är väl fantastiskt att din dotter ska få hjälp av en speciallärare? Varför i hela friden inte utnyttja en så bra möjlighet när chansen ges? Varför ta möjligheten från din dotter? Ni kan ju jobba extra hemma också med uppgifterna.

När jag gick i skolan så gick säkert en tredjedel av klassen på specialindervisning i något ämne. Och det var verkligen inte en klass med sämre elever utan en helt vanlig klass i med helt vanliga medelklassföräldrar där de flesta var akademiker. Kommer ihåg framförallt en kille som fick gå på specialundervisning i nästan alla ämnen och som hade det jättesvårt i skolan. Efter ett tag kom han ifatt, gick ut gymnasiet med bra betyg, gick en bra utbildning på universitetet och har nu ett riktigt bra jobb. Tycker det är toppen att vår skola skickade alla som hade minsta lilla problem till specialundervisning så att de fick hjälp i tid och inte fått hela framtiden förstörd bara för att de är lite senare precis i början. Det var inte heller någon "utpekning" utan fullständigt normalt att man fick gå iväg. Specialläraren var jättepoppis och jag som inte fick någon specialundervisning var riktigt avundsjuk på alla som fick det.

Äh, ge TS lite slack nu. Hon är nybörjare (hennes eget ord) och det är första gången hennes barn är i skolan. Klart man som förälder VILL att det ska gå bra för barnet, helt på egen hand och utan specialhjälp. Och det är toppen att föräldrar är villiga att jobba hemma med barnen, i alla fall till viss del.

Men det viktiga är att man inser kärnpunkterna här: Att jobba ikapp hemma löser inte grundproblemet. Grundproblemet finns i skolan och ska också lösas där, så förutsättningarna finns för flickan att lära sig det hon ska i skolan.

Mina råd är att avvakta, ha lite tålamod och låta skolpersonalen jobba med flickan (även hos speclärare) ett tag och sen ha en uppföljning, så har alla säkert en klarare bild av vad tjejen behöver.

ta det från en lärare: det är BRA att skolan erbjuder denna hjälp. Bättre hon får det nu än sitter i högstadiet sen och inte klarar av den nivån. Sen ska ni givetvis prata ofta med skolan, fråga vad de gör för att stötta osv. Skolan skriver en individuell utvecklingsplan för varje barn och där ska det stå om ditt barn får stöd på något sätt. När ni träffar läraren ska den kunna redogöra för hur det går framåt osv. Var inte rädda för att fråga

Vår dotter hade specialundervisning i svenska förra terminen, det var verkligen superbra och givande för henne. Från att ha legat med stor riks att inte klara målen i svenska så ligger hon nu i topskiktet. Jag bad dem fortsätta med specialundervisningen även den här terminen, det är bara bra med extra stöd.

Min systerson fick extrahjälp av specialpedagog under första skolåret. Hon kartlade hans svårigheter och han hade ett litet, litet inlärningsproblem, vilket gjorde att han tog längre tid på sig framförallt med läsning. Hans föräldrar fick också veta vad de skulle hjälpa honom att träna på hemma. Systersonen behövde bara extrahjälpen det första året, sedan kunde den tas bort. I tvåan var han redan ikapp allla de andra . Det kommer antagligen att gå strålande för din dotter. Hon har en mamma som är engagerad och en skola som också verkar bry sig om sina elever .