hur kommer man vidare med sin vardag när man mister någon? ett barn som man längtar efter och bara tas ifrån en så snabbt? jag har stannat upp i min vardag och kommer inte vidare utan backar tillbaka... vågar inte gå ut på stan, vågar inte se mig i speglarna.. känner jag behöver någon att prata med... svårt att prata med någon som inte varit med om de...
Hej ängelnthea och ni andra tjejer som skrivit här...
Vi förlorade vår dotter för drygt ett år sedan i v 42 i graviditeten. Beklagar verkligen er sorg men skönt att kunna finna tröst i att det finns andra som vet vad man går igenom. Detta var mitt första barn och min sambo har barn sen tidigare.
Känner igen mig så väl i det som flera av er skriver.
Blev gravid igen efter ca ett halvår men fick missfall nu i juni och nu väntar jag på att bli gravid igen...denna eviga väntan.
Vad gäller sorgen så kommer man väl en bit på väg, en dag i taget...men vissa dagar känns det som att det hände igår, förlusten av vår ängel. Känns ändå som att sorgen skulle vara lättare att bära om jag hade blivit gravid igen. Tyckte att jag mådde både bättre o sämre när jag blev gravid igen i april, det gick upp o ner liksom.
Hur går det för er alla, försöker ni igen? Tycker att väntan kan vara så fruktansvärt jobbig...plus att man kämpar med sin sorg. Det är som linda skrivit här ovan, tanken på att få ett levande barn är det som får en att gå framåt.
Min psykolog säger att det är viktigt att även hitta andra glädjeämnen och inte bara fokusera på att bli mamma igen men det är bannemej inte lätt...jag bara väntar o väntar. VErkar ju inte som att jag ska ha några problem att bli med barn eftersom jag ganska nyss varit det igen men nu har vi försökt några månader o man undrar ju varför det ska ta sån tid...
Hoppas att vi kan följa varandra och se hur det går för oss alla framöver.
Många kramar till er alla änglamammor! <3
Dulcinea
hej
jag beklagar sorgen.. jag känner mig igen de du skriver man bara väntar och väntar på att man ska få de positiva stecken på testen man gör... fick reda på den 8 november att jag var gravid men den glädjen varade bara i 2 dagar sen fick jag missfall... då kommer tankarna tillbaka om att just jag aldrig kommer bli gravid och få barn.. väntan känns som längst och de känns som man bara står och stappar på samma ställe.. vissa dagar hinner man ta ett halvt steg framåt och sen backar man åter igen.. man hinner aldrig läka förrän man får nästa besked på sig..
det går framåt sakta men säkert... jag är försvarande sjukskriven pga många andledningar men sambon har börjat jobba igen.. jobbigast med att han gör de är att han endast jobbar nätter och jag tycker dagarna går an men nätterna är jobbigast och har väldigt svårt att sova.. vet inte hur jag ska få ordning på min sömn.. har försökt med tabletter men har slutat funka nu och de... vi försöker skaffa barn igen men de är jobbigt och frusterade när de aldrig tar sig.. men jag tror de är också att de är svårare att bli gravid när man tänker hela tiden på de.. jag längtar så fruktansvärt mycket efter att bli gravid igen..
jag håller med dej om att det är viktigt att hitta andra glädkeämnen men det är svårt för allt man gör tänker jag att hon kunde ha fått lära sig eller varit med på men aldrig kommer få uppleva.. man kommer missa alla första gången grejerna som gå prata krypa ja ni förstår nog allt jag menar.. jag hoppas också vi kan följa varandra framöver.. håller verkligen tummarna för alla mammor som sitter som jag gör.. <3 styrkekramar <3
LindaL82
Jag förstår inte människor som kan slarva så mycket... för samma läkare jag hade skrev ut antideprissiva till mig under graviditeten som tur jobbar min svärmor på apotek och hon ringde direkt när hon hörde vad han hade skrivit ut och sa de ta aldrig detta för de är livfarligt för båda thea och dig.. så jag tog dom ju aldrig men ändå lite mer koll får dom ju faktiskt ha.. för det är ett oskyldigt liv vi skapar och som inte gjort något... jag blir så arg när jag läser allt detta så jag skakar... min barnmorska var jätte noga med alla prover och tjatade på läkaren men han vägrade så hon gjorde ju inget fel.. så nästa graviditet så kommer inte den läkaren få ha något med mig att göra utan alla mina prover eller frågor kommer gå till anatenalavdelningen på stora sjukhuset som tur är...
åh ja verkligen de har varit till en stor hjälp men samtidigt är de väldigt jobbigt att höra alla andras historier men man får veta hur dom har gått vidare och tar även med sig av de och har lättare att hantera allt. för denna gruppen har ju gjort att jag har klarat av mera att göra färdigt t.ex. theas hylla med foto och allt annat som tillhör och även kunnat besöka hennes grav lite mera för de trodde jag skulle vara mest jobbigt...
på tal om grav? har ni begravt eran son? förlåt om jag frågar... du behöver absolut inte svara...
jo de har nog mycket med att göra att jag hade en infektion men samtidigt att man har ångest och sånt skapar ju också sådana problem för jag har ätstörningar sen många år tillbaka också...
