Får man välja?

Det förstår jag såklart. 

Det är ju inte så att man bara placerar ett barn hos dig bara för att du är familjehem. Du kan tacka nej om du tycker att ett barn inte passar. SJälvklart kan du också ha önskemål i stora drag om vilka barn du tycker passar för er familj och vad ni anser att ni klarar av. Det blir bara lite konstigt när du radar upp att du vill ha en flicka i en viss ålder som ska vara långtidsplacerad för att det är vad du önskar för egen skull.

Men att säga att du t ex inte tror att en flicka på 14 med drogproblem, kriminalitet och destruktivt beteende skulle passa så bra i din familj eller att du anser att ni inte har kunskapen att hantera en sådan flicka är inget problem. Du kan ju önska t ex barn i förskoleålder och gärna en flicka för att du tror att du kan hantera det bäst och att det passar bäst i er familj. Sen kan de mycket väl kontakta dig om de får en flicka på 9 år eller en pojke på 2 år också. DÅ informerar de ju om just de barnets situation och du får komma med synpunkter och de erbjuder dig stöd som behövs för att du ska känna att det skulle fungera.

Sen KAN det spela in också att era barn är såpass små och att de anser att era egna barn kräver så mycket fokus att ni inte skulle kunna ge ytterligare ett litet barn den uppmärksamhet som behövs. Beroende på vilken problematik det barnet har.

Du inser väl att det kan bli jävligt tufft, oavsett om det är en pojke eller flicka? Att barnen busar och triggar igång varandra lär bli ditt minsta bekymmer. Det handlar många gånger om barn som har ett tungt bagage och det uppstår ofta situationer längs vägen som kan komma att vara väldigt påfrestande. Både för dig som vuxen med familjeroll och barnet som placeras, men även för familjen som helhet.

Om du är rädd för att det ska bli livat bör du nog tänka efter en och två gånger innan du bestämmer dig för att gå vidare med detta.

Självklart förstår jag det!!

Ok.

Gör du verkligen det? Det är något med din attityd som får mig att undra om du verkligen förstår vad du ger dig in på. Det låter mer som att det handlar om dina behov än barnets när du skriver att du helst vill ha en flicka för att det redan finns två pojkar i familjen. Och varför undrar du hur vanligt det är att beslutet ändras och barnet "tas" ifrån en? Det är grundtanken och målet, att barnet ska "tas" ifrån dig och återförenas med sina biologiska föräldrar, och din roll kommer bland annat vara att stötta barnet i det.

Fattar inte vad jag ska skriva för att ni ska bli nöjda med mej. Ursäkta att jag yttrade mej här. Ni ska slippa mej nu å det är väl lika bra att jag inte blir familjehem då. Klarar nog inte av det.

Haha men lägg ner dramat. När du frågar "hur vanligt det är att barnet tas ifrån en" är det väl inte konstigt att man undrar vad du egentligen har för avsikter. Det är jättefint att du kan tänka dig att ta hand om ett litet barn och ha det boende hos dig en längre tid men det är nog inte så jävla enkelt att lämna ifrån sig barnet sen.

Jag måste försvara ts lite. Om man får ett barn familjehemsplacerat hos sig så lär man sig förhoppningsvis älska barnet med tiden och vill dess bästa. Barnets bästa är att få komma hem om och när det är möjligt men trots att man är glad för barnets skull är det ju högst mänskligt att vilja behålla barnet om man blivit fäst vid det (vilket man förhoppningsvis är). Kan tänka mig att mången familjehemsförälder i smyg hoppats på att få behålla barnet trots det egoistiska i den förhoppningen.