HÖGrisk kub - vilka mer?

bäbis hjärta har oförklarligt slutat slå.... var på rul idag och hoppades på goda nyheter.... har fått en tablett för avbrytande idag och på torsdag sätts jag igång.

Åhhhh, Leya... vet inte vad man säger. Jag är så ledsen. Kan det ha varit ett hjärtfel kopplat till DS, kanske? Kramar om och hoppas att du har bra stöd omkring dig nu, igenom det jobbiga och efter det är över.

Åh Leya vad tråkigt. Vad ledsen jag blir att det skulle bli så efter allt ditt ältande och beslut. Vi är alltså i samma fas just nu. Jag tog tabletten igår och avbryter imorgon. Jag gråter och gråter. Vi har idag köpt ett litet fotoalbum med plats för några få bilder som vi tänker ta efter att flickan kommit ut. Ett litet minne. Sen kommer vi att ta fot- och handtryck också. Jag hoppas att min dotter vill se sin lillasyster, men hon ignorerar allt just nu. Min bebis har blivit allt mera stilla i magen sen blodprovet och jag tror att hon tynar bort just nu. Sorgligt. Kommer du att vilja ha obduktion? Vi hoppar över det, vi vet ju vad som är fel.

Leya: åhhh, vad ledsamt - finns inte ord. Kram

Uppidetblå: Usch, vad jobbigt det måste vara. Kram

Jag lider verkligen med er båda två....     

Å nej Leya! Sorgligt när du hade bestämt dig för att behålla barnet. Tyvärr är det högre risk för missfall med barn med DS, även efter v 12. Inte för att det är någon tröst. Kramar!

Uppidetblå: Är ni säkra över att ni inte vill obducera? Finns det risk att det är en ärftlig faktor så kanske ni borde det?

Kattflickan om vi obducerar bebisen, kan man se om det är ärftligt då? Måste inte det kollas på oss? Detta är helt nytt för mig. Min sida av släkten har inga kromisomfel, inte ens ds. I alla fall inte födda.

Jag är inte säker. Fråga läkaren. Jag har läst mig till att det antagligen skulle ha gått att avgöra från vem felet kom på vårt barn om prover tagits på barnet. Nu har det inte gått att bevisa att det genetiska felet finns hos mig, men allt pekar på det. Hade felet legat hos min man så hade han sannolikt haft dålig sperma och han har toppklass på sin sperma. Dessutom finns det andra saker som pekar på att det är hos mig problemet ligger.

Det jag försöker säga är att kolla med läkaren vad en obduktion kan ge. Jag kände inte till att det gick att härleda från vilken förälder felet kom innan jag läste en artikel där de gjort detta. Det var efter att obduktionen utförts. Om obduktionen kan ge er hjälp framöver så kan den vara värdefull.

Förstår hur jobbigt det är gör er nu. Önskar jag kunde göra kommande dygn lättare för er. För mig kändes det rätt att se barnet efteråt, men det är upp till er vad ni känner är rätt.

Kramar!