Den är jätte bra för den har gjort också att jag sover mycket lugnare om nätterna och har slutat ta mina sömntabletter för det är lite sömnhormoner typ i den.. den är jätte bra.. prata med en läkare om den.. för den hjälper mig i alla fall.. det är värt att prova liksom..
kramar <3
Dulcinea
de kan jag verkligen förstå för man minns ju alltid datumen och blir påmind om de.. att nu är de så många dagar/månader/år som har gått och även klockslag har jag väldigt svårt för att glömma.. önskar de fanns en knapp som man kunde trycka off på bara för att slippa allt...
Nej jag kommer ju aldrig lösa min sorg genom att skaffa en bebis till utan thea kommer ju alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma henne utan jag kommer ju få bära med mig henne och även vad som har hänt givitvis... men man vill ju så gärna.. för man har ju upptäckt mer och mer nu att folk frågar men skulle inte du haft en bebis nu? jo men si och så hände de är bara jobbigt att allt ska bli uppdraget jämnt utan man kan inte få en lugn stund.. men som du säger sorgen tar ju sin tid.. självklart.. men man har ju jätte ångest nu inför att man ska köpa julklappar.. för man vill ju så gärna köpt till henne med... för att se alla barn lyssa upp i ögonen när tomten kommer och när alla julklappar ska öppnas.. jag vet inte hur jag kommer reagera faktiskt men jag försöker uppskatta dom nära och kära... men de kommer nog vara väldigt svårt...
kram.. <3
LindaL82
okej då förstår jag.. det är så fint med asklundar... vi hade en jordbegravning för thea för vi kände att det var de rätta plus att vi orkade inte dra upp samma sak om och om igen... de var tillräckligt jobbigt som de var då... för jag var väldigt sjuk så de lite annat man behövde fokusera den andra tiden på också.. men jag är jätte nöjd att hon har egen plats nära andra släktingar till mig... och även nära och kära till oss... som vakar över henne...
jag hoppas vi kan hålla kontakten.. för jag har fått mycket positiv energi ifrån dej och jag hoppas du känner de samma..
kram<3
De förstår jag verkligen att de kändes som.. men skönt att ändå ha en plats att gå till för att kunna tända ett ljus och bara få vara och tänka och även prata... <3
skönt att höra att de har hjälpt något med de jag har skrivit till dej.. <3 styrkekramar
Det är självklart att det är fruktansvärt jobbigt att behöva möta frågorna om att visst skulle man haft en bebis nu, jag har även fått såna frågor från kunder på jobbet och det är verkligen inte enkelt. Folk blir så himla ställda också när man förklarar vad som har hänt. Usch, detta är något som ingen människa ska behöva gå igenom...
Jag tycker också att allt känns jobbigt även om det har gått över ett år och jag tänker sååå mycket på vår dotter. Och så tänker jag att allt kommer kännas lättare om jag blir gravid igen och jag VET att det kommer att kännas bättre eftersom man rent allmänt blir gladare och känner att man är "på väg" igen liksom... Samtidigt så vill jag varna er för att när man blir gravid igen så kan man ju plötsligt släppa tanken och besattheten på att bli med barn och då kan det istället bli större fokus på sorgen. Så blev det i alla fall för mig när jag blev gravid igen i april och sedan fick missfall. Även om jag var glad över att vara gravid igen så grät jag mkt i den perioden över min dotter. Helt plötsligt behövde jag inte oroa mig över när jag skulle bli med barn igen och då fick istället sorgen större plats igen. Sen blir det ju inte så för alla men man bör i alla fall vara beredd på att det kan bli så, så att man inte står där sen o undrar varför man helt plötsligt är ännu mer ledsen.
Första julen för oss var otroligt jobbig och vi ville helst glömma av att den var där, försökte undvika den på nåt sätt o julpyntade inte alls hemma för hade ingen som helst ork eller lust. Den här julen känns det lite bättre och jag har bestämt mig för att julpynta och göra det bästa av den, vi har ju min sambos barn hemma också och för dem är julen så viktig. Eftersom jag alltid också har tyckt om julen och tycker det är så mysigt med jul och ljus så känner jag att jag i år behöver den myskänslan extra mycket.
Kram på er <3
dulcinea
inte ens sin allra värsta fiende eller någon man hatar så mycket önskar man detta... har verkligen fått ett annan syn på livet och hur allt kan ändra sig snabbt... bara på några minuter... usch.... vill aldrig att detta ska drabba någon någonsin..
jag antar att de inte är så lätt att bli gravid igen för då kommer alla tankar tillbaka och man börjar känna efter mera tror jag för att vara beredd på alla varningstecken... och sen tänker man nog mycket att hade nu thea levs så hade inte detta barnet blivit till.. det är nog många sådana tankar som kommer upp skulle jag tro, så man är nog alltid förberedd nu och man bygger liksom upp ett skyddnät...
JAg har redan ångest för julen hur man ska göra liksom med allt julpynt för julen har alltid varit något stort för mig och är väldigt speciell så jag vill ju inte förstöra den heller utan uppleva den med familjerna... för i år ska vi åka upp till sambons familj och fira där... och de kommer ju bara bli jobbigt i sig för hans systerbarn kommer ju vara där.. men jag får försöka göra de bästa av de... för jag känner lite så också att inget ska få stoppa mig ifrån de roliga och de man tycker om fast de är svårt...
kram <3