hur kommer man vidare?

LindaL82
jag känner så väl igen mig i de du skriver att man står kvar och stampar och känner att en del av sig själv har dött med våra änglar... man bara längtar tills man är gravid igen och får en levande barn.. för de var också min första som dog... och de är också detta när man blir frågad om man har barn hur ska man svara då? för svarar man ja så blir de så många frågor varför och vad som hände och de är bara jobbigt i sig om de är tex på affären en kommer fram och frågar... eller svarar man nej men då ljuger man ju samtidigt för vi är ju ändå mammor men till våra änglabarn.... stryekramar =)

msmalin 
jag känner igen mig i dej med malin... visst jag har inga barn sen innan utan thea var min första... man vet inte hur man ska ta sig framåt och jag skulle tro att när man är gravid igen så är man ju mer noga med att vara och tjata på barnmoskan eller läkaren om att något är fel.. det var ju en läkarmiss min dotter dog av för att en läkare inte ville kolla vidare varför jag hade hög infektion i kroppen... så de har jag ju lärt mig av att vara mer noggrann med till nästa gång.. jag försöker ju bli gravid igen.. men de är jobbigt och stressanade att de aldrig "tar" sig... vet du något bra "knep" man kan göra?  styrkekramar =)
 

lindaL82
men jag brukar berätta för dom som jag vet kan få veta om att jag har ett änglabarn men sen sprider sig de väldigt snabbt till människor som inte har med de att göra men har fått bara positiv respons tillbaka och även detta har gjort att andra ungamammor börja kolla upp saker nogare...  i hela min graviditet har jag haft för höga vita blodkroppar och mått väldigt dåligt, svimmat till och från, kräkts väldigt mycket fick knappt behålla något... så jag har varit på mvc varannan vecka för att kontrollera blodtryck och även blodprover då.. och våran barnmorska började bli väldigt orolig pga att jag gick ner så mycket i vikt de sista... så hon skriver en remiss till läkaren ifrågan och ber om att jag ska få komma in och kontrollera upp varför... men han sa hela tiden nej de behövs inte... men nu i efterhand när vi fått reda på alla prover och även obduktionen så hade han skickat iväg mig för kolla så hade våran dotter kanske levt idag.. hon hade dött av blodförgiftning och även druknat.. dom hitta bakterier i både hennes blodomlopp,fostervatten,moderkakan och även mitt blodomlopp.. men dom hittade även tarmbakterier men de vet dom inte vart de kom ifrån... och sen upptäckte dom att hon knappt inte hade några antikroppar.. så allt kunde ha gott riktigt illa men jag klarade mig för jag fick snabbt in 2 kraftiga antibiotika kurer och smärtlindring... jag är också väldigt orolig för nästa graviditet för nu kommer man ju vara mer uppmärksam på alla små tecken och rörelser och man kommer inte våga göra dit eller dat.. men jag tror de blir att försöka "glömma" de som har hänt våra barn för att inte göra våran nya barn orolig och ha en bra tid i våra magar... jag förstår hur alla tänker.. många undrar ju hela tiden men ska du åka in på extra kontroller eller hur kommer dom gå tillväga.. jag säger vi får se när den dagen kommer... sluta stressa mig jag är redan stressad som bara den om allt..  kram <3

msmalin
då förstår jag. för jag har hört talas om att man kan skaffa någon slags medicin som gör att man lättare blir gravid plus att de fäster sig lättare i livmodern och minskar risken att få missfall.. jag vet inte om detta stämmer men de är inget du/ni hört talas om elle? jo men de är jobbigt att ha sex också för man blir så ledsen varje månad när mensen kommer och man känner sig mer pressad ifrån alla håll... det är så många runt omkring oss nu som ska ha barn i början av året och de är bara jobbigt de... önskar bara läkare kunde börja lyssna mer på oss för dom känner ju inte på samma sätt som vi gör.. för det är vi som bär barnet inom oss och även känner mer tydliga tecken..  jag önskar dej också lycka till.. kram <3

Dulcinea
hej
jag beklagar sorgen.. jag känner mig igen de du skriver man bara väntar och väntar på att man ska få de positiva stecken på testen man gör... fick reda på den 8 november att jag var gravid men den glädjen varade bara i 2 dagar sen fick jag missfall... då kommer tankarna tillbaka om att just jag aldrig kommer bli gravid och få barn..  väntan känns som längst och de känns som man bara står och stappar på samma ställe.. vissa dagar hinner man ta ett halvt steg framåt och sen backar man åter igen.. man hinner aldrig läka förrän man får nästa besked på sig.. 

det går framåt sakta men säkert... jag är försvarande sjukskriven pga många andledningar men sambon har börjat jobba igen.. jobbigast med att han gör de är att han endast jobbar nätter och jag tycker dagarna går an men nätterna är jobbigast och har väldigt svårt att sova.. vet inte hur jag ska få ordning på min sömn.. har försökt med tabletter men har slutat funka nu och de...  vi försöker skaffa barn igen men de är jobbigt och frusterade när de aldrig tar sig.. men jag tror de är också att de är svårare att bli gravid när man tänker hela tiden på de.. jag längtar så fruktansvärt mycket efter att bli gravid igen.. 