Millan

Nu är det förbi, iallafall det fysiska. Igår åkte vi in vid 10, men fick tyvärr vänta på ett rum. 11.30 fick jag fyra piller uppstoppade, samt smärtstillande. Och sedan fick jag ligga i sängen minst 30 min. Undertiden såg jag en lysande, blänkande glaskula på himlen. Alldeles stilla, min sambo såg den också. Den försvann och blinkade till några gånger och försvann sedan. Vet inte vad det var, men för mig kändes det som vår dotter, hon hälsade till oss en sista gång. Vi fick lunch och sedan började värkarna ganska snart. Så gick dagen långsamt. Efter 3 h fick jag mera värkstimilerande, smärtlindring och lugnande samt värmedynor. 15.30 gick vattnet och värkarna blev starkare och 15.45 kom hon ut med en fart. Jag hann knappt till bäckenet och personalen hann precis in i tid. En sån fysisk lättnad när hon var ute. Vi ringde lite samtal och sen kom de in med våran dotter. Helt perfekt vid första anblick. Händer och fötter så små. Med tummen i munnen. Oj vilka känslor. Sen märket vi det stora bakhuvudet och de lågt sittande öronen, typiska drag. Sen märkte vi också att hela högra lungan, revbenen bar insjunkna. Efter en stund kände jag att det var dags för moderkakan. Den kom ut med ett tryck, också i bäckenet. Det blev ingen större blödning. Vid kl 18 kom vår dotter med farfar och tittade. Hon var väldigt tagen. Vid 9-tiden på kvällen fick vi åka hem. Då var jag törstig och trött. Har sovit rejält i natt. Kroppen känns trött och skakig, men jag blöder inte speciellt mycket. Jag ser henne framför mig hela tiden. Nu måste kag ta tag i hela sorgearbetet och jag vet inte var jag ska börja. Igår var ändå en så bra dag som det kunde bli. Jag hoppas Leya känner så efter att hon gått igenom den här dagen med.

Så fint beskrivet, Upp i det blå... Mitt i det sorgliga och jobbiga verkar ni ha fått en fin upplevelse som jag tror kommer vara till hjälp när du ska bearbeta din sorg nu. Ta hand om er och håll ihop. Kram

Upp i det blå - JAg blir precis tagen av det du skriver, otroligt vackert beskrivet! Jag beklagar eran stora sorg och hoppas innerligt att ni i framtiden ska få ett friskt litet knyte! KRAM!

Uppidetblå: så fint du beskriver det hela. Jag hoppas verkligen att din sorg kommer mildras snart och att du i framtiden kommer få ett friskt litet syskon till din tös. Jag gråter nästan när jag läser det du skrivit, och vet att det lika gärna kunde ha varit jag som tvingats genomgå det du gör. Samtidigt känner jag en så stark tacksamhet att jag slapp detta (hoppas inte du tar illa upp). Jag lider verkligen med dig och önskar dig all lycka med allt. Kram

Åh... Vad ni går igenom alltså :( stor kram!!!

här är min historia.... dela gärna med er om någon hamnar i liknande situation...min blogg är full av allt, men sista tiden allt det jobbiga.... lindaeliza.wordpress.com/2012/11/09/nar-ingenting-ar-sig-likt-langre/

jag fick en liten kille...min fina kille, så liten och ganska illa åtgången efter 1-2 veckors vaggande i min mage efter att hjärtat slutat slå...men ändå så fin <3 det tog lång tid...påbörjade allt med tabletter och igångsättande torsdag morgon, och liten kom ut strax innan kl 02 i natt...

Upp i det blå: så fint skrivet....sänder alla varma styrkekramar jag kan..

Leya: det ryser i mig när jag läser ditt blogginlägg och jag blir så ledsen för din skull. Jag hoppas verkligen du kommer få uppleva att få ett litet barn någon gång. Jag vet ju att detta inte var planerat, men förstår att det hade varit lika välkommet ändå. Ledsamt oxå att du behövde gå igenom detta själv på slutet och jag förstår inte, precis som du, hur de kan ha dessa två så skilda avdelningar på samma plats. När jag fick mitt mf och blev skrapad hörde jag bebisskrik alldeles i närheten. Det räcker liksom att behöva gå igenom det man gör, utan att bli extra påmind om vad man skulle kunna ha fått istället. Massor av kramar till dig.

Leya vad skönt att höra från dig. Jag läste din blogg, vad fint du kämpade igenom din första förlossning. Vi ska ta oss igenom det här, eller hur? Tack för alla fina ord och tankar allihopa. Mår fysiskt bra och tror och hoppas att läkningen ska fortgå lika bra. Har nu börjat ta tag i sorgearbetet. idag tittade vi på två minneslunder, men kan inte bestämma oss. Men det är ingen brådska. Jag ser lilla fina dottern framför mig hela tiden, så tråkigt och onödigt att hon inte kunde få vara frisk, hon hade passat så bra i vår familj.