Kan man ta med sig moraliskt stöd/nya partnern vid samarbetssamtalet?

De bor inte ihop. Jag står kvar på bostadsrätten fortfarande och har saker kvar men det är alltså så att han ska låta sin nya flickvän bestämma det? Enligt dig?

Jag får överväga att ta med mig min dejt också då så att det blir lika löjligt från mitt håll. Sänka sig till samma nivå.

Iam, det måste väl vara okej? Att jag tar med mig min dejt så att jag också har någon med mig som är på min sida? Eller gäller ditt resonemang bara pappor?

Vilket märkligt resonemang.

De bor inte ihop. Jag står kvar på bostadsrätten fortfarande och har saker kvar men det är alltså så att han ska låta sin nya flickvän bestämma det? Enligt dig? Jag får överväga att ta med mig min dejt också då så att det blir lika löjligt från mitt håll. Sänka sig till samma nivå.

De bor inte ihop. Jag står kvar på bostadsrätten fortfarande och har saker kvar men det är alltså så att han ska låta sin nya flickvän bestämma det? Enligt dig?

Jag får överväga att ta med mig min dejt också då så att det blir lika löjligt från mitt håll. Sänka sig till samma nivå.

Om de planerar ett liv ihop så ja, självklart ska hans nya får vara med och säga sitt ang umgänge. De blir ju en familj.
Dock, om du inte vill ha henne med är det din fulla rätt att säga nej. Dock kanske det då blir så att ett beslut skjuts upp tills han har diskuterat det med henne.

Varför? För att man kan känna sig överkörd? För att man känner att man inte kan komma fram till ett gemensamt beslut? Som sagt, du kan säga nej, men jag nämnde bara några orsaker till varför man vill ha en stödperson med sig. Vi vrider på det, och säger att man som mamma har hotats och/eller misshandlats av pappan. Det finns ingen dom men mamman känner att hon behöver ha ett stöd med? Då hade det varit helt naturligt? Jag menar INTE att ni har en sådan situation, jag sa bara hur det KAN vara

Som jag skrev.. Men det var inte populärt.... 

Jag vet, jag tänkte att jag skulle skriva det jag med så att TS ser att det är fler som tar det för självklart.

Och du är ju tom mamma.. på riktigt liksom :)

Familjerådgivaren som min sambo och hans ex pratade med ett par gånger hade gett på förslag att jag skulle vara med på några möten. Just för att en del i konflikten var att mamman inte kunde acceptera att hon inte fick bestämma när, var, hur och med vem min sambo fick umgås. Hon vägrade dessutom acceptera att jag levde med barnen och att barnen tyckte om mig. Hon snackade skit om oss båda inför barnen, alternativt vägrade lyssna på barnen när dom pratade om oss. Vände dom helt enkelt ryggen... Det var mycket där... 
Men.. som sagt.. Familjerådgivaren tyckte då att jag skulle vara med eftersom jag var en del av konflikten... Sen fick mamman då rådet att ta med sig någon hon kände sig trygg med.

Dock resonerade hon som många andra mammor här att hon hade minsann ingen jävla anledning att prata med den jävla människan (mig då alltså) så det blev det inget med.

Så visst finns det anledningar till att en partner bör vara med ibland, och visst kan det förslaget komma från familjerådgivaren.  

Jag och min man är en familj. VI bestämmer i VÅRT hem. Jag ändrar inget umgänge för mina barn hur som helst utan att fråga honom och han ändrar inget ang sitt utan att fråga mig. VI tar gemensamt vuxenansvar här hemma, oavsett vems barnen är. Huvudansvaret ligger på bioföräldern, men annars gör vi ingen skillnad på barnen.

Nej det är inte ok att ta med stödet in i rummet för samtalet om inte den andra föräldern bil det. Känner man sig hotad får stödet vänta utanför och inne i rummet finns ju personal så i get slagsmål lär utbryta.

Smälla du, läs vad jag skriver... Ingenstans har jag påstått att ngn kommer in utan den andra partens samtycke, tvärtom har jag flera gånger påpekat att TS är i sin fulla rätt att säga nej. Det jag skrev om var varför man kan känna behovet av att ha ngn med sig, inte att man automatiskt fick det behovet tillfredsställt. TS ex har en ÖNSKAN om att ta med sin nya, varför den önskan uppstått vet vi inget om. Jag beskrev olika scenarion som skulle kunna vara bakgrunden.

De kanske planerar att flytta ihop? Då är det ju ganska naturligt att de vill planera sitt liv tillsammans.. Planerar du att flytta ihop med ngn inom en nära framtid är det ju en bra ide att ta med den personen i funderingarna kring umgänget - det kommer ju att påverka den nya sambon. Är det så är det naturligt att man tar med sig frågan hem för att diskutera, alternativt ha med personen på samtalet.

Varför? För att man kan känna sig överkörd? För att man känner att man inte kan komma fram till ett gemensamt beslut?
Som sagt, du kan säga nej, men jag nämnde bara några orsaker till varför man vill ha en stödperson med sig.
Vi vrider på det, och säger att man som mamma har hotats och/eller misshandlats av pappan.
Det finns ingen dom men mamman känner att hon behöver ha ett stöd med?
Då hade det varit helt naturligt?
Jag menar INTE att ni har en sådan situation, jag sa bara hur det KAN vara

Men hur ÄR det med läsförståelsen egentligen??? Nej, en ny partner har inte rätt att följa med på samarbetssamtal mot ena partens vilja. Jag är HELT överens med dig där. Vad jag skrivit är att man kan ha en önska om att ta med SIF sin nya. Och att risken finns att man ställer in möter eller avbryter det för att GÅ HEM och diskutera med sin nya partner. INTE att den nya ska styra och ställa på samtalet...

Hans behov med att ta med någon är att få mig att känna mig utsatt och provocerad men det skulle han aldrig säga rakt ut. Vi var tillsammans i 11 år så jag känner honom väldigt väl.