jag håller med dej om att det är viktigt att hitta andra glädkeämnen men det är svårt för allt man gör tänker jag att hon kunde ha fått lära sig eller varit med på men aldrig kommer få uppleva.. man kommer missa alla första gången grejerna som gå prata krypa ja ni förstår nog allt jag menar.. jag hoppas också vi kan följa varandra framöver.. håller verkligen tummarna för alla mammor som sitter som jag gör.. <3 styrkekramar <3

LindaL82
Jag förstår inte människor som kan slarva så mycket... för samma läkare jag hade skrev ut antideprissiva till mig under graviditeten som tur jobbar min svärmor på apotek och hon ringde direkt när hon hörde vad han hade skrivit ut och sa de ta aldrig detta för de är livfarligt för båda thea och dig.. så jag tog dom ju aldrig men ändå lite mer koll får dom ju faktiskt ha.. för det är ett oskyldigt liv vi skapar och som inte gjort något... jag blir så arg när jag läser allt detta så jag skakar... min barnmorska var jätte noga med alla prover och tjatade på läkaren men han vägrade så hon gjorde ju inget fel.. så nästa graviditet så kommer inte den läkaren få ha något med mig att göra utan alla mina prover eller frågor kommer gå till anatenalavdelningen på stora sjukhuset som tur är... 

åh ja verkligen de har varit till en stor hjälp men samtidigt är de väldigt jobbigt att höra alla andras historier men man får veta hur dom har gått vidare och tar även med sig av de och har lättare att hantera allt. för denna gruppen har ju gjort att jag har klarat av mera att göra färdigt t.ex. theas hylla med foto och allt annat som tillhör och även kunnat besöka hennes grav lite mera för de trodde jag skulle vara mest jobbigt... 

på tal om grav? har ni begravt eran son? förlåt om jag frågar... du behöver absolut inte svara... 

jo de har nog mycket med att göra att jag hade en infektion men samtidigt att man har ångest och sånt skapar ju också sådana problem för jag har ätstörningar sen många år tillbaka också... 

Den är jätte bra för den har gjort också att jag sover mycket lugnare om nätterna och har slutat ta mina sömntabletter för det är lite sömnhormoner typ i den.. den är jätte bra.. prata med en läkare om den.. för den hjälper mig i alla fall.. det är värt att prova liksom.. 

kramar <3

Dulcinea

de kan jag verkligen förstå för man minns ju alltid datumen och blir påmind om de.. att nu är de så många dagar/månader/år som har gått och även klockslag har jag väldigt svårt för att glömma.. önskar de fanns en knapp som man kunde trycka off på bara för att slippa allt... 

Nej jag kommer ju aldrig lösa min sorg genom att skaffa en bebis till utan thea kommer ju alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma henne utan jag kommer ju få bära med mig henne och även vad som har hänt givitvis... men man vill ju så gärna.. för man har ju upptäckt mer och mer nu att folk frågar men skulle inte du haft en bebis nu? jo men si och så hände de är bara jobbigt att allt ska bli uppdraget jämnt utan man kan inte få en lugn stund.. men som du säger sorgen tar ju sin tid.. självklart.. men man har ju jätte ångest nu inför att man ska köpa julklappar.. för man vill ju så gärna köpt till henne med... för att se alla barn lyssa upp i ögonen när tomten kommer och när alla julklappar ska öppnas.. jag vet inte hur jag kommer reagera faktiskt men jag försöker uppskatta dom nära och kära... men de kommer nog vara väldigt svårt... 

kram.. <3

LindaL82
okej då förstår jag.. det är så fint med asklundar... vi hade en jordbegravning för thea för vi kände att det var de rätta plus att vi orkade inte dra upp samma sak om och om igen... de var tillräckligt jobbigt som de var då... för jag var väldigt sjuk så de lite annat man behövde fokusera den andra tiden på också.. men jag är jätte nöjd att hon har egen plats nära andra släktingar till mig... och även nära och kära till oss... som vakar över henne...

jag hoppas vi kan hålla kontakten.. för jag har fått mycket positiv energi ifrån dej och jag hoppas du känner de samma..
kram<3 

De förstår jag verkligen att de kändes som.. men skönt att ändå ha en plats att gå till för att kunna tända ett ljus och bara få vara och tänka och även prata... <3

skönt att höra att de har hjälpt något med de jag har skrivit till dej.. <3 styrkekramar 

dulcinea

inte ens sin allra värsta fiende eller någon man hatar så mycket önskar man detta... har verkligen fått ett annan syn på livet och hur allt kan ändra sig snabbt... bara på några minuter... usch.... vill aldrig att detta ska drabba någon någonsin..

jag antar att de inte är så lätt att bli gravid igen för då kommer alla tankar tillbaka och man börjar känna efter mera tror jag för att vara beredd på alla varningstecken... och sen tänker man nog mycket att hade nu thea levs så hade inte detta barnet blivit till.. det är nog många sådana tankar som kommer upp skulle jag tro, så man är nog alltid förberedd nu och man bygger liksom upp ett skyddnät... 

JAg har redan ångest för julen hur man ska göra liksom med allt julpynt för julen har alltid varit något stort för mig och är väldigt speciell så jag vill ju inte förstöra den heller utan uppleva den med familjerna... för i år ska vi åka upp till sambons familj och fira där... och de kommer ju bara bli jobbigt i sig för hans systerbarn kommer ju vara där.. men jag får försöka göra de bästa av de... för jag känner lite så också att inget ska få stoppa mig ifrån de roliga och de man tycker om fast de är svårt...

kram <3