sandrus skrev 2013-01-13 00:20:46 följande:
Oj det lät lite faktiskt, men skönt att han är på banan igen :) jo så är det ju.. Men det kanske bara är jag som överdriver min oro över detta men jag som person känner stress väldigt lätt och mår inte bra av det såklart, eftersom det har pågått ett tag och aldrig verkar bli bättre känner jag att jag måste föröka göra nåt.. Ifrån 4-6-8-10 mån.kontrollerna och nu vid 1års kontrollen så har det bara gått utför och de frågar alltid om han mår bra och sådär och det gör han ju men kan ändå inte släppa det! :) Tack så mycket!
En sak till som gjorde att han slutade tappa och faktiskt kunde börja jobba upp sig när han blev lite större var att han inte alls blev lika ofta sjuk. För det var lite av hans store problem, vid varje sjuka tappade han i vikt och sen tog han inte ikapp det utan höll den nya kurvan till nästa sjuka och så tappade han ingen. När han kom öve 2 och antalet sjukor minskade rejält samtidigt som han inte förväntades öka så mycket brjade han kunna komma tillbaka.
Alexi skrev 2013-01-13 08:36:50 följande:
Men vad menar ni händer om "man inte har att ta av" vid sjukdom, vad händer för hemska följder då? Det är sånt tjat om att man ska ha tjocka bebisar för att de ska ha att ta av men är det verkligen ett behov i dagens samhälle? Min dotter vägde 8 kg vid 1 år och låg på olika minuskurvor under första året, är fortfarande smal vid fyra år och det har aldrig någonsin varit ett problem eftersom hon är frisk och mår bra i övrigt.
Om jag bara ser till mina 4 barn så är det han jag beskrivit i den här tråden som sjukorna tar hårdast på. Han slutar äta så fort han inte mår bra och det krävs inte många dagar för att han ska bli grå under ögonen och man ser kindbenen tydligt och då orkar han typ ingenting i det läget. Sen tar det tid för honom att komma tillbaka. Han är den enda jag behövt ligga inne med vid magsjuka också som ex och när han väl blivit frisk tar det ytterligare tid innan han som samlat på sig nog med energi igen. De säger ff på dagis att han energidippar lätt innan lunch och mellist tex och nu fyller han snart 5 år.
Däremot tror jag verkligen inte barn behöver några stora mängder att ta av, mina två andra smalisar som nu är 8 och 6 år och vid 1 år vägde 8.2 (73 cm) samt 9.2 (76 cm och han tyckte jag var knubbig ;) ) har aldrig haft ögonen på sig från BVC och alltid, alltid funkat normalt vid sjukor och återhämtat sig normalt. Enda undantaget var för den yngre precis vid 2 år då han var rätt hårt åtgången av allergier och tappade vikt under ett halvår. Då drog han på sig allt, blev aldrig frisk och mådde piss men när vi väl fattat vad han inte tålde behöll han sin nya lägre vikt och har mått jättebra men varit smal sen dess.
Sen har jag en matglad liten knubbis också som även hon vägde 9.2 kg vid ett år men bara var 72 cm lång. Nu som 2.5 åring är hon typ 87-88 cm lång och väger drygt 12 kg och hon har ju att ta av men där märker jag ingen skillnad mot de två andra med normal men låg vikt. Visst hon äter alltid, sitter och käkar om så febern är på 39.5 vilket inget annat av mina barn gör men hon blir ungefär lika sjuk när hon är sjuk, återhämtar sig lika fort och jag ser väl ingen direkt nytta av de där reserverna hon håller sig med jämfört med de normalsmala.
