Får man välja?

Ja, statistiskt sätt vill de flesta ha ett ungt barn och statistiskt sätt är de flesta barn äldre då de behöver familjehem. Varför blir du så sur över det?

Eh, vaddå sur över det? När skrev jag det?

"Barnets bästa är att få komma hem om och när det är möjligt."
Varför är det barnets bästa att få komma hem om/när det är möjligt?

Absolut, och det är min poäng. Det lär vara sjukt svårt att lämna ifrån sig ett barn som man tagit hand om under en lång period och därför tror jag det är sjukt viktigt att avsikterna är rätt från början, för känslan kommer nog bara bli svårare att hantera med tiden. Och jag var tydligen inte ensam om att uppfatta det som om TS vill göra det här av andra skäl än att hjälpa ett barn.

Jag tror inte alls att det är det bästa för barnet i alla lägen. Jag tycker att man i många fall borde satsa på adoption istället för familjehemsplaceringar och att familjehemmet borde få ha barnet permanent om barnet har bott där en viss tid. Har bio. föräldern t.ex misshandlat barnet så bör inte barnet tvingas bo med den personen igen, någonsin.

Håller helt med. Det verkar mer handla om biologiska förälderns rätt till sitt barn än att man ser till barnets bästa. Och borde absolut finnas en rimlig gräns för hur länge man får utsätta barn för ovissheten. Minns hur jävligt det var att hela tiden få beslutet prövat och aldrig veta om jag skulle få stanna eller flytta hem igen, det var omöjligt att komma till ro.

På sätt och vis finns det en gräns. Har ett barn varit stadigvarande placerad hos samma familj i tre år ska socialnämnden överväga att ansöka om att vårdnaden flyttas över till familjehemmet (står i 6 kap. 8 § 2 st SoL)

Hoppas du ej blir godkänd

Det är en möjlighet men ingen rättighet. Det är relativt sällan som en vårdnadsöverflyttning görs, speciellt när det gäller äldre barn och främst för att familjehemmet inte vill ta på sig ansvaret. Och vad är barnets möjlighet då? Flytta till en ny familj och hoppas få stanna där i tre år, för att få en ny chans till ett permanent hem?

Tanken med "treårs-regeln" är väl fin men verkar inte direkt fungera i praktiken och utesluter dessutom många barn. Alla får inte stanna så länge i samma hem och många barn har erfarenheter som inte tillåter dem att rota sig och skapa känslomässiga band till familjen. Det är tragiskt som fan.

Välja och välja, man kan framföra önskan om vad man tror matchar sin egen familj bäst, men argumentet att välja ett speciellt kön för att man själv vill ha ett kön mani själv inte har tror jag inte är så populärt.

Sen är målet alltid att föräldrarna skall kunna ta hand om sitt barn, i många fall kan man förutse från början att detta inte är så troligt ( tex utvecklingsstörning) men vid missbruk av droger och/ eller alkohol kan föräldern bli lämplig igen och då gör man ett beslut efter barnets bäst ( ska man, men föräldrar rätten är för stor i Sverige tyvärr). Sen måste man ha i tanke att du skall komplettera föräldrarna i de dom inte klarar och därför måste det genom hela barnets liv vara ett bra samarbete med föräldrarna ( vissa är inte intresserade och då blir det genast knepigt).

Håller helt med dig om att det inte riktigt funkar, och det är tragiskt. Där behöver socialtjänsten bli bättre på att göra övervägandena, och att motivera familjehemmen till att faktiskt gå med på vårdnadsöverflyttningar.

Grannen där jag växte upp tog bara emot pojkar i tonåren. När de började som familjehem valde de pojkar eftersom de hade egna pojkar hemma, allt eftersom deras barn blev äldre tog de emot äldre killar.
Så JA, man kan önska ålder och kön...

De gjorde bara 1 undantag på alla åren och tog in en tjej när det var akutbrist på hem och tjejens bror redan hade placerats hos dem ett år tidigare. Under de kommande 10 åren tog de inte emot fler tjejer utan fokuserade på att hjälpa grabbar som hamnat snett.