Vår lilla ängel 13 november ;(

Usch va hemskt!!
Får man fråga hur gammal hon blev?

Lider med dig TS.
Fick själv föda fram våran lilla ängel för 17 dagar sedan och saknaden och sorgen efter henne är så obeskrivligt stor.
Har gråtit massor och frågat mig varför våran ängel togs ifrån oss också men ibland får man aldrig svar på det.

Jag önskar bara att du och jag kommer kunna gå vidare iaf.

Många varma kramar      

jag hann bara till v 22 fick föda fram henne  hon slutade andas.

va? för 17 dagar sen.. då var det som jag? jag gråter än.tomt och saknaden av henne är obeskrivlig. vilken vecka var du i?? hur ska vi gå vidare?? 

MÅNGA kramar till dig med  

Jag hade gått halva graviditeten "bara" men ändå känns det så fruktansvärt tomt och saknaden efter henne kommer alltid finnas där.
Och jag har så svårt att se nu bebisar på tv/stan utan att börja fälla en tår och tänka på henne
Vi vill jätte gärna ha ett syskon till henne men absolut inte för att ersätta henne alls.

Min hjälp har och är att jag gjort en hylla bara för henne där vi har ett ljus och fotografi.
Känns skönt att kunna tända ett ljus för henne också.
Vi har varigt på begravning och väntar nu svar från obduktionen som jag hoppas kommer snart och vi får veta vad som hände med vår ängel.
Om jag kommer bli gravid igen kommer jag gå med enorm stor rädsla för att få missfall igen och kommer kräva tätare kontroller osv.

Har du någon du kan prata ut med?
Din man/familj?

Har själv min man men vet inte om han verkligen förstår hur ledsen man är faktist trots han också är ledsen.
            

åååh hjärtat, kunde inte hålla in tårarna. det är ofattbart det som har hänt oss.vad fint du har gjort med hennes egna lilla plats jag har 2 tidiga missfall bakom mig. ja jag håller med och förstår fullt ut de med när man ser bebisar ute gravida söta bebis kläder. det är ständig påminelse man ALDRIG  kommer ifrån. att man näääästan hade allt det själv. var du med förbi 20 v? vi valde att ej göra obduktion ville inte att hon skulle röras. ville inte göra de mot henne. men nu pågår en utredníng mest för att vi har genomgått 3 missfall på ett år. ja jag har enormt stöttande vänner familj och sambo som är världens bästa. jo men män är lite efter de med att beabeta sin sorg alla gör ju de olika ju. fast dom lider och saknar så kanske dom ej vill visa de mest kanske för att hålla oss starka? jag känner desamma det med nästa graviditet

Det där med hyllan är bra. Sätt fram ett kort och tänd ett ljus. Tänk minns sörj. När du blåser ut ljuset så försök lämna sorgen där. Sen kan du gå tillbaka och tända det igen. Gör det jätteofta i början om du vill och behöver. Det hjälper<3

hej
jag beklagar sorgen för er alla.. jag fick också föda fram våran ängel thea den 18 juli... hon dog av blodförgiftning i v 33... jag sörjer än idag men har gjort i ordning en hylla till henne där jag ser henne varje dag så att hon även ser vad vi gör hemma.. det är jätte jobbigt att förlora någon speciellt när de handlar om barn.. jag fick hjälp genom att gå till en samtalsgrupp genom kyrkan och träffa andra föräldrar som också mist sina änglabarn och de hjälpte väldigt mycket av att dela sin historia och prata om de hur man skulle gå vidare med liknade.. skriver även en blogg om hur min vardag ser ut och hur jag försöker ta mig framåt.. en dag så vänder allt men de kommer ta lång tid..

sänder er alla strykekramar <3 

usch och fy vad hemskt blodförgiftning?

Många kramar 

japp kraftig blodförgiftning dom sa efter allt hade jag inte åkt in när jag gjort så hade jag också strykit med... så jag hade tur i oturen om man säger så.. så jag fick 2 kraftiga antibiotika kurer efteråt och har varit inne mkt på kontroller så allt fungerar igen som de ska.. de e tufft men man får se lite positivt i de hela..

aaahh fyyyynär hände allt detta? kramar

Detta hände den 18 juli i år... så det är några månader sen men de känns som att de var igår liksom.. men önskar man slapp tänka på de så mycket men varje dag blir man påmind genom att se andra kvinnor gravid eller massa barnvagnar så det är mega tufft...

aaah okej. spelar ingen roll hur långt tiden har gått för oss känns de som igår. jag har än bilden i mitt huve när min ängel kom ut och jag viste att jag ej skulle få ha henne som alla andra som föder. obeskrivligt jobbigt och sorgligt. hur ser er plan ut nu? ska ni försöka igen snart eller hur känner ni?

kram 

förtår jur ni känner er, för 4 år sen miste vi i 5 månaden, men lyckats bli gravida igem. förtår era känslor o tankar men ja kan lova er det kommer bli bättre med tiden, kramar i massor <3

Tack för dom orden. slukar åt mig dom direkt. men man är ju sååå rädd och speciellt efter så många missfall och ett sent. man undrar hur vad som är fel? och om man någonsin kommer få bli mamma

naw snälla <3 klart det kommer ja lovar, vi har käpat i nästan 10 år med bebbis o nu så, ja vet det e jätte jobbigt o man är ledsen o arig om vart annat, o tänk på det det får du/ni vara, om det tar längre tid så låt det göra det, o gud tycker såååå syn om er, o tänker på er kramar i tusen

tack hjärtat. jag ska tänka på det.  all lycka till dig från mig

Beklagar din förlust TS!

Jag vet ganska väl vad du går igenom då jag själv miste mitt första barn i v 22+5. Det var en svår förlust och stor sorg och jag har bearbetat mycket, inte bara förlusten i sig utan även synen på mig själv, min kropp, min omgivning, oförutsägbarheten som drabbade mig. Jag har också tänkt mycket kring vad det egentligen är jag varit med om. Men nu har det gått 3,5 år och jag mår bra igen och har även fått ett till fullgånget, friskt barn.

Jag tror du kommer att lära dig att bära sorgen och leva med saknaden men det tar lite tid. Kram!